1 maj

Imorgon är det första maj. Glädjen och förväntan känns redan i kroppen.

I Stockholm samlas vi klockan 12 på Medborgarplatsen. Klockan 13 är det avmarsch mot Kungsträdgården. Huvudtalare är Josefin Brink.

För den som vill börja tidigt hålls det traditionsenliga mötet till minne av den antifascistiska kampen i Spanien, vid La Mano, Katarinavägen klockan 09:30.

Efter demonstrationen kan man festa kvällen lång, 15-24, i Flammans regi: Boulehallen Boule1, Närkesgatan 6 (Nytorget) på Söder. Mat, öl, pingis, boule och socialistisk karaoke. Inträde 50 kronor (30 kronor med Flammankortet). 18-årsgräns (legkontroll).

För information om andra manifestationer runt om hela landet – klicka här.

Slut upp imorgon! Det är ett särskilt viktigt år att komma med, och det kommer att bli särskilt kul.

Och jag lovar: det är ingen upplevelse som det går att läsa sig till. Och eftersom vi redan vet hur det kommer att låta i medierna imorgon, hur falsk rapporteringen kommer att vara, kan jag lika gärna upprepa det jag har skrivit tidigare år:

Snart är årets roligaste dag här. Som vanligt kommer mörkermännen att krypa fram från sina hålor och säga att arbetarrörelsens högtidsdag är förlegad och borde läggas ned. Som vanligt kommer det att vara den enda dagen på året där tusentals människor kan samlas utan att få ett omnämnande i tidningen. Som vanligt kommer välnärda politiska kommentatorer säga att det ”glesnar i leden”, utan att ens ha varit på plats. Men just den dagen kommer alla de där lögnerna att kunna blåsas bort i sin fånighet, för det är faktiskt årets roligaste och högtidligaste dag, där vi möts i tusental under fanorna för att fira och protestera.

En varm rekommendation är att läsa Helena Durojs mycket roliga och välskrivna utbrott på samma tema.

Apropå tidigare år, kolla också här, här, här, här och här.

Kompisar från förr

Irans kärnkraftsprogram inleddes på 1970-talet med aktivt stöd från USA. Det ansågs allmänt vara en jättebra grej att göra. Bilden hittad hos Pierre Gilly.

Det kan hända igen

1991 härjade nyliberalism och allmän misär i världen. Carl Bildt blev statsminister, Ny demokrati kom in i riksdagen och Lasermannen började skjuta folk. Även denna musikvideo gjordes. (Hittad hos Herdy)



- - - - -
PS:

Nytt liv i PLO?

Det är väldigt svårt att veta hur allvarligt detta är menat i praktiken, men det är intressant, och, om sant, potentiellt mycket bra för det palestinska motståndet, som behöver enighet och demokratisk nytändning. Jag skrev ett mer utförligt inlägg som rör bland annat detta, när Hamas vann de palestinska parlamentsvalen i januari 2006.

Tråd

Efter att ha ockuperat Afghanistan och tillsatt en internationell bedragare som chefsquisling i haute couture, konstaterar man nu att många afghaner ogillar den afghanska ”regeringen”. Kanadas utrikesminister säger att Natos ockupationsäventyr för tillfället ”hänger på en skör tråd”. (Daily Times, Pakistan; via Angry Arab)

Inte bara statyer som förflyttas

Den estländska högerregeringens tvångsflytt av ett antinazistiskt minnesmärke och kvarlevorna av soldater som dött i kriget mot Hitlers trupper, är omdömeslöst och oroväckande. Rapporterna och särskilt ledarkommentarerna om flytten och reaktionerna i dess efterföljd, är i Sverige är märkbart ensidiga. Också det säger något om vår tid. Röda Raketer skrev ett inlägg om händelserna häromdagen:

DN anklagar Putin för att förebåda ett nytt kallt krig när han varnar för USA:s otyglade användning av våld, för att underblåsa kapprustningen och för att skapa osäkerhet på världsscenen.

Är inte detta just det som all världens folk – inklusive USA:s folk – oroas över? Men när Rysslands president påtalar detta, då är det för DN:s ledare Ryssland som är problemet.

Den estniska regeringens aktion handlar om demonstrationspolitik. Man vill provocera alla dem som tycker att kampen mot nazismen var hedervärd och bör bli ihågkommen i framtiden. En sådan inriktning bör Sverige absolut inte stödja.

Svensk rapportering missar att nämna tidigare försök att skriva om historien längs samma linjer i Estland. Det skulle kunna vara på sin plats att detta antinazistiska monument avlägsnas i samma land där man 1999 genomförde en officiell hedersbegravning av Alfons Rebane. Rebane var bland annat ledande i de frivilliga Waffen SS-trupper som deltog i andra världskriget på Nazitysklands sida. SS-Standartenführer (överste) Rebane är en av mycket få icke-tyskar som dekorerades med Riddarkorset med eklöv – den högsta militära hederbetygelsen i Hitlers Tyskland. Han var officerare redan på 1930-talet, under den fascistiska eran, då förföljelserna av judar, kommunister, kristna humanister och andra grupper började, alltså långt innan det andra världskriget bröt ut. (Rebane enrollerades, som många andra prominenta nazister till västländernas organisering av antikommunistisk verksamhet – jag har skrivit om andra exempel här – och dog i England 1976).

2002 restes ett monument i staden Pärnu till minne av andra estniska soldater som deltagit i de nazistiska frivilligkårerna, ”för befrielsen av fosterlandet och för ett fritt Europa 1940-1945”. Vi det tillfället ingrep regeringen, efter många protester i och utanför landet, efter flera turer anges här att monumentet invigdes på ett privatägt museum i Lagedi.

Det är i denna kontext av fascistisk nytändning och kamp om historien som det provocerande i monumentflyttandet bör förstås.

Men detta handlar inte bara om historia. Den stora ryska befolkningsgruppen i Estland är en politiskt diskriminerad och ekonomiskt förfördelad minoritet. Många är berövade rösträtt och andra medborgerliga rättigheter i sitt eget hemland, efter införandet av språktest i estniska. De sociala klyftorna korrelerar ganska starkt med de etniska. (En artikel i Stockholms Fria: Främling i sitt eget land).

I en sådan situation är det lätt att en symbolisk händelse leder till en reell reaktion. Det finns oerhört beklämmande element av rysk chauvinism i protesterna, och särskilt är det uppenbart att sådana krafter finns i Ryssland och försöker slå mynt av strömningarna. För sådant finns det en grogrund, i ett läge då den organiserade vänstern i Ryssland är erbarmligt svag. Att fulla ungdomar vandaliserar i centrala Tallin, är en tragisk del, men inte en uttömmande beskrivning av denna reaktion. Röda Raketer skriver i ett annat inlägg, att en opinionsundersökning i tidningen Eesti Päevaleht i förra veckan visade att 49 procent av alla estländare var negativa till en flytt, mot 37 procent för. Den estländska regeringens agerande och det brutala bemötandet av protesterna, är en förolämpning mot dem som vill ha ökad förståelse och jämlika villkor för alla som lever i Estland. (Ulf Bjereld ger balanserade kommentarer kring detta i DN).

På ett övergripande plan måste det som nu sker i Estland skrivas in i en mer allmän reaktionär utveckling i Europa.

Rött i kårvalet i Uppsala

Apropå kårvalet i Uppsala. Vänsterns studentförbund blev största parti. Några knäppa partier, däribland typ nyliberala halvera.nu åkte ur. Kommentar hos Marta Axner.

Helgläsning: fascistisering i kärnan

I tisdags publicerade The Guardian en betydelsefull essä av den amerikanske författaren Naomi Wolf: Fascist America, in 10 easy steps.

Wolf beskriver en allmän process, ett ”fascist shift”, mot byggandet av en auktoritär samhällsordning och nedtrampande av grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. Hon sätter in det som nu händer i USA i ett sammanhang genom att systematisera det i steg och dra historiska paralleller. Det är en artikel som både ger exempel och mening åt exemplen. I det mycket, mycket allvarliga som vi befinner oss idag, lyser den här sortens läsning med sin smärtsamma frånvaro. Våra medier är i princip oförmögna att återspegla skeenden, och när det är just skeendet som är det viktiga, då faller det helt enkelt utanför det andefattiga och enfaldiga offentliga samtalet.

Of course, the United States is not vulnerable to the violent, total closing-down of the system that followed Mussolini's march on Rome or Hitler's roundup of political prisoners. Our democratic habits are too resilient, and our military and judiciary too independent, for any kind of scenario like that. Rather, as other critics are noting, our experiment in democracy could be closed down by a process of erosion.

It is a mistake to think that early in a fascist shift you see the profile of barbed wire against the sky. In the early days, things look normal on the surface; peasants were celebrating harvest festivals in Calabria in 1922; people were shopping and going to the movies in Berlin in 1931. Early on, as WH Auden put it, the horror is always elsewhere - while someone is being tortured, children are skating, ships are sailing: "dogs go on with their doggy life ... How everything turns away/ Quite leisurely from the disaster."

Läs artikeln! Skriv ut, läs noga, och spara.

- - - - -

Med detta sagt om Wolfs i många stycken utmärkta essä, konstaterar jag samtidigt, att en mer djupgående förståelse av den process hon beskriver – fascistiseringen – också kräver en förståelse av fascismens specifika funktion som borgerlig social reaktion i den globala kapitalistiska ekonomin. Det tål tyvärr att upprepas. Allt som är auktoritärt och obehagligt är inte fascism, även om det kan finnas beröringspunkter i den sociala dynamiken.

Jag klipper här in ett stycke från efterordet till min bloggbok Agenda – julafton för allt reaktionärt:

I kapitalismens periferiländer ser vi en rå kolonialism göra comeback i uppdaterad form. Den enda supermakten klampar omkring i täten för en våldsam turné, vars syfte är att befästa en för det globala kapitalet gynnsam politisk ordning, och säkra flödet av olja och finansiella resurser in till de ledande skiktens konsumtion i centrum, särskilt just USA. Och i detta centrum – i de länder också Sverige hör till – fortgår andra processer, som sammanhänger med det som händer i periferin, som drivs av samma sorts underliggande materiella krafter. I kärnländerna ser vi angrepp mot välfärdssystemen; mot de trygghetsarrangemang som breda folklager tillkämpat sig, men som också på ett annat sätt kunde tolereras av kapitalets företrädare i efterkrigstidens guldålder. Detta innebär växande löneklyftor, utslagning, påtryckningar för ”flexibilitet” på arbetsmarknaden – alltså arbetskraftens rättslöshet och böjlighet inför kapitalets kortsiktiga behov.

Men liksom den inomekonomiska skärpningen av exploateringen slår över i imperialistiska krig ute i periferin finns det en historiskt välkänd utomekonomisk motsvarighet också i centrum: repression, i förlängningen mer än så. I Västvärlden har repression, övervakning och inskränkningar i medborgerliga fri- och rättigheter skärpts i en takt som ingen kunde föreställa sig för bara några år sedan. Det är naivt att tro att detta utlöstes av någon plötsligt uppväckt insikt efter den 11 september 2001. Snarare öppnade den kollektiva skräcken efter denna terrortragedi ett ”window of opportunity” för makthavarna att trappa upp en önskad och planerad utveckling.

Detta är en systematisk utveckling som måste begripas. Vi kan kalla dess förlängning för fascistisering. Det är ett återkommande tema i flera av de texter som förekommer i den här volymens samtidsbetraktelser. Jag menar att det är centralt att kunna konstatera historiska paralleller och skillnader för att förstå den verkliga dramatiken i det som politiskt pågår omkring oss i världen – och för att som medborgare kunna ingripa.

Vår ekonomi

I går presenterade vänsterpartiet sin motion med anledning av regeringens ekonomiska vårproposition. Den visar på ett konkret alternativ i den ekonomiska politiken, till den bakåtsträvande utarmningspolitik som regeringen för – en politik som gör det svenska samhället orättvisare, bräckligare och fattigare, för att leverera överdådiga gåvor till ett litet, redan välmående skikt i toppen. Vänsterpartiets förslag innebär – förutom ett för samhällsdebatten nödvändigt alternativt anslag – stora investeringar för framtiden, en politik för full sysselsättning, en modern arbetsmarknadspolitik, stärkta studiemedel, en politik som tar klimathoten på allvar. Bland annat.

Läs en sammanfattning här, och hela motionen här.

Josefin Brink skriver också en kort och rolig text om motionen.

Demokratiseringen av Afghanistan, också i Kanada

Kanada deltar med trupp i den Nato-ledda ockupationen av Afghanistan. Regeringens egna tjänstemän har rapporterat hem att de fångar som överlämnas till underhuggarna (”afghanska säkerhetsstyrkor”) riskerar tortyr, övergrepp och utomrättslig avrättning. Alla referenser till tortyr i fängelserna har dock, visar det sig, hemligstämplats, efter att regeringen först förnekade att rapporten över huvudtaget existerade.

Händelsen är en parallell till det som hände i Danmark, där en tv-dokumentär avslöjade att danska soldater överlämnade soldater till amerikansk tortyr i Kandahar-fängelset.

Det koloniala äventyret i Afghanistan gör saker med deltagarna både där och på hemmaplan. Det är denna mission som den svenska regeringen vill gå ner sig ännu djupare i.


[En del tidigare kommentarer om Afghanistan]

Danska soldater sprider demokrati, mänskliga rättigheter och marknadsekonomi i Afghanistan. Foto: Det danske Forsvar

Miljoner skäl att festa

Vilken cocktail passar bäst till lönedumpning och fack-bashing?


(Klippet är från Cykeltjuven)

Fett med blogg

Mitt tvångsmässiga ventilbloggande på fritiden har föranlett ett omnämnande av undertecknad hos ekonominyheterna.se som ”en av Sveriges 11 tyngsta bloggare”.

Man tackar. Men heter det inte tyngaste?

Viktigt upprop: Stoppa Startlagen – för vård på lika villkor

Initiativet Gemensam välfärd, där olika folkrörelseorganisationer ingår, har initierat en budkavle till stöd för en god vård på lika villkor. Regeringen vill öppna upp för en slakt på svensk sjukvård, genom privatisering och uppstyckning av sjukhus, inklusive universitetssjukhusen (vilket Fredrik Reinfeldt i valrörelsen förnekade, till exempel i en slutduell med Göran Persson). Det är som man skriver i uppropet:

Förslaget är långtgående och innebär en omfattande förändring i riktning mot privatiserad vård och omsorg, till men för forskning och behovsstyrd vård.

Regeringen motiverar förändringen med att det behövs ökad mångfald inom vården. Men erfarenheten visar att det snarare är ett fåtal stora vinstdrivna vårdbolag som tar över. Förslaget motiveras också med att privat vård är effektivare – en slutsats som saknar stöd i internationella jämförelser. Det land som har högst andel privat vård, USA, har istället också dyrast vård.

Läs mer, sprid och skriv under: Nej till gräddfiler och obegränsad vinst i vården!

Fear is Good

Det här är den värld vi nu lever i. Litteraturlärare går ut för att slänga gamla bidrag till en poesitävling i återvinningen. En rättrådig medborgare från reservofficerskåren slår till – farliga saker har lämnats av farliga främlingar. En bomb squad rycker in på universitetsområdet.

Because of my recycling, the bomb squad came, then the state police. Because of my recycling, buildings were evacuated, classes were canceled, the campus was closed. No. Not because of my recycling. Because of my dark body. No. Not even that. Because of his fear. Because of the way he saw me. Because of the culture of fear, mistrust, hatred and suspicion that is carefully cultivated in the media, by the government, by people who claim to want to keep us "safe."

Den rädslans kultur som USA:s ledande skikt har skapat ger dem friare händer att mörda utomlands och suga ut befolkningen på hemmaplan. Skönt då, att vi kör lite övningsscenarion för att skrämma upp oss själva här också. Fler tips och tricks får statsministern redan om några veckor.

Åsa Linderborg; Mig äger ingen

Åsa Linderborg är den kanske allra mest svårumbärliga röst vi har i svensk debatt. Briljant, aktuell, mångsidig – orädd. Hennes självbiografiska berättelse Mig äger ingen har fått fantastiska recensioner idag. Inte för att jag skulle ha tänkt något annat förutan dem, men det blir bara desto tydligare att detta är en bok som måste läsas.

DN här, GP här. Jonas Thunberg resonerar intressant kring person och politik, stereotyper och verklighet i Flamman. Finast är nog Mats Gellerfelts gripna och gripande hyllning i Aftonbladet

Jag tvekar inte: Mig äger ingen – faderns trotsiga ord – kommer att räknas till de klassiska svenska barndomsskildringarna, där de sista orden faller så vackert tungt och trösterikt: Min pappa och jag.

Flamman bjuder också på en fin intervju. Läs den!

– Arbetarklassen har, som jag skriver i boken, i genomsnitt åtta år kortare genomsnittslängd än medlemmar i Saco, som jag själv. Det är heavy shit. Det går inte översätta de åtta åren i en Volvo eller en villa, eller vad man kan köpa för en metallarbetarlön, du kan inte köpa de åtta åren.

Hur var det hette nu igen – det ska löna sig att arbeta!

Andrafiering

No peoples ever choose to claim status of dispossessed
No peoples want pity above compassion
No enslaved peoples ever called themselves slaves

Den palestinsk-amerikanska poeten Suheir Hammad skrev sitt poem “Of Refuge and Language” efter orkanen Katrina, där de fattiga, företrädesvis svarta nödlidande, blev negligerade av myndigheterna – och i rapporteringen kallade ”refugees”. Det är mycket starkt. En transkription finns här. Jag hittade videon via Paolo Pissoffi.

Studentikost

Imorgon (torsdag) är sista dagen att rösta i kårvalet på Uppsala universitet. Det går att göra det på nätet fram till klockan 22. Om du pluggar i Uppsala, ska du naturligtvis rösta på Vänsterns Studentförbund. Om du tvekar - kolla först in den valfilm som Borgerliga Studenter har producerat. My God.

Frihetskamp

Apropå Odenberg, Kälvemark och hoten mot akademisk frihet i USA, kan man läsa här, om hur en irakisk läkare som i likhet med Lancet-rapporten ifrågasatt de amerikanska siffrorna om antalet döda i Irak, förvägrats visum till USA och transitvisum i Storbritannien. Myndigheterna slår ifrån sig förstås, men det är, som Kälvemark också nämnde i sin artikel, många som vittnar om samma sak.

[Tack till Sören Häggqvist för tipset]

Alla ska med - modell Sarko

(Tillsammans - utan de fattiga, de homosexuella, de hiv-positiva, araberna, en kulturminister [och mer som jag inte orkar rada upp] ... och killen som snodde min brud - blir allt möjligt)

Allians

”Vad har Odenberg lovat USA:s högste säkerhetschef?”, frågade Torsten Kälvemark häromveckan. Odenberg har den 13 april i år skrivit under ett avtal om forskningssamarbete med den amerikanska regeringen, kring säkerhetsfrågor. Kälvemark berättar att motparten var Michael Chertoff, chef på Department for Homeland Security. Han lyfter också det faktum att Chertoffs verksamhet går långt utöver att organisera säkerhetsarbetet.

Låt oss vara fullt på det klara med att det är en viktig ideologispridande funktion Chertoff har – att skrämma upp och skapa acceptans för fortsatta övergrepp; för ytterligare inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter också på hemmaplan.

Kälvemark påpekar också att Chertoff i USA:s akademiska värld ses som en symbol för en hoten mot forskningens frihet:

Kända forskare från bland annat Schweiz, Bolivia och Grekland har i uppmärksammade fall vägrats inresa till USA av skäl som uppenbarligen är mer ideologiska än säkerhetsmässiga.

De amerikanska professorernas fackliga organisation (AAUP) stämde därför nyligen Chertoff inför domstol för att få en rättslig prövning av den diskriminerande politik som hans departement bedriver.

Men försvarsministern gör en Odenberg. Han lämnar ett lugnande blaha-svar.

Nu rapporterar vetenskapsradion lite mer om vad forskningssamarbetet mer konkret ska utmynna i den närmaste tiden. USA har visat intresse för olika typer av forskning och kan tänka sig att finansiera den för att senare operationalisera resultaten. Kommentaren från FOI:s generaldirektör Madelein Sandström är fantastisk – och säger så väldigt mycket om vad det är som verkligen hotar demokrati och frihet:

Bland de projekt som amerikanerna redan visat intresse för finns både forskning kring biologisk krigföring och kring intelligenta övervakningskameror som påstås kunna dra slutsatser om vad människor håller på med - teknik som amerikanerna enligt avtalet skulle få användarrätt till om de varit med och betalat.

Finns det då ingen risk att svenska anti-terrorinnovationer skulle kunna missbrukas av det amerikanska säkerhetsdepartmenetet? Det tror inte FOI:s generaldirektör Madelein Sandström:

– De kan ju naturligtvis använda resultaten till vad de vill, men man måste ju utgå ifrån att Homeland Security har ambitionen att skydda medborgare, förklarar hon.

[Tipstack till Mattias H]

Franska valet

Philippe Marlière skriver mycket, mycket läsvärt om franska valet, och om vad som kan hända när socialdemokratin och den socialistiska vänstern inte förmår visa upp skillnader och leverera politisk förändring - och "yttervänstern" inte kan leverera något som liknar ett alternativ. Sedelärande långt utanför Frankrikes gränser. (Frasse skrev också om det häromdagen)

Läses med fördel i anslutning till Katrine Kielos blogginlägg om Sahlin och socialdemokratin.

Mångsidig

Walburga Habsburg Douglas (m) är inte bara ledande i kampen för minskat inflytande för kvinnor över sina egna kroppar, utan även – möjligen som en personlig kompensationsinsats när borgerliga regeringen drar ned på arbetsmiljöverket – arbetsmiljöarbetet i riksdagen.

[Tidningen Mitt i Strömmen låter sju nyvalda ledamöter komma till tals]

Så skulle jag trivas ännu bättre i riksdagen:

När man ställer sig åker stolen upp, och man behöver varenda gång höjdreglera den på nytt mär man sätter sig. Men som jag förstår håller förvaltningen på att göra en översyn över detta.

Postpolitik dödar (rörelser)

Katrine Kielos har dundrat tillbaka in i bloggosfären med några briljanta betraktelser. Det senaste inlägget om den annalkande sahlinismen hårdsparkar. Här är den överhängande risken för att socialdemokratin tar livet av sig och kallar det förnyelse,belyst med strålkastare. För arbetarrörelsens skull önskar jag att tillräckligt många tittar, lär sig något, och väjer innan det är för sent.

Kortversion om Sjödin

Jag tipsade för några veckor sedan om Ann Charlott Altstadts utmärkta - och på många sätt skrämmande - Ordfront-artikel om den mediala skenrättegången mot Anna Sjödin. Artikeln finns tyvärr inte nu på nätet. Idag skriver Altstadt om saken också på Aftonbladet kultur. Läs och begrunda.

Slagsmålet på Crazy Horse blev i tryck en ideologisk strid där Anna Sjödins heder, karriär och framtid offrades för att bevisa tesen om en korrupt enväldig socialdemokrati och behovet av maktväxling.

SkäggO

Ja, det finns en sådan. [Hittat hos Paggan for president. För nytillkomna tittare: detta]

Reklamkampanj bakfyrade. Flera personer tog uppmaning på allvar. Minst en skadad.

Patriarkatet sitter nog rätt säkert

Olydig funderar.

Varning: hotbild

Kaplan och Ruwaida skriver en viktig artikel på DN Debatt. Det torde vara uppenbart att myndigheters och mediers hotbildsfantasier och hetsproduktion är ett allvarligt problem för alla som lever i Sverige. Säpo hör för närvarande till de främsta hoten mot trygghet och säkerhet i Sverige. Och den här typen av uppifrånsanktionerade fördomar utgör något av de viktigaste elementen i dagens nyrasism.

- - - - -
Jag har återkommit till ämnet många gånger tidigare. Läs till exempel gärna:
- Hot; Tryggare kan ingen vara; He said kill them before they grow

Och en Fokus-krönika i relaterat ämne.

- - - - -
I januari 2006 hade förresten Centrum mot Rasism ett bra och framsynt upprop som skrev under av många, och som det finns skäl att påminna om idag:

SÄPOS FÖRSLAG FÖRSTÄRKER RASISM OCH URHOLKAR DEMOKRATIN Säpos förslag att med hjälp av lärare, socialttjänsten och polisen identifiera personer "som kan dras till terrororganisationer" riktas till en grupp som redan idag utsätts för rasism och diskriminering. Säpo vill att bland annat skolan och socialförvaltningarna ska hjälpa till med att hitta "misstänkta". Lärare, elever och socialarbetare uppmuntras att leta efter potentiellt farliga ungdomar. I skuggan av den islamofobi som finns i samhället, ser vi en stor fara i att särskilt muslimska ungdomar misstänkliggörs. Vi ser detta som steg mot ett samhälle där angiveri sätts i system och medborgarnas rätt till trygghet möts med repressiva metoder.

Vi gläder oss åt att många protesterat mot förslaget som andas rasism och paranoia - och som i förlängningen bidrar till att skapa misstro mot samhället och urholkar demokratin.

Vi uppmanar alla att protestera mot Säpos försök att underminera elevernas rätt att få utbildning i trygghet.

Fördjupad demokratisering av Irak

Det var ju inte oljan det handlade om. Det handlade om att demokratisera Irak. Sagt och gjort.

Dödsstraffen ökar dramatiskt i Irak. Amnesty rapporterar om skenrättegångar, bristande tillgång till oberoende juridiskt biträde, bekännelser under tortyr (något av den nya demokratirörelsens adelsmärke) och särskilda, vagt formulerade terrorlagar som öppnar upp för uppenbart godtycke. I rapporten berättas bland annat om ett fall 2005 då de kurdiska myndigheterna i norra Irak TV-sände ”erkännanden”, om bland annat ”homosexuella relationer”, från ett flertal män. [Via Frasse]

Som vanligt är dock USA:s militär alldeles särskilt aktiv i sitt engagemang för demokrati och stabilitet i Irak. Efter känt mellanösterndemokratiskt mönster ska man helt enkelt bygga en flera kilometer lång betongmur runt en stadsdel i Baghdad där man tycker att folk när en ohyfsad inställning till ockupationsmakten:

Shiite and Sunni Arabs living in the shadow of the barrier were united in their contempt for the imposing new structure. […] Several residents interviewed likened the project to the massive barriers built by Israel around some Palestinian zones.

Mc Bullshit

Så var det då det här med rapporter och undersökningar som glatt ges ett eget medialt liv.

”Mc Jobs bra för karriären” ropade en artikel i SvD näringsliv ut häromdagen. Andra följde. Det vetenskapliga mästerstycket är en opinionsundersökning bland personalchefer i allmänhet. Dessa säger tydligen att de värderar arbetslivserfarenhet högre än en termins studier i statsvetenskap. Eh, jaha. Vilken överraskning. Men se där; av detta kan man tydligen dra resultatet att det i allmänhet är bra med ”Mc Jobs” på arbetsmarknaden.

Josefin Brink är som så ofta annars framme och sopar rent. Läs hennes kommentar: Mc Jobs bättre än att äta skit.

Idag slår SvD:s ledarsida till också. Tydligen har det varit seminarium också, om ”undersökningen”, där man utifrån de värdelösa resultaten hallelujat till det kring vikten av att införa låglönejobb åt populasen. McDonald‘s marknadschef Raymond Mankowitz – ”så amerikanskt proffstrevlig och nypressad att han måste ha packats upp ur en Ken-kartong sekunder innan pressen anlände” – fördjupade tydligen analysen genom att berättade en anekdot.

Men den som läser ledaren noga skall upptäcka en annan ”detalj” (som Josefin också pekar på här), som inte framgår av SvD:s nyhetsartikel. Nämligen att undersökningen är beställd av – Mc Donald’s.

För den som istället är intresserad av en presentation av faktiska förhållanden kring låglönesektorn rekommenderas till exempel LO-rapporten Vem vinner på lägre löner?

I OECD (2006) visas att möjligheterna till inkomströrlighet för lågavlönade i olika länder är negativt korrelerad med hur många som har låga löner. Rörligheten ur låga löner är minst i Kanada, Storbritannien och USA, vilka är länder med hög förekomst av låga löner samt Frankrike och Tyskland. Som kontrast så var rörligheten för de lågt avlönande högst i Danmark, Finland, Italien och Portugal. Dessa länder tillhör de länder som har lägst förekomst av låga löner. I denna jämförelse ingår tyvärr inte Sverige men oftast har de nordiska länderna liknande resultat i denna typ av undersökningar.

Den uppbyggliga demokratiska debatten

Rubriken för en krönika i en tidning i Mellanösterns enda demokrati kan se ut så här.

[Via Angry Arab]

Igen

Återigen har polisen spridit felaktiga uppgifter, uppgifter som satt tonen i den ”debatt” som följt i samhället. Det finns inga belägg för gatstenskastning mot polisen i Rosengård. Det var inte ”hundratals” ungdomar som upploppade. Polisen påstod bägge saker. Medierna rapporterade det vitt och brett.

Det är en jätteskandal. Men det passerar återigen som ett perifert efterspel.


Sist var det Hjällbo i Göteborg:
Blogginlägg: Och vem försvarar oss från polisen?
Thaher Pelaseyd i GP: Skev bild av förorten gynnar extremismen

Överraskning

Ok, vi hittade inga massförstörelsevapen, men vi hittade det här.

[En tidigare grej]

Kids, you facked up!

För ett tag sedan bestämde sig kristdemokraternas ungdomsförbund för att bedriva en ”kampanj” (läs: man skickade ett pressmeddelande) under namnet ”A non Facking Generation”. Denna Mussolini-möter-Folkhälsoinstitutet-möter-käckborgare-kampanj ska alltså gå ut på att uppmana ungdomar att ogilla facket och istället digga maktlöshet och förnedring på arbetsmarknaden. Ligger lite i tiden, förstås.

Kan det bli mer bisarrt? You bet! Idag kan man läsa på kvalitetssajten Politikerbloggen att tidningen Dagen ”rapporterar om en konflikt mellan kristdemokraterna och partiets ungdomsförbund”. Riksdagsledamöter ”rasar”. Skälet är framför allt – håll i er nu – detta:

Språkbruket upprör bland andra riksdagsledamöterna Desirée Pethrus-Engström och Lennart Sacrédeus.

- Att använda association till ett engelskt könsord i kampanjen är helt fel, säger Lennart Sacrédeus. Det är direkt stötande. KDU borde dra tillbaka kampanjen och skämmas.

Som det heter i kättarkretsar; fuckin' hilarious.

Gula sido(organisatione)rna

Storbritannien 1926. Regeringen påbjuder lönesänkningar för alla arbetare. Oxfordstudenter anmäler sig som frivilliga för att kväsa den efterföljande generalstrejken.

Hej. Nu kanske ni undrar varför jag publicerar en bild på brittiska fascister från mellankrigstiden. Det är för att tala om att fascismen nu också finns på Internet. Närmare bestämt på moderata ungdomsförbundets hemsida.

I dag visar facket och då speciellt Byggnads återigen vilka avskyvärda metoder de använder.[*] De slår till mot ett enskilt företag, PEAB. Jag var precis inne på Byggnads hemsida och kollade, någon egentlig förklaring varför de strejkar levererar de inte. De vill väl ha uppmärksamhet antar jag. Och för det är det värt att sätta ett enskilt företag i stora problem, försena byggen för dig som behöver någonstans att bo, rubba konkurrensen etc.

Sedan ett gäng fackföreningsaktiva sänkte en båt där det bodde en massa gästarbetare har det inte varit möjligt att ta emot utländsk arbetskraft vid strejk. Det är nog dags att sluta med det stoppet.

[*] Den avskyvärda Regeringsformen, 2. kap 17§: Förening av arbetstagare samt arbetsgivare och förening av arbetsgivare äger rätt att vidtaga fackliga stridsåtgärder, om annat ej följer av lag eller avtal. Lag (1976:871).]


[Efter Ådalen: hoten åter]
[Hetsen mot facket]

Solidaritet gör dig glad

Strejkande byggjobbare serveras lunchmackor av Hotell- och restaurangfacket
Pressmeddelande från HRF

Hotell- och restaurangfacket kommer idag att visa sitt stöd för byggnadsarbetarnas strejk för högre löner och bättre arbetsvillkor genom att servera de strejkande lunchmackor på flera arbetsplatser som är uttagna.

- Detta är vårat sätt att visa att vi stöttar byggnadsarbetarna som nu har tvingats att agera för att få höjda löner och bättre inflytande över sina arbetsvillkor. Därför kommer våra stolta serviceproffs att serva strejkande byggjobbare lunchmackor. Det är viktigt att visa stöd för den som hamnar i konflikt. Skulle vi hamna i konflikt, vill vi ha samma stöd, säger Hotell- och restaurangfackets andre förbundsordförande Per Persson.

Här kan man kolla var byggjobbarna strejkar för tillfället och vilka arbetsplatser som det lagts varsel på. Om du har möjlighet: gå förbi med en kaffetermos och några uppmuntrande ord!

Påminnelse: Kommunal kämpar fortfarande med blockaden ute i Nacka.

Efter drevet

Läs reportaget om tidigare Roks-ordföranden Ireen von Wachenfeldt i SvD idag. Hennes berättelse säger väl i sig självt ganska mycket om hur förakt – och hat – mot kvinnor är ett strukturellt och socialt accepterat fenomen i våra samhällen. Och därmed varför en konfliktberedd, utmanande feministisk kamp är en fortsatt nödvändighet.


För tidigare, längre kommentarer, se gärna: Dokument inifrån – ohederligt och oetiskt; Feminismdebatt i bisarr klimat.

Palestinsk vardag

Jag såg det här (hos Suspect Paki) i morse. Det satte dit en tagg som fortfarande gör ont i själen.

Tragedi

Vita Husets talesperson kommenterar den fruktansvärda massdödsskjutningen på Virginia Tech (noterat hos Approximation):

"The president believes that there is a right for people to bear arms, but that all laws must be followed."

Apropå tragedin skriver Hanna Löfqvist en mycket läsvärd kommentar

Klargörande vårbudget

Jag orkar inte skriva någon längre kommentar till regeringens ekonomiska vårproposition. Den är helt enkelt en uppradning av gåvor till överklassen, och en precisering av ambitionerna att förändra arbetsmarknaden efter amerikansk förlaga: låglönejobb till många, feta löne- och förmögenhetsökningar till några få.

En kort kommentar från vänsterpartiets Ulla Andersson kan läsas här. Och snabbprotokollet från debatten i kammaren kan nu läsas här.

Som tur är har Josefin Brink hunnit skriva en sedvanligt briljant analys som härmed utnämns till dagens absolut nödvändiga läsning. Dagens pusselbit: vårbudgeten.

Niemeyer

Missa inte intervjun med den fantastiske brasilianske arkitekten Oscar Niemeyer. En imponerande man, levnadsglad på ett som nästan bara är revolutionärer förunnat – han fyller 100 i år och arbetar sex dagar i veckan.

–Jag hatar kapitalismen, säger han. Vi måste förändra kapitalismen, denna regim av våld, makt och krig, jag avskyr det. Jag kommer från en traditionell katolsk familj med påvens porträtt på väggen. Men när jag kom ut i världen och såg hur orättvis den var, blev jag en ung kommunist.

Och läs också gärna en tidigare bloggpost: Allt jag tänker på när jag ser Niemeyer.

Etnifiering

Exempel från Norge. De som begår lagbrott och misshandlar är somalier. Den som misshandlas av dem är norsk-somalier. En händelse som kan passas in i en rätt obehaglig, rasistisk dramaturgi exploateras till max för att bekräfta redan framodlade stämningar. Det är europeisk vardag. Via Audun Herning, som kommenterar.

Vysotskij på svenska!

Efter att jag ryckt in i lumpen 1998 fick jag av en kär vän ett vackert prytt kassettband, med några låtar på svenska och på ryska. Ingen av oss kunde vid tillfället någon ryska. De ryska låttitlarna var avritade från de kyrilliska tryckbokstäverna, ännu obegripliga som hieroglyfer. Men intensiteten och den kantiga skönheten i sången gick rakt in i alla sinnen, där jag satt och ångeststruken gnuggade mina ögon och de ryska glosorna, på S1 i Enköping.

Det var mitt första möte med Vladimir Vysotskij. Och med Fria Proteaterns makalösa svenska tolkningar av hans sånger. Senare har jag mött många som vittnar om liknande upplevelser: att man inte cirklar runt Vysotskij – man drabbas. Fria Proteaterns tolkningar hjälper med bravur till att förmedla känslan. När jag så småningom lärde mig ryska, växte min beundran för Carsten och Ola Palmaers arbete. Det har gjort något av stort kulturhistoriskt värde, när de på ett så underbart sätt introducerat Vysotskij på svenska.

Vysotskij var alltså poet, trubadur och skådespelare. Ett geni som brände sitt ljus i båda ändar. Hans produktion är ofattbart omfattande. Han har efterlämnat över 600 sånger. Dem skrev han och turnerade med samtidigt som han frenetiskt uppträdde som skådespelare på teatern – hans tolkningar av Hamlet har fått kultstatus – i TV-serier och i mängder av långfilmer. Sångerna utmärks av såväl lyriskt djup som folklig, burlesk humor – inte sällan kombinerade. Vysotskij skrev och sjöng otvunget om sådant som ”inte fanns” i det officiella Sovjetunionen – prostitution, alkoholism, korruption. Men också om vardagsgnabb grannar emellan, krig och fred, längtan och död. De sovjetiska myndigheterna lät inte hans låtar ges ut öppet. De spreds på kassettband från hand till hand, och fanns i de flesta ryska hem.

Hemma har jag en bok med urval av Vysotskijs poesi. En annan stor rysk poet och trubadur, Bulat Okudzjava har skrivit förordet (min övers.):

Det var en gång en talangfull människa, som alla kände till. Hans sånger trängde in i våra öron, in i våra själar, men att tala och sjunga om honom var förbjudet. Man tryckte inte hans sånger, gav inte ut hans skivor. Den skarpa sociala tendensen i hans sånger skrämde någon, hans popularitet oroade någon. Det är svårt att säga, vad en människa går igenom, som vet sitt värde men inte har möjligheten att se sina sånger publicerade. Döden legaliserade honom. Döden och nya förhållanden i våra liv…

Det maniskt skapande och turnerande livet, och alkoholen, mot slutet troligen också andra droger, tog kål på Vysotskij 1980, bara 42 år gammal. De olympiska spelen pågick då i Moskva. Människor lämnade arenorna för att samlas till ett jättelikt begravningståg som staten inte sanktionerat, men knappast kunde stoppa. Vissa uppgifter talar om en miljon sörjande.

Som Okudzjava skriver var det först efter döden som Vysotskijs litterära och musikaliska arv kunde systematiseras och analyseras.

Och nu! Nu gör Karneval förlag något alldeles storartat genom att ge ut Vargjakten – med 48 sånger, varav fjorton aldrig tidigare utgivits i Sverige. Med boken följer – för första gången på CD – Fria Proteaterns album Sånger av Vysotskij med fyra aldrig tidigare utgivna sånger.

Samtidigt kommer Fria Proteatern att ge sex stycken releasekonserter på Scala-teatern i Stockholm, mellan 22 april och 1 maj.

När titellåten, Vargjakten, framfördes för första gången 1968, var det som en del av ett program på Taganka med dikter av Andrej Voznesnskij. Den fick enligt uppgift lyftas ut, eftersom den var för stark och förryckte rytmen i hela tillställningen. Det är en talande bild av Vysotskijs livsverk.


[Här kan man läsa tolkningar av Vargjakten på olika språk, och det finns också länkar till mp3-spår och en Youtube-video. Det är lite märkligt att Vargjakten betecknas ”fredssång” på sajten. Den beskriver visserligen konkret hur traditionell vargjakt går till – men handlar rätt uppenbart metaforiskt om förföljelsen av dissidenter]

När orden tryter måste ändå modet att ta ställning undsättas

Från den israeliska tidningen Haaretz:

Ahmed Asasa was buried in the soil of his village. He'd been shot in the neck from afar by an Israeli sniper. Two of his friends, who tried to come to his aid while he was bleeding to death, were also shot and wounded by snipers. Asasa was 15, a 10th-grader in the village high school. There was more than one Ahmed Asasa in this story: One of the friends who tried to help him, and one of the witnesses to the killing, also share the same name. Everyone is Ahmed Asasa, in the Village of the Martyrs.

Läs!

Maffiametoder, anyone?

Säkerhetspolisens hjärntrust rycker in med ett erbjudande till svenskar i nöd:

”om du hjälper oss med information om misstänkta muslimer som vill utkämpa jihad, så hjälper vi dig att få ut din bror”

I repressiva system är detta mycket vanligt. Man skapar en ohållbar och omänsklig situation för människor och försöker sedan värva dem som informanter eller infiltratörer. Israel har exempelvis systematiserat förfaringssättet genom administrativa metoder som gör vardagslivet outhärdligt för palestinierna – det kan gälla utfärdandet av arbetstillstånd, identitetshandlingar eller något annat officiellt intyg – och som öppnar för att den som vill komma loss måste gå ner sig i kollaboration. Här samverkar Säpo med USA:s armé och säkerhetstjänst. Amerikanerna rycker in och kidnappar folk, Säpo utpressar deras anhöriga.

Känn nu tacksamhet och trygghet. Or else…


[SvD har skrivit mer om de bortförda svenskarna. Se här, här, här och här.]

”Excessive force”

I början av mars riktades en attack mot en konvoj med amerikanska ockupationssoldater i Afghanistan. Amerikanerna svarade på angreppet med att åka omkring längs en ca femton kilometer lång vägsträcka och ställa till med massmord på civila i bilar och längs vägkanten. Minst 12 personer dödades och runt 35 skadades:

One witness told investigators that his car was stopped about 45 yards from the convoy. “Suddenly they opened fire on my car and shot more than 240 bullets,” the witness said. “I myself jumped out the car and got injured, but my father, friend and my nephew were killed in the car.” Another witness said a woman was shot in front of her house.

En utredning kallar nu detta för “allegations” om “excessive force”. Jovars.

Till denna ärorika ockupationsmission bidrar Sverige med trupp. Enligt Staffan Heimersson går det ut på att man ”hjälper Afghanistan att stå på benen”. Mer sånt, vill han ha. Att ta ställning mot det koloniala mördandet är enligt Heimersson ”frökenaktigt”. Koloniala äventyr plockar verkligen fram det bästa hos de västerländska samhällena.

Palestinsk vardag

Israeliska soldater ställer barn framför sitt fordon som skydd under ett rutinartat uppdrag. [Via Anna Wester]

En skön regering

Osäkra anställningar är ett av de största problemen på svensk arbetsmarknad. De som har sådana anställningar stöter på stora problem i vardagen, kan inte ta lån, lider av ekonomisk stress, får sämre löne- och karriärutveckling, osv. Unga kvinnor i LO-yrken är klart hårdast drabbade. Att minska de osäkra anställningarna hör till de viktigaste jämställdhetspolitiska åtgärderna. Fast anställning kommer alltid högt eller högst upp på listor där människor – unga som gamla – får ange vad som är viktigt för dem. De osäkra anställningarna har vuxit alltsedan 90-talskrisen. Den rödgröna majoriteten försökte ta tag i problemet och drev bland annat igenom ett lagförslag som skulle stärka de visstidsanställdas rättigheter.

Högern avser dock att riva upp beslutet innan det träder i kraft. Propositionen presenterades idag. Skönast av allt är namnet på den proposition som alltså gör livet snäppet surare för väldigt många som redan har en utsatt position: Proposition om bättre möjligheter till tidsbegränsad anställning.

Enligt vad bloggen Esbatis kommentarer erfar finns det en särskild namngivningsansvarig på regeringskansliet, med ett mycket välutvecklat sinne för humor (se också här och här). Enligt samma källor, finns fler propositionsnamn redan klara för den dag själva propositionerna mognat fram. Här ett urval:

(Hyresrätterna avvecklas och fattiglappar körs ut på gatan)
Proposition om bostadspolitik för utökat friluftsliv

(Aga återinförs i skolan)
Proposition om bättre möjligheter till praktisk historieundervisning

(Fler sätts i fängelse)
Proposition om åtgärder för minskat utanförskap

An offer you can't refuse

Via Jinge:

Klargörande

Tidningen Expressen passar på att slå två flugor i en smäll - ge den grävande journalistiken (minst) ett ansikte och fördjupa en viktig debatt om mediernas samhälleliga roll och ansvar:

Kommande rödgrön kamratskap och den ekonomiska politiken

Läs gärna min kolumn i veckans Flamman.

Satisfaction guaranteed

Mitt framför våra ögon, en blåsig vårdag 2007 presenterar Sveriges regering en promemoria med en doft av 1920-tal. Med samma nyspråkliga humor som vi har börjat vänja oss vid kallas det hela för en ”garanti”. Jobbgarantin för ungdomar går ut på att arbetslösa ungdomar garanterat ska få det jobbigt. Den som är ung ska få sin a-kassa sänkt snabbare än andra. ”Kraven” på unga jobbsökare ska skärpas – i praktiken kommer arbetsförmedlingen, i övrigt vingklippt och sönderstressad, att få mer av en kontroll-, förvarings- och bestraffningsfunktion. Säkert en jättebra insats för ungdomar som redan är nedtryckta av arbetslöshet och usel ekonomi. För den som inte har rätt till a-kassa – det gäller rätt många ungdomar – handlar det om tvångsarbete för en ersättning på 1.050 kronor i månaden. 2.528 kronor i månaden om man är över 20 år.

Jag tappar orken lite här. Att det här bara presenteras lite by the way är djupt obehagligt. Den alltid glimrande Josefin Brink har gett bra kommentarer till TT:

- Man inför ett diskriminerande regelverk för unga i a-kassan. Unga får sämre ersättning än äldre. Alla som betalar in till försäkringen ska naturligtvis ha samma villkor. Jag tvivlar på att man över huvud taget får göra så här, säger partiets talesperson Josefin Brink (v) till TT.

[…]

- Det innebär att ungdomar tvingas delta i praktik för en ersättning som är mindre än tio procent av ingångslönen. Så låga ersättningar har vi inte haft sedan AK-arbetena på 1920-talet. Detta är inte en jobbpolitik utan en disciplinering och bestraffning, ett rent systemskifte, säger Josefin Brink.

Dessutom har Brink skrivit en artikel på sin blogg, som är dagens obligatoriska läsning. Nya bitar i borgarpusslet. Idag: ungdomar

Läs också Lisa Rasmussens kommentar: Arbetarpartiet moderaterna; lösdriveri-lag och AK-jobb?

En speciell relation

I december förra året skrev jag om en händelse i USA av principiell juridisk betydelse. Det handlade om att personer skulle ställas inför rätta i USA, berövade sin konstitutionella rättighet att känna till anklagelsernas innehåll och konfronteras med dem som vittnade mot dem. Det var nämligen israeliska agenter som varit delaktiga i gripandena och krävde att vittna under falsk identitet och förbli hemliga inför de anklagades försvarsadvokater.

Nu kommer ett fall som är ”same same but different”. USA:s regering kräver att delar av bevisen i en spionerirättegång ska hemlighållas. Det är en udda rättegång, för det handlar om pro-israeliska lobbyister som står anklagade för spioneri å Israels vägnar. Det är ganska uppenbart att det också i detta fall i första hand inte är de amerikanska medborgarnas, utan staten Israels intressen som ska skyddas genom beslutet.

Saker man kan göra om man är Mellanösterns enda demokrati

Punkt 184: Tortyr av barn.

Under Israeli military orders in force inside the occupied West Bank and Gaza, any Palestinian over the age of 16 is considered an adult, while inside Israel the age of an adult is 18 -- even though Israel is a signatory to the International Convention of the Rights of the Child, which defines all children as under 18 years old.

Moreover, Palestinian children over 14 years old are tried as adults in an Israeli military court, and are often put into prisons with adults. These are also direct violations of international law.

Läs artikeln! Ta ställning mot den systematiska raspolitiken.

Det ska löna sig att arbeta

Via banal, som dock har tagit bort länken. OBS: Innehåller jobbiga bilder de sista 30 sekunder.

En överraskning

Lars Adaktusson och programmet Agenda hade en gång i tiden – genom återkommande val av obetingat högervridna utgångspunkter – avgörande del i att denna blogg (och en bok därtill) irriterades fram. Det var bra gjort. Bra – fast på ett helt annat sätt – är samme Adaktussons krönika i dagens SvD, om ”grävande” journalistik som snarare är hets och drev. Läs gärna.

efterarbetet.nu

Tidningsföreningen Efter Arbetet bildades en tid efter nedläggningen av Arbetet i Malmö. I dagens karga, vanvettigt högervridna medieklimat gör man ett lovvärt arbete. Nu finns en elektronisk ledarsida. Kolla in och följ!

Bloggupptäckt: Craig Murray

Craig Murray var den excentriske och lite självupptagne brittiske ambassadören i Uzbekistan som förtalades av den brittiska regeringen och 2004 fick sparken från sin tjänst, när han protesterade mot brittiskt och amerikanskt överseende med grov tortyr i Uzbekistan och presenterade uppgifter om att brittiska säkerhetstjänsten använde sig av ”information” insamlad genom denna tortyr – något han menade var osäkert, omoraliskt och olagligt. Uzbekistan – där oppositionella bland annat torterats och mördats genom att kokas levande – var ju vid tillfället en allierad i ”kriget mot terrorismen”, genom att upplåta sitt territorium till amerikanska militärbaser, så det var förstås problematiskt att uppvisa civilkurage och påtala olämpligheten i tortyr och systematiserade våldtäkter.

Jag har sent omsider upptäckt att Murray har en intressant blogg. Läs till exempel krönikan om efterspelet till frigivningen av de brittiska soldater som tillfångatogs av Iran i samband med ett underrättelseuppdrag: Want to Earn Ten Years' Salary? Get Captured. Med den sköna avslutningen; As a rule of thumb, if the government wants you to know it, it probably isn't true.

Posten innan är också bra. Den innehåller lite allmänna funderingar, med bland annat en svårslagen sågning av den haussade väckelsekolonialisten Nick Cohen (saluförd som ”vänster” för Bush och bombmattor). Den brittiska pisksnärtsretoriken kan vara ganska älskvärd:

I have never been much attracted to Islam myself as my hobbies are drinking whisky and chasing women. Contrary to Cohen's argument, the very many British Muslims I know, some of them very radical, have no problems with my lifestyle or any intention of imposing their religion on the rest of the UK.

I think the fight against neo-puritanism is very important. The mineral water at lunch crew are a fundamental threat to civilisation. I have always maintained stoutly that it is possible to drink a great deal without any impairment of the mental faculties. I fear Cohen's book may be disproving that.

Kriget mot terrorismen går vidare

Demokrati, marknadsekonomi samt tokrasism hela dagen. Från Washington Post:

Just before he was scheduled to undergo surgery to treat oral cancer, Mohammed A. Hussain went to the bathroom at the hospital -- and that's when he says the humiliation began.

Inside the restroom at the University of Maryland Medical Center in Baltimore, the 61-year-old Muslim performed the Islamic ritual of washing his hands and feet [Alltså: man drar typ en våt hand över ansiktet, händerna och ovansidan av fötterna]. The private ritual, known as wudhu, was to purify his body and soul before praying.

But Hussain never got to pray. A hospital security guard saw him washing himself in the sink, Hussain said, and proceeded to manhandle him, yell racial epithets at him, push him down the corridor and order him to exit the hospital.

En smula trygghet

Så har de nya ägarna till Wild n’ Fresh tecknat kollektivavtal. Det innebär att man nu konkurrerar med schyssta metoder, och framförallt att de anställda slipper tigga om sina rättigheter och får bättre villkor. När hetsen mot facket varit som värst har dessa enkla grundfakta på ett närmast surrealistiskt sätt förtigits och vänts till sina motsatser. Talande är också att näringslivspamparna och deras gläfsande tyckarkoppel valde ut Wild n’ Fresh som propagandaobjekt. Faktum är att Hotell- och restaurangfacket drivit en bred och lyckad facklig kampanj för att få till stånd kollektivavtal i Linnéstaden. Ett 50-tal avtal har tecknats hittills i denna bransch där villkoren för de anställda – ofta unga och invandrare – är brutalt usla och osäkra, och där facklig hjälp utifrån – enkel solidaritet – är det enda sättet att komma någonstans. Nu kan HRF gå vidare med sitt arbete. Det är långt fler än de anställda på dessa företag som ska vara tacksamma för att de gör det framgångsrikt. Det är en kamp som rör alla löntagare.

Val-matematik

En ny opinionsundersökning från Novus Opinion på uppdrag av TV4 visar, förutom den sedan valet etablerade bilden att högerregeringen inte skulle få majoritetsstöd, att kristdemokraterna skulle åka ur riksdagen vid val idag. I de siffror som presenteras ställs som brukligt opinionsstödet i procent för de fyra högerpartierna mot oppositionen. Men man kan roa sig att omvandla procentsiffrorna till mandatfördelning. Man får då (det går att räkna på lite olika sätt beroende på hur man hanterar valdeltagande) följande siffror baserade på Novus resultat (förändring mot gällande valresultat i parentes):

m: 98 (+1); c: 27 (-2); fp: 24 (-4); kd: 0 (-24); mp: 25 (+6); s: 153 (+23); v: 22 (+/- 0)

Ett sådant valresultat skulle ge ett ganska intressant parlamentariskt läge – särskilt för socialdemokraterna. Det skulle innebära dels att s har fler mandat än de tre högerpartierna tillsammans. Och att s skulle ha majoritet tillsammans med vilket enskilt parti som helst i riksdagen.

En opinionsundersökning tre och ett halvt år före nästa val är nu inte mer än just det. Det är bara en påminnelse om att situationen snabbt kan ändras om något parti åker ur riksdagen. Senaste Demoskop visar för övrigt att vänsterpartiet skulle bli tredje största parti vid val idag.

Starkt jobbat

Demokratispridningen i Afghanistan fortsätter. Artikel i Independent: We want the Taliban back, say ordinary Afghans

“How can we forgive the Americans?” asked Mr Karigar, who like most people here does not distinguish among the different elements in Nato. “I will fight them any way I can.”

Nu är det i och för sig faktiskt inte helt otänkbart att det afghanska folket kan bli bönhört när det gäller detta med talibanerna. På sistone har marionetten Karzai börjat sända signaler om ett annat förhållningssätt till talibaner som kan tänka sig att gilla läget med amerikanerna. Och USA har börjat samverka med den baluchiska organisationen Jundullah, som tidigare av bland annat USA har utpekats som talibanavläggare och ”kopplade till al-Qaida”. Anledningen till denna händelseutveckling är uppenbar – just nu är det upptrappningen av hoten mot och destabiliseringen av Iran som prioriteras.


[Läs också Kurt Nimmos Jundullah: Iran-Contra Crimes Revisited]

Påskskägg

Filistrarna skäggstråna skydde
och rakade bort det som dem prydde,
men inga filistrar är vi, och har rätt
att låta mustascherna växa tätt.

F. Engels

Ett centralt tema under påsken är som bekant skägg. Jag har berört frågan tidigare, bland annat vid den aktuella tiden på året. Denna påsk – då det egna skägget fått växa till sig – har jag funderat lite över skägget som samtalsämne. Det händer då och då att jag medverkar i TV, eller förekommer på bild i något sammanhang. Jag har noterat att det som då kommenteras enskilt mest av dem som kommenterar, är just skäggets utformning. Jag är nog inte ensam. Därför tänkte jag bryta mot mina egna bloggprinciper och här publicera ett flertal bilder av privatskägglig karaktär, och inhämta eventuella synpunkter om vad som funkar bäst och varför. Eller kan det till och med vara så att var skägg har sin plats? Jag vet inte. Jag lovar att ta till mig kritiken. Med tanke på att bloggen läses såväl av vänner och bekanta, som av kompletta galningar, kan jag dock inte garantera att jag följer råden.


Äldre basvariant (ca 1994-2004; förekom tidvis med märklig frisyr):




Slätrakad (med ofrånkomlig Mellanöstern-"skugga"):



Lite skäggstubb:




Lite mer skäggstubb:



Skäggifierad:



Special-special:

Recensenten från helvetet

Ibland är det roligt att läsa texter man har skrivit för länge sedan. Nina Unesi har gjort det. Skoj Hemingwayrecension.

Den vite mannens börda, släppt från Apachehelikoptrar

Ralph Peters är en amerikansk ex-militär som arbetat högt upp i den amerikanska underrättelseverksamheten och som idag fungerar som nykonservativ ideolog, krönikör och allmän våldshetsare. Peters har skrivit böcker med härliga titlar som Never Quit the Fight (”Key phrases” på Amazon, bland annat: Abu Musab al Zarqawi, Precision Weapons, American Muslims) och New Glory: Expanding Americas Supremacy. Han stod även bakom en berömd karta över ett ”nytt” Mellanöstern, som USA borde arbeta för. En sak som Peters ofta lyft fram i den amerikanska debatten är att de amerikanska medierna är alltför lite pro-Bush och inte ger en korrekt bild av det som sker i Irak. Till exempel skrev han i mars förra året en artikel med rubriken ”Dude, where’s my civil war?”:

All day - and it was a long day - we drove through Shia and Sunni neighborhoods. Everywhere, the reception was warm. No violence. None. And no hostility toward our troops. Iraqis went out of their way to tell us we were welcome.

En ny, längre intervju med Peters finns här, på neocon-sajten frontpagemag.com. Läs den! Det är en bisarr tankevärld som träder fram – oerhört skrämmande läsning. Peters menar i princip att det stora problemet med Irak-politiken har varit att det använts för lite våld och att politiker har fått bestämma för mycket på militärernas bekostnad. Och så kommer detta, som slår fast vem och vad som egentligen bär ansvaret för att Irak har förgjorts som samhälle, att död, förintelse, våld, fattigdom, sjukdomar och vardaglig misär släppts lös i landet, att över en halv miljon människor tagits av daga (en bra bit över en miljon om också det långa sanktionshelvetet före invasionen räknas in):

Once again, the Arab people, within Iraq and without, have failed themselves horribly. Their pettiness, their embrace of corruption, their social structures and their taste for internecine feuds and religious intolerance all have led them to make a hash of this unprecedented opportunity to build one rule-of-law democracy in the Arab world. Arabs have an ineradicable genius for failing themselves.

Peters är inte vem som helst. Han representerar och underblåser en strömning. De tankar som har ger uttryck för utgör riktmärken för USA:s utrikespolitik och den världsbild som odlas och sprids tillsammans med den. Det är en politik som har sina taltrattar också i den svenska debatten, med fast förankring i det politiska och mediala etablissemanget. Det bör förresten inte heller komma som någon överraskning att Peters språkbruk och utgångspunkter känns så väl igen för den som konfronterats med försvaret för Israels rasistiska våldspolitik. En rundtitt på exempelvis frontpagemag.com gör det ännu klarare.

Antiimperialistisk kamp är bokstavligt talat en ödesfråga – och helt avgörande för envar som faktiskt vill ta strid mot rasismen, vill slippa leva i de normaliserade massmordens tidevarv.

[Intervjun med Ralph Peters. Bilderna är T-shirtmotiv som man kan skaffa sig via sajten. Läs gärna också Kurt Nimmos kommentar]

1900

Med start på okristliga tider, inatt (00.55) och imorgon natt (00.00) visar SVT i två delar en av världens bästa filmer; Bernardo Bertoluccis episka verk 1900. Missa den inte för allt i världen! På mig gjorde filmen ett djupt intryck redan när jag såg den första gången (inte bara för att nakenscenerna var pinsamma och kittlande - jag var tio år). Om man för några år sedan kunde se filmen som en lysande berättelse om 1900-talets historia (1900-1945) – en historia som blir meningslös att försöka beskriva rensad från klasskamp – så är den idag, mitt i en ny våg av fascistisering, än mer av en kuslig och lärorik påminnelse. Intressant förresten, att SVT:s beskrivning av filmen lyckas undvika ord som socialistisk och kommunistisk: ”Olmo blir indragen i politiska aktiviteter gentemot fascismen”. Jovars. Som sagt, missa inte att åtminstone spela in.


Bilden nedan: Giuseppe Pellizza di Volpedos målning Il quarto stato (1901), som förekommer i filmens öppning.

Rekommenderad läsning: Communist Party People

Jag måste verkligen tipsa om denna mycket fascinerande artikel i tidningen Independent. Universitets-biblioteket Tamiment Library i New York tar över ett stycke amerikansk nutidshistoria – kommunistpartiets arkiv. Michael Nash, chef på Tamiment Library, säger att detta är det mest värdefulla material han har fått ta emot under sina trettio år i arbetet. I arkivmaterialet finns urkunder från partiets bildande, Joe Hills testamente liksom hans berömda meddelande ”sörj inte – organisera”, och den handskrivna texten till partimedlemmen Pete Seegers låt ”Turn, Turn, Turn”, som bland andra Dolly Parton gjort cover på.

De absurda premisser som USA:s kommunistiska parti arbetade under gör det lätt att förstå hur det länge ideologiskt hörde till Västvärldens allra mest doktrinära och fyrkantiga kommunistpartier. Samtidigt har partiet – liksom kommunistpartier överallt i den kapitalistiska världen – bidragit på avgörande sätt i kampen för social rättvisa och för fördjupade och utvidgade demokratiska rättigheter:

”It's clear that the Communist Party played a central role in the pre-history of civil rights battle especially in the Thirties up until the Second World War,” he [Michael Nash] på said. “If I could say one thing it is how much influence they had in creating the pre-conditions of what happened in the Sixties. Clearly, they were helping to put up legal defences in the lynching cases and for blacks who were accused of rape.” Documents also reveal how in later years, even after the culling of their numbers by McCarthy, the party contributed to varying degrees to the anti-Vietnam War effort, the battle against apartheid in South Africa, the women's movement and, more recently, the campaign for gay and lesbian rights.

[Några tidigare, delvis relaterade bloggposter här, här och här]