lördag, september 02, 2006

Israelbojkott och antirasism

Den antirasistiska tidskriften Mana publicerar i senaste numret en läsvärd artikel av Virginia Tilley, professor i statsvetenskap i Johannesburg, Sydafrika. Artikeln sätter utifrån erfarenheterna från kampen mot Apartheid i Sydafrika in nödvändigheten av en internationell bojkottrörelse mot Israel i sitt rätta – antirasistiska – sammanhang. Kampen mot Israels raspolitik är idag en av de viktigaste frågorna att engagera sig i för antirasister runt om i hela världen:
Nu är det dags, efter åratal av interna diskussioner, förvirring och vacklande har tiden kommit för en fullfjädrad bojkott mot Israel. Goda skäl till en bojkott har förstås funnits i årtionden. Det har heller inte saknats initiativ till olika bojkottkampanjer. Men Israels krigsbrott är nu så chockerande, dess extremism så tydlig, lidandet så stort, FN så hjälplöst och det internationella samfundet så desperat, att tiden nu blivit mogen för globala aktioner i syfte att reglera Israels beteende. En koordinerad rörelse av distanserade sanktioner mot och bojkott av Israel måste tvinga till reglering, inte bara av Israels aggressiva handlingar och brott mot den humanitära rätten utan också, som i Sydafrika, dess grundläggande rasistiska logik som resulterade i och fortfarande driver hela den palestinska frågan.
Läs hela artikeln.

5 kommentarer:

Ulf Bjereld sa...

Tilley (och Esbati) blandar ihop legitimiteten i en bojkott (t ex att Israel så grovt åsidosätter folkrätten och de mänskliga rättigheterna) med de realpolitiska förutsättningarna för en bojkott. Därför blir jämförelsen med Sydafrika helt missvisande.

I fallet Sydafrika växte det fram en stark internationell opinion för en bojkott som fick fäste bland många regeringar i världen och som därför även kunde förankras i FN. Dessa förutsättningar finns inte i dag. Dessutom fanns det i Sydafrika en stark inhemsk opposition som förordade bojkott. Någon sådan finns inte i Israel i dag.

Esbati ägnar sig här åt politiskt önsketänkande. Politiskt önsketänkande har alltid varit vänsterns värsta fiende.

Anonym sa...

Är det inte dags att vara lite mindre enögd och muslimkramande i mellanösternfrågan? Ja, Israel gör fel. Saken skulle kunna hanteras mycket bättre från mellanösterns enda demokrati. Inget tvivel om saken. Men alla de övriga aktörerna gör också fel. Minst lika fel. Varför utkräva oproportionerligt mycket ansvar från just Israel, som i princip har utkämpat ett försvarskrig hela tiden, till och med när de själva anfallit. Det är synd att palestinierna hamnar i kläm, men det är långt ifrån enbart Israels fel. Om grannländerna brydde sig om sitt "broderfolk" (fast egentligen är väl judar och palestinier närmare besläktade än de flesta där borta) skulle de ha kunnat göra så mycket mer och så mycket bättre. Det är inte bara Israel som inte leker snällt...

Anonym sa...

Vi försöker igen då och ser om det blir raderat en gång till. Tredje gången gillt.

Jag har aldrig förstått extremvänstern oförsonliga Israel hat. Var kommer det ifrån? Samtidigt yppar ni inte ett ord av kritik mot Hamas, Hizbolla och Iran som klart och tydligt deklarerat att alla judar skall förintas och utrotas. Detta är rasism om något.

Är det fel på er eller mig?

Anonym sa...

Tack Esbati, kommentaren fick stå kvar men min fråga är fortfarande obesvarad.
Extremvänsterns store God och Fader, ideologen Karl Marx var jude. Judarna är i den senare världshistorien världens absolut mest framgångsrika etniska grupp Detta berör alla områden som vetenskap, konst, musik, författare mm. De är mycket kraftigt överrepresenterade som Nobelpristagare. Tvinga mig inte ge exempel, det blir bara pinsamt för dig själv.
De har haft millioner skäl att kuta runt med dynamit runt magen för gamla oförätter, så har aldrig skett i motsatts till av islam, och ett diktatoriskt förvirrat ledarskap, vilseledda araber.
Det är tragiskt att beskåda de banditgäng, beväpnade till tänderna, som inte bara godtyckligt mördar judar utan också massor av sina egna.

Palestinierna borde sluta gnälla och resa sig mot sina egna folkvalda tyranner. Hamas som var en stat i staten, är nu staten, ivrigt påhejad av en förblindad extremvänster. Vi kan alla räkna ut hur detta slutar, civilbefolkningen betalar priset för denna islamistiska extremism. Så blir även fallet i Libanon, strax börjar Hizbolla mördande av oppositionen och alla drömmar om ett demokratiskt Libanon kommer att grusas.

Ulf Bjereld sa...

Till Uffe: Sydafrika är ett av de ytterst få exempel som finns på att sanktioner bidragit till ett systemskifte. Oftast fyller sanktioner andra funktioner, t ex opinionsbildning eller möjlighet att uttrycka ideologisk avsky.

Det finns stora skillnader mellan Israels förtryck av palestinierna och Sydafrikas förtryck av färgade och svarta. Israels förtryck sker genom en regelrätt ockupation, det sydafrikanska förtrycket hade andra grundvalar.

Men mitt bärande argument är att det i dag inte finns några realpolitiska förutsättningar för framgångsrika sanktioner mot Israel. USA och de flesta västmakterna kommer inte att medverka, och då blir sanktionerna heller inte effektiva.