onsdag, augusti 24, 2005

Konstitutionell exploatering

Det talas mycket om nya ”irakiska” konstitutionen i dessa dagar. Under ockupationsmaktens överinseende ska det yxas till en lösning som gör det möjligt för USA att få loss en del av sina legioner till nya koloniala äventyr, men framför allt garantera Iraks fortsatta status som fjärrkontrollerbar lydstat. Flera generationer västerländska skolbarn har läst i sina historieböcker om kolonialismens era som ett avslutat kapitel. Det är lustigt hur den trosuppfattningen kan vara så stark, att många inte kan se likheterna, kontinuiteten, när det pågår en veritabel comeback i nyhetssändningarna.

I konstitutionsprocessen söker ockupanterna både profitera på och kapsla in de etniska och religiösa motsättningar de själva påpassligt underblåst (se tidigare inlägg om detta). Det är på många sätt den dynamik som nu tycks råda bland de herrar som håller sig framme när makten ska sippras ut, och närmast uteslutande den som rapporteras. Robert Fisk tar sin journalistiska uppgift på allvar, och skriver om hur vanliga irakier har större bekymmer i ett söndertrasat och ockuperat land:
As an Iraqi academic just returned from Paris and Brussels told me yesterday: "Europeans understand politics through the Green Zone level. They have no idea that the rest of Iraq - save for Kurdistan - is a place of anarchy and death. One asked me: ’Do you think federalism is really a danger to the Sunni?’ I answered him: ’Do you think the fear of constant death is not a danger to Sunnis, Shia and Kurds?’ His eyes glazed over. It was not what he wanted to talk about. But it is what we talk about."
En aspekt som är helt avgörande lyser också nästan helt med sin frånvaro i all rapportering från Irak. Att kontrollen över oljan är och förblir ockupationens primus motor begriper i princip alla på jordklotet, utom möjligen en och annan rikligt avlönad men klent begåvad västerländsk ideologireproducent. Mindre känt är hur den amerikanska våldsapparaten används för att suga ut alla delar av den irakiska ekonomin. Detta noteras bland annat av Imad KhadduriFree Iraq.

I total och uttrycklig strid mot internationell lagstiftning utfärdade alltså den amerikanske prokonsuln Paul Bremer hundra exekutiva order som sålde ut det irakiska folkets egendom till utländska företag och öppnade för de korrupta, lukrativa mångmiljardkontrakt som till exempel Dick Cheneys Haliburton nu profiterar på. Ett särdeles anmärkningsvärt inslag i orderfloran är ett dekret som ger monopolrättigheter över genetiska koder och placerar det irakiska jordbruket i händerna på amerikanska (”transnationella”) jättar under överskådlig tid. (Bra sammanfattande artikel här).

Dessa ”transitionsdiktat” kommer att upphöjas till ny ”irakisk” konstitution. Någon överraskad? Under vapenmakt förverkligas nyliberala våtdrömmar – för en överväldigande majoritet av befolkningen motbjudande mardrömmar. Därmed understryks också det som allt mer kommit att definiera vår tid: det järnhårda sambandet mellan brutal repression och kapitalets ”frihet”.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Utan att kommentera inlägget i övrigt så skulle jag vilja ställa dig en fråga. Hur tycker du att USA och de andra makter som är inblandade i denna soppa i detta läget ska agera? Ska man dra sig ur Irak helt och hållet?

Hur ser du på utformningen av konstitutionen? Bör ockupationsmakten sträva efter att konstitutionen tar sin utgångspunkt i samma tradition som exempelvis vår svenska författningen med ett omfattande minoritetsskydd och erkännande av de mänskliga rättigheterna? Är det arrogant imperialism?

Skriv gärna en post om hur du i stora drag skulle vilja se att USA agerade i detta läget!

Anonym sa...

Ja, det vore intressant att höra ditt förslag på hur situationen ska lösas.

Peo Olsson, Stockholm

Anonym sa...

Alltså. Jag är rätt säker på att ALi anser att det är upp tillirakierna och inte upp till honom att anta en ny konstitution. Dock bör inte någon ny konstution över huvud taget antas under ockupation!

Bobbo sa...

Det finns alltid en situation (konstruerad av Ali eller ej) som Ali kan vara missnöjd med. Har inget med Irak att göra.

Anonym sa...

Konstitutionen skall självfallet utformas av irakierna, utan påtryckningar från en ockupationsmakt.

Bremers dekret skall omedelbart ogiltigförklaras, och skadestånd skall betalas ut till irakierna, inte minst för de omänskliga sanktionerna då en halv miljon barn under sex år dog.

Anonym sa...

Jag är inte särskilt beläst och kanske är ute och cyklar. Men ska verkligen ockupanterna acceptera vilken konstitution som helst? Säga vad man vill om demokrati. Men om det irakiska folket visar sig stödja en konstitution baserad på sharialagstiftningen är det då inte bättre att köra över folket.

Ni kanske tycker att jag är arrogant men jag tycker faktiskt att det är viktigare att ett rejält minoritetskydd och den "sedvanliga katalogen" av medborgerliga rättigheter ligger till grund för statsmakten i Irak. Demokrati i all ära, men ingen regering ska få obegränsat manöverutrymme. Det är viktigare med ett bergfast minoritetsskydd än att si och så många får baxa igenom en konstitution som i slutändan leder till att man kanske återskapar ett liknande terrovälde som det under Hussein. Maktdelning och klara gränser för regeringsmakten med andra ord. Men det är bara min åsikt. Ni kanske tycker att den är korkad.