Terrorns infrastruktur – lite olika infallsvinklar

* Israeliska trupper angriper och ödelägger ett slakteri i norra Gaza, med beräknade allvarliga följder för befolkningens livsmedelsförsörjning.

* På Västbanken bygger illegala israeliska bosättare en egen checkpoint och koloniserar därmed ytterligare en höjd på ockuperad mark, varifrån de kan trakassera den palestinska befolkningen och befästa Apartheidsystemet.

Ondskans politiska konjunktur

Louis Proyect skriver om de stolta traditionerna på Columbiauniversitetet – där den iranske presidenten Ahmadinejad talade för några dagar sedan, och av universitetets rektor presenterades som en ”grym och futtig diktator”.

Bilden ovan är också från Columbiauniversitetet, där en tydligen icke-grym och ofuttig demokratisk envåldshärskare från Iran, Shahanshah Aryamehr, Konungarnas Konung, Ariernas Ljus, inte bara hälsades välkommen, utan också bevärdigades ett hedersdoktorat i juridik vid universitetet. Två år tidigare hade amerikanska CIA, en organisation med vilken universitets ledning traditionellt haft mer än vänskapliga relationer, genomfört en statskupp i Iran och, efter bland annat anklagelser om ”kopplingar” till terrorism kommunismen, störtat den borgerligt nationalistiske premiärministern Mossadeq, som dristat sig till att laborera med maktdelning och oljenationalisering.Proyect rör sig både framåt och bakåt från denna händelse och visar politiskt följdriktiga, hjärtliga mottaganden av olika utländska dignitärer – samt hårda attacker mot dem som ifrågasatt.

After Nazi Germany became an official enemy of the US, it would have been inappropriate to send somebody to a gathering such as this. [550-årsjubileet för universitetet i Heidelberg 1936, under överinseende av Joseph Goebbels]. As should be obvious from Lee Bollinger’s talking points about Iran killing US troops in Iraq, it is imperative to not stray too far from foreign policy imperatives about which the ruling class is united. Today, unfortunately, the consensus across the political spectrum is that Iran needs to be taught a lesson. The difference is only how severe that lesson should be.

When Bollinger told Ahmadinejad that he exhibited “all the signs of a petty and cruel dictator,” the Iranian president might have wondered whether great and cruel dictators are judged by a different yardstick at the university. After all, the Shah of Iran was awarded an honorary Doctor of Laws degree only two years after the CIA organized a coup to overthrow Mossadegh. By any measure, the Shah was one of the most horrible dictators of the post-WWII period. One supposes that as long as he was on the State Department’s A list, Columbia University would be happy to put down the red carpet for the torturing beast.

Samma dag som Ahmadinejad, talade för övrigt en annan person på Columbiauniversitetet, under något mindre hallå: Gurbanguly Berdymukhammedov, president i Turkmenistan och arvtagare till ”Turkembashi”. Rektorsmarkeringarna tycks överraskande nog ha uteblivit i detta fall.


(Fotot av tidningsomslaget från Pierre Gilly)

CPUSA

Röda Raketer fortsätter folkbilda. Ett intressant inlägg om USA:s kommunistiska parti, med bilder och vardagskommentarer. Det går att botanisera vidare genom länkar till tidigare inlägg om kommunisterna i USA förr och nu. Och den som har lite tid över rekommenderas att ta en titt på ordföranden Sam Webbs linjedokument, som raketerna också länkar till.

Jag skrev för några månader sedan här på bloggen om en fascinerande dykning i partiets historia och dess roll i de bredare progressiva rörelserna i USA.

Yttrandefrihet som rondellhund rundningsmärke

En artikel som inte lär få liberaaala talarhuvuden att gå igång i gruppfalsett.

Eva Ottosen talade med en journalist på DN om förhållandena på Maria Beroendecentrum, där det rullades upp hur ledningen mjölkade ut miljontals kronor i utdelningar. Pengar som pumpats in i bolaget av landstinget. Ledningen började därefter rota i frågan om läcka och kunde efter en granskning av telefonräkningar hitta Eva Ottosens samtal. Ottosen varslades på grund av detta om uppsägning.

I processen sade Ottosen upp sig själv. Hon orkade inte ta en längre strid och uppnådde tillsammans med sin fackliga organisation SSR en förlikning med arbetsgivaren. Det är, som en representant för SSR påpekar, kutym att facket inte driver den här typen av fråga vidare om inte den anställde vill det. Det som inte sägs ut i artikeln, är att man dessutom bör ha vetat att själva frågan om uppsägning troligen skulle gått förlorad vid en tvist i Arbetsdomstolen. Det har nämligen etablerats som praxis att privata arbetsgivare – alltså även sådana som bedriver offentligfinansierad verksamhet – har mycket långtgående rättigheter att göra som de vill mot de anställda i sådana här situationer.

Bland annat underströks detta förhållande i den AD-dom som i juni i år gav Veolia/Connex rätt när de sparkat fackklubbsordföranden Per Johansson.

Jag skrev ett inlägg om den saken som man kan läsa här. Klipper in ett avsnitt igen:

Domen understryker än en gång den tunga principiella frågan om yttrandefrihet på arbetet, kopplad också till utförsäljningar och privatiseringar. I offentlig tjänst finns det ett långtgående meddelarskydd. Detta skydd försvinner när offentlig verksamhet privatiseras, och ersätts istället av en – i sig oerhört märklig, feodalt rotad – långtgående lojalitetsplikt med arbetsgivaren. Detta är inte rimligt. Det borde åtminstone vara så att offentligt finansierad verksamhet omfattas av samma skydd för de anställda, som renodlat offentlig verksamhet. Och inte minst bör det faktum att de anställdas yttrandefrihet kraftigt beskärs vid en privatisering vara en tungt vägande faktor vid sådana beslut.


Vänsterpartiet har flera gånger motionerat i frågan om yttrandefrihet och meddelarskydd för de anställda. Läs gärna den senaste motionen här. Den socialdemokratiska regeringen drog frågan i långbänk och den borgerliga regeringens liberaaaler har ju begränsat intresse av yttrandefrihetsfrågor när de blir sådär obehagligt konkreta.


PS. Apropå tillbakarullningen av det offentliga och vad som följer i dess spår skriver Erik Berg lysande om skolbyggnader. God lördagsläsning!

Burma-info

Manifestation till stöd för frihetsrörelsen i Burma äger rum imorgon fredag, klockan 17 på Medborgarplatsen. Stockholm alltså.

Läsning:
Hans Linde (v); Ung Vänster-bloggen; John Pilgers artikelsamling; Palmecentret

Inga stekta sparvar

Apropå den för högergänget förkrossande opinionsundersökningen häromdagen skriver Aron Etzler det som behöver sägas och begripas:

[D]et fundamentala i detta läge har icke ändrats. Reinfeldt styr jobbdebatten. Björklund skoldebatten. Denna regering styr till och med klimatdebatten, hur osannolikt det än kan verka. Och mer än välvilliga medier köper problemformuleringarna.

Det är skönt att veta att den tysta majoriteten i Sverige ogillar moderatpolitik. Men om den inte omvandlas till en ljudlig vänstermajoritet vinner kanske Reinfeldt nästa val också.

Läs hela.

Bygga världsbild

Propagandan bereder vägen. Skyler intressen. Avhumaniserar. Säljer in framtida, än större övergrepp. Pågår dagligen, nöter med en kvävande, kväljande kraft.

Två som exemplifierar:

Paolo Pissoffi om en DN-notis, ”Att Döda Några Oskyldiga Och Att Döda Extremister”.

Pierre Gilly om att ”Ondskan har landat”

Läs!

Poppis

Det skulle vara intressant att veta, bara av statistisk nyfikenhet, om en svensk riksdagsmajoritet någonsin haft så lite opinionsstöd som i den här undersökningen. Regeringspartierna skulle inte ens få majoritet tillsammans med miljöpartiet och Sverigedemokraterna.

Jag roade mig med att omvandla resultatet i opinionsundersökningen till mandatfördelning. Jag tror jag inte att det blir så här – faktum är att det finns fetmycket saker att vara orolig för också rent valresultatmässigt, alltså förutom att bävrarna gnager för glatta livet nu. Men ändå. Antal mandat och förändring mot valresultat i parentes. Från höger till vänster:

Centern: 20 (-9); Folkpartiet: 29 (+1); Moderaterna: 82 (-15); Kristdemokraterna: 0 (-24); Miljöpartiet: 22 (+3); Socialdemokraterna: 173 (+43); Vänsterpartiet: 23 (+1).

131 mandat för högern, 153 för den samlade borgerligheten. Inte så pjåkigt.

Work is the curse of the drinking classes

Genom en sedelärande historia om Arbetslinjen, riktad till små barn och intellektuellt nedsunkade Stureplansbrats, berättar Hanne Kjöller att om man dödar den rikaste tiondelen av befolkningen, så kommer alkoholkonsumtionen att sjunka.


Hur historien förhåller sig till det här är oklart.


Också Badlands Hyena kommenterar.
Relaterat: Dagens diagram.

Ett helt annat diagram nedan, från Dagens Industri.

”Special people”

En kamrat skickar länken, med rubriken ”Ja, vad säger man”, och det dystra konstaterandet: ”Preventive Intervention” möter ”Collateral Damage”.

Just så. Amerikanske soldater som systematiskt ägnat sig åt att lägga ut ”bete” i form av ammunition och sprängtråd och sedan skjuta på irakier som kommit sig för att plocka upp föremålen.

Ja, vad säger man? Man kan säga att det är frågan om vidriga krigsförbrytelser. Man kan konstatera att avhumaniseringen lyfts till norm och lära. Man kan ropa att detta är den doft av förruttnelse som sipprar ut ur det koloniala monstrets innanmäte. Men det kommer inte våra tidningar och våra statsmän att göra.

Jag kommer inte åt artikeln i Washington Post (krävs prenumeration), men Här är artikeln från Washington Post. På en annan blogg hittar jag detta:

Läser man den ursprungliga Washingbton Post artikeln kan beskriver den hur enheten hade tryck på sig att producera ‘resultat’ efter förluster och flera framgångsrika attacker mot dom. Den ‘bodycount’ taktik som användes i Vietnamn och den amerikanska militären svor aldrig skulle komma tillbaka finns nu även i Irak.

Och NY Times har en artikel om saken. Några soldater har nu ställts inför rätta och får kanske bära hundhuvudet ensamma, trots att detta är ett särskilt arméprogram. En av deras försvarsadvokater levererar följande argumentation:

“Snipers are special people who are trained to shoot in a detached fashion, not to see their targets as human beings,” said James D. Culp, one of Sergeant Vela’s lawyers. “Snipers have split seconds to take shots, and he had a split second to decide whether to shoot.”

Soldaternas vittnesmål tyder på ett betydligt vidare ansvar:

The kill teams used the tactic not to kill people, but to wound them with gunshots and then capture and interrogate them, the soldier said. “It’s pretty common, and it’s pretty effective,” the soldier said in an interview.

Läs hela artikeln.

Analys och handling; beställar-utförarmodellen

”Det är en märklig politisk period där tystnad belönas med ökat väljarstöd.”
Henrik Brors noterar att socialdemokraterna blir alltmer osynliga i media, dn.se 24 september 2007, 09:48

”Persson får 121.000 i månaden trots sitt nya konsultjobb”
Rubrik, dn.se 24 september 2007, 23:39

”Ständigt denne Persson!”
DN:s Henrik Brors tror Persson skadar förtroendet för politiker. Rubrik webbteve, dn.se 25 september 2007

[Creds MvK]


Läs Magnus Ahlkvist för en reflexion.

Konkreta tips

DN folkbildar:

Här får du konkreta tips av Din Ekonomi. Som singel är dina ekonomiska marginaler mindre än för sambor och gifta. En oväntad utgift kan innebära att hela ekonomin går omkull. Därför är en ekonomisk buffert den bästa huvudkudden. Helst en årslön om det är möjligt.

Det är en informationsinsats som torde få tyst på de flesta som gnäller på regeringens politik. Är du sjuk? Ett konkret tips är att vara frisk istället. Går du som student back 800 kronor i månaden? Pröva istället att lägga ihop dessa -800 kronor till en årslön.

Det som ändå drar ned betyget för de konkreta tipsen från Din Ekonomi, är att man missar det givna konkreta tipset till åtminstone de kvinnliga singlarna: gift dig rikt! Där var moderaterna Anders Borg och Hans Lindblad föregångare, när de bemötte kritiken från LO om att kvinnor skulle bli förlorare med en borgerlig regering:

Eftersom många av de individer som har något lägre inkomster, som följaktligen betalar mindre i skatt och får lägre skattesänkningar, är kvinnor som är gifta med män som tjänar lite mer blir hushållseffekterna påtagligt mer gynnsamma för hushållen än de individexempel LO-ekonomerna redovisar.

En politik som sätter individen i centrum – om ej annat krävs för att sänka skatterna, och om man med individ avser en man.

Etzler i SvD

Läs Aron Etzlers debattartikel i SvD om Trondheimsmodellen och behovet av en opposition som gör sig förtjänt av att vinna. Läs även hans korta bloggkommentar till kommentarerna!

Verkligheten knackar på

Viktigare än att Filippa Reinfedlt aldrig bakat:

Öppet brev till Filippa Reinfeldt. Läs!

Att bygga varumärke

Ett försök, noterat av banal.

I've gone sending to outer space, to find another race

Undrar om män-är-från-mars-kvinnor-är-från-venus-ideologerna tycker sig ha anledning att jubla lite en dag som denna.

Dagens diagram

Det här diagrammet beskriver de direkta effekterna av regeringens politik sedan valet. Diagrammet är hämtat från regeringens egen budgetproposition. Sedan 1994 lämnar regeringen fördelningspolitiska redogörelser i anslutning till budgetpropositionen och/eller den ekonomiska vårpropositionen. I år har denna bilaga fått namnet Inkomstfördelning och ekonomiska drivkrafter. Det är en mycket intressant bilaga. Den ägnas, som andra delen av namnet antyder, huvudsakligen åt att bortförklara varför regeringen för en politik som aktivt vidgar de ekonomiska klyftorna i samhället. Det går så där. (Vi får se om bilagan så småningom går samma öde till mötes som förmögenhetsstatistiken)

Notera alltså, att även om staplarna hade varit lika höga, så hade det inneburit ökad spridning av den ekonomiska standarden. Om en person med låg inkomst och en med hög inkomst båda förbättrar sin standard med säg två procent, så innebär det i kronor ett större påslag för höginkomsttagaren. Skillnaderna i kronor ökar. En högre procentuell ökning för höginkomsttagare innebär en ännu större skillnad.

Det är nog ingen slump att regeringen inte har valt diagrammet ovan i den sammanfattande finansplanen. Istället presenteras ett diagram över jobbskatteavdragets effekter. Men det diagrammet visar egentligen ungefär samma mönster, även om vissa andra delar av regeringens politik, till exempel när det gäller fastighetsskatten, naturligtvis varit mer regressiva i sin fördelningsprofil. Det där med ”dynamiska effekter” bör man i sammanhanget ta med en rejäl nypa salt. Den konstaterbara effekten är den som visas av de mörka staplarna. Notera återigen att en lika stor procentuell ökning för människor i högre inkomstklasser ger större klirr i kassan i kronor.

En liten rolig detalj i sammanhanget är vad Anders Borg sade i budgetdebatten:

Nu får vi veta att budgetpropositionen är en proposition för orättvisa. Nu ska klyftorna i Sverige öka. Samtidigt ser vi i tabellerna att Ginikoefficienten, måttet på inkomstspridning, nu minskar något.

Det vi ”ser i tabellerna” är i och för sig regeringens egna bedömningar. Men tittar man närmare till och med på dem (Tabell U.1, sid 23), ser man att den minskning som ska inträffa gäller inklusive kapitalvinster, vilka efter fler år av hejdundrande ökningar förväntas mattas av. Gini exklusive kapitalvinster förväntas öka.

Klyftorna i Sverige har vidgats i flera avseenden sedan 80-talets början. Detta har flera, sammanhängande orsaker – ”århundradets skattereform”, avregleringar av olika slag, en monetaristisk penningpolitik som hållit arbetslösheten uppe; ja kort sagt en allmän förskjutning av makt från arbete till kapital. Nu får vi ovanpå det en regering som mycket aktivt arbetar för att vidga klyftorna ytterligare. Det är bara att konstatera att det gör skillnad.

Eller som Per Schlingmann skrev i sin handledning till de nya moderaterna: ”Väljarna ska känna att vi styr Sverige, men också att vi alltid ifrågasätter och utmanar samhällsproblemen”. Ett sådant samhällsproblem är uppenbarligen det faktum att klyftorna i Sverige fortfarande är för små. Men nog känns det att högern styr Sverige.

Nelson’s dead, baby. Nelson’s dead.

Här har vi alltså en kille som inte alls är ansvarig för att ”divide people up”. Särskilt inte i Irak. Mina damer och herrar: The Decider.

Långsiktig miljöpolitik

Nämen heja. 2011, ett år efter att borgarna förlorat nästa val, skulle avtalet med Bromma flygplats gå ut. Man kunde tänka sig att avveckla flygplatsen och få en miljömässigt mer rationell trafiklösning samtidigt som det bereddes plats för framtida bostäder. Eller så kan man göra som brända-jordens-taktik-alliansen och teckna ett nytt avtal som gäller till 2038.

I ett fantastiskt uttalande säger Kristina Axén Olin att avtalet skapar utrymmer för investeringar i miljöförbättrande åtgärder.

Budgettips

Själv är jag bara matt och trött. Men Josefin Brink är som vanligt väldigt bra. Läs hennes analys av en politik som är antifeministisk på ett ”sofistikerat och genomgripande sätt”.

- - - - -
Protokollet från debatten har kommit upp. Notera, förutom det Josefin nämner, till exempel hur Anders Borg helt enkelt låter bli att svara på Ulla Anderssons fråga om studenternas situation, anf. 13-14.

Notera även att DN:s ekonomiske analysman Johan Schück kallar regeringens chockhögerbudget för ”hyggligt välbalanserad”.

Clash of Civilizations aka Stickspår

Entreprenörer bygger civilsamhälle

Independent:

The US authorities praised the rise of the private banking sector as one of the success stories of Iraq.

Skarpa jämställdhetsförslag

Kvinnor är kraftigt överrepresenterade bland dem som får arbetslöshetsersättning samtidigt med ett deltidsarbete. Ca hälften av alla kvinnor som får arbetslöshetsersättning arbetar deltid. Vad skönt att regeringen har upptäckt detta och ser till att klämma där det gör mest ont.

(Snabba kommentarer från Josefin Brink, Handels respektive Kommunal)

Tipskvintett

1. Aron Etzler bloggar om regeringsdeklarationen:

I retorikens grundkonventioner finns regeln att undvika att fel ämne och fel talare kombineras. Redan står där: Direktörer bör inte skämta på personalfesten och tyskar får inte skämta om förintelsen. Under regeringen Bildt kunde vi konstatera att borgerliga integrationsministrar inte heller bör sjunga ”We shall overcome”. Det är dags att utöka regelboken: statsministrar som inte bryr sig om att göra någonting åt skillnader baserade på kön bör strunta i att tala om det. Eller åtminstone göra det betydligt bättre än Fredrik Reinfeldt.

Läs hela: We shall overcome, etc!

2. Hans Linde har en hel rad intressanta rapporter från sin resa till Nicaragua.

3. Ekonomen och Yelah-medarbetaren Andreas Bryhn har en blogg där han initierat kommenterar ekonomiska frågor ur ett vänsterperspektiv. Värt att bokmärka!

4. Ung Vänster har lanserat en angelägen kampanjsajt: Stoppa rasismen! (Affischen intill är från kampanjen)

5. Dick Emanuelsson skriver ingående om arbetet för att förbättra företagsklimatet och sänka trösklarna till arbetsmarknaden i Colombia. Alltså, fortsatta mord på fackliga aktivister. (Fler fackliga aktivister mördades i världen förra året jämfört med året innan. Colombia leder).

Fatwa om yttrandefrihet

Okej, om vi skulle köra ut ur rondellen lite. Det är ju inte direkt så att det saknas hot mot yttrandefriheten, för den som önskar protestera mot och varna för dessa.

En EU-driven process pågår för tillfället för att helt ta bort den detaljrika och kraftfulla svenska Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Att ersätta dem med en allmän skrivning i grundlagen vore ett ytterst allvarligt principiellt ingrepp. Samfällda brösttoner på de liberala ledarsidorna?

EU-topp vill förbjuda ”terrorord”. Det ska bli omöjligt att googla på sådant som ”bomb” och ”folkmord” tycker en EU-kommissionär, som tänkt att det är det man gör först, om man tänker sig att genomföra ett folkmord – googlar på nätet. Inga horder av liberaler som sliter upp sina skjortor och utropar sig beredda att dö för någon annans rätt att googla fram manualer i massmördarterrorism? Nähä. Inte idag.

Sveriges regering vill kunna beröva frihetsberövade människor också rätten att emotta information som staten bedömer vara ”extrem”. Porr anförs som exempel. Tillämpningsmöjligheterna tycks outtömliga. En och annan lam varningslampa – men krav på nationell samling för att försvara Våra Värderingar? Icke.

Sveriges regering har vidare presenterat förslag som ska ge myndigheterna rätt att lagra information om medborgarnas telefonsamtal och internettrafik hipp som happ, samt förbereder ytterligare möjligheter och skyldigheter för internetleverantörer att inskränka yttrande- och informationsfrihet i syfte att göra medie- och underhållningsföretagen mätta och belåtna. Principiella invändningar från imposanta liberaaaler? Njae, inte många.

På ett mer praktiskt plan då. För knappt två år sedan gjordes en Temo-undersökning där 43 procent av de tillfrågade underströk att de anställdas möjligheter att framför kritik mot sin arbetsgivare minskat. Psykologen och organisationskonsulten Barbro Curman uttryckte det enligt facktidningen ST Press så här på ett seminarium: ”Det har hänt något stort de senaste femton åren – folk vågar inte öppna munnen längre. Det liknar trettiotalet”. Forskarna Gunnar Aronsson och Klas Gustafsson noterade 1999 i en omfattande analys att man kunde se påtagliga skillnader i anställdas möjligheter att framföra kritiska synpunkter på arbetsmiljö och arbetsvillkor, beroende på anställningsform, arbetslivssektor och hot om nedskärningar i verksamheten. Det är en bild som kunde bekräftas i den nämnda Temo-undersökningen, och av andra undersökningar. Visstidsanställda är de som har minst tilltro till möjligheterna att yttra sig. Den ökade tystnaden har även ett samband med att problematiska arbetsförhållanden kan fortgå tills de leder till sjukdomar.

Sveriges nya arbetarregering vill aktivt vidga ”möjligheterna” till osäkra anställningar, samt ytterligare skära i exempelvis den statliga verksamheten och tvinga fram nedbantning i de offentliga finanserna.

Vidare har regeringen – liksom den förra, som i och för sig uttryckte sina ambitioner annorlunda men drog frågan i långbänk så att det aldrig hann bli något – avvisat de förslag som presenterats om stärkt lagstöd för yttrandefrihet på arbetsplatsen.

Liberala kampanjer för människors rätt att inneha medborgerliga rättigheter även under den det-ska-löna-sig-att-arbeta-tid de befinner sig på sin arbetsplats? Never heard of.

Men att kraftfullt rusa genom vidöppna dörrar och gå till storms mot halmgubbar och mystiskt hotfulla bandinspelningar på internet – det är modig liberalism för dagen.

Jag vill därmed passa på att utnyttja min yttrandefrihet så länge den varar och – vid sidan av avsky mot och avståndstagande från varje dödshot mot varje konstnär samt varje försök att inskränka den grundlagsskyddade rätten att skända religiösa symboler eller framhärda med såväl dålig smak som uselt omdöme – ge uttryck för följande bestämda uppfattning vad beträffar det liberaaala etablissemanget i det här landet: ni kan dra åt helvete, era principlösa hycklare. I kampen för yttrandefriheten är ni inte mycket att räkna med.

Linderborg om Vilks, liberalerna och en hund som inte ska dömas efter håret

Åsa Linderborg är som vanligt briljant. Kort och koncist i Aftonbladet. Läs!

Den felande länken i den demokratiska processen

Svensk politisk rapportering har i och för sig på senare tid redan varit högkvalitativ och fördjupande. Men det kan ju alltid bli lite bättre. Till exempel genom att TV4 köper en Fox News-möter-Café-skvallerblogg och gör dess grundare till politisk reporter. Niklas Svensson är övertygad om att bloggen ”nu kommer att utvecklas till en ännu större och viktigare aktör”. Amen vad skönt, tänker man då.

Inget liv, inget som går att stå ut med

Lördags. Israeliska ockupationsstyrkor angrep Gazaremsan med tung maskingevärseld, gick in med bulldozers täckta av stridsvagnar och flyg för att förstöra jordbruksland och bostadshus, kidnappade flera personer och besköt en moské från helikopter. Israeliska styrkor angrep också flyktinglägret Balata på Västbanken där man bland annat attackerade en ambulans i ett bakhåll för att gripa en skadad man i ambulansen (mer här). Israel besköt även hytter på Gazaremsans stränder, från stridsbåtar. (mer här)

Detta vanvettiga våld mot palestinierna är så rutinmässigt att det ofta inte ens bevärdigas med notiser i våra medier.

Läser samtidigt Paolo Pissoffi om israeliska akademiker som ropar på mer blod, större krigsförbrytelser, upptrappad etnisk rensning. (Läs hela!). Det är för rätten att ostört fortsätta denna avhumanisering som våra ”liberaler” skriver sina ledarartiklar, håller sina högtidstal och mottar sina hyllningar.

Fy fan. Det är så mörkt. Så jävligt.

Ett år räcker!

Manifestationer över hela landet tisdagen den 18 september.

Stckholm: Sergels torg kl 18

Ett år räcker!
Mot högerpolitiken - för rättvisa och solidaritet!
För gemensam välfärd!

- - - - -
Innan dess, ikväll (den 17) på ABF-huset kl 18:

Diskussion med anledning av Aron Etzlers bok Trondheimsmodellen. Aron Etzler samtalar med Eric Sundström (s). Trondheimsmodellen - i Sverige?

Smash n' grab i Irak

Mellanösternexperten Juan Cole skriver om och länkar till artiklar om situationen i det ockuperade Irak, där oljestölden fortgår i takt med dödandet och det sociala sammanbrottet: Iraq Oil Bonanza for Hunt; Displacement, Hunger, Alcoholism, Addiction for Iraqis. Läs!

En av artiklarna som Cole länkar till är den före detta diplomaten John Browns öppna brev till general Petraeus:

As a Foreign Service officer for over twenty years, General, I served in countries that were under or had been under Soviet occupation: Czechoslovakia, Poland, Estonia, Ukraine. The Soviets may have talked about “socialist brotherhood” but the inhabitants of these countries remained unconvinced. That is because the Soviets and their local surrogates proclaimed eternal friendship while trying to impose their will by the barrel of a gun. Soviet embassies in Eastern Europe — reminiscent of the monstrous one we are building in Baghdad — were a symbol of oppression. [...] Simply, General, it is time to stop the lying, and time for you to walk away from the lies.

Över en miljon irakier mördade sedan invasionen

Det brittiska opinionsinstitutet ORB har genomfört en studie baserad på hushållsintervjuer med ett statistiskt representativt urval på 1461 personer. Frågan som man har ställt är om någon i hushållet har dött en våldsam död relaterad till konflikterna i Irak, sedan den USA-ledda invasionen 2003. Resultatet är chockerande.

None 78%
One 16%
Two 5%
Three 1%
Four or more 0.002%

Given that from the 2005 census there are a total of 4,050,597 households this data suggests a total of 1,220,580 deaths since the invasion in 2003.

Detta är ofattbara siffror. Den ledande brittiska medicintidskriften The Lancet presenterade förra året en studie som indikerade 600 000 döda. Metodproblemen är förstås svårartade. Till exempel är det omöjligt att bedöma hur bra de som intervjuat har förklarat villkoren och hur representativiteten i urvalet har bedömts. Men, som bloggen Meanwhile in Palestine and Iraq konstaterar visar extrapoleringar från Lancet-studien, baserade på trender i rapporteringen om dödsoffer, också på över en miljon döda.

Och återigen. Det är ofattbara siffror. Inte orimliga; det blir allt mer uppenbart att det är de västerländska mediernas siffror – filtrerade genom amerikansk militär censur och marionettregeringens intressen av att maskera sin hjälplöshet – som är de orimliga. Men ohyggliga.

Detta är priset – en del av priset – för USA:s globala våldsregemente. För att det ekonomiska system som suger upp råvaror i nykoloniserade områden, plockar frukterna av pressade människors arbete runt om i hela världen, och omvandlar oförskämt stora delar av det till gigantiska förmögenheter hos en liten klick, ska snurra ett varv till. Vi kan alla göra något litet för att bidra till dess fall. Börja med ett ställningstagande.

Jobbgaranti och slarviga uttryck

Stockholmsalliansens valplattform, maj 2006:

”En jobbgaranti ska införas i Stockholm, där alla som idag är socialbidragsberoende ges en snabb individuell bedömning och, i de fall arbetsbrist är orsaken till bidragsberoendet, garanteras arbete inom fem dagar.”

15 augusti 2006:

Stockholms största utmaning är att bryta segregationen, tycker Kristina Axén Olin. Jobbgaranti inom fem dagar och att fler ges möjlighet att äga sin lägenhet är två sätt att tackla den, anser hon.

10 oktober 2006:

Den budget som i dag presenterats ger arbetslinjen upprättelse, säger tillträdande finansborgarråd Kristina Axén Olin i en kommentar […]

- Förslagen i budgeten får särskilt stor effekt i Stockholm tillsammans med vår politik med sänkt skatt om 30 öre 2007, förenklingar för företagande och jobbgaranti med jobb inom fem dagar, säger Kristina Axén Olin.

29 oktober 2006:

Alla i Stockholm som får socialbidrag på grund av arbetslöshet ska garanteras ett jobb eller utbildning inom fem dagar. Så lyder den nya borgerliga majoritetens jobbgaranti.

Det är ett hårt löfte. Men jag kan inte exakt säga hur det ska gå till, säger Ulf Kristersson (m), nytt socialborgarråd.

15 september 2007:

Något jobb inom fem dagar är inte att räkna med, säger socialborgarrådet Ulf Kristersson (m), som dock säger att femdagarsregeln gäller.

–Det handlar om att inom fem dagar få en individuell plan: så här ser din väg tillbaka till arbete ut. Att ordna ett jobb inom fem dagar, det är ju omöjligt, säger socialborgarrådet Ulf Kristersson (m).

[...]

Ulf Kristersson håller dock inte med om att alliansens budskap om jobbgarantin ändrats.

–Nej, innehållet är detsamma. Jag har aldrig under mitt år som socialborgarråd lovat jobb inom fem dagar. Det är klart man inte kan garantera det. Om någon sagt det så var det slarvigt uttryckt.

Borgerlig trafiklogik

Poängen med en trängselavgift i Stockholm har varit att föra över en del av biltrafiken till kollektivtrafik och därigenom förbättra miljön. Alltså skulle pengar från bilisternas avgifter användas till att bygga ut kollektivtrafiken. Detta röstade stockholmarna ja till.

Kollektivtrafiken är avgörande för en god stadsmiljö och en rationell lösning av människors transportbehov. Det är nödvändigt att satsa mer på kollektivtrafiken så att man kan öka kapaciteten och sänka priserna. Detta hör till det offentligas viktigaste uppgifter idag.

Nu ska borgarna istället höja avgiften i Stockholms kollektivtrafik. Och argumentationen är helt fantastiskt – det är för att klara av det ökade behovet på grund av trängselavgifterna. Det är så man kan bli galen.

Josefin Brink skriver mer och bättre: Straffavgift för kollektivtrafikresenärer – hur dumt kan det bli?

Tillbaka?

Apropå Bushs utbasunerade trupptillbakadragning, har Mark Thoma på Economist's View en grafisk kommentar.

Rytmen i blodet

Sedan tidigare har det ju varit känt att vita män från Djursholm besitter en särskild, kulturspecifik kompetens när det gäller att på ett kompetent sätt vara rika, medan invandrarkvinnor av naturen och kulturen danats till att vara särskilt lämpliga inom städyrken och även inom vården, där de hemvant och med särskild glädje söker sig till arbetsuppgifter som innebär tunga lyft och dålig lön. Centern återknyter nu till stolta partitraditioner genom att belysa även andra sektorer där invandrare kan vara särskilt lämpliga.

Ett inspirerande exempel på hur kulturspecifik kompetens redan idag kan tas tillvara inom jordbruksnäringen kan studeras här. Det är möjligen lite synd att det svenska klimatet – än så länge, är det väl bäst att tillägga – inte riktigt lämpar sig för odling av bomull.

Sjukskrivning och arbetsrätt

Mycket har redan sagts om regeringens förslag om nedskärningar riktade mot de sjuka. Men det har varit ganska lite fokus på en principiellt mycket viktig aspekt av förslaget. Medierna är numera notoriskt dåliga på att ge en vettig bild av sådant. Läs nu noga detta, som påpekas av LO:s Erland Olausson:

Regeringens idé om en rehabiliteringskedja innebär i praktiken att lagen om anställningsskydd (LAS) sätts ur spel och att arbetsgivare kan säga upp anställda efter sex månaders sjukskrivning.

– Att rehabilitera sig med sikte på annat jobb, som inte finns hos arbetsgivaren, kan vara saklig grund för uppsägning enligt LAS. Det samma gäller om den sjukskrivna arbetstagaren försöker men inte klarar att återgå i arbete, vilket man blir hänvisad till att göra om sjukpenningen dras in, exempelvis på grund av att rehabilitering till annat arbete av olika skäl inte lyckas.

– Trots att arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar kvarstår kan de i realiteten göra som de vill. Det saknas drivkrafter för att förmå arbetsgivarna att ta sitt ansvar för sina anställdas rehabilitering. Det finns heller inga sanktionsmöjligheter om arbetsgivarna väljer att sitta med armarna i kors och ingenting göra. De sjukskrivna, facket och offentliga instanser får då bara acceptera detta.

Samma problematik lyfts även fram av TCO .

Låt mig försöka förklara lite mer.

En för arbetsrätten bärande princip, är att sjukdom inte utgör saklig grund för uppsägning. Om en anställd inte klarar av att utföra sitt arbete på grund av sjukdomen, har arbetsgivaren ett rehabiliteringsansvar. Ansvaret innebär att arbetsgivaren ska genomföra möjliga och relevanta åtgärder med syfte att den anställde kan återgå till arbetet. Arbetsgivaren har också skyldighet att alltid pröva möjligheten att omplacera en anställd som blivit sjuk, så att den anställde kan genomföra annat arbete av betydelse. Det finns ingen skyldighet att omorganisera hela verksamheten, däremot att just pröva möjligheten att omplacera den anställde till befintliga eller på andra sätt rimliga arbetsuppgifter. Om dessa möjligheter är uttömda och den anställde alltså inte kan utföra arbete av betydelse, så har arbetsgivaren saklig grund för uppsägning. Det är förstås rimligt att arbetsgivaren inte har någon skyldighet att behålla en anställd som inte alls kan utföra för arbetsgivaren meningsfullt arbete.

Men vad händer nu, när man inom ramen för sin sjukskrivning måste prövas mot alla jobb på arbetsmarknaden efter sex månader? Jo, då kan man rimligen, som Erland Olausson påpekar, bli uppsagd efter sex månader. Den enskilde arbetsgivaren har naturligtvis inget incitament– och kommer rimligen inte att få en skyldighet – att ägna sig åt att rehabilitera en anställd för jobb på en annan arbetsplats. Alltså sakligt skäl för uppsägning. Alltså i praktiken bort med den grundläggande rätten att sjukdom i sig inte ska utgör sakligt skäl för uppsägning. Därtill blir det, som Olausson också påpekar, oerhört lätt för en arbetsgivare som inte vill ta sitt ansvar, att strunta i det. Om någon blir sjuk kan arbetsgivaren helt enkelt dra benen efter sig och sedan säga upp den anställde. I allra värsta fall kan arbetsgivare som till exempel hamnar i konflikt med en anställd få ett incitament att göra den anställde sjuk.

Nu kan det vara så, att just denna situation, alltså det arbetsrättsliga moras som ytterligare spär på eländet för de sjuka, inte är medvetet framorganiserad av gnugga-händerna-när-du-är-riktigt-glad-borgare, utan bara resultatet av ignorans och inkompetens i regeringen. Den som hörde den bullshitmättade presskonferensen med Reinfeldt och Husmark Persson, eller ännu hellre den senares märkliga framträdande i Aktuellt ikväll får visst stöd för den senare uppfattningen. Cristina Husmark Persson förstod faktiskt inte de frågor som ställdes till henne om detta på presskonferensen och hon upprepade i Aktuellt: ”Vi kommer inte på något sätt att ändra i lagen om anställningstrygghet” [sic!]. Nej, men systematiskt kringgå och försvaga.

Det ska bli ”intressant” att se om regeringen gör något åt detta när det ska snabbskrivas proposition, eller om det blir en ytterligare urholkning av Las.

Och så lite andra frågor: Alla dessa människor som ska få sin arbetsförmåga prövad mot andra jobb på arbetsmarknaden – var är det de ska jobba? Vad är det för hemlig arbetsmarknad som ligger och väntar på att genom incitamentskapande åtgärder på regeringskansliet upptäckas, av vårdbiträden med värk i armarna, utbrända arbetsförmedlare, metallarbetare med panikångest? Vad blir villkoren på den arbetsmarknaden om de som ska jobba där inte bara är sjuka, utan också desperata efter att ha jagats av myndigheterna?


- - - - -
Nyhetsartiklar: DN1, DN2, SvD1, SvD2
Blogginlägg: Pooma – Sjuka ska som vanligt betala för de friskas platt-TV

Imperium

Pierre Gilly i USA, entré via JFK:

Det är annars bara i Kuba man gått igenom mina böcker tidigare. Men det var när jag skulle lämna landet och hade med mig en del äldre litteratur. Det finns ett exportförbud för böcker som är tryckta innan revolutionen, sa man.

Precis när jag gick av planet igår förklarade en fransman för sina två barn i tioårsåldern var de var. “Förr hade vi det brittiska imperiet där solen aldrig gick ner. Idag har vi det amerikanska, där krigen aldrig tar slut.”

Läs hela.

Känns bra

Högeralliansen i Stockholm gör det igen; siktar på att köra stadens ekonomi i botten genom stora skattesänkningar. Man presenterar vanliga pris- och löneuppräkningar som ”satsningar” på skolan. I övrigt blir det neddragningar på miljöinvesteringar, slakt på stadens gemensamma egendom och fortsatt avveckling av hyresrätter. Huvudnumret i budgeten är att man ska jaga människor som tvingats uppbära socialbidrag. Idag presenterar regeringen samtidigt nyheten att tumskruvarna ska dras hårdare åt på människor som blivit sjuka. Detta för att finansiera fortsatta skattesänkningar.

Det känns därför bra att vi har borgerliga ledarsidor som kan förklara det som vid en första anblick förefaller vara vanvettig högerpolitik med en vass och tung udd riktad mot vanligt folk:

Jag skulle snarare välja begreppet medkännande. Det finns ett socialt engagemang som känns bra.

Amen vad skönt!

Integritet, sa Bull

Amen vad skönt! Vi är sedan några år tillbaka inne i en integritetsdevalveringsbonanza av guds nåde. Det övervakas, buggas, registersamkörs, avlyssnas, uppgiftslagras som aldrig förr. Det finns inga gränser som inte kan passeras – ty behöver en gräns passeras, kan man alltid dra fram det berömda du-har-inget-att-vara-orolig-för-om-du-har-rent-mjöl-i-påsen-kortet. Ingen jävel har kommit på idén att istället minska på övervakningen, buggningen, registersamkörningen, avlyssningen, uppgiftslagringen. För hur skulle det se ut liksom.

Men nu slår nya arbetarregeringen till igen. Efter att de länge förtryckta skattekverulerande mångmiljonärerna beslutats slippa betala skatt på sina tokväxande förmögenheter, uppstod det lilla problemet att statistiken över förmögenhetsutvecklingen i samhället skulle försvinna. Tanken var nu att Skatteverket ändå skulle samla in sådana uppgifter. Men – då förenade sig proletärer i alla stater till folkliga protester:

Svenskt näringsliv, Företagarna och stora borgerliga tidningar som Dagens Nyheter har varit mycket kritiska till förslaget och i helgen spädde nye folkpartiledaren Jan Björklund på motståndet. […] Den här kritiken har nu regeringen tagit till sig, säger Ingemar Hansson.

Amen vad skönt! När nu enorma värden ska överföras till de rikaste i samhället – de som på senare tid har fått se sina förmögenheter skjuta i höjden – kan det förstås vara praktiskt att detta inte syns så bra i statistiken. Ingemar Hansson, som ”uppskattats för sin förmåga att förklara komplicerade ekonomiska frågor på ett pedagogiskt sätt”, har hittat ännu ett pedagogiskt grepp:

Vi vill värna de enskildas integritet.

Amen vad skönt! Då vet vi vilka som är enskilda. Inte sjukskrivna som ska flänga ut och in på sina liv. Inte alla som blir filmade av övervakningskameror en miljon gånger om dagen i sina bostadsområden. Inte den som snart kan få påhälsning av Internetleverantörer, Hollywoodpolis och Antiterrorsquads för att ha delat med sig musik till andra. Men miljonärer – de är enskilda.

Anders Borg är också en härlig kille:

Vi vill slå vakt om skattesystemets legitimitet

Amen vad skönt! Här har regeringen bedrivit landsomfattande kampanj för att det är helt okej att köpa svart svarta hemtjänster, och dragit till med lite godtyckliga ändringar hit och dit. Men om människor fortsatt får uppge storleken på sin förmögenhet – då hotas skattesystemets legitimitet. Hos de enskilda. Dem med integritet.

Amen vad skönt med en regering som står på vanligt folk sida, ser vanligt folks problem. Allting känns ärligt och härligt liksom.

För den som ändå vill veta lite mer om hur förmögenhetsutvecklingen i Sverige har sett ut på senare tid, innan den statistiken blir svårare att få ta på, kan ändå ta en titt på dessa inlägg på bloggen: Återtåg; Samhällskontrakt – privat och offentligt; Snuskigt. Ulla Andersson (v) kommenterar förslaget här.

Utnämning

Säga vad man vill om regeringen, men den är i alla fall konsekvent. Luckan efter den herrklubbsvitsige Mikael Odenberg fylls nu av en annan progressiv kämpe, nämligen Ewa Björling. Ewa Björling har på senare tid särskilt ägnat sig åt att fördöma det palestinska motståndet mot Israels ockupation samt i övrigt understödja allmän hetsspridning i linje med Israels och USA:s strategiska behov. I en tid då fler, inte minst betydande fackföreningar, till exempel i Storbritannien, Sydafrika och Norge, börjar uppmana till bojkott av apartheidstaten Israel, har Sveriges blivande handelsmminister engagerat sig i brännmärkning av bojkottinitiativ. För sina insatser belönades hon förra året med ett pris utdelat av Zionistiska Federationerna, för ”utomordentligt stöd till Israel, Jerusalem och Sionismen”. Kul med ytterligare förstärkt folkrätts- och rättviseperspektiv på UD.


PS. Här en annan prisutdelning för utomordentliga insatser.

Fler tips, mer Norge

Två lysande artiklar om norska kommunvalet, den slående kontrasten mellan valresultaten i Trondheim och resten av landet, och de livsviktiga strategiska implikationer som detta har för vänstern:

Aron Etzler rapporterar och analyserar i Flamman (på nätet, tidningen kommer imorgon). Magnus Marsdal i norska Dagbladet. Läs bägge! Likheterna med situationen i Sverige är smärtsamt, och, om man sköter korten rätt, hoppfullt stora.


(Etzlers bok Trondheimsmodellen kommer som sagt den 17 september)

Dagens tips

Nödvändig läsning levereras åter av Erik Berg, som utvecklar det viktiga temat om sambandet mellan det globaliserade våldet som dörröppnare för marknadsfundamentalismen, och de framsuggererade undantagstillstånd som banar väg för samma sorts sociala nedmontering i kapitalistiska kärnländer.

Men krisen har också ett vardagsansikte. För real change, den permanenta nedmonteringen av de socialdemokratiska inslag som under hundra år fullgjort den historiskt otacksamma uppgiften att rädda kapitalismen från sina egna värsta sidor, äger inte rum vid ett enskilt tillfälle. Det är nödvändigt att utöva en uthållig press för att också på djupet förändra människors psyken […] På samma vis som kriget mot terrorismen fyller funktionen av ett carte blanche för reaktionärer i USA, England, Sverige och över hela världen att ta nya steg mot fascism, så skall upplevelsen av en permanent ekonomisk kris i alla länder inpränta en känsla av ett evigt undantagstillstånd. Krisen uppträder ofta under pseudonymen ”globalisering”. Ett begrepp som kan användas för att driva igenom lite av varje.

Läs hela!

- - - - -
Ett kortare, talande exempel på samma tema levereras av Mikael Nyberg i Aftonbladet:

Men det finns, som Rolling Stone antyder, systematik i dumheterna. I Irak prövar USA en statsmakt utan gränser mellan offentlig tjänst och privat vinstintresse, en nyliberal idealstat där ”skadade soldater tvingas betala marknadspris för nya underkläder” medan ”privata företag är garanterade storvinster hur jävligt de än ställer till det”.

- - - - -

Och så tre små nyheter från Mellanösterns enda demokrati, som tuffar vidare i skydd av vapensystem och ordflöden levererade av västerländska ”liberaler”:

* Tonåring som sköts i huvudet med ”gummikula” i Jenin avlider.

* Israels armé stänger rutinmässigt hela Västbanken – där det ju inte bor några människor, utan blott araber – inför judiska högtider.

* Ännu en FN-rapport konstaterar hur illegala israeliska ”bosättningar” innebär ”a severe humanitarian impact on rural Palestinian areas”. De innebär att rörelsefriheten för palestinska bönder beskärs så kraftigt att de knappt kan odla jorden, och palestinskt vatten stjäls systematiskt.

Nejdå, neeejdå

Mikael "FRA-spaning stärker den personliga integriteten" Odenberg underströk för en tid sedan, med sedvanlig intellektuell skärpa och innerlig uppriktighet, och i likhet med tidigare socialdemokratiska kollegor, att alla påståenden om ett svenskt närmande till Nato "saknar grund". På Försvarsmaktens hemsida påvisar man denna grundlöshet med ännu en liten nyhet.

[Tipstack till Mattias H]

Mellanösterns enda demokrati ”överväger” – svensk media rapporterar lydigt och axelryckande

Från Genèvekonventionens tilläggsprotokoll:

Starvation of civilians as a method of combat is prohibited. It is therefore prohibited to attack, destroy, remove or render useless for that purpose, objects indispensable to the survival of the civilian population such as food-stuffs, agricultural areas for the production of food-stuffs, crops, livestock, drinking water installations and supplies and irrigation works.

Från TT:s rapportering om israeliska diskussioner om hur det ockuperade Gaza ska hanteras vidare:

Andra metoder för att straffa Gaza har också övervägts, bland annat att stundvis stänga av el- och vattenleveranserna till territoriet.

TT upplyser oss också om att “många palestinier ser fortfarande territoriet som ockuperat”. I en annan artikel har påpekandet förbättrats ytterligare: ”Men militanta palestinska grupper anser att territoriet fortfarande är ockuperat…”. Möjligen kan det ha ett samband med att territoriet är ockuperat. Enligt uppgifter till bloggen anser kristna fundamentalister i folkpartiet att nedanstående bild föreställer ett träd.

Inte borde det väl, när allt kommer kring, vara så svårt att hitta jobb åt den här enheten?

Tips om Norge

Nyhetsrapporteringen från det norska kommunalvalet är andefattig. Till exempel lyser de intressanta framgångarna för majoriteten i Trondheim helt med sin frånvaro. Peter Gustavsson skriver desto mer på sin blogg, i ett inlägg som är något att fundera över både för socialdemokrater och vänsterpartister här hemma:

I Trondheim vann de rödgröna, genom att väljarna såg effekterna av en progressiv kommunalpolitik. I resten av landet lyckades de rödgröna inte slå igenom. Den nyss återvalde ordföranden för Södra Tröndelags landsting (fylke) Tore O Sandvik säger att orsaken till att man vunnit i Trondheim och i hela södra Tröndelag är att man varit tydlig och stått för att man vill ha fastighetsskatten för att kunna bygga daghem och ålderdomshem. Mina norska vänner säger också att Jens Stoltenberg på riksnivå inte klarat av att kopiera Trondheimsmodellen tillräckligt mycket - han har tvingat SV att acceptera norska soldater i södra Afghanistan och på andra sätt inte klarat av att stå för den radikala politik som är det trönderska framgångskonceptet

Läs hela inlägget här. En annan socialdemokrat, Fredrik Jansson, skriver på samma tema.



- - - - -
För övrigt sammanfattar Thaher Pelaseyed läget i världen väl, denna sexårsdag av attentaten mot World Trade Center: Demokratin är under konkret hot. Påminner även om minneskvällen på Segels torg klockan 18.

Kommunalval i Norge

Resultatet från det norska kommunalvalet låter sig inte analyseras alltför enkelt, särskilt inte om man är trött och hungrig. Men några snabba reflexioner – i väntan på analyser från kloka norska kamrater.

Sosialistisk Venstre (SV) gör ett mycket dåligt val och blir de stora förlorarna. En anledning är att partiets satsning på klimatfrågorna lönade sig dåligt i ett val där andra frågor – och icke-frågor – kommit att dominera. Men den främsta anledningen till SV:s bakslag torde stavas problem med politisk tydlighet. Socialdemokraterna (Ap), som i stortingsvalet för två år sedan kunde återhämta sig från djupa katastrofnivåer tack vare vänsterretorik och ett återfunnet konfliktperspektiv, har gjort ett bra kommunalval. Ap har, låt det vara osagt om det är välförtjänt eller ej, åter uppfattats som ett alternativ i politiken, för dem som vill ha rättvisa och sociala framsteg. Samtidigt har yttervänstern i det brokiga RV också gått framåt – egentligen av samma skäl, men troligen bland delvis andra grupper. SV blöder alltså åt två håll, men ur ett sammanhängande sår.

Ännu tydligare blir det om man tittar på exempelvis röda Tromsø, där en rödgrön allians (Ap och SV i åtta år) har fört en tydligare vänsterpolitik och skapat förväntningar om mer. Där halveras SV, medan Ap, Senterpartiet (Sp) och även RV går framåt. Räknar man in alla fyra partier till ett bredare progressivt block, har detta block gått framåt från ett redan starkt utgångsläge. I Trondheim, som jag nämnde häromdagen, går SV också tillbaka, men det blir brakseger för en återupplivad socialdemokrati som under trycket av facklig mobilisering stått upp för ett försök till en annorlunda politik. Ap verkar få uppemot 44% i Trondheim! Det talar sitt tydliga språk. Detta är ett mycket intressant resultat värt att glädjas över och inspireras av.

SV-aktivisterna kommer, och ska, naturligtvis vara missnöjda med valresultatet. Men det gäller att dra rätt slutsatser och sätta in saker i rätt sammanhang. Att man sluter leden nu och inte börjar bråka om själva regeringsmedverkan tror jag såhär på avstånd är helt rätt. Jag tror också att man måste se att SV faktiskt har spelat en mycket stor roll i att vrida norsk politik i allmänhet och Ap i synnerhet åt vänster. Det är konkreta förändringar, som man måste uppskatta. Priset för att vrida Ap åt vänster har dock varit att Ap har uppfattats som så pass bra att det överglänst ett SV utan tydliga vinnarprofilfrågor vid sidan av klimatpolitiken.

Det visar en väg framåt för SV, som verkligen inte blir enkel att lyckas navigera på, men som i alla fall finns och erbjuder möjligheter att komma tillbaka med förnyade krafter till stortingsvalet 2009. Det torde vara uppenbart att regeringen måste förmås att bli radikalare också i ekonomisk-politiska frågor.

För övrigt går de främlingsfientliga högerpopulisterna i Frp framåt något (jämfört med förra kommunalvalet - bakåt jämfört med stortingsvalet för två år sedan), utan att gå förbi Høyre. Men parti är ändå helt etablerat som ett ledande borgerligt parti, som fortsatt kan vinna frustrerade arbetarväljare som vill ha en kursändring vänsterut i många frågor, för en usel högerpolitik.

Det är oerhört tråkigt att Oslo blir fortsatt blått, eller ska vi säga blåbrunt, beroende på att SV där gör ett katastrofval, en halvering från 20% till 10%. Den allians mellan Høyre och Frp som har gällt i Oslo kommer nu på ett naturligt sätt att framstå som stommen i alternativet mot den rödgröna regeringen i stortingsvalet om två år. Det är en förfärlig insikt som manar till hårt arbete. Frp har redan betytt väldigt mycket för att ändra – förpesta – det politiska klimatet kring invandrings- och integrationsfrågor. Det har blivit ett av Europas mest framgångsrika högerpopulistiska, nyfastiska partier. Det vore en mardröm att få Frp i regeringsställning. På samma sätt som den norska rödgröna regeringen betytt rätt mycket utanför Norge, skulle en regering med Frp vara en injektion till liknande partier i andra länder – i en galen tid som är mycket gynnsam för storskaliga obehagligheter. Det blir fortsatt mycket intressant att följa norsk politik. Och när den initiala besvikelsen har lagt sig lite, tror jag att den norska vänstersidan är tillräckligt bra för att bjuda ett gott motstånd.

Avslutningsvis. Kolla väldigt gärna in det som SV:s Audun Lysbakken skrev några dagar före valet, om skandaljournalistik och valdeltagande. Detta är något som vi på vänsterkanten måste analysera och hantera. Lätt är det inte. Men nödvändigt.


[Valresultat på NRK:s hemsida]

Utgångspunkt

Trots högkonjunktur och växande behov att överföra resurser till gemensamma välfärdstjänster, är det ingen kommun i Storstockholm som tänker höja skatten nästa år. Så här rapporterar SvD om detta problem. Och förresten – om jag är missnöjd med skattenivån i Stockholm och anser att den borde höjas – ska jag svara ja eller nej på frågan?

Regeringen får råd att festa loss på gemensam egendom

Utförsäljningsminister Mats Odell tillsätter en grupp där representanter för storkapitalet mot en ersättning ska hjälpa regeringen i överförandet av viktiga statliga företag från gemensamt ägo, till storkapitalet. På presskonferensen kunde Odell lyckligt berätta att den organiserade vingklippning av offentliga finanser som för tillfället pågår i Sverige, är den största i Europa. Leder rådet för överslussning av kapitalegendomar till de rika, gör tidigare VD på Carnegie, ett bolag sedan länge känt för att ha utverkat miljonbonusar till mäklare som sköter liknande transaktioner. Det känns oerhört skönt att regeringen på detta sätt kan gynna tidigare missgynnade och utsatta grupper i samhället. Som bonus försämras de framtida möjligheterna att sköta vård, omsorg och utbildning i offentlig regi. Det kommer, för att använda Mats Odells ord, att ”öka vår handlingsfrihet inför framtiden”.


[Se också kommentar från vänsterpartiets Ulla Andersson]

Två böcker att se fram emot

1.

Den 17 september kommer Aron Etzler, chefredaktör på Flamman, ut med boken Trondheimsmodellen. Den kan sägas vara en uppföljare till Ta det tillbaka. Om Ta det tillbaka handlade om hur vänstern kunde lära sig av misslyckade självutplåningsstrategier, vänder sig Trondheimsmodellen till de mer framgångsrika strategierna. Aron Etzler har närstuderat Socialistiska Partiet i Holland samt det fackföreningsdrivna radikala initiativet i norska Trondheim, där man med ett brett samarbete kunnat grundlägga inte bara en valseger över högern, utan något långt viktigare – att förskjuta den politiska dagordningen när det gäller privatiseringar och marknadsfundamentalism. Det här är exempel som må vara begränsade i omfattning, men som ger intressanta lärdomar att arbeta vidare med. Det ska bli mycket intressant att läsa Etzlers bok. Och den 17 september kommer han dessutom att dra igång en blogg. Under tiden rekommenderar jag läsning av den här artikeln från 17 maj, och en längre intervju med en av Trondheimsmodellens förgrundsfigurer Asbjörn Wahl i Flamman.



2.

Den 18 september kommer Naomi Klein ut med en ny bok: The Shock Doctrine – The rise of disaster capitalism. Boken är skriven som en uppgörelse med den galna myten om att fria marknader frodas i (eller för den delen bidrar till) samhällelig frihet. Det intima sambandet mellan den forcerade marknadiseringen och det globaliserade våldet karaktäriserar i själva verket vår tid, den specifika fas av kapitalismen som vi lever under. Det som sker i Irak är ett närmast övertydligt fallstudium. (Den som har följt den här bloggen har för övrigt kunnat notera det som ett återkommande ämne – se till exempel här; om plundringen av Irak här, här och här). Klein tittar på chockterapins anatomi på samhällelig nivå. Så här skriver hon i Guardian:

From Chile to China to Iraq, torture has been a silent partner in the global free-market crusade. Chile's coup featured three distinct forms of shock, a recipe that would re-emerge three decades later in Iraq. The shock of the coup prepared the ground for economic shock therapy; the shock of the torture chamber terrorized anyone thinking of standing in the way of the economic shocks.

But torture is more than a tool used to enforce unwanted policies on rebellious peoples; it is also a metaphor of the shock doctrine's underlying logic. Torture, or in CIA parlance, ”coercive interrogation”, is a set of techniques developed by scientists and designed to put prisoners into a state of deep disorientation.

[...]

The shock doctrine mimics this process precisely. The original disaster - the coup, the terrorist attack, the market meltdown - puts the entire population into a state of collective shock. The falling bombs, the bursts of terror, the pounding winds serve to soften up whole societies. Like the terrorised prisoner who gives up the names of comrades and renounces his faith, shocked societies often give up things they would otherwise fiercely protect.

Jag tror att detta är en mycket betydelsefull bok. Beställer.

Nedan en prisad kortfilm om bokens tema.

Valfrihetsrevolution

Det kommer, om allt vill sig väl, inom kort inte att finnas några hyresrätter alls kvar i Stockholmsförorten Mälarhöjden. Den lokala arbetarregeringen befriar därmed ytterligare ett område från farorna med social rörlighet. Den folkpartistiske ordföranden i Hägersten-Skärholmen Abit Dundar tycks ha blivit skämtad med aprilo före valet, ty han har nu upptäckt att den till social exkludering och vidgade klyftor syftande högerpolitiken leder till vidgade klyftor och social exkludering. Han har därvid blivit ledsen och kinkig, men sätts resolut på plats av bostadsborgarrådet och valfrihetskämpen Kristina Alvendal med denna blivande klassiker:

- Om det inte finns den typ av boende som man vill ha i ett område, så får man välja ett annat.

Hör ni ljudet av rämnande utanförskap?


[SvD:s artikel]
[Tidigare alvendalare här och här]

De river ner

Jamen det var ju jävligt oväntat, att grotthögerns härjningar i sjukvården leder till att rika områden gynnas på socialt utsatta områdens bekostnad. Det är det som är kärnan i högerpolitiken. ”Valfrihet” innebär friheten att slippa ifrån en resursplanering som sker rationellt – om grunden för rationaliteten är att vårdbehoven, som är djupt socialt betingade, ska styra.

Effekterna av det system som borgarna i Stockholm vill införa skulle bli sådana har varit kända och påpekats av oppositionen. [Se till exempel Peter Andersson (s)]. Det är bra att de belyses ytterligare. Det är också väl känt och belagt att privatisering och marknadsfundamentalism leder till dyrare och sämre vård för de allra flesta. ”De största vinnarna är naturligtvis patienterna, som får makten över vården”, säger Filippa Reinfeldt om det förslag som leder till sjukvårdsslakt i förorterna och extrapengar till Stureplan.

Moderata ungdomsförbundet ramar in den sköna förortspolitiken med att ordföranden Niklas Wykman medels rap ber folk som nu får svårare att erhålla vård att istället hålla upp en tändare.

Behöver man säga mer, egentligen? Josefin Brink gör det i alla fall, bra som vanligt:

Så här ser alltså borgarnas valfrihet ut för invånarna i Stockholms län: Var rik och frisk och bo i Nacka, Bromma eller innerstaden så får du all vård du behöver och mer därtill. Eller var en fattig och sjuk looser med förslitningsskador eller krigspsykos och häcka i Rågsved, Rinkeby eller någon annanstans där såna som du har råd att bo, och glöm att du får den sjukvård du behöver.

Läs hela! Årets trenddiagnos: portvinstå.

Högerpolitiken siktar mot ett socialt barbari som få vill ha, men alla får smaka om man inte mobiliserar ett motstånd. Och det motståndet kan man stå för i varenda fikarum, skolklass och tvättstuga, med kompissnack, insändare, blogginlägg, dörrknackning, festtal och torgmöteshojt.

Men vi måste göra mer också, om vi inte ska stå som förlorare i slutändan ändå. Det behövs politiska program och projekt som går längre än – det helt nödvändiga – att försvåra högerns nedrivningsbonanza. Om valet 2010 både ska vinnas och spela någon roll, måste det göras troligt att det blir ett spårskifte; att det inte bara kommer att bli lite mindre dåligt, utan att det blir annorlunda, att det gemensamma ägandet kommer att öka, att sjukvården kommer att göras mer tillgänglig, att det kommer att byggas nya hyresrätter, att det görs satsningar som kan befästas och utvecklas, leva ett eget liv, påverka politiken mer på djupet än vad enskilda beslut i parlamentariska församlingar betyder.

Kort sagt: vänstersidan måste vara minst lika radikal som den stockholmska grotthögern. Det är en utmaning. Just en sådan utmaning som kan få folk på fötter.



[Tidigare om vård och privatiseringar]
Erik Berg: Det klarnar om vården
Och från denna blogg:
- Sjukvårdsreda
- I startgroparna
- Vårddebatt i fablernas värld

Två antikrigsarrangemang

1.

VET HUT BUSH!
En utställning i konst mot USA:s krig i Irak och Afghanistan
Vernissage lördag 8 september kl 13-15

Invigning 13.00 Sköld Peter Matthis och Ida Gabrielsson

Debatt 14.00 De svenska soldaterna i Afghanistan
Ola Mattsson och Stefan Lindgren

Konstnärer: Mawaddah Allak, Shaatha Al-Rawi, Qais AL-Sindi, Gun Kessle, Henrik Bromander, Pia Jämtvall, Lehån, Jan Frykholm, Robert Nyberg, Christer Themptander, Barbro Skoog-Stenström, Bo Rehnberg, Ulla Wennberg

Skarpnäcks Kulturhus (T-bana Skarpnäck)
Utställningen pågår 8 september till 20 september.
Må, Ti, To 12-19 O 10-19 Lö 11-15 Stängt Fre & Sö
Arr.: FiB/K Stockholm, V-Hammarby-Skarpnäck, Nätverket mot krig



2.

Manifestation: Till mänsklighetens försvar – mot USA:s krigspolitik
Sergels torg den 11 september kl. 18:00.

Tal: Thage G Peterson, Dror Feiler mfl. Kulturinslag: Sven Wollter; reggaebandet Kollektiv Kanalisering; danser från Palestina, El Salvador och Bolivia.

Manifestationen avslutas med fällandet av världens största Bushstaty, 10 meter hög. Fällandet av Bushstatyn är ett symboliskt stöd för den amerikanska fredsrörelsens krav på att ställa Bush och de övriga krigsförbrytarna i Vita Huset inför riksrätt.

Läs mer hos Nätverket mot krig.

[PS. De flesta människor i världen stöder kravet USA ut ur Irak]

Äntligen! Hans Linde bloggar

En av de skarpaste politiska aktivister jag haft förmånen att lära känna har tagit klivet ut i bloggosfären. Hans Linde föddes på en skånsk grisgård och är idag utrikespolitisk talesperson för vänsterpartiet i riksdagen. Han har varit vice ordförande i Ung Vänster och timvikarie i offentlig sektor.

Om bonusar i Flamman

Läs gärna min krönika i veckans Flamman.


PS. SvD Näringsliv rapporterade igår (ej på nätet) att 20 toppchefer för hedgefonder och riskkapitalbolag i USA förra året tjänade 657,5 miljoner dollar vardera. Det är drygt tjugotvåtusen gånger mer än genomsnittsamerikanen. Den genomsnittliga hushållsinkomsten i USA ligger nu lägre än år 2000.

Reality Show

TT 12:21

Skådespelare vill bli USA-president

”I lagens namn”-skådespelaren och förre senatorn Fred Thompson sällar sig till de republikaner som vill bli USA:s president.

TT 12:29

”Usama bin Ladin” till Bushs hotell

Två australiska tv-komiker, en av dem utklädd till al-Qaida-ledaren Usama bin Ladin, tog sig på torsdagen förbi säkerhetspådraget i Sydney och fram till det hotell där president George W Bush bor.

Förflackning

Fan också. Severe Loss of Star Quality i regeringen. Mikael Odenberg har i och för sig inte riktigt passat perfekt som försvarsminister. Han borde nog ha blivit finansminister ändå. Jag blickar nostalgiskt tillbaka på sådant jag skrivit om honom på bloggen och hittar denna ärliga förklaring:

Jag tycker verkligen om Mikael Odenberg. Han är sådär herrklubbsvitsig, och mycket, mycket få reellt existerande människor torde riskera att ta hans tillfälligtvis uppflammande omtanke om andra än villaägare på allvar.

Som försvarsminister var Odenbergs främsta skalp att han drev fram den efter Patriot Act I och II kanske mest absurda övervakningslagen i Västvärlden – en som i princip skulle ge Försvarets Radioanstalt rätt att ta del av all möjlig elektronisk kommunikation mellan medborgarna – med denna formulering:

I dag tar vi ett viktigt steg för att förbättra den enskildes personliga integritet.

Lagen är nu pausad en stund efter fotarbete av vänsterpartiet och andra. Men den kommer för alltid att kunna förknippas med Mikael Odenberg.

Nu sägs det att Sten Tolgfors ska ta över försvarsministerposten. Jag som gått och längtat efter att Jan Björklund skulle samköra skol- och försvarsministersposterna och utnyttja de uppenbara synergifördelarna. Fegt.

Brink om vårdnadsbidraget

Regeringen tänker införa en veckopeng för vuxna kvinnor, även kallad vårdnadsbidrag. Regeringen vill med detta "öka valfriheten", med andra ord förstärka en familjebildning där kvinnor är beroende av högre avlönade män, anvisa fler kvinnor bort från arbetsmarknaden och skapa en privat halvmarknad för barnomsorg till extremt låga kostnader. Fräscht.

Josefin Brink har skrivit om frågan här (Uppdatering: mer utförligt här) och debatterade mot Göran Hägglund i TV4 imorse.

”Det är al-Qaida som är grejen”

Den danska hemliga polisen är förtegen om gripandet av åtta personer. Det sägs att det finns bevis för att de har planerat sprängdåd. Möjligen beslag av sprängämnen - även om beviset för detta hittills begränsar sig till män i speciella dräkter på tillslagsplatsen. Därutöver inte mycket. Det kommer lite utgiftsutsläpp här och där, mycket oklart i vilken de bekräftats och av vem.

En uppgift dominerar dock. En som snabbt och aktivt spreds av chefen för danska Säpo. Nämligen att det finns ”kopplingar till al-Qaida”.

Ingen vet egentligen någonting om al-Qaida, men ”kopplingar” kan ändå finnas. Det är de magiskt förlösande orden. De som sätter igång en speciell samhällelig process mot undantagstillstånd.

SVT:s reporter fick i morse frågan om hur diskussionen gick i Danmark och i de danska tidningarna. ”Det är al-Qaida som är grejen” kunde han konstatera. Jovars.

Att samla på sig sprängämnen i syfte att spränga saker och folk är ett extremt allvarligt brott. Ingen vettig människa kan tycka att det behövs något ytterligare för att bedöma sådana handlingar som viktiga för polisen att förhindra. Men om man enligt de danska myndigheterna al-Qaidasamlar på sprängämnen i syfte att al-Qaidaspränga saker och folk, då snackar vi påbud om nationell hets. Inte för att någon egentligen vet någonting om vad det innebär – men det är det som är tjusningen. Det kan betyda vad som helst, det kan hända vad som helst, ett allmänt hot som man kan fylla med egna fantasier och vanföreställningar. Det är, för all del, det som är grejen.

Så visst har vi anledning att vara rädda! Knäppskallar som vill spränga grejer är få och förvirrade. De får polisen på sig. Al-qaidaspekulanterna däremot, de har fri tillgång till medierna, har förmågan att påverka hela samhällsklimatet, sitter i våra lagstiftande församlingar och inskränker våra demokratiska rättigheter, är de som istället kan bussa statens repressiva organ på dig istället.

Det är, skulle man kunna säga, det som borde vara grejen.


[Några nyhetslänkar: SvD1, SvD2, DN]

Fan också

Jag noterar att senaste P3 Tro (2 september) handlade om helgon – förr och nu. Mot slutet av programmet går man ut bland folket och letar kandidater till moderna helgonförklaringar. Nelson Mandela nämns, men även Ida Gabrielsson, Ung Vänsters ordförande. Jag vill inte på något sätt ifrågasätta förslaget, men, om jag inte hade varit en mer karaktärstark person skulle jag ha kunnat bli lite bitter över att jag aldrig kom i närheten av en sådan utnämning under min egen tid som förbundsordförande. Det närmaste jag har kommit helgonförklaringshöjderna är väl när jag utsågs till ”en av Sveriges mest kallhamrade kommunister” av Timbros tanketank Johnny Munkhammar. Men det var dessutom långt efter att jag slutat.

PLO som hot och löfte

Inte för att det var oproblematiskt när PLO-ledningen satt i Tunis och på sätt och vis gjorde sig rätt bekväm. Och inte för att det var oproblematiskt när Tunis-folket skulle komma tillbaka och bli ledande på de ockuperade områdena, förbi folk som kämpat på plats, stått i vägspärrar, suttit i fängelse i Negev. Men till och med ett skadeskjutet PLO med alla sina intriger var tusenfalt bättre för det palestinska motståndet än det tillstånd som nu råder under Abbas. Jag skrev mer utförligt om PLO och den palestinska myndigheten när Hamas vunnit valet i början av 2006.

Nu skriver Rawia Morra om avvecklingen av den kvarvarande verksamheten i Tunis. Det är drastiskt uttryckt, men alltför nära verkligheten:

Nu kan vi skryta om att vi är det enda arabiska folket vars president har sålt det mot kontanter!

Om Abbas lyckas dessutom, i samarbete med Senioras regering i Libanon att upplösa de palestinska flyktinglägren där, är den palestinska katastrofen fullbordad!

Läs här.

Ulf Bjereld skriver mer lågmält men också intressant om maktkampen mellan Hamas och Fatah. Han nämner också i positiva ordalag Mona Sahlins besök i området. Mina förväntningar på Mona Sahlins utrikespolitiska linje är ännu mindre än på det inrikespolitiska planet. Men det är faktiskt positiva signaler hon har sänt, när hon betonat vikten av att försöka få liv i PLO:s demokratiska strukturer. Man kan väl hoppas att det inte blir en engångshändelse, utan att svensk socialdemokrati kan börja distansera sig från det oerhörda svek som Perssonregeringens pinsamma stöd till USA:s och Israels antifredspolitik innebar.

Dagens tips

Erik Berg skriver en mycket intressant liten essä om entreprenörer, innovatörer, och ideologiprånglarnas kampanj för att blurra till begreppen.

[Tidigare på denna blogg om närliggande ämnen: Företagande – för vems skull?; Galet om småföretag]

Något helt annat hos Frasse: Detta hände i Irak under Bildts ”försoningsturné”.

Fria val

Saga Rosén (till nyligen vice ordförande i Liberala ungdomsförbundet) är arg på Luf för att förbundet ställt upp på Marschen för tillgänglighet. Argumentationen är fantastisk. Välkommen till den nya liberalismen:

Marschen innebär att man ska göra allt handikappvänligt, oavsett om ägaren till institutionen är statlig eller privat. På Marschens hemsida kan man även anmäla ställen som inte är handikappvänliga.

Det man alltså vill göra från Marschens sida, är att man vill ha statliga pekpinnar som rubbar äganderätten. Statliga pekpinnar som bestämmer inredningen på restauranger, barer och butiker. Istället för att ägarna själva får bestämma hur deras ägande ska förvaltas. Galenskap.

Läs hela inlägget.

“ambassad”

Carl Bildt har tagit med sig Tobias Billström i släptåg och åkt till Irak för att markera den svenska regeringens stöd för USA:s blodindränkta ockupation. Han ”ser positiva tecken”. Bildts besök sammanfaller med färdigställandet av USA:s ”ambassad” i Irak. ”Ambassaden” är ett operativt monument över USA:s koloniala närvaro i Mellanöstern. Härifrån kommer de våldsoperationer som ska säkra tillgången till oljan att ledas och övervakas. Tills det folkliga motståndet har drivit dem på flykt med svansen mellan benen.

Baghdad is a city of ruins - of burnt-out homes, of shops wrecked by suicide bombs, of the crumbling shells of Saddam-era palaces and ministries destroyed by smart bombs in the US invasion of 2003. There is one notable exception. It is probably the only big new building project in the capital in the past four years. It is the new US Embassy on the west bank of the Tigris which the contractors will transfer to the US Government officially today.

[...]

This is the largest US Embassy built – roughly the size of Vatican City – and at $600 million (£300 million) the most expensive. At a time when millions of Baghdadis outside the green zone receive only a couple of hours of water and electricity daily, Iraqis observe that this project has been completed on time, on budget, and is entirely self-sufficient with its own fresh water supply, electricity plant, sewage treatment facility, maintenance shops and warehouses.

Läs hela artikeln från Times