Viktigt meddelande från Sanningsministeriet

Jag skrev häromdagen om hur de svenska arbetslöshets- och socialförsäkringarna torpederats och fortsatt demoleras. Idag meddelar dock det statsbärande Nya Arbetarpartiet via socialförsäkringsminister Ulf Kristersson, att sjukförsäkringen, genom att täcka färre, ge lägre ersättning, samt pressa fler över till fattigdom, har blivit – "tryggare".

Den fritt svävande "universalismen"

Lena Andersson skriver alltid fint och argumenterande. Hon har en begriplig dragningskraft på progressiva i olika läger. Ofta på goda grunder. Men jag vågar nog säga att hon, tyvärr, allt oftare landar snett.  Som i sin ledarkrönika i DN häromdagen, ”Denuniversella frågan”.

Ty den ”universalism” hon drar lans för i artikeln kan inte lösryckas från sådana verkliga, verksamma och värkande fenomen som kolonialism och rasism. Mycket som med hennes återkommande, missionerande ateism. Nej, jag tror inte heller på gud. Men vad så? Det är rent konkret ett minder problem för mig att någon har religiösa uppfattningar, än den triumfatoriska politik som Andersson gärna härleder från sin ateism.

Att veva runt ”universalism” som ett slagträ mot dem som påpekar så uppenbara saker som att kvinnor offras i koloniala krig lämnar alltså en fadd smak. Att vara ”principiell” i betydelsen blunda för reellt existerande maktförhållanden, är bara dumt. Eller när det kommer uppifrån: potentiellt ganska auktoritärt. Att Andersson slutar med att hylla den aggressivt islamofobipromoterande och invandringsfientlige Ayaan Hirsi Ali, som numera jobbar för ultrahögersmedjan ”American Enterprise Institue”, som vill begränsa flyktinginvandringen till Europa med ”demografiska” argument om att många muslimer som förökar sig kommer att leda till risken för ”Sharia”, och som önskar att ”inte radikal islam, men islam” ska ”besegras”, blir sålunda ett obehagligt men naturligt crescendo. (Uppdatering: Ser att Hirsi Ali nu också menar att det är "the advocates of silence", som vill "censurera sanningen" om islam, som drivit Anders Behring Breivik till hans massmord).

Jag skriver själv under en del av kritiken mot postkolonial teori. Ibland kan man känna att barnet dekonstrueras bort med badvattnet. Men de exempel Andersson väljer visar snarare ovilja att förstå. Invändningen att man ”upprätthåller” det koloniala tänkandet, men ”spegelvänt”, vittnar om en brist på förståelse för upp vs. ner. (På samma sätt som den populära invändningen mot ”klasshat” som ”lika illa” när den riktad uppåt som nedåt, till exempel).

Nåväl. Det jag egentligen ville säga, är att jag skrev en krönika 2008, med rubriken ”De andras kön” (finns både på norska och svenska) som kan tjäna som ett slags svar eller korrektiv till Anderssons artikel. Läsden gärna!

För Sverige ur tiden!

Se det korta inslaget från TV4 Jönköping nedan! Det säger egentligen väldigt mycket. Det som beskrivs där är helt centralt i högerns destruktion av den svenska socialförsäkringsmodellen – det som kallas åtgärder mot "utanförskapet".

Nu kommer allt fler av dem som bestraffats med en byråkratisk och ekonomisk ökenvandring, de "utförsäkrade", tillbaka till en ny omgång i sjukförsäkringen. De kastades ut från den och stämplades som "arbetssökande" istället för sjuka. Men de var sjuka, så de har inte fått några arbeten. När de nu åter erkänns vara sjuka, har de allra flesta tappat sjuklönegrundande inkomst (SGI) vilket innebär att de inte får inkomstrelaterad sjukförsäkring. Allt fler trycks alltså ned mot "existensminimum", ut i reellt utanförskap med andra ut. "Föregångslandet Sverige", som Moderaterna brukar kalla det.

Idag kan vi också på LO-bloggen läsa en god – och skrämmande – sammanfattning av den process som har pågått en stund nu: ”Sverige har blivit högerns välfärdspolitiskaexperimentverkstad”. Det är märkligt – och ett tecken på den borgerliga tankehegemonin i Sverige – att detta perspektiv är så lite närvarande i den politiska debatten. Sverige byggdes under decennier upp till ett på många sätt exceptionellt land. Inte väsensskilt från andra västerländska kapitalistiska länder med utbyggd välfärdsstat, men på många områden ändå avvikande till breda folklagers fördel, åtminstone kvantitativt, ibland kvalitativt. Den förstörelseprocess som pågår nu är dramatisk, och snabba. Det finns en hel del att riva sönder, men ingen ska anklaga högern för att inte ta sig an uppgiften.

En viktigt del av denna nedmontering är arbetslöshetsförsäkringens haveri. Svenska Dagbladet berättar idag hur skyddet vid arbetslöshet på kort tid har gått frånvärldsnästbäst till under genomsnittet i OECD-länderna. Om detta – och vad det får för bredare konsekvenser för hela den ekonomiska och sociala dynamiken – skrev Marika Lindgren Åsbrink skarpt och pedagogiskt förra året. Läs: ”A-kassanen förutsättning för öppenheten”. 

Riktlinjer för muslimer

Tycker att denna lista från twittraren @AbsoIuteBanana var väl värd att sprida så mycket som möjligt. Samtiden kan ibland vara sådan att humor är det bästa eller enda sättet att belysa dess absurditeter och reaktionära stråk. Så:

Härmed inbjuder jag mina medmuslimer till möte för att sätta upp riktlinjer för oss själva så att folk äntligen kan se som goda människor. Mina förslag, ni kan även komma med egna. 

1. Var INTE muslimer. 
2. Hata islam. 
3. Förneka allt positivt och bejaka allt nagativt om islam. 
4. Dröm inte ens om att ha ta plats i offentligheten - du har rätt att ha skyldigheter, men rättigheter? Don't push it. 
5. Hata islam mera. 
6. Är du kvinna - låt någon annan tänka för dig, för om du har hijab är det som att du har intellektbedövande membran på skallen. 
7. Är du man? Ta livet av dig, din skäggiga grottbo. Fast inte med en självmordbombning, utan stilla i en öken någonstans, din cellspilla. 
8. Är du under 18? Anmäl dina satans påfund till föräldrar NU, för helskotta! Bara att du är i deras hem är brott mot mänskliga rättigheter! 
9. Är det möjligtvis en kändis eller debattör som pratar om dig som muslim och islam så ska du aldrig säga emot, för då är du dum i huvet. 
10. När du har gjort allt - flytta härifrån! För även om du filar på alla kanter som du har så är du eh pålitlig utan alltid en Eurabia-fara.

Listan återfinns också i slutet på ett intressant blogginlägg av Torbjörn Jerlerup, där han pekar på några av de tydliga parallellerna mellan mellankrigstidens antisemitism och dagens islamofobi.

Til ungdommen

Nu blir det reklam. Dokumentärfilmaren Kari-Anne Moe höll på med en film om politiskt organiserade ungdomar. Hon följde fyra stycken i vått och torrt under en period. Filmen skulle, som hon uttrycker det, ha blivit "en blandning av Breakfast Club och Karate Kid". Men så kom 22. juli 2011. Filmteamet befann sig faktiskt på Utøya på förmiddagen för att följa en av ungdomarna. Och när de drog därifrån gjorde de det för att träffa en annan av ungdomarna, som förberedde sig för att några dagar senare dra på sitt eget ungdomsförbunds sommarläger – på Utøya. De var tillsammans med henne när det smällde inne i Oslo. Nu finns trailern till filmen, som går upp på biografer den 31 augusti. Den är mycket, mycket stark och rörande.

Fattigdomen är poängen

Jag är ny krönikor i tidskriften Arena. Min första krönika handlar om fattigdom – som statistik och samhällsfenomen:

Man mystifierar mätmetoden i stället för att erkänna problemet. Barnfattigdomen ökade kraftigt under 90-talskrisen, när arbetslösheten exploderade och inkomstklyftorna växte. Sedan mitten av 90-talet har den sakta men säkert minskat. Fram till 2007, och högerregeringens åtgärder för att ”minska utanförskapet”.

Läs gärna!

Greklandslänkar 2

En komplettering till gårdagens post. Den grekiska regeringsbildningsdramatiken har fortsatt. Det är intressanta positioner som nu intas. Inte minst verkar det som att partiet DIMAR ("Demokratiska Vänstern") är inställda på att svika sin valretorik mot nedskärningspolitiken, och göra den framgångsrika vänsteralliansen Syriza till sin främsta måltavla.

För en djupare förståelse av det som sker rekommenderar jag denna välskrivna genomgång, av BBC-journalisten och författaren Paul Mason. Han beskriver de många splittringarna och nyformeringarna på vänsterkanten i Grekland, och hur Syriza har resonerat redan före den stora valframgången. Läsvärt!

En annan (kortare) artikel som rekommenderas, är skriven av den framstående och radikale grekiske ekonomen Costas Lapavistas. Han skriver med stor uppskattning om Syriza, samtidigt som han påpekar att partiet måste förbereda sig mer på ett faktiskt (och smärtsamt) utträde ur eurozonen. Huvudpoängen är det som också var min slutsats i förra inlägget:

Syriza’s electoral success marks the start of the first major battle against austerity. The whole continent should will them to win.

 Ja, så var det detta med DIMAR:s position. Partiet är en slags parlamentariskt baserad högerutbrytning från Synaspismos/Syriza (de kallade sig givetvis "förnyare"), som inför valet förstärktes med avhoppade parlamentariker från Pasok (Socialdemokraterna). De säger sig fortfarande vara mot nedskärningspolitiken (eller för mildare sådana) men partiledaren Kouvelis har gjort behovet av en "ekumenisk" regering till sin huvudfråga, och börjat anklaga Syriza för att vara ett hinder för "ansvarig" regeringsbildning.

Sent igår kväll kom det rykten om att Syriza skulle vägra gå på ett nytt möte som presidenten utlyst till ikväll. Detta dementeras av Syriza, som säger sig vara beredda att delta på alla möten, med alla utom nynazisterna, men som givetvis vidhåller sina politiska positioner. Vi blir ombedda att "bli medbrottslingar" till den ohållbara nedskärningspolitiken, som man uttryckt det.

 Idag skärper Kouvelis tonen ytterligare, genom att kalla Syriza-ledningens politiska tydlighet och fokus på de centrala frågor de gick till val på, för ett "PR-stunt", och säga att de inte kommer att samarbeta med Syriza heller efter ett nyval.

Den tragiska feghet och den vilja till att krypa tillbaka in i den politiska elitens värme, som DIMAR-ledningen visar när konflikten verkligen hårdnar (och som har mött hätsk intern kritik från vissa grupperingar), är på sätt och vis symptomatisk. I ett i grunden EU-positivt politiskt landskap, har DIMAR önskat vara de mest ihärdiga – och verklighetsfrånvända – "Europavännerna". Vi ser vad det betyder i praktiken – att lägga sig platt för den politiska och byråkratiska inkarnationen av Europas ekonomiska eliter.

Man får hoppas att Syriza pallar trycket, och att Grekland – troligen efter ett nyval – kan gå från att vara "Europas sjuke man" till att bli en vägvisar ut ur det kvävande nedskärningseländet som nu släppts loss över hela kontinenten.

PS. Kolla gärna in denna intressanta analys av väljarrörelserna i det grekiska valet. Det tydligaste är att PASOK:s bas bland arbetaklassväljare nästan helt förvittrade, och att det var till den radikala vänsterns partier som dessa grupper vandrade. Samtidigt ser vi en fragmentisering och i reaktionär mening viss "radikalisering" bland "småborgerskapet", alltså småhandlare och affärsidkare. Här blev nynazisterna större än Ny Demokrati, till exempel.

Greklandslänkar

"Greklands parlamentariska demokrati har fötts på nytt", skrev Kajsa Ekis Ekman i en välbehövlig artikel i DN häromdagen, apropå valresultatet som tydligt underkände den inhemska politiska elitens samspel med EU-maskineriet.

På grund av det märkliga valsystemet i Grekland, som är designad för att förstärka ordningen med två partier som byter av vid makten, blir inte kollapsen för pro-överenskommelsepartierna riktigt lika tydlig i mandat. (Konservativa Ny Demokrati blev med nöd och näppe största parti och får 50 extramandat). Men resultatet är otvetydigt: folk villl ha en ändring. En del av den ändringsviljan artar sig i mycket obehagliga tendenser. Som att det explicit nynazistiska Ny Gryning tar plats i parlamentet. Det är ännu ett av många påminnelser på att vindarna från skiftet mellan 20- och 30-talet blåser i ny tappning i Europa. Samtidigt är det fel att lyfta upp de högerextrema framgångarna som det enda karaktäristiska med det grekiska valet. Man måste komma ihåg att en hel del av rösterna för Ny Gryning uppenbarligen kommer från högerkristna/protofascistiska LAOS, som ju ett tag till och med satt i "samlingsregeringen" tillsammans med Ny Demokrati och Socialdemokraterna PASOK. Högerextrema grupperingar har i olika former varit närvarande i grekisk politik länge, och det är både intressant och alarmerande att en undersökning visar att uppemot halva poliskåren kan ha röstat nynazistiskt! Och framför allt är det vänsterns framgångar som är slående i valet – i en situation med hårdnande politiska fronter och ett sammanbrott för de tidigare eliternas position inom de politiska institutionerna.

Nu pekar allt mot att ingen regering kan bildas och att det kan bli nyval redan i juni. I det läget blir det extremt viktigt hur de progressiva krafterna kan uppträda i sitt mobiliseringsarbete. Det blir avgörande om man ska kunna stå emot det enorma trycket från olika håll i Europa och gå framåt med en ny dagordning. Men det finns en del tecken på att den splittrade grekiska vänstern äntligen har fått en del pusselbitar på plats. Vänsteralliansen SYRIZA var valets stora vinnare, och är nu till och med det allra största partiet i opinionsmätningar som har gjorts efter valet. Partiet fick uppdrag att försöka bilda regering efter att Ny Demokrati gav upp och uppträdde enligt min mening mycket resolut och värdigt.

Jag rekommenderar varmt en läsning av det här tvåsidiga uttalandet som preciserade SYRIZA:s position i regeringsförhandlingarna.

Föreslår också en läsning av denna krönika av den grekiske frilansjournalisten Matthaios Tsimitakis, som på ett förtjänstfullt sätt förklarar varför man bör imponeras av den grekiska vänsterns framgångar den här gången. De lyckades, skriver han, övertyga det grekiska folket om dessa grundläggande fakta:

1. That Greece's problem is really a structural European problem; and
2. That the troika (the IMF, the European Central Bank, and the European Union) are waging a class war against workers' rights, in Greece as well as the rest of Europe, with fiscal discipline as their main weapon.

This is extraordinary not only because of the historical significance of having a radical left party leading the conversation, but because it managed to bypass attempts to polarise the political agenda around issues such as illegal immigration, national security and social order, instead bringing to the forefront the issues of economic justice and social coherence.

Just detta gör i dagsläget den grekiska vänstern till europeiska föredömen. Vägen är ännu mycket lång. Greklands ekonomiska situation är mycket allvarligt. Näringsstrukturen är tilltuffsad, den politiska korruptionen stor, skattesystemet ineffektivt. Och vänstern är fortfarande spretig och ibland irriterande grälsjuk. Men det är något mycket stort och viktigt som de grekiska progressiva har åstadkommit nu och vi har all anledning att bjuda dem respekt och solidaritet.

- - - - - - - - - - -

Läs också:
- "Faktakoll på Grekland" i Fria tidningen
- "Den late greker", ett PM från Manifest Analyse för den som vill läsa mer om myterna
- PASOK:s hela partistyrelse avgår
- "Greece should follow Argentina's lead", i The Observer

Från finanskris till välfärdskris

Manifest Analyse (där jag jobbar, när jag inte är pappaledig) har sammanställt dels ett antal artiklar som jag har skrivit (på norska) om finanskrisen och dess effekter, dels en lång rad kortare texter som sammanfattar och refererar till annat material om finanskrisen. Nyttig nedladdning!

Rättegången mot Breivik

I två dagar har jag varit på rättegången mot Anders Behring Breivik. Är nu sliten efter en storm av motstridiga känslor, och ett stort antal intervjuer. För min del blev den extra vändning under tisdagen, när Breivik i sin redogörelse inte bara nämnte min sambo vid namn, utan också tog upp vårt barn som ett exempel på hennes "förräderi" mot den norska och europeiska kulturen.

Se gärna några av mina kommentarer här (intervju med Aftenposten, video 8 minuter), här (intervju med SVT, video 6 minuter) eller här (intervju i GP).

Betnér Direkt

Det var skoj att vara med i Betnér Direkt. Jag gillar programkonceptet. Och jag har fått så många positiva kommentarer att jag bara måste lägga upp länken till det aktuella avsnittet. Andra gäster var alltså Thomas Bodström och Alice Teodorescu, samt komikern Dag Sørås.

Lyssna på Breivik!

Idag skriver jag i Aftonbladet om vikten av att lyssna på Breivik nu när rättegången mot honom börjar – och försöka begripa den idévärld som hans brott sätter i blixtbelysning. För den är han knappast ensam om att befolka och sälja in:

Terroristens politiska redogörelse är av stort allmänintresse. Det kommer att vara ett samtidsdokument, viktigt att ta in och reflektera över. För det som utmärker Breiviks politiska rättfärdiggörande – så som det hittills har kommit till uttryck i hans manifest och i de inledande förhören – vittnar om en idévärld som befolkas av långt fler.

Läs gärna.

Förbi Breivik

På måndag börjar rättegången mot Anders Behring Breivik. Själv ska jag bara vara på plats i två dagar i början. Men Jag kommer att följa processen. Och jag hoppas att den kan markera bli början och fördjupningen på en bättre, politisk diskussion. Om detta har jag skrivit en artikel i norska Dagbladet:

Muslimhatet påvirker livene våre, også alle de dager det ikke er massemord.

Läs gärna.

Betnér Direkt, 16:e april 21.55 på Kanal5

Ja, där ska jag vara med. Temat är Extremism.

Påminna sig om livet; gå vidare utan att glömma

På måndag nästa vecka börjar rättegången mot Anders Behring Breivik. Han tog livet av 77 människor och jag var sekunder för att vara en av dem han lyckades mörda. Jag är tacksam över att ha klarat mig och att nu få se min dotter tugga frenetiskt på sin strumpa. Min sambo, mamman till barnet, var en av dem som Breivik uttryckligen önskade döda. Vi är intervjuade i Dagbladet här. Det framkom i samband med intervjun att Breivik nämnde hennes namn redan under det första förhöret på Utøya.