torsdag, mars 31, 2005

Back to basics: utbud, efterfrågan, bananer

Kommentardelen på den här bloggen är ju ett kapitel för sig. Man kan snabbt konstatera att den blivit i första hand en slags tummelplats för allsköns debattsugna hellre-än-bra-jeppar på högerkanten. Jag har funderat över denna belägenhet, men ser tillsvidare att komiken överväger andra problem, till exempel att många tappar orken att bry sig om att skriva kommentarer, eller att man bara blir kräkfärdig. En påfallande ”feature” hos ”diskussionerna” i kommentarfälten är att de i princip aldrig rör den konkreta fråga som ursprungliga inlägget handlar om, utan med ljusets hastighet graviterar mot det abstrakta kapitalismförsvarets svarta hål. Det är både lite svårbegripligt och ganska underhållande. Normalt brukar jag inte heller ägna någon energi åt de inläggen, men signaturen ”Johanna” skriver några rader (till någon annan), som förtjänar lite ”back to basics”-kommentarer.
[Apropå prisdumpning på varor som produceras för skitlöner av arbetare utan kollektivavtal]: ”Du har uppenbarligen inte hajat det här med tillgång och efterfrågan. Fast det är ju ett av socialismens mål, att sabba marknadsprinciperna”.
OK.

1. Det heter inte tillgång och efterfrågan, utan utbud och efterfrågan. Både "utbud" och "efterfrågan" definieras av marknadsrelationer, och är alltså inte fritt svävande andliga föremål. Den som väljer att bunkra mat under en svältkatastrof minskar utbudet. Den folkmassa som skiter i bunkringen och tar maten ser till att öka sin tillgång. I det fallet är det mycket riktigt en fråga om att förstöra marknadsmekanismer (ett rimligt försök!) men har inget med socialism att göra. Noteras bör att efterfrågan heller varken är samma sak som behov eller önskemål. Jag vill jättegärna ha en stor villa, men jag efterfrågar ingen sådan och finns därför inte i den marknadsvärlden. Människor som är undernärda behöver verkligen mat, men kan många gånger inte efterfråga mat. I en kapitalistisk ekonomi finns de inte. I en värld där människovärdet bedöms på annat sätt, så finns de. Kapitalismen devalverar människovärdet.

2. Det är fackföreningens roll att ”sabba marknadsprinciperna”. På en speciell marknad, nämligen arbetsmarknaden. Facket är en utbudskartell. Det fackliga löftet – den som kodifieras i kollektivavtal, är att ingen tar ett jobb till ett pris under avtalet. Ingen säljer sig billigare än det man genom kollektiv styrka framdrivit. En och en kan arbetsköparen hitta någon som jobbar för en lägre peng (med högre än noll) och därigenom öka exploateringsgraden – hur mycket av det värde som varje arbete producerar, utan att själv få ta del av det. Med kollektivavtal flyttas lite av pressen på arbetsköparen – ingen kan helt enkelt jobba för lägre lön än det avtalet stipulerar. Bra för arbetarna. Lite sämre för arbetsköparen. På en vanlig marknad slår utbud och efterfrågan igenom något tydligare (om än aldrig fullständigt – det är en myt). Om det är mycket bananer eller träplank på marknaden så sjunker priset. Om det är många arbetssökande (och arbetslösa) på arbetsmarknaden, så sätts ett tryck nedåt på priset på arbete – lönerna. Därför är för övrigt arbetsgivarna i grunden positiva till en ”rimligt” hög arbetslöshet – för att de tjänar på det. Men det finns en skillnad mellan arbetsmarknaden och bananmarknaden. Det är mycket, mycket sällsynt att bananer organiserar sig i föreningar. Däremot är fackföreningar vanliga. Det beror på att de flesta människor inte vill vara eller bete sig som bananer. Eller träplank. Kapitalet behandlar arbetskraften som vilken vara som helst. Arbetande människor är dock inga varor som helst. Därför uppstår slitningar. Vi kan kalla det klasskamp. Det är till exempel grunden till att vi inte längre är statare. Jag tycker att det är bra. Skillnaden är rätt viktig när man funderar på höger och vänster i politiken.

3. Socialismens mål är inte att ”sabba marknadsmekanismerna”, utan att avskaffa kapitalismen – det system som bygger på arbetets privatiserade exploatering; människans utsugning av människan. Det löser inte alla mänsklighetens problem och skapar inget paradisiskt tusenårigt rike. Men det är fan så mycket bättre än det som finns idag.

36 kommentarer:

  1. Anonym6:04 em

    Bra att du redde ut begreppen för högerjepparna som inte fattat grejen.

    SvaraRadera
  2. Anonym8:03 em

    Ska man ta detta personligt?

    Kommentarerna är ju bland det bättre på Internet (och jag måste medge att jag med glädje läser jonas n). Mina egna insatser får väl andra bedömma.

    Kommentarerna kan väl indelas i tre kategorier. "Fan va bra du är Ali" glädjer väl om inte annat Ali och gör väl lite nytta.

    Sen har vi väl kategorin som inte tycker som Ali. Oftast hyfsat välskrivet och som förklarar varför man inte håller med.

    Den sista kategorin som inte finns är svordomar, hot och förolämpningar (med reservation för det som tas bort). Det är det bästa av allt. Jag trodde att detta skulle spammas sönder och samman men det verkar faktiskt som vi högertöntar klarar att föra en konstruktiv debatt.

    Här skulle jag väl kunna vara lite kritisk mot de coola vänsterkidsen som jag upplever är lite sämre på att inte hålla med. Det brukar bli mer av "svordomar, hot och förolämpningar". Ali gör en fuling i början som faller inom denna grupp. För att citera:

    "Kommentardelen på den här bloggen är ju ett kapitel för sig. Man kan snabbt konstatera att den blivit i första hand en slags tummelplats för allsköns debattsugna hellre-än-bra-jeppar på högerkanten. Jag har funderat över denna belägenhet, men ser tillsvidare att komiken överväger andra problem, till exempel att många tappar orken att bry sig om att skriva kommentarer, eller att man bara blir kräkfärdig."

    /B

    SvaraRadera
  3. Anonym11:19 em

    BrokenBoy

    Visst har du en poäng. Den socialistiska retoriken om samhället varandes en evig kamp mellan människor som (egentligen) vill varandra illa stämmer väldigt dålig på verkligheten.

    Det räcker med att kolla arbetsmiljö, löner, trivsel, känslan av inflytande, utvecklingsmöjligheter osv inom den offentliga sektorn och på en arbetsplats med liknande verksamhet inom det privata.

    Det räcker ju tom att titta på hur chefer tillsätts inom offentlig verksamhet för att inse varför det inte funkar lika bra.

    SvaraRadera
  4. Anonym11:31 em

    Åven jag är skyldig!

    Jag började diskutera en sak som Ali antagligen inte tyckte hade med saken att göra. Det var när jag hävdade att Alis resonemang om kommunister också borde gälla pingstpastorer.

    Ali gillade inte att en bokstavssekt av gammelkomunistiskt slag inte fick kommunalt bidrag för att de råkade vara odemokratiskt. Det var ju viktigt att även impopulära åsikter fick framföras.

    Jag hävdade att samma resonemang också borde gälla Åke Gren. Jag tog upp detta för att jag misstänker att det finns en viss inkonsekvens hos Ali även om jag bara fick ett svar av någon annan som kan tolkas som att Ali faktiskt är konsekvent nog att försvara Grens yttrandefrihet.

    Konspratoriskt nog misstänker jag att den verkliga principen som Ali försvarade var rätten för kommunistorganisationer att motta kommunalt stöd.

    Även i framtiden kommer jag att påpeka när jag anser att Ali är inkonsekvent.

    /B

    SvaraRadera
  5. Anonym11:35 em

    Borde du inte nämna att en konkurrens kan ske även på arbetsgivarsidan? Relationen gäller väl normalt sett inte "arbetsköparen" mot en stor mängd arbetstagare, utan arbetsköparna och arbetstagarna.

    Det tar inte bort hela assymetrin, men det förstör din klasskamp lite.

    Tror jag.

    SvaraRadera
  6. Anonym11:49 em

    BrokenBoy sa:

    "Det du missar är att ju fler som är arbetslösa och därmed "fattiga", desto mindre säljer arbetsgivarna. Fler arbetstagare ökar konsumtionen vilket gör arbetsgivarna rikare."

    Som Ali mycket riktigt sa så tjänar arbetsgivarna på hög arbetslöshet till _en viss gräns_ dvs innan den gränsen har passerats så tjänar de mer på att kunna spela ut arbetstagarna mot varandra och pressa lönerna än vad de tjänar på ökade intäkter i form av fler konsumenter.

    SvaraRadera
  7. Anonym12:16 fm

    En bra poäng ovan. Om det funnits fler arbetsgivare så hade konkurrensen varit åt andra hållet. Men i varje reglerad ekonomi (sådana som tror att det går att administrera fram den rätta kompletta samhälleliga lösningen) uppstår brister. I stort sett alltid på 'fel' sida från den man ursprungligen ville hjälpa med regleringen.

    Men reglerivrarna vill alltid ha båda sidorna samtidigt. Färre svarare arbetsgivare, men fler, bättre och bättre betalda jobb.

    Man undrar vad som skulle krävas för att de skall fatta något riktigt sammanhang. Alltså

    SvaraRadera
  8. Anonym12:21 fm

    Egentligen är det påkallat att skriva något nyanserat och intelligent om fackföreningar i denna sträng. För att de positiva sidor som Ali tar upp om dem är helt och hållet befogade. Det är därför Fackföreningar bör och skall finnas. Det är de dåliga sidorna, som han inte tog upp som ställer till det.

    Undrar om någon vänsternisse klarar av att se några av fackens avigsidor. Perspektiv brukar ju inte vara den starka sidan där ....

    SvaraRadera
  9. Undrar om någon högernisse klarar av att se några av kapitalismens avigsidor. Perspektiv brukar ju inte vara den starka sidan där ....

    SvaraRadera
  10. Anonym10:31 fm

    Sa nu vill aven neoklassikerna (rep. av mig) lagga till sin pinne pa veden:

    -- "Både 'utbud' och 'efterfrågan' definieras av marknadsrelationer, och är alltså inte fritt svävande andliga föremål." Utbud och efterfragan ar storheter betingade av pris och kan mycket val vara "fritt svavande andliga foremal". Sag exvis att en affar har morotter utanfor sin dorr dar det pa en skylt sager "MOROTTER 15.90 kr/kilot". Detta hade du (Ali) naturligtvis tolkat som ett "utbud". Men om jag tanker "hmm, om bara de dar morotterna hade kostat 13 kr kilot sa hade jag slagit till", da ar det en del av efterfragan. Dvs. det ar inte nodvandigt for mig att skrika ut mina preferenser, eller skriva dem pa en skylt, for att det skall vara efterfragan. Annars sa skulle utbud och efterfragan antingen endast definieras av inelastiskt utbud och efterfragan, eventuellt endast jamnviktskvantiteter (och da ar begreppen svara att skilja).
    "Marknadsrelation" kanns har som sa brett att det ar omojligt att forsta vad du avser.

    En viktigare poang ar dock att fackforeningar OKAR arbetslosheten OCH minskar utdelningen av kapital. Jag sager inte att fackforeningar ar av ondo, men det finns en trade-off som inte skall ignoreras.

    "Därför är för övrigt arbetsgivarna i grunden positiva till en ”rimligt” hög arbetslöshet – för att de tjänar på det" Jassa? Vad ar detta for "rimlig" arbetsloshet??? Vilka effekter ar det som sen "kicks in" for att arbetgivarna ska tycka att "na, nu ar den inte 'rimlig' langre". Forklara!

    "Kapitalet behandlar arbetskraften som vilken vara som helst. Arbetande människor är dock inga varor som helst."

    Varfor inte da?

    SvaraRadera
  11. Anonym10:51 fm

    Klockrent Johanna. Och en eloge för att du tog dig tid att faktiskt läsa innehållet i vad Ali skrev och förklara det det för honom (och övriga)

    Tobias, Jinge mfl
    Jag har i stort sett aldrig sett/mött någon kunnig och hederlig vänsterdebattör som klarar av att (och vill) hantera perspektiv, ansvarsfrågor, berättigande, motsatsförhållanden, för- och nackdelar med olika organisatoriska- och tvingande lagdirektiv.

    De flesta (av de mer begåvade) brukar hålla på som Ali (i inlägget ovan):

    Mycket högt tonläge, många överord, många anklagelser, ingen analys, inget eget ansvar, men mycket dyngskvättande på meningsmotståndaren (i TV med Dick Erixon syntes detta extra tydligt).

    Denna metod funkar ju för att få medhåll och ryggdunkar av den (mindre bildade men) redan övertygade skocken vänsterststollar, men är inte det minsta uppbygglig för debatt.

    Jinge (på sin blogg) håller väl också det tonläget, dock mindre välartikulerat och möjligen en än skränigare falsett än Ali.

    Högerdebattörer (med kvalitet, riktig alltså) möter man inte med megafoner framför demonstrationståg eller inför en plakat och fanförsedd hpå på Sergels torg. Dem möter man i akademiska seminarier, och man kan läsa deras böcker mm. Jag har ytterst sällan sett/hört någon vänstertänkare bemöta de mer seriösa och intellektuellt krävande spörsmålen (de finns dock).

    Sådana intellektuella övningar ger nämligen inga ovationer från skocken, eller kickar som den kortvariga tillfredsställelsen att få 'tvåla' till sin motståndare och se honom tappa tråden eller ansiktet för en stund.

    (Ang Tobias: "Perspektiv ... " Hur skulle du kunna detektera bristen av sådan hos andra? Du har ju fullt upp med att försöka skriva enskilda egna inlägg som utgör självmotsägelser inom budskapet, för att inte tala om resultatet om man ser flera av dem i följd. Och: Har du verkligen börjat att sudda bort inlägg 'en masse' på din egen blogg? För att skyla över lite :-)

    SvaraRadera
  12. Anonym11:07 fm

    (Attans också, alltid blir det något ord som fattas, faller bort, Hoppas att meningen trots det går fram. Skulle varit 'hop' på torget, och 'inlägg utan självmotsägelser' på slutet)

    Jag har en annan reflektion som knyter an till huvudinlägget:

    Utbud och efterfrågan:

    Hur många (skatteförsörjda) politiker och politiskt tillsatta människor samt sådana som administrerar det som de förra hittar på tror ni skulle efterfrågas om folk finge göra valet själv, alltså med sin egen plånbok?

    Hur många skulle vilja köpa desinfektion av ett sår och två stygn hos en läkare (för säg 200 kr på 5 minuter) och dessutom samtidigt köpa politiskt huvudmannaskap, administration och byråkrati för ytterliggare tusenlappen, om de finge välja?

    Vem vill ta upp sin egen plånbok och betala för 'samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin' och SvT:s nye ordf: Lars Enqvist?
    Hur många vill av egen vilja bli betalande medlemmar i SSU?

    Men visst ja, det var marknaden (och frivillighetsprincipen) som ju var av ondo och skulle bort.

    Tänkte lite för positivt igen där bara ... Sorry ;-)

    SvaraRadera
  13. Anonym11:30 fm

    det här är ju en ganska bra diskussion, speciellt för tonåringar. jag tror på bloggen som en stark plats för opinionsbildning och ser det som väldigt positivt att så många unga liberaler läser esbatis grundskoletext så detaljerat. och du skriver en bra text ali.

    men det är synd att du inte vill se hur värdefull sidospårsdiskussionen är. även om du just här visar att du ändå tycker det.

    det fenomenala med blog-debatterna är att om någon utvecklar ett starkt sidospår, stör det inte de som vill hålla sig till ämnet. och då tycker ändå jag att många ämnen inte kan diskuteras i en så polariserad och aggressiv miljö, utan att utveckla bi-argument.

    och jonas har ju en intressant poäng när han först påpekar att socialism vore intressant att försöka genomföra på liten skala, men att just det! - det går kanske inte för att människor tänker olika och med för mycket motstånd fungerar inte socialismen. och det är mycket riktigt det som gör att kapitalismen fungerar bättre; den fortsätter lika starkt trots allt oliktänkande och tillåter därför alla (förutom alla som tänker olika på fel sätt, se talibaner, islamister, kommunister).

    i grund och botten har han ändå rätt. det är kapitalismen som fungerar. det är uppenbart. kapitalismen tål oliktänkande. trots allt motstånd klarar redan stora företag att växa starkt - och trots att dom förutsätter att få utnyttja oproportionerligt mycket resurser. det är fantastiskt. inga regler! bara en produkt får en chans att visa hur efterfrågad den är, är det ju sen också bevisat att det var värt det; värt att t.ex. blockera grundvattentillgångarna för vattenhämtande indiska kvinnor - för att kunna tillverka coca cola, en produkt som får folk att spendera pengar, återförsäljare att tjäna, och marknaden att må bra. (suck, coca cola, den gamla back to basics-skurken)

    men det är bara ett dåligt exempel. den kan man inte applicera på världen i stort. det är själva grundidén om frihet som är viktig här. den liberala världen har ju ett egenvärde i frihet.

    en fri värld är en värld utan obekväma restriktioner som kväver livslusten och möjligheten att vara ärlig. frihet är för såna som inte som inte hycklar; säger som det är, tar allt de kan. men framförallt: tillåter allt oliktänkande.

    men klarar den liberala, regelfria världen av dissidenter som gör motstånd mot rika organisationers och länders dominans? eller en enklare fråga - de som bryter mot lagarna som ändå måste finnas? (typ de tio budorden. inget mer komplicerat än så behövs väl egentligen? back to basics.)

    usa - det mest liberaliserade (eller?) sammhället i världen (och alla liberalers märkliga förebild) har lyckats placera 10% av landets svarta män i fängelse. det kan vara så att svarta män bryter väldigt mycket mot lagarna, och att dom har svårt att förstå och passa in i det amerikanska samhället. och kanske också att det övriga, vita och annars så tillåtande och framförallt fria samhället känner en viss oro och rädsla för svarta mäns potentiella våld - och deras epidemiska, oförklarliga motstånd mot det, förvisso utrotade, men alltjämt existerande förtrycket.

    om socialism inte kan diskuteras utan att använda gamla, misslyckade korrupta exempel, förtjänar inte heller liberalismen den behandlingen. och den som tycker att lyckad kapitalism redan finns lever inte inte den växande del av världen som kämpar för att få använda de näringstillgångar de har i sin omgivning, utan att något glupskt bolag köper upp alla resurser och rättigheter.

    SvaraRadera
  14. Anonym11:40 fm

    Men gud vilket svammel! En sak har du dock rätt i: I kapitalistens värld så finns mycket riktigt inte de svältande barnen. Det beror på att folk inte svälter i kapitalistiska länder. I de efterblivna planekonomier du hyllar finns det däremot gott om svältande barn.

    SvaraRadera
  15. Anonym11:42 fm

    till jonas n
    Om jag fick välja så skulle jag hellre betala för politisk byråkrati än kapitalistisk av den enkla anledningen att jag kan välja vilka som ska förfoga över mina pengar i den förra men inte har någon som helst makt över Capios lika överbetalda chefer.

    SvaraRadera
  16. Anonym11:45 fm

    Johan said...

    Men gud vilket svammel! En sak har du dock rätt i: I kapitalistens värld så finns mycket riktigt inte de svältande barnen. Det beror på att folk inte svälter i kapitalistiska länder. I de efterblivna planekonomier du hyllar finns det däremot gott om svältande barn.


    det löjligaste jag har hört.. nu blandar du ihop begreppet "industraliserat" alt "utvecklat" med "kapitalistiskt". Intressant att många av världens fattigaste länder också är några av världens "friaste" länder.

    SvaraRadera
  17. Anonym12:01 em

    ja ärligt talat låter det lite som svammel nu när jag tittar på nytt. men jag tänkte först att det var en diskussion för och med tonåringar, därav den barnsliga nivån. glupska bolag kan ju dessutom lika gärna vara glupska stater.

    men din kommentar är ju helt inkorrekt. finns inte fattiga barn i kapitalistens värld? hur menar du nu? vilken kapiataliststat saknar fattigdom?

    SvaraRadera
  18. Anonym12:01 em

    ja ärligt talat låter det lite som svammel nu när jag tittar på nytt. men jag tänkte först att det var en diskussion för och med tonåringar, därav den barnsliga nivån. glupska bolag kan ju dessutom lika gärna vara glupska stater.

    men din kommentar är ju helt inkorrekt. finns inte fattiga barn i kapitalistens värld? hur menar du nu? vilken kapiataliststat saknar fattigdom?

    SvaraRadera
  19. Anonym12:07 em

    August F.
    Ingen vill ju hindra dig från att konsumera all den byråkrati och politiksa varmluft du vill.

    Bara du låter oss andra att avstå från samma konsumtion.

    Tänk på alla dina ägodelar, från skorna till mobilen eller för den delen din senaste semesterresa.

    Allt det du konsumerat har tillhandahållits av företag med direktörer i toppen. Kan du komma ihåg vilken/någon gång denna konsumtion skedde ofrivilligt? Jag gissar att du i varje läge kom fram till att ett (tex) par skor är bättre för ändamålet än de pengar du fick lämna ifrån dig. Samma sak med mjölken och spagettin. Bättre köpa än göra själv ... osv.

    Och jag hävdar nog precis raka motsatsen. Varje gång du har konsumerat har du haft kontroll över vad du får. Men när du lämnat ifrån dig skatten har du ingen (ingen alls) kontroll längre. OCh har du verkligen valt någon som förfogar över dina skattemedel? Gjorde din röst någon skillnad alls?

    SvaraRadera
  20. Anonym12:21 em

    jonas n: OCh har du verkligen valt någon som förfogar över dina skattemedel? Gjorde din röst någon skillnad alls?

    här kommer en intressant kritik mot demokrati överhuvudtaget. varför välja politiker som bestämmer över infrastrukturen istället för att låta det du köper, och alltså vilka företag du stödjer styra infrastrukturen?

    snurrigt. även om det ju verkar fungera så i ganska stor utsträckning. men när du tror att du väljer exakt vad du vill köpa tror du nog fel. eller menar du att varken politik eller reklam behövs? menar du att vi bara väljer fritt från frukterna. groovy!

    SvaraRadera
  21. Anonym12:46 em

    Steven, ja du har en poäng i att detta pekar på ett grundläggande dilemma.

    Demokrati är det styrelseskick som fungerar bäst, det kan ses som en försäkring mot despoter, allt för långt gående korruption osv.

    Men mitt bärande budskap är (lite förenklat) att de demokratiskt valda företrädarna har att göra sådant som är tvingande för samtliga, dvs att fastställa lagar (som alla måste följa).

    Däremot är det direkt olämpligt att dessa ägnar sig åt konsumtion av varor och tjänster, och ännu olämpligare när de börjar med attt producera, sälja och marknadsföra varor och tjänster.

    Infrastrukturen måste inte vara tillhandahållen via det politiska. Det är det tex inte vad gäller telenät (inte längre), bostadsbestånd (nåjae.. här finns ett koras av komunala bolag, suck) osv.

    Men om du är intresserad kan vi fördjupa denna diskussion, den är intressant. Mitt ståndpunkt är kortfattat:

    Tvingande lagar för alla: Beslutas (~gemensamt) av demokratiskt valt parlament

    Individuella konsumtionsval: Så långt bort från politiker som möjligt.

    OBS Man gör skillnad på lagar (Regel som inte får överträdas) och order (Tvång för att uppnå ett visst utfall). Jag syftar (bara) på lagar ovan.

    SvaraRadera
  22. Anonym4:00 em

    Jonas N skriver ang folkvalda församlingar och politiker, "Däremot är det direkt olämpligt att dessa ägnar sig åt konsumtion av varor och tjänster, och ännu olämpligare när de börjar med att producera, sälja och marknadsföra varor och tjänster."

    Och så forstätter han med "Infrastrukturen måste inte vara tillhandahållen via det politiska. Det är det tex inte vad gäller telenät (inte längre), bostadsbestånd (nåjae.. här finns ett koras av komunala bolag, suck) osv.".

    De exempel som Jonas N räknar upp rör verksamheter som under nyliberalismen våg i Sverige blivit privatiserade - med andra ord förvaltas de inte av staten, landsting eller kommun längre, utan av privata entrepenörer (det finare namnet för företag med vinstintresse, oftast omättbar sådan).

    Ett annan verkamhet som har konkurrensutsatts, bolagiserats och avreglerats är ju elmarknaden. Effekterna av utförsäljnig av kommunala och statliga elbolag ser vi idag, efter den storm som lamslog delar av landet. De privata företagen visar sig vara inkapabla till att tillhandahålla den driftsäkerhet som är nödvändig och som kunderna kräver. Inte nog med det visar sig det liberala mantrat om "ökad valfrihet", kunkurrens gynnar kunderna" osv vara inte mer än just mantra - eller rättare sagt en mycket medveten propaganda. Elpriserna har höjts, elräkningar är minfält i pappersformat för konsumenterna som vid klagomål har svårt att identifiera till vilken part överklagan ska ske.

    Samma problem återfinns oavsett vilken verksamhet som avregleras/privatiseras/konkurrensutsätts.
    I Göteborg lades ett stort antal vårdcentraler ner under 2004. Resultatet är att vårdcentra med områdesansvar saknas i många områden...istället har faciliteterna övertagits av privata vårdföretag eller privata kliniker som inte har en skyldighet att ansvara för vård till alla boenden i sina geografiska verksamhetsområden. Områdesanvaret är väck och med det också en trygghet vid sjukdom för de boende. Medan privata vårdföretag väljer patienter som har råd att betala - "lönsamma kunder" som är beredda att betala för att komma runt köer - återstår majoriteten av stadsdelsbefolkningen som får söka sig långa avstånd till vårdcentraler som tar emot dem. I ekonomiska termer så skulle jag tro att man säger att dessa patienter har en lägre köpkraft. Men de blir fortfarande sjuka i samma utsräckning om inte mer, i och med att ohälsan är starkt kopplad till socioekonomiska faktorer som jag väljer att kalla klass.
    Jag kan fortsätta räkna upp fri(privat)skolor, privata sjukhus, kollektivtrafik osv, you name it.
    Privatiseringar gynnar de som har pengar att betala för allt. Vi andra får nöja oss med rännstenen.

    SvaraRadera
  23. Anonym4:22 em

    Men faktum är att utan de privata vårdcentralerna du nämnde hade det inte funnits några VC i området eftersom de kommunala lades ned 2004. Då hade ju alla patienter tvingats köa på de VC som ligger i andra områden och det hade ju missgynnat alla. Fram för fler alternativ, det ger oss i alla fall möjligheter när regeringens politik misslyckas och man tvingas lägga ned landstings- och kommunala vården.

    SvaraRadera
  24. Anonym4:25 em

    coming up: privat kranvatten!

    varför betala skattepengar för vatten. betalar vi individuellt för vattnet kan vi själva bestämma hur mycket vi använder och de som vill ha mer kan betala mer helt enkelt på sin vattenräkning. vi som inte gillar vatten slipper slösa bort våra löner på skattekronor för vatten som andra använder.

    reklamkampanjerna:

    välj vårt vatten!

    nej vårt!

    vi har bäst vatten!

    vi har renast vatten till billigast pris!

    vårt vatten kommer snabbast ut ur kran, för dig som inte vill slösa bort din fritid på att vänta på tröga vattenleverantörer?

    SvaraRadera
  25. Anonym4:51 em

    Steven,

    Lustigt att du tog upp det, faktiskt. Jag har nyligen läst en ganska omfattande undersökning om privata vattendistributörer och hur välsignande de har varit där de fått verka, både för pris, tillgänglighet och leveranssäkerhet.

    I Buones Aires samt i några andra områden i Afrika hade man gjort just detta: Avskaffat offentlig administration av vattendistribution till förmån för privat driftansvar.

    (Samma effekter har uppnåtts vad gäller tidigare rovdrift i Afrikas nationalparker, minns dock ej vilken, eller detaljer)


    Kortfattat handlar det om att om man får betalt för att leverera vatten, och får mer betalt om man levererar till fler så finns det incitament att dra ledningar, att underhålla dem, och att se till att det matas fram vatten genom dem. Vidare så kan man göra investeringar idag, som betalar sig from i morgon och över en längre tid.

    Omvänt, om där finns ett ledningssystem och en brunn som anses vara 'allas', men underhåll, utbyggnad och distribution genom detta samtliga utgör utgiftsposter i budgeten kommer detta att ske sämre, senare om ens överhuvudtaget. Investeringar är ännu svårare att motivera än bara driften av samma anledning.

    (Elleveranserna i tidigare Sovjet och i många andra liknande ekonomier är utmärkta exempel)

    Om du verkligen är intresserad kan jag ta reda på mer. Men det roliga var att här (i denna fråga där jag inte alls var speciellt insatt, där jag kanske också reflexmässigt hade tänkt: 'Detta måste väl iaf stat/kommun sköta') bekräftades alla de välsignande mekanismerna som hör marknadslösningarna till.

    Detta borde vara svar även åt Thaher, som redan hade fått svar. (Jag vet inte hur allvarlig han var med att klaga på allt som inte är offentligt skött)

    SvaraRadera
  26. Anonym4:58 em

    jonas: om man får betalt för att leverera vatten, och får mer betalt om man levererar till fler så finns det incitament att dra ledningar, att underhålla dem, och att se till att det matas fram vatten genom dem.

    --betalt av vem?

    SvaraRadera
  27. Anonym5:03 em

    Steven,
    betalt av dem som är anslutna till ledningssystemet. Ungefär som hä, alltså.

    Här kommer en sammanfattning av skriften jag nyss berättade om:

    Över en miljard människor i världen har inte tillgång till rent och säkert vatten. De bor oftast i fattiga länder där vattendistributionen sköts av inneffektiva offentliga leverantörer.

    Nytänkande kring vattenhanteringen är en livsnödvändighet. De länder som släppt in privata aktörer i vattensektorn har kunnat ge många miljoner fler människor rent vatten på bekvämt avstånd.

    Men "privatiseringen" av vattendistributionen rör upp starka känslor. Motståndarna hävdar att privata företag inte tar ansvar och att de höjer priserna så att fattiga inte har råd att köpa det vatten de behöver. Så är det inte.

    Det stora problemet är att vattenförsöjningen i utvecklingsländer präglas av skeva prismekanismer och stor offentliga subventioner. Motståndarna till privatisering har en ideologiskt baserad agenda som inte handlar om de fattigas tillgång till vatten utan om att bekämpa marknadsekonomin. Den inställningen är förödande för dem som saknar vatten.

    Fredrik Segerfeldt är samhälls- och språkvetare och arbetar med omvärld och trender på Svenskt Näringsliv.

    (Och snälla snälla alla rara männsikoälskande vänsterkramare, bespara mig kommentarer om att Svenskt näringsliv står bakom arbetet. Läs den och lär, eller ännu bättre: Gör ett bättre undersökande jobb om ni inte anser att detta var tillräckligt bra :-)

    SvaraRadera
  28. Ett ganska lustigt, nästan övertydligt scenario har utvecklat sig här. Mycket visdom finns att reflektera över, när "Pontus skriver "Varför inte då?" som svar på det jag skrev, att "Kapitalet behandlar arbetskraften som vilken vara som helst. Arbetande människor är dock inga varor som helst." Det understryker en människosyn som jag försökte ge en bild av. Tack för att du hjälpte till.

    Vad beträffar vatten och privatisering blir det också tydligt. Frågeställningen är enkel. Bör alla människor ha tillgång till rent vatten? Om svaret är ja, då är offentlig vattendistribution det absolut bästa sättet. Om man däremot är anhänger av den närmast för-civilisatoriska åsikten att människors inkomster ska bestämma deras tillgång till rent vatten, hamnar saken i ett annat läge.

    Om någon är intresserad av mer om tillbakarullningen av civilisatoriska framsteg, som vattenprivatiseringar innebär, kan till exempel kolla nedanstående:

    - "Everything you ever wanted to know about water privatization"
    http://www.citizen.org/cmep/Water/articles.cfm?ID=10623

    - "Water Privatization:
    The World Bank's Latest Market Fantasy"
    http://www.globalpolicy.org/socecon/bwi-wto/wbank/2004/01waterpriv.htm

    - "Will you trust the water that comes from your tap?" (om de djupt problematiska effekterna i England)
    http://www.socialjustice.org/subsites/privatization/pdf/waterprivate.pdf

    SvaraRadera
  29. Förresten så har vattenprivatiseringar lett till enorma protester och folkrörelser runt om i världen. I Bolivia ledde det till kravaller med många döda. Där ville vattebolagen för övrigt förbjuda insamlandet av regnvatten. Men de människorna kanske inte har förstått att vattenbolagen bara vill deras bästa.

    SvaraRadera
  30. Anonym5:53 em

    Bör alla människor ha rätt till mat också, Ali? Eller toaletpapper?

    Blir din slutsats densamma då? Nämligen:

    "Om svaret är ja, då är offentlig vattendistribution det absolut bästa sättet"

    Jag inser nämligen inte att detta är den uppenbara slutsatsen.

    F.ö. lagar som förbjuder insamling av regnvatten kan bara den lagstiftande församling (dvs politiker) stifta.

    Vore det inte bra om vettiga politiker inte stiftar sådana lagar!?

    Och våldsamma upplopp, är det en indikation för ... vaddå? Att upprorsmakarna har är kunniga och insatta?

    För några år sedan var frihandelsmöten sådant folk från hela världen vallfärdade till, för att få protestera, skandera, sabotera, vandalisera mm. (Ja du kanske minns själv hur det lät då, du var ju med)

    Gör detta frihandel bättre eller sämra?

    SvaraRadera
  31. Anonym6:00 em

    Appropå lagar:
    Känner du till exempel där 'man' (dvs politker) stiftar lagar för föbjuda konkurrens med den egna verksamheten. Antingen för att man själv vill mjölka den marknaden, eller för att man inte vill ha fungerande konkurrens av ideologiska skäl?

    Ringer begreppet

    'Stopplagen'

    någon klocka hos dig.
    (eller 'Lex pysslingen', och tror du att du kan hitta fler sådana där politiker vill tvinga till sig 'kunder' och utestänga konkurrens? Se dig omkring lite, vetja)

    Men tack för länkarna. Jag borde iaf ögna igenom dem. Föreslår att du (och de intellektuellt kanske mer öppna och nyfikna) läser detta under tiden:

    http://www.timbro.se/bokhandel/pdf/9175665468.pdf

    SvaraRadera
  32. Anonym1:39 em

    Ett inlägg som ger lite perspektiv på vilka typer som tar sig framåt inom olika system och var de mer utagerande människor gör mest bra saker och kanske minst dåliga:

    Om där finns, snåla, giriga, ogina, osympatiska, makthungriga mm människor bland alla andra, vilket system hanterar dessa typer (för de finns blanda oss alla, och kanske litegrand inom var och en)

    I vilken typ av samhälle skulle dom vara minst farliga och ställa till minst förtret för resten?

    Jo, först och främst behöver det vara en rättstat. Det behöver finns bra och goda lagar som i det möjligaste hindrar människor att begå oförrätter, tvång och övergrepp mot andra.

    Men alla dem som vill ha så mycket makt och/eller pengar och får sina kickar genom att få bestämma över mycket resurser/folk men vilka ändå håller sig inom lagen och det system som fanns, som vill komma framåt inom systemet? Var är dessa människor mest nyttiga och minst skadliga?

    Jo, det är i samhällen där de kan och får sträva efter sina egna mål, men tvingas göra det genom frivillig samverkan med andra. De får tex försöka bygga företag mha investorer, partners, leverantörer, anställda, och framför allt genom att erbjuda andra, kunder val som dessa finner värdefulla. I sådana system kan denna typ av individer vara väldigt bra och nyttiga och skapa värde för väldigt många. (Att VD-löner och företagets sk börsvärde sticker i ögonen på dum-vänstern är ovidkommande, men förklarar möjligtvis varför deras resonemang blir så infantila).

    Å andra sidan. Dessa samma (typer av) individer, var skulle de söka utlopp för sina ambitioner i ett system där inte frivillighet och liberala värderingar är ledstjärna, utan där istället order, regleringar, kommandon osv genom beslut, diktat och (lag')tvång (ja, det som kallas 'planerat', skött 'av samhället' eller det 'gemensamma' med ett mer lättsmält språkbruk)?

    Var skulle dessa makthungriga och även potentiellt skrupellösa (och tom brottliga) förverkliga sig i ett sådant system?

    Jo, det skulle givetvis söka sig dit där det finns mest resurser att förfoga över, där man får utöva mest makt och bestämma över mycket folk och beslut. De skulle sträva efter att klättra i det politiska systemet. Och det som kännetecknar politiska systemet är att 'kampen' där pågår mellan olika klättrare (olika partier och ledarkandidater om ni så vill), och att de som står för fiolerna/verksamheten i sådana system är aldrig tillfrågade (de som skulle vara kunder, partners och anställda i en organisation byggd på frivilligt deltagande och berättigande).

    I riktigt dåliga system (dikturer och kommandoekonomier) är fotfolket aldrig tillfrågade, i demokratier får de lämna en pappersbit med fyra-fem års mellanrum. Det senare är bra om detta väljer det lagstiftande parlamentet, men all den verksamhet som påggår som inte är direkt lagstiftande påverkas ytterst marginellt, och maktsträvare där utsätts inte för prövning iom ett val.

    Min poäng är att samma människotyper finns oavsett det politiska systemet: I ett kapitalistiskt liberalt rättssamhälle kan de göra de minst skada och potentiellt väldigt mycket nytta. I plan- eller kommandosamhällen behöver de visa väldigt mycket mindre hänsyn och blir också poteniellt väldight mycket farligare eftersom makten de kommer över är mer ovillkorad.

    Detta är en annan viktig anledning till att ofria och socialistiska system fungerar sämre och regregerar, samt att de så ofta leder till förtryck, korruption och despoti.

    Avslutningsvis en reflektion: Dessa egenskaper (som utmärker dem som når toppen, tävlingsanda, ambiton, maktbegär) finns hos de allra flesta individer (tillsammans med andra egenskaper, tex empati, beskyddarinstinkter, generositet osv). Det är inte antingen eller, och det är inte fixa statiska karaktärsdrag.

    Vad jag menar är att det förra (fria) systemet befrämjar de 'goda' sidorna av alla dessa egenskaper, och även hämmar 'de sämre' kvalitéerna (och i värsta fall stoppar dessa till slut om de går överstyr). Omvänt hävdar jag att det andra (ofria) systemet snarare utvecklar de dåliga sidorna (som hänsyns- och skrupenlöshet, egennyttigt maktbruk osv) och i stället hämmar de positiva aspekterna av dessa personligheter.

    Omvänt menar jag också att samma mekanismer existerar hos alla oss vanliga som inte siktar på VD- eller presidentposter: Det fria systemet uppmuntrar även oss att vara ambitösa, ta ansvar, hjälpa varandra och ställa upp (tex genom goda exempel) medan det ofria samhället underblåser fuskare, lismare, offerroller, tom angivare osv och motarbetar ambition, heder, ansvar och så vidare.

    Man behöver inte vara speciellt vidsynt för att se exempel i stort och i smått (både goda och dåliga) om man ser sig opmkring.

    SvaraRadera
  33. Anonym1:17 fm

    Helt fantastiskt!

    Alis blogg är den mest vitala just nu, utan tvekan! Och sett ur mitt perspektiv beror det definitivt inte pga hans politiska övertygelse, hans retorik och hans debatteknik. Eller kanske precis pga dessa anledningar...

    Här finns ju en levande diskussion! Här möts och polariseras höger och vänster på ett sätt som inte blir lika intensivt ens i hårdaste valdebatter, på tidningarnas insändarsidor eller i någon annan form av media.

    Ali är värd en stor eloge för att han håller kommentarfältet öppet och fritt för både meningsfränder och motståndare. Och Jonas N för sina intressanta utläggningar, Johanna för vassa kommentarer, Jinge, Pasqualito och Tobias för att ni med näbbar och klor försvarar er övertygelse så fjädrarna ryker, även om ni ibland har vissa tendenser att ducka...

    Jag delar inte alls vänsteranhängarnas (och i synnerhet inte Alis) politiska övertygelse, utan befinner mig en redig bit ut på högerkanten, där frihetens fåglar häcka (hrrmm... Så.), men likafullt är detta den blogg jag ser allra mest fram emot att få läsa varje dag. Och om jag bara får lite mer tid över, så ska jag vara mer aktiv i diskussionen än tidigare. Inte för att mitt bidrag skulle vara av nämnvärd signifikans, utan snarare för att kunna lära mig mer om respektive sidors argument och ståndpunkter.

    Därför är jag liksom Johanna väldigt nyfiken på Alis alternativ till kapitalismen och hoppas att han kan ta sig tid att skriva åtminstone en liten text om vilken vision han har för framtiden. Detsamma gäller iofs även Johanna, som nog skulle kunna föregå med gott exempel... Eller...?

    /Peter Gutniak

    SvaraRadera
  34. Anonym5:08 fm

    det är alltid lika kul att följa menings- och oförskämdhetsutbytena på den här bloggen. keep it up! =)

    för att putta in en liten detalj som återknyter till inlägget; med lagstadgade minimilöner behövs inga fack. beslut fattade under civiliserade rådslag tilltalar iaf mig betydligt mer än skyttegravar och maffiafasoner.

    SvaraRadera
  35. Tobias och Jinge skrev om att "hoger-jeppar" sallan ser avigsidorna med kapitalism.

    Det ar kanske just denna bokstavsreligion i bade vanster och hoger som ar det stora problemet: man vagrar se avigsidorna med det man tror pa, men sa lange som detta tillstand kvarstar kommer trovardigheten hos _BADA_ sidor att lida, i alla fall om debatten ska handla om praktiska satt att skapa "en battra varld" och inte bara vara retorisk tom het luft.

    Sjalv har jag skrivit om "kapitalismens baksidor" trots att jag tror pa marknadsekonomi (http://libertarianinroom101.blogspot.com/2005/03/contrary-motives-of-free-markets-and.html)
    Antar att jag ar ytterligare en av alla "hellre-an-bra-jeppar" eftersom jag har en avvikande asikt..

    SvaraRadera
  36. Anonym1:59 fm

    Ang. vatten. Tillgång till rent vatten är större i de u-länder där man har privata investeringar i vatten. 80% mot ca 70-75% där man inte har sådana[Källa: World Development Indicators] I chile där man privatiserade på 70-talet så har 99% av stadsborna tillgång till vatten och 94% på landsbygden. Det är den bästa vattenförsörjningen i hela sydamerika!

    Det är i länder där man inte har en fungerande vatteninfrastruktur som vattnet är dyrt för fattiga. Det kostar många ggr mer att skaffa vatten på annat sätt än genom rör.

    Läs "vatten till salu." gratis på timbro.se.

    http://www.timbro.se/bokhandel/books.asp?isbn=9175665468

    SvaraRadera