Jubileum

Idag är det ett år sedan jag startade bloggen, med det här inlägget, utan att egentligen riktigt veta vad jag gav mig in på. Det har blivit annorlunda jämfört med vad jag vagt föreställde mig. Framför allt är det betydligt fler som hittar hit än vad jag trodde var möjligt. Och besökarantalet har sakta men säkert vuxit. Det känns bra. Jag får tacka alla som kommer och läser, och lite särskilt dem som tipsat vidare till andra.

Jag gillar bloggformen. Det passar mig att kunna kommentera snabbt och variera mellan korta och långa texter, mellan djupare analyser, enkla påpekanden, och tips om vad andra sysslar med och skriver om.

Det har varit kul att blogga, men det har inte varit en kul tid att blogga i. Jag började skriva för att läget är galet och obehagligt, och det är en mörk utveckling som utkristalliserar sig när jag gör nedslag bland gamla poster. Det är existentiellt. Det är onda tider vi lever i. Tider som vi måste begripa och förändra. Jag gör mitt lilla i den kampen – på de sätt jag kommer åt. Jag står personligen för innehållet på bloggen, men mitt politiska arbete är med nödvändighet kollektivt. Det är på det hela taget ett fundamentalt livsval – att ta sin mänsklighet på allvar och delta i den värld man satts att leva i.