”Dad”

Bilderna ovan är hämtade från oktobernumret av den amerikanska tidningen Corrections. Där återfinns en artikel om det fantastiska arbetet med att bygga upp en irakisk fängelseordning. Förutom att fångarna, som man kan se på bilder, får bära den moderiktiga färgen orange, får vi också veta mer om hur alla parter verkligen gillar hela processen, och finner så att säga familjära roller:

Enjoying the Process
The triumphs of the learning process were jointly celebrated and appreciated. In some cases the accomplishments could be compared with a child learning to ride a bike — the father watching the two-wheeler wobbling along the sidewalk
with pride after he lets go of the bike, knowing that some falls will come but that the child is learning. The Iraqis achieved the satisfaction and excitement of “riding the bike” on their own for the very first time and not letting the frequent spills discourage them, because they knew that “Dad” would help them back on and get them started again.

Att betrakta människor från andra länder – vilka man tillfälligtvis ockuperar för deras eget bästa – som barn, är en ett tidigare helt oprövat grepp i mellanfolkliga relationer och rekommenderas starkt av ledande exporter på antirasism och demokratibyggande.


[Tipstack till Mattias H]

Traditionalism

Svensk-rysk parlör (1963), Avsnitt 33, "utställningar", sid 62:

"Var vänlig och berätta om hur radioaktiva isotoper och strålning används i medicinen"

Play that funky world view, white boy

Frågor och svar, utväxlade på svensk TV morgonen den 29 november. 2006, inte 1856:

Lotta Bouvin-Sundberg: Vad är orsaken till att det är så illa, så kaosartat nu i Afghanistan?

Bert Sundström: Det är en lång historia, men man kan säga så här, att det finns en lång tradition i Afghanistan, att man inte tycker om utländska styrkor på den egna marken. Britterna fick uppleva det för hundra år sen, sovjetiska armén fick uppleva det för tjugo år sen. Nu ser afghanerna kanske en början på samma känsla, att här är det en ockupationsstyrka, inte människor som hjälper dem. Och det där är någonting som Nato då måste se till att ändra på. […] Nato behöver se till att skapa en känsla hos folk, att Nato är här för att hjälpa.

Ockupationsgrejen är alltså en missuppfattning. Det gäller att skapa en positiv känsla kring det här med bombningar och tortyr. Det är viktigt. Och så har vi förstås det den här otäcka afghanska egenheten att till skillnad från annat vettigt folk ogilla utländska styrkor på den egna marken. Briljant är också Bert Sundströms visdomsord om USA:s trupper:

Det är svårt att vara snäll och arbeta med utveckling när man befinner sig under beskjutning.

Det där gäller, misstänker jag starkt, inte den afghanska civilbefolkningen.

Info

En bra sak med kapitalismen, det är att det är kompetens som premieras, inte bakgrund.

Ex post

Sagt i riksdagens talarstol, den 23 november, av den mångförslagne arbetarhjälten Sven Otto Littorin (anf 104):

Mediantiden för när en person under 24 år är arbetslös är 31 dagar. Vi har ett par tusen långtidsarbetslösa som är under 24 år. Notera att mediantiden är 31 dagar och att ersättningsnivån är oförändrad fram till dag 200, med undantag för den lilla sänkningen av taket. Därmed faller hela oron för att detta i sig skulle leda till en så kraftfull ökning av kommunernas kostnadsmassa som frågeställaren ger uttryck för.

Förlåt om jag missminner mig, men jag fick för mig under valrörelsen, när jag lyssnade på högerföreträdare, att ungdomsarbetslösheten i Sverige var typ den största i hela världen och att alla som till exempel påpekade att osäkra anställningar (som regeringen nu aktivt vill ha fler av) var ett betydligt allvarligare problem borde bespottas.

Fast det är klart, om cirka 1,2 miljoner plötsligt kunde gå till jobbet en vanlig dag efter valet, då kan väl också långtidsarbetslösheten chocksjunka – till de nivåer som det korrupta sosseorganet SCB tidigare kunde desinformera om.

Libanon

Efter att ha lidit militärt och politiskt nederlag i Libanon tycktes händelseförloppet där glida Israel – och USA – delvis ur händerna. Förutom att Hizbollahs ställning stärktes enormt, hamnade en del av de eviga motsättningarna i det libanesiska samhället mer i skymundan och en nationell konsolideringsprocess började. Samtidigt spårade situationen i Irak ur allt mer. Saddam-farsen räckte inte för att Bushgänget skulle säkra seger i kongressvalet och James Baker började offentligt lyfta behovet av att söka stöd för en Irakstrategi hos ondskefulla makter, Iran och Syrien.

Då går någon om mördar en libanesisk minister, och vips är hela maskineriet igång. Israel och USA sätter dagordningen igen – åtminstone en stund. Och de mest korrupta medlöpartyper flyter upp till ytan igen. Det är ett skådespel vi bevittnat många gånger förr i Mellanöstern. Fast rapporteringen i västerländska medier är för tillfället mer häpnadsväckande förblindad än på länge. De som har absolut störst och mest uppenbart intresse av den situation mordet skapat – USA och Israel – är helt borta från misstankarna; tvärtom är det deras pressmeddelanden som blir till nyhetsinslag och analyser i västerländska papegojmedier.

För den som vill läsa lite mer, från andra perspektiv, vill jag rekommendera några bloggtexter, värda att lägga en liten stund på.

- Ancdotes from a banana republic: To whomever killed Pierre Ghemayel
- Another day in the empire: Pierre Ghemayel assasinated, Cui Bono?
- Another day in the empire: Hizbollah versus the CIA’s cedar revolution

Angry arab pepprar ur sig intressanta påpekanden och tips. Värt att kolla upp ofta. Här är en några dagar gammal text om familjen Ghemayel.

Klassfoto

Erik Berg skriver om Google Earth och klassamhället, med utgångspunkt från en fascinerande blogginsats mot orättvisorna i Bahrain. Mycket läs- och sevärt.

För de välbesuttna har avstånd och åtskildhet blivit allt viktigare i upprätthållandet av ett klassamhälle. 1800-talets klasskillnader hade gud och bajonetterna till sitt försvar, men dagens klassamhälle, där marknadens osynliga hand är den verksamma resursallokeraren, kan inte köpa lika mycket legitimitet från gud och inte luta sig med samma tillförsikt mot polisiär eller militär makt. Därför drar sig överklassen undan, väljer att inte vifta alltför synligt med sin rikedom, lever hellre ut överflödet bakom skyddande murar, på tryggt avstånd från massan. Avskildheten och den allmänna okunnigheten om överklassens verkliga levnadsvanor är en maktfaktor i sig. Murarna runt alla jordens Gated Commuities är lika mycket till för att dölja som för att skydda.

Laseri-utbrott

Jamen visst är vi där igen: Fredrick Federley och andra borgerliga virrpannor får tillfälle att bemöta sina egna vanföreställningar i veckans mediala leva-som-man-lär-haveri.

TT kör nämligen ut som riksnyhet att socialdemokraternas riksdagskansli vid de uppsägningar följer på grund av valresultatet, skall bedriva förhandlingar arbetsgivare och fack emellan. Detta rubriceras som att s vill ”komma runt” Las.

I artikeln kan man läsa:

Men enligt lagen om anställningsskydd (las) så är det regeln sist in — först ut som gäller. Sist in var onekligen tjänstemännen från departementen. Gruppledningen i riksdagen vill därför komma runt turordningsreglerna enligt de möjligheter lagen om anställningsskydd ger.

Alltså igen: det är inte Las som ska kommas runt. Arbetsgivaren söker vägar att få igenom det den bedömer vara bäst enligt de möjligheter lagen om anställningsskydd ger.

Lagen om anställningsskydd anger i 22§ turordningsreglerna och hur de ska bestämmas. I 2§ anges att dessa regler, liksom det mesta annat i Las, gäller i den mån inte kollektivavtal bestämt annat. Personer i arbetsledande eller därmed jämförbar ställning är alltid undantagna (1§). Hur den exakta utformningen av detaljerna i samband med uppsägningar på en arbetsplats går till blir alltid föremål för förhandlingar mellan fack och arbetsgivare. Turordningsreglerna finns för att det ska finnas något att utgå ifrån i förhandlingarna, för att inte ge arbetsgivaren godtycklig rätt att bestämma hur förändringar ska gå till. Det är helt grundläggande i svensk arbetsrätt.

Det finns numer i 22§ möjlighet för arbetsgivare med högst tio anställda att göra undantag för två arbetsgivare som ”enligt arbetsgivarens bedömning är av särskild betydelse för den fortsatta verksamheten”. Detta är ett undantag som de borgerliga tillsammans med miljöpartiet drivit igenom. Det innebär att arbetsgivaren i små företag genom undantaget i princip helt kan bestämma hur en uppsägning ska gå till, på ett osakligt sätt. Det är oklart varför detta undantag nämns i artikeln. I princip vore det i och för sig inte något orimligt om en arbetsgivare, även om han anser undantaget vara dålig som lag, skulle använda sig av gällande lag – det är ju det som är just gällande lag. Men det förefaller dessutom inte givet att detta skulle vara aktuellt i det här fallet.

Det förefaller under alla omständigheter som att det socialdemokratiska riksdagskansliet helt enkelt är inne i en förhandlingsprocess mellan fack och arbetsgivare. Att parterna inte vill förhandla genom pressen är inte heller särskilt överraskande. Motsatsen vore rätt märklig. Som alltid i varje förhandling har parterna rimligen olika krav från början, och så försöker man komma överens.

Enligt de möjligheter som lagen om anställningsskydd ger.

Det ska här understrykas att de med arbetsgivaransvar på s-kansliet naturligtvis skulle kunna vara hemska galningar, helt olämpliga som arbetsgivare. Om detta vet jag ingenting. Men poängen är att det gör inte heller TT:s reporter, i alla fall inte enligt den information vi får.

Istället sprids en artikel i riksmedierna där det bestående intrycket är att det är något slags fuffens på gång. Budskapet rider på en allmän okunskap om arbetsrättens faktiska funktion och utformning. Om något är ju arbetsrätten – i enlighet med Lagen om anställningsskydd – mycket flexibel. I olika situationer kan olika lösningar finnas. Det mesta kan förhandlas. Rapporteringen har dock sin tendens klar.

Hela valrörelsen igenom kunde högern och arbetsgivarsidan sprida massa absurt skitprat om svensk arbetsrätt, utan att detta kritiskt granskades av medierna. Snarare hängde medierna gärna på och underblåste myterna. Den direkt desinformerande debatten om säsongsanställningar – läs gärna det här inlägget från i april – är ett exempel. Det där fortsätter. Att Fredrick Federley inte begriper ett dyft om vad han pratar om är inget förvånande. Att hans bisarra kommentarer får bli slutord i TT:s uppdaterade nyhet säger dock väldigt mycket om den tid vi lever i.

Hoten mot arbetsrätten är uppenbart överhängande. Det kommer du inte att få läsa i tidningen.

Med blicken söderut

Tidningen Riksdag och Departement idag:

”Migrationsminister Tobias Billström tror att Sverige kan lära av Danmark hur man tar emot invandrare”

Billström reser idag till Danmark för att ”tina upp relationerna” och ”lära av vårt södra grannlands metoder”. Bland annat vill Billström ”ta del av de danska erfarenheterna av den frivilliga invandringen”

Förutom den exploderade, av den politiska ledningen initierade och påeldade danska vardagsrasismen, kan man bland vårt södra, aktivt krigförande grannlands metoder nämna de lagar som i flera avseenden gör invandrare till andra klassens medborgare, samt de flyktingbestämmelser som föranlett skarp kritik från FN:s flyktingorgan UNHCR för att bryta mot internationella konventioner, och som också ledde till att Danmark användes som subtilt exempel i organisationens kampanj mot global rasism. Om det inte räcker, kan Billström eventuellt också ta del av de danska erfarenheterna på arbetsmarknaden, som lett till riktigt dåligt arbetskraftsdeltagande bland utlandsfödda. Om detta kan Billström även spörja hos sin kollega, miljöminister Anders Carlgren, tidigare generaldirektör för Integrationsverket, som regeringen också vill lägga ner.

With a little (more) help from my friends

Apropå det jag skrev förut, om regeringens osäkerhet om man ens vill delta i de muntliga förhandlingar som ska genomföras i det för svenska kollektivavtal avgörande Vaxholmsmålet.

Nu skriver LO-tidningen att regeringen hemligstämplat yttranden i målet, inkomna från 14 andra EU-länder, två EES-länder samt kommissionen. Det är talande för hela processen. Ett av de för svenska folket viktigaste politiska besluten flyttas till ett diffust långtbort, och därtill försvåras möjligheterna att försöka skapa insyn och diskussion, genom hänvisning till eventuella störningar i mellanfolkliga förbindelser.

I LO-tidningen har man också kunnat läsa om den bisarra processen kring det svenska presstödet, där informella, odokumenterade samtal på tjänstemannanivå lett till att ett svenskt riksdagsbeslut inhiberats. Cecilia Stegö Chilò hann ordna med detta under sina fåtaliga dagar som minister. Oavsett vart frågan slutligen landar, har vi här fått ännu ett i en lång och växande rad exempel, på hur EU-maskineriet mal på i nyliberal riktning, och gör det genom att frågorna samtidigt hanteringsmässigt framstår som byråkratiska istället för politiska.

Att till exempel LO eller socialdemokratin skulle börja fundera över detta med EU-medlemskapets innebörd för svensk demokrati och för möjligheterna att föra progressiv politik, det är dock förstås för mycket begärt.

Ecuador också

Vänsterseger i presidentvalet i Ecuador. Fransisco Contreras skrev för några veckor sedan en intressant bloggpost om Rafael Correas program. Det innehåller viktiga punkter som motstånd mot frihandelsavtal med USA (på USA:s villkor, givetvis); nej till USA-militärbaser; ökad kontroll över landets naturtillgångar och en process som ska leda fram till en ny, demokratisk konstitution.

I takt med att de demokratiska krafterna får genomslag i latinamerikanska val, ökar naturligtvis hotet – i förlängningen militärt – mot varje enskilt land, från korrupta kompradorkrafter understödda av USA. Därför är varje vänsterseger i Latinamerika också ett stöd till andra länder i regionen.

Rationella förväntningar

Jupp.

Agit-propledaren i den unga arbetarstaten utlyser banbrytande folklig informationskampanj baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet

Ur svensk-rysk parlör, utgiven av vänskapsförbundet Sverige-Sovjetunionen (1963): ”Existerar det premier för överuppfyllda planer?”

Ur Svenska Dagbladet (2006): Moderaterna planerar kampanjen ”Äntligen har Sverige fått en arbetarregering”, vari ingår en tävling då landets bästa arbetare ska utses och få äran att äta lunch med folkkommissarien i den-som-inte-arbetar-skall-inte-heller-äta-direktoratet, den mångförslagne arbetarhjälten Sven Otto Littorin.

Den eviga barnsjukdomen

Om vänsterism har mycket skrivits i arbetarrörelsens konfliktfyllda historia. Audun Herning, tidigare ordförande i Sosialistisk Ungdom, lämnar ett skojigt och välformulerat bidrag i polemik mot vänsteristiska kritiker av det - förvisso långt ifrån oproblematiska - regeringssamarbetet i Norge. Texten innehåller såväl dikt som Engels-citat.

Kokk kommenterar

Läs Enn Kokks kloka kommentar till Jan Nygrens bluddriga (”förändringar som en ny tid kräver” – Good Lord…) artikel om socialdemokratins framtida vägval. Nygrens ståndpunkt handlar i om att socialdemokraterna rakt av bör köpa också resten av borgarna politik, och rubricera det ”stå på de svagas sidas”. Bara den bilden är avslöjande – inte arbeta organiserat för förändring, utan ”stå på de svagas sidas”, typ heja på från regeringskansliet. Kokk skriver att artikeln fyllde honom med djup olust.

I samma blogginlägg kommenteras lördagsintervjun med Carin Jämtin.

With a little help from my friends

Ekot:

I januari håller EG-domstolen muntlig förhandling men regeringen har ännu inte bestämt sig för om Sverige ska vara med i förhandlingen.

Vaxholmsmålet betyder mer för samhällsutvecklingen än något annat som hänt åtminstone sedan EU-medlemskapet, egentligen mer ändå. Det handlar om huruvida svensk arbetsmarknad ska täckas av meningsfulla kollektivavtal eller inte.

Den förra regeringen klargjorde Sveriges position mycket tydligt inför förhandlingarna. Det skriftliga yttrandet, från januari i år, kan läsas här. Jag rekommenderar starkt en läsning av det långa dokumentet – det är en pedagogisk genomgång av den svenska arbetsmarknadsmodellen, där lagstiftningen reglerar mycket litet av förhållandena, och över huvudtaget inte lönerna, varför kollektivavtalen och parternas rätt att vidta konfliktåtgärder för dem är helt centrala.

Ett av de viktigaste elementen i moderaternas retoriska skinnömsning har varit synen på kollektivavtal. De skulle respekteras. Gunilla Carlsson sade sig till och med ”älska” dem. Och Reinfeldt underströk hela valrörelsen igenom, samt i sin regeringsförklaring, att kollektivavtalsmodellen är viktig att bevara. Och när det gäller Vaxholmsfallet har Fredrik Reinfeldt, efter en inledande vända där han hävdade att svenska byggnadsarbetare var alltför välbetalda, påstått sig vara överens med synen att svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige.

Att regeringens politik i allt väsentligt går ut på att försvåra för arbetstagarna att uppnå vettiga kollektivavtal är uppenbart. Det gäller bland annat försämringarna i arbetslöshetsförsäkringen och de förändrade reglerna för f-skattesedel. Men här ser högern sin chans att – i direkt strid mot valrörelsens bedyranden – få till ett mer direkt slag mot arbetarrörelsens positioner. Utan att behöva ta hela smällen från reaktionen själv, dessutom. Det är EU-systemets främsta förtjänst för de politiska representanterna. Det nyliberala maskineriet avpersonifieras, blir svårare att mobilisera mot.

Regeringen har alltså ”ännu inte bestämt sig”. Det är bra att den måste göra det under en pågående avtalsrörelse. Är det någonting som verkligen bestämmer förutsättningarna för avtalen så är det detta.

Persson-intervju

Flamman har nu lagt upp råversionen av intervjun med Göran Persson på nätet. Väldigt intressant. Och roligt:

– Cathrine, fotograf* Vad vill du, ska vi först ta ett handslag kanske.
– Nej inte ett handslag, det ser ut som ni kryper för kapitalet.

Gaza. Stoppa vansinnet - stoppa kriget

Den israeliska fredrörelsen har bildat en koalition mot belägringen av Gazaremsan. Situationen i ockupationens Gaza är en pågående humanitär katastrof. Ett malande, våldsamt övergrepp.

Underteckna rörelsens enkla petition!

Fuskfusket

Hetsad av en märklig debatt, initierad av högerns tanketanks och villigt vevad av bekväma mellanskiktskommentatorer i medierna, drev den socialdemokratiska regeringen igenom tillsättandet av 300 särskilda fuskjägare i socialförsäkringssystemet. De vänsterpartistiska riksdagsledamöterna Kalle Larsson och LiseLotte Olsson tar upp utfallet i en viktig artikel i Kristianstadsbladet:

Försäkringskassan har hittat 2000 nya fall där fusk förekommit. Socialförsäkringens utgifter motsvarar ungefär en sjättedel av bruttonationalprodukten, BNP – cirka 430 miljarder kronor. Regeringens åtgärder har sparat cirka 20 miljoner. Med tanke på att de 300 fuskjägare som anställts kostar samhället 150 miljoner varje år, är det en bit kvar innan dessa ens sparat ihop till sina egna lönekostnader.

Det ska noteras att vår nya regering, som gjorde hetsen mot sjukskrivna och arbetslösa till en paradfråga i valrörelsen, nu aviserat upptrappat krig mot socialförsäkringstagarna. I budgeten ska två miljarder kronor, 2000 miljoner, på ospecificerade sätt ”sparas” åt statskassan. Det är cynism och lurendrejeri i skön förening.

Den verkligt betydelsefulla effekten handlar inte om hur många miljoner som rullar in eller ut ur statskassan. Det som sker – och detta är förstås en helt medveten handling från regeringens sida – det är att den generella välfärdsmodellen urholkas. Också den trygghet som är en samhällelig rättighet misstänkliggörs och avlegitimiseras. Den redan heltrygga överklassen kan däremot vara lugnare än någonsin.

Det är dags att ta en offensiv, grundläggande, ideologisk strid om välfärden. Den striden måste handla om perspektiven i debatten. Larsson och Olsson erbjuder ett konkret förslag i den riktningen:

Låt de 300 fuskjägarna i stället jaga verkliga ekonomiska brottslingar och företag som anställer svartjobbare. Där skulle de i alla fall göra nytta.

UD-reaktion

UD reagerar äntligen på attacken mot Tove Liljeholm, som är i Palestina för att bidra till att avvärja israeliska övergrepp mot den palestinska civilbefolkningen. Sverige ”ser allvarligt på” misshandeln, rapporterar Ekot. Det är trots allt ett positivt besked. Den svenska regeringens representanter har tidigare förhållit sig exceptionellt passiva mot israeliska övergrepp. Jag minns till exempel inte några UD-reaktioner när en annan Ung Vänstermedlem för några år sedan blev skjuten med en gummikula på nära håll.

Om detta antyder en försiktig men ändå omorientering av svensk utrikespolitik gentemot den israeliska ockupationsmakten, är det knappast en enda dag för tidigt. Per Gahrtons konstaterande om att Carl Bildt faktiskt begriper ett och annat om konflikten i Mellanöstern kanske ger en lite vägledning. Inte så att man hurrar direkt, över att någon sporadiskt höjer en tunn officiell röst mot en rasistisk kolonialmakt. Men ändå.

Och mest tänker jag på detta: om en högerpolitiker med dokumenterad faiblesse för Nato och för USA:s utrikespolitiska grundhållning kan landa lite bättre än senare års socialdemokratiska Persson-regeringar i Mellanösternfrågan, vad säger det om socialdemokratins utrikespolitik? Inget gott i alla fall.

Kan en tvål buklanda?

Flammans Aron Etzler presenterar en exklusiv intervju med Göran Persson. Mycket intressant och extraordinärt rolig.

– Ni har redaktionen i Kiruna?
– Nej den är i Stockholm, flyttade ner 1987.
– Det är ett jävla svek… (skratt) Ja, men det får man ju säga. Den heter ju för fan Norrskensflamman. Det är ju fel det här. Det är dumt!

Fram träder en beräknande öppenhjärtig och självkritisk Persson på gott humör. Bedömningarna av de taktiska misslyckandena i valrörelsen är välfunna, och kanske pekar funderingarna om framtidens frågor åt rätt håll, men den egentligen frågan, om huruvida de som ska finna svaren har förutsättningar att göra det, kvarstår. Nåväl: läs intervjun!

Och apropå medieläget, som berörs i intervjun, skriver Etzler en bra ledarkrönika i samma nummer:

Martin Lindblom, LO-Tidningens chefredaktör, föreslog en nättidning med opinionsjournalistisk. Eric Sundström, redaktör för Aktuellt i Politiken, bloggar med anknytning till gräsrotsaktivism. Det är – beklagar – kompletta nonsenssvar. Möjligen är det så, som Göran Persson påstår, att folk läser tidningen via internet om 20 år. Vid det laget existerar inte socialdemokratin om utvecklingen fortsätter åt samma håll, i samma takt.

Klimp

Skönt svar från miljöminister Andreas Carlgren (c) i gårdagens Aktuellt, om regeringens bristande klimatpolitik, vilket diskuterades i riksdagen idag:

- Vilka konkreta åtgärder kan du ge besked om här idag?
- Det är inte så vi jobbar nu.

Regeringen har inte lagt fram ett enda skarpt klimatförslag, sägs det i inledningen på reportaget.

Det kan ju låta illa, med det är förstås inte riktigt sant. I verkligheten är det betydligt värre än så. Regeringen vidtar flera åtgärder för att försämra klimatpolitiken. Det är allt från att satsa på vägbyggen (dessutom som ett ironiskt sätt att hedra en folkomröstning där miljöargumenten var bärande) till att skära ned anslagen för SMHI.

I budgeten planeras också en skrotning av det svenska klimatinvesteringsprogrammet, Klimpen. Sedan införandet har programmet bidragit till investeringar för miljöomställning.

Läs mer och skriv under en namninsamling till protest.

Bakom a-kassan

David R Howell (ekonomiprofessor), Roland Spånt (nationalekonom och tidigare chefsekonom, TCO) och Roger Mörtvik (samhällspolitisk chef, TCO) skriver idag en intressant artikel på SvD Brännpunkt, i polemik mot Lars Calmfors, som aktiverat sig för att erbjuda ett skimmer av vetenskaplig legitimitet och ofrånkomlighet åt regeringens politik för vidgade klyftor och sänkta löner.

Artikelns sågning av regeringens nationalekonomiska prat och av Calmfors presentation av forskningsresultaten är välgörande. Ta gärna några minuter och läs den.

Till och med OECD:s notoriskt marknadsliberala förslagsbatteri är mindre fyrkantig än det nyliberala uffgruffande till vetenskap som regeringen framhäver:

I stället finner OECD att medlemsländerna kan delas in i fyra vitt skilda grupper, var och en med en egen mix av arbetsmarknadspolitik, kultur och institutioner. Två grupper; Sydeuropa och Centraleuropa har varit mindre lyckade. Två grupper; de anglosaxiska länderna och de nordiska länderna plus några till har varit betydligt mer framgångsrika, särskilt när det gäller sysselsättning och arbetslöshet.

I den beskrivningen blir det alltså frågan om vilken sorts utvecklingsväg som svensk ekonomi ska ta till god ekonomisk tillväxt, och vad de sociala kostnaderna och konsekvenserna blir. Den nordiska modellen har varit exceptionellt framgångsrik i jämförelse med andra länder. Men givetvis vill också nordiska kapitalister som alla andra kapitalister öka exploateringsgraden. Att det leder till social underinvestering och till utslagning som på längre sikt hotar en bärkraftig ekonomisk utveckling, är inget som kan bekymra dem eller deras politiska företrädare.

Nåväl. Det utrymme artikelförfattarna disponerar används väl för att driva hem viktiga poänger. Men problemen går djupare än så.

Att utifrån regressionsanalyser komma med policyrekommendationer av det slag som Calmfors och hans mainstream-kollegor ägnar sig åt är samhällsvetenskapligt farsartat. Men det är just så här den nationalekonomiska ortodoxin fungerar. På arbetsmarknaden blir det extra tydligt. Människor antas vara fritt svävande atomer som reagerar på enkla incitament, arbete betraktas som en produkt på en marknad, och denna marknad rycks loss från sitt historiska sammanhang. Men arbete är en genuint social handling. Att sälja sitt arbete för lön är inte en handling av samma art som att sälja sin cykel på blocket. Den ersättning som lämnas för arbetet är långt ifrån det enda som arbetet ger en människa. Arbetsmarknaden är ovillkorligt inskriven i maktrelationer. Hur arbetet organiseras och avlönas, hur människors arbete och löner förhåller sig till varandra, bestäms av och bestämmer hur ett samhälle ser ut. Det där inte bisaker, det är själva essensen i det som kallas arbetsmarknad. Men ortodoxa nationalekonomer kör fram sin vanliga, asociala verktygslåda. Och kommer förstås alltid fram till samma sak: skatter ska sänkas, arbetslöshetsersättningen likaså, lönespridningen ska öka.

Nationalekonomin av idag – den neoklassiska/ortodoxa – saknar värde för att förstå och förändra samhället. Men naturligtvis inte för att upprätthålla nuvarande maktförhållanden och fungera som eldunderstöd till högerpolitik.


Två tidigare inlägg på temat:
* Agenda och prästerskapet
* Mer om nationalekonomin som ”vetenskap”

Enpartistaten

En sammansvärjning bestående av bland andra Transportarbetareförbundet, Marita Ulvskog och cheferna för landets länsarbetsnämnder misstänks ha mutat känd brittisk kommunisttidning.

Efter flaskattacken

Tove har fått två frakturer i huvudet, men mår bättre, rapporterar hon på sin blogg. You go girl. Man blir stolt och rörd.

”Flugor”

Israels vice försvarsminister presenterar konstruktiva förslag om hur situationen i Gaza ska hanteras:

Deputy Defense Minister Ephraim Sneh said on Tuesday that Israel needs to, “spray the flies and dry up the swamp.”

Stegvist

Sex imamer tvingas under förnedrande former gå av ett flygplan som de sitter på för att flyga mellan Minneapolis och Phoenix, och förhörs i flera timmar innan de släpps. Händelser av den här typen blir vardagsmat i den groteska hetsstämning som imperiestaterna skapat efter 11/9, för att få fria händer att bedra sina egna befolkningar och mörda andras. De sex imamerna tvingades av planet för att en passagerare ”raised concerns about the group through a note passed to a flight attendant”. Passageraren hade uppenbarligen blivit rädd, för att männen bad, på normalt muslimskt vis. Vi har fått ett samhälle där människors rädsla och oro aktivt underblåses av myndigheterna. Och ett där myndigheterna gärna verkställer förnedrande behandling av främmande element, på inrådan av uppskrämda medborgare. Idag: Kan inte farbror staten snälla flytta på de där läskiga muslimerna som vill flyga inrikes i det land de bor i. Imorgon: Kan inte farbror staten snälla mörda några hundra tusen ytterligare halvapor som jag lärt mig att skylla mitt eget – av överheten skapade men mystifierade – elände på.


[Artikeln här. Via Angry Arab]

Kastrullprotest

Nätverket Antirasistisk Akademi kallar till protest:

Kastrulluppror mot indraget stöd till Centrum mot rasism, nedläggning av Integrationsverket, nedläggning av Arbetslivsinstitutet, och alla andra åtgärder som innebär ett raserande av arbetet mot rasism och diskriminering.

Ta med en kastrull, gryta eller stekpanna och en träslev att slå på den med. Det låter väldigt mycket när många gör det samtidigt!

När: Torsdag 23/11 från klockan 17.00

Plats: Sergels torg.

Från 17.30 tågar vi till riksdagen via Kungsträdgården och slottet.

Vi utmanar alla som inte kan komma till Stockholm att göra samma sak utanför kommunhuset i respektive stad.

Paradox

Tom Carlson återupptäcker, via en krönikör i SvD, en gammal men aktuell och fascinerande dissonans:

Utan rejäla löner skulle svenska företagsledare likt småländska 1800-talsbönder fly till landet i väst. När det gäller arbetarlönerna är argumenten det motsatta. Håller facket inte igen på lönekraven flyttas fabrikerna till länder med lägre löner (Polen, Balticum eller Kina).

Läs inlägget.

Nödvändig läsning: kapitalet laddar om

Dan Josefsson skriver idag en briljant artikel som varje politiskt intresserad borde läsa noggrant. Den sammanfattar vårt nittiotal, samtidigt som den blottlägger Timbros dagordningssättande verksamhet. Nyckelfrågan – att begränsa demokratin – är inte ny, men kräver förnyad påminnelse:

Precis som moderorganisationen Svenskt Näringsliv har Timbro nu blåst till ny offensiv. Man ska angripa vad man kallar "det socialistiska projektet". Målet är att "befria Sverige". Språkbruket är intressant. Inte ens Timbro kan rimligen påstå att Sverige är ett socialistiskt land. En bläddring i tankesmedjans material visar att det egentligen är själva demokratin man vill åt: "Kollektivistisk demokrati innebär att majoriteten styr obegränsat över samhället. Liberaler ser detta som majoritetsdiktatur."

Stridens mål är alltså, i klartext, att en liten minoritet mycket förmögna svenskar ska ta tillbaka makten från den stora majoritet av befolkningen som saknar förmögenhet men som tack vare demokratin ändå får sista ordet när lagar ska stiftas. Denna kamp har Sveriges rika fört sedan rösträtt för män infördes 1909.

Offensiven mot demokratins "majoritetsdiktatur" sker fortfarande via en mängd olika organisationer, institut och tankesmedjor vars koppling till näringslivets pengar långt ifrån alltid erkänns öppet. Eller som Timbro själv uttrycker det: "För att nå olika målgrupper använder vi olika avsändare och varumärken."

De har sitt folk också i regeringen nu. Räkna med att det kommer mera.

[En version av artikeln, med utförligare refernser, finns på Josefssons egen hemsida]

Bloggtips: Nah!

En bra blogg som jag börjat följa. Vill pusha särskilt för Lumumba-påminnelsen.

Presumtion

Seluah, som är i Palestina tillsammans med den av israeliska ockupationsaktivister skadade Tove Liljeholm (se förra inlägget, och Expressen) beskriver också händelsen på sin blogg, här om en sjuksköterska på sjukhuset:

Hon sade att hon hörde att Tove hade blivit attackerad. Its so awful, ARNT THOSE ARABS JUST ANIMALS. Eh... Eh... Nej... Det var inte araber som attackerade henne, in fact, så var det israeliska bosättare. IS IT TRUE, BECAUSE THEY SAID IT WAS ARABS. ARE YOU REALLY SURE THE WERENT ARABS.

Ung Vänstermedlem misshandlad med flaska av bosättare

Tove Liljeholm blev igår angripen av israeliska bosättare när hon tillsammans med andra aktiva i ISM, International Solidarity Movement, hjälpte palestinska skolbarn att passera genom en checkpoint i Hebron. Den rasistiska staten Israel försvårar och förstör som bekant systematiskt palestiniernas vardagsliv, bland annat genom särskilda trakasserier mot skolbarn och studenter. ISM hjälper till att genom internationell närvaro minska de godtyckliga trakasserina. Det var en sådan hjälpaktion som Tove och andra ISM-aktiva deltog i. Hon och hennes kamrater konfronterades av ett antal bosättare som ropade slagordet “Vi dödade Jesus, vi ska döda er också”, på hebreiska. Tove fick en tom flaska i ansiktet vilket orsakade blödningar och en käkfraktur. Först då ingrep de israeliska soldaterna vid checkpointen, för att, som händelsen beskrivs av ISM-aktivisterna förmedla budskapet “ok… that’s enough guys...”

Läs mer i pressmeddelande från Ung Vänster, och på ISM:s blogg.

Fundera gärna på hur de officiella reaktionerna hade blivit om svenska solidaritetsarbetare hade angripits på detta av religiösa våldsfanatiker i något annat land än “Mellanösterns enda demokrati”.

Fanon; Slaget om Europa

Socialistiskt Forum igår blev en succé. Över 2000 besökare, vilket är rekord under forumets femåriga historia, och mycket god stämning. Samordnaren Daniel Suhonen ska ha en eloge från en bred progressiv rörelse för em betydelsefull insats.

Det är ändå lite extranummer kvar. Idag har det varit ett digert program om det spanska inbördeskriget, och på måndag och tisdag presenteras "Slaget om Europa - Arvet efter Franz Fanon":

Måndag 20 november 18:00-21:00
filmvisning: Slaget om Alger och diskussion med Dariush Moavendost och Ylva Habel. Lokal: Biografen Zita

Tisdag 21 november 09:00-16:30, ABF-huset, Sveavägen 41
Med: Dariush Moavendos, Ylva Habel, Per Wirtén, Paulina de los Reyes, Michael Azar, Stefan Jonsson, Inga Brandell, Mikela Lundahl, Anders Ehnmark, Shahram Khosravi, Andreas Malm, Nuri Tut, Lawen Mohtadi, Masoud Kamali.

Slaget om Alger håller jag för en av världens bästa filmer, och det är väldigt bra att den visas just i detta sammanhang. Läs gärna ett inlägg här på bloggen från förra året som tar upp den. Den som inte begriper kontinuiteten mellan de koloniala övergreppen genom århundraden och därtill det nära sambandet mellan denna yttre kolonialisering och det som sker i till exempel de av-vitade förorterna - periferin inne i centrum - kan inte begripa mycket alls av vår tid.

Fanons prosa är hård och oroande, samtidigt förlösande. De som kört ned huvudet i märkliga sunni-shia-föreställningar när de ser på våldet i det ockuperade Irak får svårt att förstå Fanons avgörande påpekande i boken Jordens fördömda:

För den koloniserade kan livet återuppstå endast ur kolonisatörens ruttnande lik. På det sättet finner varje led i den ena partens tänkande en parallell i den andra partens.

Till Fanons omskakande bok skrev Jean-Paul Sarte ett förord, som också det är en historisk text, läsvärd också idag, med förnyad aktualitet:

Denna bok behöver inget förord, så mycket mindre som den inte riktar sig till oss. Jag har ändå skrivit ett, för att slutföra dialektiken: även vi européer håller på att avkoloniseras. Det vill säga att den kolonialist som finns inom oss alla avlägsnas genom en blodig operation. Låt oss studera oss själva, om vi har mod nog till det, och låt oss se vad som händer med oss.

Först nödgas vi bevittna detta oväntade skådespel: den västerländska humanismens strip-tease. Där är den nu, naken och inte trevlig att titta på. Den vara bara en lögnaktig ideologi, ett charmant rättfärdigande av vår utplundring. Dess affekterade känslor och förkonstling innebar en borgen för våra aggressioner. Icke-våldsanhängarna håller god min, de är varken offer eller bödlar! [Detta är en polemisk pik mot Albert Camus och hans "pacifism", min anm.] Allvarligt talat, hur är det egentligen? Om ni inte är offer när er folkvalda regering eller den armé där era unga bröder tjänat har genomfört en folkutrotning utan tvekan eller samvetsförebråelser, då är ni otvivelaktigt bödlar. Och om ni väljer att vara offer, att riskera ett par dagars fängelse, då väljer ni bara att dra er ur spelet. Men det går inte, ni måste stanna till slutet. Försök att äntligen förstå sammanhangen! Om våldet varit något nytt, om varken exploatering eller förtryck tidigare existerat på jorden, kanske icke-våld hade kunnat försona de tvistande. Men om hela regimen, inklusive era icke-våldsidéer, bestäms av ett tusenårigt förtryck kan er passivitet inte ändra det faktum att ni tillhör förtryckarna.

Socialistiskt Forum!

Imorgon lördag är det Socialistiskt Forum i Stockholm. Angelägnare än någonsin. Och med ett fullspäckat, varierande och mycket intressant program. Kom dit! Alla andra är där.

Jag tänkte lyfta fram tre evenemang som jag tror kan vara extra spännande i floran (två krockar tyvärr):



1.
13.30-15.30, Z-salen
Feminister i opposition!

Lacrimosa och ABF bjuder in till ett samtal om feminism och politik mellan riksdagsledamöterna Mona Sahlin (s) och Josefin Brink (v) och Esabelle Reshdouni (mp). Vad betyder den borgerliga alliansens politik för jämställdhet och jämlikhet? Vilka är de viktigaste frågorna? Vilka strategier är bäst för feminister i opposition? På vilka arenor hör olika feministiska frågor hemma och hur kan feminister på olika arenor samarbeta? Och hur ser egentligen Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets alternativ ut?

Samtalet leds av Ulrika Westerlund och vid sin sida har hon en expertpanel som följer och kommenterar samtalet. Lacrimosa och ABF presenterar stolt Diana Mulinari (sociolog, Lund), Tiina Rosenberg (genusvetare, Lund) och Malin Rönnblom (statsvetare, Umeå).


2.
14.00-15.30, Fabiansalen
Vem bryr sig om Irak?

Trots mer än en halv miljon döda slumrar det svenska engagemanget för Irak. Åsa Linderborg och Erik Wijk - författare till den nyutkomna boken Det är rätt att göra motstånd - frågar sig varför och utmanar vänsterdebattörer på ett bra svar.

Medverkande: Åsa Linderborg, historiker och journalist på Aftonbladet; Erik Wijk, journalist och författare; Ulf B. Andersson, ledarskribent på Arbetaren; Thair Ismail, Irakansvarig på Palmecentret; Kalle Larsson, riksdagsman för vänsterpartiet
Arr: Karneval förlag

3.
17.30-19.00, Beskowsalen
FrP-koden
Fremskrittspartiet är på väg att bli Norges största parti, ett parti som inte minst lockar arbetare. I Norge tävlar nu debattörerna om att knäcka ”Frp-koden”, det vill säga förklara varför detta högerpopulistiska parti lyckats så väl. Magnus Marsdal, författare och ordförande för tankesmedjan Manifest under ett års tid levt lite närmre FRP-folket, och levererar en analys från insidan av partiets väljarkår.
Arr: Flamman
[OBS: Läs Marsdals intressanta artikel i veckans Flamman]

Fascistisering – nu på biblioteket

En student från Mellanöstern – av namnet att döma iranier – på UCLA:s universitetsbibliotek i Los Angeles blir överfallen av polis och får utstå fem elchocker med Taser-gun. Anledningen är att killen inte hade på sig giltig studentlegitimation vid en rutinkontroll i datasalen. Hela upprinnelsen är bisarr, men vidrighetsnivån stegras när man ser att han helt och hållet är i polisernas våld. Ändå utsätts han alltså för det groteska och förnedrande elchocksövergreppet fem gånger, medan han är fasthållen.

Men det som kniper tag hårdast om mina älvor är trots allt det som sker runt omkring. Ett helt uppbåd av människor står där och reagerar inte nämnvärt. Här plågas en människa, och de fortsätter att titta på. Det är inte lätt att visa civilkurage och sätta sig upp mot våldsutövare. Men vi borde kunna vara många som inser att det händer saker med människor – med ett samhälle – där man kan bevittna sådant skit och sedan bara gå vidare i sin biblioteksvardag. Tolerans för sådana ”enskilda” övergrepp närs av den dagliga skräckpropagandan – och bäddar för statsterror i masskala; idag i Irak, imorgon, vid behov, hemma på de egna gatorna, och då inte bara riktad mot den som råkar vara född i ett land som är eller hotas bli ockuperat.

Det är inte så svårt att förstå reaktionen från Suspect Paki:

Remember Rodney King? Sometimes, the only civilised answer to abuse of power, is massive violence.

Va? Privat hyresvärd? För jävligt!

Kvällstidningarna sväller över av harm. Och TV4 toppade igår med skandalnyheten att förre statsministern med hustru hittat en ny lägenhet helt lagligt. Den moraliska indignationen är stor över att paret ”slapp bostadskön” för en lägenhet som inte fanns i något kösystem.

Bostadsmarknaden i Stockholm är usel. Det har inte förts någon adekvat bostadspolitik i Sverige på flera decennier, och det märks särskilt i stor- och universitetsstäderna. Under de senaste två åren har det visserligen skett en viss förbättring genom ett ökat byggande – om än fortfarande otillräckligt. Men nu kommer det att bli sämre igen, tack vare den borgerliga regeringens chockstopp för stöd till byggandet av hyresbostäder.

Vänsterpartiet har – förutom att presentera konkreta förslag för kraftigt förstärkt byggande – länge drivit frågan om en bostadsanvisningslag som för ut lägenheterna till allmänheten, så att bostadsköerna blir meningsfulla. Det är förändringar som regeringen Persson förhöll sig skeptisk till, och nu blir det förstås helt andra ljud i skällan. Ett positivt steg som efter mycket påtryckningar vänsterifrån togs under Mona Sahlin, för att stärka kösystemet, skrotas av högerregeringen. Det som folk nu visar stor upprördhet över – det är precis det system som ska gälla i princip all bostadsförmedling i den borgerliga framtiden.

Men, det vi ser exempel på nu, och detta har det funnits anledning att återkomma till rätt många gånger, är en politisk rapportering som hetsar och moraliserar kring att folk gör som systemet öppnar för, efter en selektiv och drevbetonad normapparat. Och det är, alldeles oavsett vad man för ögonblicket anser om Göran Persson, en fara för det offentliga samtalet som sådant.

Jag tror för övrigt att det lär finnas gott om sossar som nu tycker sig ha funnit ytterligare bevis för att valnederlaget berodde på Perssons person. Det är ett misstag. Problemen är politiska. Och, det aktuella exempel visar dessutom just att det inte är frågan privatmoral och personlig vandel, när vad som helst kan ompaketeras till skandal, bara det rör rätt person. Människor som är så klanderfri att de över huvudtaget aldrig gör något – för det blir förutsättningen för att aldrig göra något som uppfattas som fel – finns inte, och kan inte heller vara särskilt bra företrädare.

Det verkar som att vi kan få en ännu längre valrörelse den här gången. En som skyr det politiska innehållet – och därmed förs på ett sådant sätt att det i slutändan alltid är borgarna som drar nytta av den.

––

När jag just skrivit färdigt upptäcker jag att Erik Berg skrivit om samma sak, fast mycket bättre. Läs det! Det här är bäst:

Nej, inte ens kön är en riktig kö längre. Mer liknar den ett semi-fascistiskt selektionssystem. Ehm, ja just det - marknad kallas det.

Foxifikation

Svenska Fox News, TV8, får tillökning med Agenda-mannen Lars Adaktusson. Man verkar storsatsa för att övergå från Öppna kanalen för Timbrohögern, till mer renodlad propaganda-tv för de bredare massorna. Den stora frågan är nu hur SVT ska kunna hitta en lika tendentiös ockupationsapologet som Mellanösternkorrespondens. Det förefaller oerhört svårt, men i rådande medieläge blir sådana stordåd alltmer vanliga. Ahlmark i splitterskydd efter nyår?

Arabjävel

Ska delta i en debatt med rubriken ”Arabjävel – om stereotyper och motbilder”. Fredag, 17:30. Lava (Kulturhuset) i Stockholm. Zenit arrangerar. Debatten avslutar en gymnasiekonferens. Sakine, "liberal debattör", har redan utlovat att alla utom hon kommer att bli ”spännigt politiskt korrekta”. Jag vet inte, jag. Kom dit! Kan bli intressant.

17.30 Arabjävel - om stereotyper och motbilder
Öppen debatt om bilden av muslimer som cirkulerar i medierna och samhället idag. Hur påverkar den vår syn på varandra och världen? Kom och diskutera med unga muslimer, journalister och politiker.
Moderator:
Hanin Shakrah, ZENIT
Medverkande bland annat:
Carlos Rojas, (Gringo)
Fredrik Malm, (Fp)
Ali Esbati, (v)
Devrim Mavi (Fi)
Sakine Madon (Liberal debattör)

Demokratispridning

TV-kanalen al-Jazeera har revolutionerat arabisk nyhetsförmedling. Genom att hålla sig till en liberal yttrandefrihetstradition och satsa på sanningssökande kvalitetsjournalistik har kanalen retat upp många arabiska regeringar. Nu kör kanalens engelskspråkiga sändningar igång. Den irakiska marionettregeringen stänger då ned kanalen och arresterar redaktionen. Tidigare har USA vid flera tillfällen beskjutit kanalens utsända.

Birth Pangs of a New Middle East.

Tjänstedirektiv

Hanna Löfqvist skriver om dagens beslut i tre intressanta inlägg:

- Här kan man även läsa ordföranden för vänstergruppen i parlamentet GUE/NGL motivera nej-rösten
- Här är ett pressmeddelande från vänsterpartiet som förklarar partiets syn
- Här länkas till en klargörande sammanfattning av debatten i EU-parlamentet

Socialdemokraternas jubel över ”kompromissen” känns ganska märklig. En sak att någon gång acceptera att man inte kom längre. En annan att vara belåten. Jan Andersson (s) avfärdar vänsterns farhågor. Samme Andersson skriver i en debattartikel att (s) borde bejaka borgarnas pigavdrag. Tjänstedirektiv, var det.

Brevet från kolonien

I juli förra året skedde ett terrorattentat i Londons tunnelbana. Den brittiska staten passade på att utlösa en vanvettig hetsjakt, och ta ett hårdare strypgrepp på demokratiska fri- och rättigheter. Bevisen är få, övergreppen otaliga. En helt oskyldig brasiliansk elektriker rök med av bara farten; ett magasin tömdes i hans hjärna, och de ansvariga skickades på betald semester. Fortfarande är händelseförloppet höljt i dunkel. Ingen vet egentligen vad som hände den 7 juli, men vad som hänt därefter är påtagligt, alldeles särskilt för alla britter som har några mörkare nyanser i skinnet, men egentligen för långt fler, långt utanför de där öarna.

Jag skrev en massa saker de där dagarna. Det har sina poänger att gå tillbaka att titta ibland. Här är några inlägg:

London och liberala stöveltramp, Tokfascism hela dagen, Avrättning som politisk temperaturmätare, De ska fortsätta skjuta oss i huvudet, En vecka senare. Läs. Fundera, De sår, vi skördar.


Jag upptäckte i samma veva en mycket läsvärd brittisk blogg, Suspect Paki. Idag skriver samma bloggare ett helt enastående brev till Tony Blair; blixtrande vältaligt och laddat med berättigat raseri. Läs det! Skriv ut, spara, sprid. Minns.

Over 10 times as many people die every single year from drink driving related accidents. Why isn’t there a War on Alcohol? Why aren’t you demonising drinkers? Why aren’t you rounding up people at pubs and arbitrarily arresting anyone with car keys? Or to parallel a recent fluid case-that-never-could-have-been, those who don’t even have a license to drive, a car, or the means to get hold of one, but those who have merely talked about a recent drink-driving advert, or might have watched an episode of The Sopranos in which Tony Soprano has a quick snort from a hip-flask whilst driving.

That’s right Tony, ever year, over 10 times as many people die from drink-driving accidents. The victims are innocent, aren’t they? Perhaps you should watch out for the training camps, the madrassas where candidates are radicalised. They’re called pubs Tony. You might have heard of them. I am ten times more likely to be killed by a drunk driver than by terrorism. That’s a statistic I’ve weighted heavily in your favour.

I don’t see the media campaign against drink-driving. I don’t see you speaking up against it. I don’t see the arrests. I don’t see the pub raids, the public shaming of innocents, the hatred, the beatings of drunks, the torching of pubs. Why not Tony? You see, Hiroshima was an atrocity. The Holocaust was an atrocity. What is happening in Darfur, in Palestine, in Lebanon, in Chechnya, in Iraq - that is an atrocity. What happened in London was a victory for falsehood, a shame on the security services who now say there are loads of terrorists they’re keeping tabs on and tragic day for London. Let’s keep some sense of perspective.

[…]

Terrorism - and it usually has the state’s hand in it somewhere (you remember MI5 infiltrating, egging on and initiating explosions on behalf of IRA, don’t you Tony?) can only win if we live in fear. We refuse to live in fear. We refuse to give up our liberty to you or any terrorist. We demand justice and we demand the truth.

Till försvar för arbetslöshetsförsäkringen

Demonstration onsdagen den 15 november
Sergels Torg kl 16.00

SEKO Klubb 119 och 20 (fackföreningar inom tunnelbanan i Stockholm) tar initiativ och kallar till en demonstration mot försämringar om A-kassan. Vi marscherar sedan kl 16.30 till Mynttorget.


De slutliga förslagen från de regeringen om att försämra a-kassan kommer att läggas fram den 16 november 2006. De innebär bland annat att:

- Långtidsarbetslösa ska få sämre ersättning efter 200 dagar.
- Skattereduktionen slopas helt.
- Arbetstidskravet höjs till 80 timmar i månaden under minst 6 månader, idag 70 timmar.
- Det ska bli dyrare att vara med i A-kassan ca 300 kr/månad samt ca 100 kr/mån i minskad skattereduktion.
- Högsta dagpenning sänks från 720 kronor till 680 kronor/dag.

Detta betyder att alla, inte bara medlemmar i facket förlorar mycket pengar, speciellt om man blir eller är arbetslös.

Ja’ Mecka en, ja’ Mecka två

Den saudiska regeringen ingår nu storslagna kontrakt för att bygga ut faciliteterna runt den heliga staden Mecka. Bland annat ska det bli Timeshare à la spanska solkusten, i det planerade jättelika ZamZam-tornet. Här erbjuds femstjärnigt boende, med shoppingcenter och annat som hör postmodern helighet till. Alla är inte glada. Irfan Ahmed al-Alawi, ordförande i Islamic Heritage Foundation som skyddar de kulturhistoriska värdena i Mecka:

Marble flooring and five-star accommodation will not enhance your pilgrimage or make you a better Muslim.

Saudiska regeringen – som onekligen vet ett och annat om sambandet mellan religion och marmorgolv – håller inte med.

ZamZam-tornet byggs för övrigt av det varumärkesstarka byggkonglomeratet Binladin Group, startad av Usamas far, och nära investeringspolare till de tidigare och nuvarande frihetsälskande regimerna i Saudiarabien och USA.

Johan Norberg underrättas härmed, för att få med exemplet i nästa artikel om sambandet mellan marknadsekonomi, demokrati och exploderande [no pun intended] global lycka.

[Artikeln i Guardian]

”Socialismens värmestuga”

Det var Ivar-Lo Johansson som kallade Folkets hus så. Erik Berg anför citatet och skriver fint om rörelsen kring Folkets hus runt om i landet. Läsvärt.

Hittade apropå det där ett gammalt tal i datorn, hållet på en fest i Rinkeby folkets hus, när det var nedläggningshotat 2001. Den nya Stockholmsborgerligheten avskyr knappast offentliga möteslokaler mindre än sina företrädare. Det lär komma nya propåer.

---
Det här är vårt hus, Folkets Hus. Och anledningen till att det finns sådana här hus lite här och var, det är inte välvilja från makthavarnas sida. Det är att det funnits kämpande människor som har krävt dem, som har byggt dem, underhållit dem, träffats i dem och som har räddat kvar dem. […] Det var den unga arbetarrörelsen som satte igång att bygga sådana här hus. Man byggde husen för att man kände att överheten jävlades med en hela tiden. Det gick inte att ha möten i fred, ofta fick man ställa in, eller gå utomhus i kylan, det var svårt att arrangera danser och fester om man inte ville betala feta pengar till lokalägare, man hade inget ställe att ha studiecirklar på. Då byggde man Folkets Hus.

När Axel Danielsson, en av arbetarrörelsens pionjärer, skulle inviga Folkets Hus i Malmö, 1893, så sade han att det var ”en tillflyktsort för förföljda tankar”. Det är tunga ord, ”en tillflyktsort för förföljda tankar”. Vad var det för tankar? I grund och botten var det tanken om allas rätt till ett schysst liv, till värdighet i arbetet, till glädje i livet. Det var ”förföljda tankar” i Sverige 1893 och när arbetarrörelsen tog saken i egna händer, byggde fackföreningar, folkets park – och folkets hus, då var det något stort, något radikalt.

[…] När vi säger att vi vill ha kvar Folket Hus i Rinkeby är det för att somaliska föreningen ska kunna fortsätta ha läsekvällar, för att iranierna ska kunna fortsätta sända lokalradio, för att vi ska kunna ha poesikvällar med landsflyktiga kurdiska poeter och svenska debutanter, för att man ska fortsätta ha läxhjälp i de här lokalerna, för att det ska kunna vara politiska debatter om integration här. Det är för allt det där, men det är också för själva rätten att kunna träffas, kunna prata och lyssna, kunna organisera sig. Det är för att det som görs här i Folkets Hus i Rinkeby är sådant som gör oss aktiva istället för passiva; medborgare istället för statistik. Därför finns Folkets Hus. Därför är Folkets Hus viktigt.

[…] Jag vill avsluta med några ord från 102 år sedan. Ord som är minst lika aktuella och relevanta idag. Det är från en skrift som arbetarrörelsen i Helsingborg gav ut 1899, där det propagerades för ett Folkets Hus; ord som vi borde kunna skriva under på här och nu. Så här skrev de: ”Ja vi våga tryggt påstå det, att ett eget hus är en absolut nödvändighet för att organisationen skall kunna utveckla sig så, att den blifva det stöd för oss i den blifvande kampen för människorätt, hvilket vi äro i behof av, ty märken väl: Denna kamp har endast börjat”. Precis så är det. Och tack för ordet.

Spå i mp3

Jag hittade ett “test” på Those exiled years och kunde inte, kunde bara inte låta bli. Det går alltså ut på att man besvarar ett frågeformulär med hjälp av slumpmässiga låttitlar i datorn. Det första svaret under varje fråga är det som föll ut i första försöket. Sen körde jag en gång till. Stundtals helt bisarrt roligt. Nu har jag tvångstankar om vad man skulle kunna få fram för lista utan slumpen. Men jag måste verkligen låta bli att tänka på det här. Herregud.


1. Will it be ok?
Temptation (Arash)
Fyrarättersmål (Bo Kaspers orkester)

2. How are you feeling today?
Kalle Viking (Andra Generationen)
Kär och galen (Ulf Lundell)

3. How do your friends see you?
Where can I go without you? (Nina Simone)
Strejken på SAAB (Fri proteatern)

4. Will you get married?
Toast to those who are gone (Phil Ochs)
Platinum plus (Big Daddy Kane)

5. What is your best friend's theme song?
Singapore (Tom Waits)
Alla vägar har sitt pris (Lars Winnerbäck)

6. What is the story of your life?
Det är något konstigt med friheten (Knutna nävar)
Dom kommer kliva på dig igen (Håkan Hellström)

7. What was high school like?
Rockabilly baby with a hard-on (Anders F. Rönnblom)
When a man loves a woman (Otis Redding)

8. How can you get ahead in life?
Här i vårt kvarter (Fjärde världen)
Elektrisk (Thåström)

9. What is the best thing about your friends?
Bring me some water (Melissa Ethridge)
Räcker jag till? (Ted Gärdestad)

10. What is today going to be like?
November (Tom Waits)
Waiting at the Gate (Woody Gutherie)

11. What is in store for this weekend?
Papa was a Rollin’ Stone (The Temptations)
Hava Nagila (Harry Belafonte)

12. What song describes you?
Get this party started (Pink)
Hazard to myself (Pink)

13. How is your life going?
Don’t tell me (Madonna)
Lok står när de andra faller (Lok)

14. What song will they play at your funeral?
They can’t take that away from me (Billie Holliday)
No Earthly Good (Johnny Cash)

15. How does the world see you?
Sabotage (Gang Starr)
It ain’t hard to tell (NAS)

16. Will you have a happy life?
Young Mind Murderers (Prodigy ft. Armani)
Le bruit, l’odeur (Zebda)

17. What do your friends really think of you?
Hey Mickey (Carola)
Georgia on my mind (Hoagy Carmichael)

18. Do people secretly lust after you?
Russian Navy Hymn (Red Army Choir)
La Isla Bonita (Madonna)

19. How can I make myself happy?
Working Class Hero (John Lennon)
Sundance Kid (Kent)

20. What should you do with your life?
Visa om Olof Palme (Freedom singers)
Ruler of my heart (Irma Thomas)

21. Will you ever have children?
Shot in the dark (Ozzy Osbourne)
De niña a mujer (Don Omar & Tito)

Saker man vill, saker man får

Det här är två meningar att lägga på minnet för alla som bedriver eftervalsanalysarbete:

"Jag var glad över att det blev en borgerlig regering, jag ville ha förändring. Men jag ville att det skulle bli en förändring till det bättre".

Hans Forslund, 25, sängsnickare, Gävle. Tycker att det är fel att straffa arbetslösa.

Taliban de luxe

Så här kan det vara:

When it is your husband’s event, you don’t leave the house without first checking what he wants you to wear – something best done days in advance […] The Deal is that her life is about one thing only: him.

Läget i Afghanistan före befrielse medelst bombmattor? No sir, en småputtrig artikel i Financial Times Weekend om fruarna bakom de stora männen i privatkapitalismens salonger – Meet the corporate wives’ club. Läs gärna artikeln. Den är skriven av Vicky Ward på Vanity Fair och är inte det minsta upprörd över sakernas tillstånd, bara allmänt beskrivande:

There is a legend here about a well-known chief executive in the financial services industry, who, having tired of his first wife of 20 years, and then tired of the pretty but uninspiring models he subsequently amused himself with, sent out a list of requirements for a second spouse to his friends because he did not have time to search for the candidate himself. He was too busy flying round the world and making billions each year.

Flera sammanhängande poänger kan lyftas här. Dels säger väl det hela något om kärnfamiljen som social enhet . Dels ser vi hur fint det privata ”näringslivets” karaktär – med kombinationen av samlad samhällsmakt och slutenhet för samhälleliga krav – passar för att reproducera könsmaktsordningen. Dels, kan vi åter citera Gudrun Schymans i detta avseende insiktsfulla tal på vänsterpartiets kongress 2002:

”[Kvinnoförtrycket] tar sig många uttryck. Diskrimineringen och kränkningarna ser olika ut beroende på var vi befinner oss. Men det är samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas så väl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige”.

Eller i de kapitalistiska stormogulernas glada kretsar då.

Igen

Erik Bergs blogg Approximation är en av de mest intressanta jag känner till. Den som upptäcker den nu, kan titta runt bland nya och äldre inlägg och hitta mycket intressant, alltid välskrivet. Gör det!

Onsdagens post om det israeliska massdödandet i Gaza hör till dem jag vill rekommendera särskilt. Ger ett nödvändigt perspektiv.

Fri television

Israel begår uppenbara, konkreta, massiva, dagliga övergrepp. Nu. SVT hjälper till att möjliggöra den fortsatta axelryckande hållningen, genom att samtidigt köra en timslång, suggestiv propagandadokumentär om ”kärnvapenhotet” från Iran, mot den kärnvapenbestyckade ockupationsmakten Israel, där bland annat massmordsförespråkande högerextremister som Benjamin Netanyahu oemotsagda får snacka hetsgoja. Mannen som i Israel nyligen utsetts till ansvarig för ”Iran-hotet”, Avigdor Liberman, leder ett fascistiskt parti som öppet propagerar för upptrappad etnisk rensning. Ändå talar företrädare för denna regim gång på gång om problemet med att ”extremister” får tillgång till kärnvapen. Det är denna bild som fyller svenska TV-rum. Det är ”den fria världens” monumentala hyckleri. Det är fruktansvärt frånstötande.

Partiförbud på gång

Den tjeckiska senaten avser att tillsätta en specialkommission för att undersöka legaliteten hos det tjeckiska kommunistpartiet, ett av landets största partier, med representation i såväl det nationella parlamentet som EU-parlamentet. Tidigare har partiets ungdomsförbundet förklarats upplöst för att det i sitt principprogram argumenterar för gemensamt ägande av produktionsmedlen. (Mer hos Hanna Löfqvist)

Borgerlig solidaritet

Jag skrev ett längre inlägg om det främlingsfientliga norska Fremskrittspartiet och dess uppsegling som ledande borgerligt alternativ härom veckan. Ser nu hos Audun Lysbakken, vice ordförande i vänsterpartiet SV, en intressant kommentar om ett frukostmöte i ordnat av tankesmedjan Civita. Civita är i likhet med Timbro en tankesmedja finansierad av ”näringslivet” – norska arbetsgivarorganisationen NHO samt rederiförbundet – för att skapa acceptans och entusiasm för ekonomisk ojämlikhet och utsugning. På det refererade mötet deltog ledarna för FrP och moderaternas systerparti Høyre. Här uppmanades de av norska miljardärer starkt att samarbeta tätare för att ta tillbaka regeringsmakten. Kapitalet känner sig nu verkligt pressat av den nya norska regeringen och kommer uppenbarligen att driva på för regeringsskifte – bland annat för att stoppa ”en utvidgning av offentlig sektor”, som en av direktörerna uttrycker saken. Fremskrittspartiet blir då instrumentellt. Civitas citerar på sin hemsida glatt Siv Jensen (Frp), när hon kritiserar andra borgerliga partier för att ännu inte helt ha omfamnat FrP: ”Man skaper avstand ved å understreke at den er der. Mye av dette dreier seg om retorikk”.

Detta är en klassisk utveckling: fascismen är kapitalets verktyg i pressade situationer.

Frukostmötet ordnades för övrigt under rubriken ”systemskiftet i Sverige”, med SvD:s PJ Anders Linder som inledare. Jensen hyllade Fredrik Reinfeldt och menade att han ”också lärt något av FrP om hur man talar med och till väljarna”. Linder pekade på vikten av ”borgerlig solidaritet”. Alltså gemensam kamp för gemensamma intressen: de rikastes privilegier.

Politisk avpolitisering

Läs gärna min inrikeskrönika i veckans Flamman.

Ingemar Hansson, tidigare chef för den statliga myndigheten Konjunkturinstitutet, blir statssekreterare hos finansministern. SvD Näringsliv skriver att Hansson ”uppskattats för sin förmåga att förklara komplicerade ekonomiska frågor på ett pedagogiskt sätt”.

Fortsättning här.

Inga fler kristallnätter

Manifestera mot rasism imorgon, på årsdagen av den så kallade kristallnatten 1938.

I Stockholm ordnas en manifestation på Sergels Torg klockan 18:00.

Arr: Ung Vänster, Vänsterpartiet, Judar för israelisk-palestinsk fred, LO-distriketet, RFSL Ungdom, Centrum mot rasism, Grafiska fackförbundet, SSU Stockholms stad, SSU Stockholms län, Fastighets avd. 1, Seko Stockholm.

På Ung Vänsters hemsida finns en lista med manifestationer på en rad platser runt om i landet.

Stabilt som fan

Gratistidningen .se intervjuar statsministern.

Fredrik om arbetsrätt:
- Jag är garanten för att den svenska modellen inte förändras.

Jamen då så.

Dödandet fortsätter

En liten notis som talar om att 17 palestinier dödades i Gaza inatt. Palestinierna är i en brutal, rasistisk ockupationsmakts våld. De lever i en desperat vardagstillvaro. Israel håller dem inlåsta i ett fattigt, slitet fängelse. Och då och då, ganska ofta, mördas de av ockupanterna. Medierapporteringen om detta är skandalös. Den lilla SVT-notis för vidare israeliska arméns uppgifter att mördandet skett "i ett försök att gripa efterlysta personer". Vad finns det för grund att tro på en sådan uppgift? Och vem har efterlyst dessa personer, vars gripande fungerat som förevänding för massdödande av andra? För vad? För motstånd mot ockupationen och mördandet?

Om livet i Gaza får vi veta mycket lite. Vi kan åtminstone försöka ta till oss insikten om hur döden ter sig i det som ska bli vardag. Känna efter hur Talal Nasr - också han människa - har det:

Hours after the Israeli military pulled out of the town of Beit Hanoun yesterday morning, Talal Nasr was at the cemetery to search for a spot to bury the body of his 13-year-old daughter. It was the first time for six days that any of the town's residents had been allowed out of their homes, the duration of Israel's biggest military operation in the Gaza Strip for months. The streets quickly filled and many headed out to mourn and bury their dead. The cemetery at Beit Hanoun is small and overcrowded, and it took Mr Nasr three hours to find a space for his daughter Wala'a, the victim of an Israeli sniper's bullet to the forehead.

Allt du har velat veta om könssjukdomar, men aldrig vågat fråga om

"Och fler kommer det. Gång på gång gör Skaparen det klart hur han ser på syndig sex."

Fler viktiga fakta, på Guds vredes blogg.

Om det var män som blev gravida

Hittat på bloggen Kulturstress, i ett litet inlägg om kvinnliga serietecknare. Jennifer Campers ”Rude Girls and Dangerous Women” är en klassiker. Politiskt hårtslående, respektlöst erotisk och vansinnigt rolig.

De skyldiga står på fel sida av skranket

För alla oss som har egna minnen av kriget mellan Iran och Irak är namnet Saddam Hussein förknippat med ett tusen gånger mer konkret elände och dödande än det som påpassligt framregisserades åt västerländsk publik, när karln gick och blev olydig. Vi minns då också att Saddam begick sina dåd påhejad av USA och dess allierad. Thaher Pelaseyed skriver ett läsvärt inlägg om detta, där han påminner om det som nu försvunnit i det bisarra spektakel som levereras på bästa sändningstid, perfekt tajmad för kongressvalen i USA:

Det är ett dokumenterat faktum att Saddam var västvärldens, och främst USA:s, allierade i regionen. USA var enda land i FN:s säkerhetsråd som 1986 inte skrev under fördömandet av Irak för användningen av kemiska stridsmedel mot kurder och iranska styrkor. I maj 1986 utfärdade USA:s handelsdepartement licenser för export av 70 försändelser kemiska produkter (inklusive antrax och butolin stridsgas) till Irak. Robert Fisk beskriver domstolsprocessen som,

...a trial at which the former Iraqi mass murderer was formally forbidden from describing his relationship with Donald Rumsfeld, now George Bush's Secretary of Defence. Remember that handshake?

Nu skakar de gamla mördarna hand med nya. Men det kommer inte att hindra dem från ett gruvligt kolonialt nederlag i Irak.

Läs Thahers bloggpost.

Nya tider indeed

Igår kväll läste jag Per Gudmundson propagera för att Saddam och även en del annat otäckt folk ska avrättas, samt i samma veva slå ett slag för tortyr, ”i krig”, som nu tydligen pågår mellan ”den fria västvärlden” och ”islamofascismen”. Ett för övrigt på många sätt behändigt krig, då ingen utom möjligen ledaren för ”den fria västvärlden” vet när det började och framför allt när eller hur det slutar, varför det för säkerhets skull, vid behov, kan sägas pågå permanent. Tortyr, till exempel den redan under medeltiden väl beprövade metoden att föra en människa till gränsen för kvävning under vatten, kan enligt Gudmundson vara okej, ty en reporter på ärevördiga Fox News lär ha testat, för att därefter ”synligen utan men”, återvända till studion ”frisk och kry”. Det framgår inte helt klart av den refererade studien huruvida testet genomfördes i ett hemligt fängelse, dit reportern förts kidnappad, utan vetskap om huruvida han skulle behöva tillbringa några år av sitt liv där utan närmare preciserad anledning.

I morse kunde man så slå upp tidningen och se att samme Gudmundson nu blir kolumnist på SvD:s ledarsida. Det känns på något sätt helt följdriktigt.

När vi ändå är inne på temat unga män på högerkanten, kan jag inte annat än varmt rekommendera Johnny Munkhammars senaste in/utfall, där undertecknad karaktäriseras som ”den förste och siste postmoderne kommunisten”. Att han sedan inte heller tycks ha greppat poängen med det inlägg som fått igång honom, är i sammanhanget av marginell betydelse.

"Ansvar" för arbetslösheten

Om nu någon har tvivlat på att syftet med förändringarna i a-kassan är att skapa en låglönemarknad och samtidigt sätta press på lönekrav för dem som har jobb. Så här skriver regeringen i sin egen lagrådsremiss om de (exceptionellt komplicerat formulerade) förändringar som ska göra det mycket dyrare att vara med i a-kassan, samtidigt som man får ut mindre från försäkringen:

Några remissinstanser invänder att den förhöjda finansieringsavgiften inte får någon nämnvärd effekt på lönebildningen. Regeringen anser dock att ett ökat ekonomiskt ansvar för medlemmarna för kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen ökar medvetenheten hos medlemmarna och att dessa också därigenom tar ett ökat ansvar för kostnaderna.

Demokratispridningen fortsätter

Bush-administrationen vill att de människor som kidnappas runt om i världen och utan vare sig bevis eller domstolsförhandlingar på obestämd tid hålls i hemliga fängelsehålor i vänligt sinnade länder, efter eventuellt frigivning ska förbjudas att berätta om de tortyrmetoder – kallade ”alternativa förhörstekniker” – som CIA använt för att få dem att ”erkänna” olika saker. Även för sina advokater, när de fått tillgång till sådana.

Den fantastiska motivering som producerats av terroradministratörerna är att ”den nationella säkerheten” skulle hotas om ”terrorister kunde använda informationen för att lära ut kontraförhörstekniker”! Som att hålla andan när man utsätts för medeltida vattentortyr?

Juridikprofessorn Joseph Margulies säger det ganska bra:

Kafka-esque doesn't do it justice. This is 'Alice in Wonderland.'

Bilden här uppe är från Camp Nama i Irak, där specialtrupper bland annat använde fångar som måltavlor för ”lekar” med paintballgevär. Utropet ”No Blood. No Foul” refererar till en spridd uppfattning att inga påföljder skulle bli aktuella vid tortyr av fångar, om den inte ledde till blodutgjutelse.

Permanent jaktsäsong

Rapporteringen om Israels framfart i Gaza är som vanligt chockerande urskuldande i svenska medier, med en dagordning som kunnat sättas av vår tids ”liberaler". Flamman skrev om det övergripande problemet i veckans ledare:

Det är uppenbart att ingen skulle acceptera att en misstänkt brottsling i Stockholm eller Örkelljunga blir nedskjuten av en statlig prickskytt, i stället för gripen, åtalad och dömd. Men när det gäller palestinier accepteras det av en tyst omvärld.

Jinge skriver om samma sak med den senaste rapporteringen som konkret exempel. När till exempel Ekot för vidare den israeliska militärens uppgifter om att man dödat ”medlemmar av Hamas” är det underförstått att det därmed är mer OK. Är det rimligt att man skjuter ihjäl folk för att de är medlemmar i en politisk organisation man ogillar – i det här fallet palestiniernas regeringsparti? Och vilken sorts människosyn underblåser en sådan rapportering här hemma?

Reality bites

Blev tipsad om The F Blog, en väldigt fin, fotografdriven fotoblogg.

Civilt motstånd möts med kulregn

Operation höstmoln: israelisk militär skjuter rakt in i en grupp med obeväpnade palestinska kvinnor, dödar minst två och skadar många.

Foto: Suhaib Salem / Reuters

Nya tider

Gårdagens SvD hade en intressant artikel om främlingsfientliga norska Fremskrittspartiet (Frp) och dess ledare Siv Jensen. Jag skrev i april ett lite längre inlägg om FrP. Bland annat:

Fremskrittspartiet är ett semifascistiskt, främlingsfientligt parti. Som sådant mycket framgångsrikt. Precis som Le Pens Front National i Frankrike i sin glans dagar, är partiets ställningstaganden i enskilda frågor strikt instrumentella och anpassningsbara, men inriktningen, den sociala funktionen, alldeles bestämd. […] Partiet bildades, anpassat till det nordiska politiska klimatet, med borgerliga skattekverulanter som kärna, och har sedan dess agerat för att nå folklig bredd. De främlingsfientliga dragen har aldrig tvättats bort, men tonats upp och ned beroende på politiskt läge.

FrP är idag det helt dominerande borgerliga partiet i Norge . De norska motsvarigheterna till svenska borgerliga partier har gått i lite olika riktningar politiskt; i opinionen trendmässigt nedåt. Senterpartiet sitter i rödgrön regeringsställning. KrF (kristdemokraterna), som besatte statsministersposten i den förra borgerliga regeringen, och Venstre (liberala partiet), vilka betecknar sig som mittenpartier är små. Moderaternas systerparti, det traditionella högerpartiet, Høyre, har inte lyckats med konststycket att förställa sin politik och göra stora inbrytningar bland bredare folkgrupper. Det går lite upp och ner för partiet, men man ligger klart under tjugo procent. För några månader sedan var man snarare närmare tio. FrP har däremot i ett flertal opinionsundersökningar varit Norges klart största parti, med runt 35 procent av rösterna. Partiet siktar på majoritet tillsammans med Høyre.

Fallet FrP är inte bara en norsk angelägenhet. FrP visar en utvecklingstendens för europeisk höger över huvudtaget. I min text för ett halvår sedan skrev jag så här:

Vad vi nu ser är en process som pågår i hela Europa. Vi ser att den ”rumsrena” borgerligheten radikaliseras och blickar åt ett bestämt håll. De som kallar sig liberaler fascistiseras i rasande fart. Kärnan är alltid egendomsförhållanden och makten över dem. Idag värnas den under stridsrop om ”frihandel”, ”avreglering” och ”globalisering”.

Det inlägget föranleddes av att Timbros ”idéproducent” Johnny Munkhammar varit på besök hos FrP och lyriskt beskrev deras intresse för frihandel och privatiseringar – något som säger viktiga saker både om FrP och om den svenska Timbrohögern. I SvD:s artikel kan man läsa om hur Siv Jensen går i täten för en ideologisk kritik mot den nordiska välfärdsmodellen. Men också om FrP:s utrikespolitiska profil. Partiet är idag aggressivt pro-USA och pro-israeliskt.

Detta är inte slumpmässigt. Den globala maktordning som USA garanterar genom sitt våldsmaskineri och som ställs i blixtbelysning med Israels påhejade raspolitik mot palestinier och andra araber, är helt och tätt sammanbunden med urholkandet av folkens demokratiska inflytande över samhällsekonomin och de växande gapen i inkomster och förmögenheter. Det ohämmade, mefistofeliska våldet är en aspekt av kapitalets krav på global rörelsefrihet, penetrationssuveränitet. I centrum säljs folkets tillgångar ut med parlamentariska beslut. I periferin rövas de med ståthållardekret à la Paul Bremer. Det är samma inneboende behov av att omfördela till överklassens fortsatta makt och konsumtion som är primus motor.

I det norska sammanhanget har mittenpartierna blivit för mesiga för behoven, Høyre inte särskilt framgångsrikt. Som så många gånger förr i historien väljer kapitalet den duktigare eleven. Det fascistiska alternativet. Det som kan bygga massbas för smal intressepolitik. Vilket håll man kommit ifrån är mindre intressant. Siv Jensen hyllar den danska regeringen, som framgångsrikt och följdriktigt kombinerat rastisk hets på hemmaplan, truppsändningar till hegemonen USA:s våldsorgie i Irak och nedmontering av den danska välfärden. Denna regering leds av det ”liberala” partiet, Venstre. Inspirerat systerparti i Sverige är Folkpartiet, som vill ha med Sverige i Nato, och som gått i bräschen för att etablera de främlingsfientliga krafternas dagordning i debatten. Ännu ligger vi lite efter i utvecklingen i Sverige. Motkrafterna har varit starkare. Men nu har detta parti fått besätta integrationsministerposten med en profilerad islamofob. Och dess ledare ska leda den nya regeringens ”globaliseringsråd” för att komma fram till hur vi kan använda de globala orättvisorna för att angripa välfärd och social organisering här hemma. Det kommer alltså mera.

Norge inför förbud mot klusterbomber

Ett viktigt och mycket glädjande beslut idag av den norska regeringen. Och bra av SV:s försvarspolitiske talesman att tacka frivilligorganisationerna - rättare uttryckt det fredspolitiska basarbetet - för att ha gjort beslutet möjligt. Norges ställningstagande ger det internationella arbetet mot klusterbomber - som exempelvis Israel nu använt mot den libanesiska befolkningen och som skapar död och lemlästning långt in i framtiden - en välbehövlig knuff framåt. Kommer den svenska regeringen att knuffa med?

(Via Audun Herning)

PS: Ny studie visar att majoriteten av dem som dödas eller skadas av klusterbomber är civila, ofta barn.

Fetsnigel på ögat

Det här brevet från de engelska myndigheterna, angående saknad TV-licens, skiljer sig en del i tonfall från meddelanden om skärpt tv-avgiftskontroll.

Två saker

1.
Stillastående protest mot abortförbudet i Polen

På lördag den 4 november arrangeras protester i Warszawa och vid polska ambassader i hela Europa. Vänsterpartiet uppmanar alla att delta utanför polska ambassaden i Stockholm, Karlavägen 35, kl 12-13.

- Läs mer här
- Underteckna internationellt upprop här


2.
Måndagsuppropet
Måndagar klockan 18:00, Mynttorget, Stockholm.

Den borgerliga regeringen föreslår kraftiga försämringar av A-kassan. Förslaget leder inte bara till sämre förhållanden för arbetslösa, utan även lägre löner och sämre arbetsvillkor när otryggheten ökar på arbetsplatserna.

Sänkningen av ersättningsnivåerna kommer leda till att en låglönemarknad skapas när arbetslösa tvingas ta underbetalda jobb för att A-kassan inte räcker till.
De höjda A-kasseavgifterna kommer leda till att många inte har råd att vara med i facket, vilket på sikt innebär en förskjutning av styreförhållandena på arbetsmarknaden och ett helt systemskifte till utslagning och klassklyftor.

Protestera mot högerregeringens hänsynslösa attacker!

"Israel skjuter vilt i Gaza"

Maskit Bendel från ”Läkare för mänskliga rättigheteri Israel” skriver om de pågående israeliska övergreppen i Gaza. Hon beskriver också det som många under lång tid har slagit larm om, användandet av okända vapen mot civilbefolkningen, vapen som armén alltså vägrar att beskriva för den medicinska personalen, varför de har svårt att verka:

Vid ett besök på Shifa-sjukhuset, det största statliga sjukhuset i Gaza city, fick gruppen se chockerande bilder av lik som var brutalt lemlästade, brända och ”smälta”. Bilderna underbyggde de påståenden som gjorts av lokala läkare om märkliga sorters skador. De berättade att de hade allt svårare att behandla allvarligt skadade patienter.

Var är reaktionerna? Har vår utrikesminister fastnat hos fondkommissionären?

När SvD trycker artikeln är man för övrigt noga med att samtidigt påpeka att ambassadrådet Ran Yaakoby från förbrytarregimens legation i Stockholm på söndag ”ger sin syn på den spända situationen i Gaza”. Jo, det är ju förstås lätt hänt, när en rasistisk stat smälter ner mindervärdiga folkelement med hemliga vapenslag, att det uppstår en ”spänd situation”. Det behöver förklaras, så folk inte går omkring och tror att det finns en ansvarig part.

Nigeria

En upptäckt.

De nya moderaterna uppmuntrar föreningsaktivitet. Vanliga frågor uppstår.

Niklas W: Har nyligen blivit invald i en sällskapsorden. Hur kommer det sig att dessa ofta har svart istället för vit väst till frack?

Magdalena Ribbing: Vit väst till frack är festmarkeringen i sällskap med kvinnor - ett herrsällskap kan ha svart väst till fracken; det gäller då vanligen konservativa klubbar.

(Chat på dn.se)

Omskrivning

Alyssa R. Peterson tjänstgjorde som tolk vid en av den amerikanska arméns underrättelseenheter i Irak. Hon dödades den 15 september 2003, av vad de militära rapporterna betecknade som en ”non-hostile weapons discharge”. Nu kommer det fram uppgifter som tyder på att hon begick självmord, för att hon inte ville delta i torterandet av irakier.

[Via Angry Arab]

Kommersialiseringen och sånt

Kalle Larsson berättar om en artikel som aldrig skrevs.

Fenomenet är en mildare variant av det så kallade forssellska dietpresumtionssyndromet. (Fortsättning här).

Israel trappar upp mördandet i Gaza

Haaretz rapporterar:

Ministers told Israel Radio after the meeting that Minister of Strategic Threats Avigdor Lieberman (Yisrael Beitenu), said the IDF should employ in Gaza the methods used by the Russian army in Chechnya.

Gaza är ett vidrigt fängelse. Ett koncentrationsläger vars in- och utgångar står under den israeliska ockupationsmaktens totala kontroll. Och ibland så flyger de över med stridsflyg, beskjuter flyktingläger från havet, jämnar hus med bulldozers, lägger artillerield över byar, dundrar in i gränder med stridsvagnar. Eller bara skjuter folk från höjder. Visar sin övermakt.

Det är ett rasistiskt förnedringsnummer för att kuva ett trotsigt folk. Det pågår ständigt. Nu trappas det upp igen.

Idag har vi kunnat se tv-bilder som visar israeliska soldater skjuta prick på flyende palestinier. Ändå presenteras bilderna som någon sorts militär operation i ett krig, inte som den utstuderade förbrytelse de är. Här på Aftonbladets sajt talar speakerrösten om Gaza som ”konfliktdrabbat”. Som vore den israeliska ockupationen ett meterologiskt fenomen.

Veckans nyheter: Moderaternas historia

Dahr Jamail till Stockholm

IRAK INIFRÅN!
Torsdagen den 2 november har du chansen att lyssna på den oberoende journalisten Dahr Jamail och filmaren Hana Al-Bayati från Brussells Tribunal. (World Tribunal on Iraq)

Tid: Torsdagen den 2 november kl 18.00
Plats: ABF, Sveavägen 41, Stockholm
Inträde: 50 kronor

Arr: ABF, Bildmuseet i Umeå och Olof Palme International Center.