Skrev häromdagen en längre betraktelse över bildandet av Feministiskt initiativ (Fi). Idag stärker en Temo-undersökning det som de flesta misstänkt: att Fi skulle ta många väljare från vänster, mycket få borgerligheten. Temos undersökning visar dock en ännu starkare tendens än de flesta skulle ana. 27 av dem som röstade på vänsterpartiet i förra valet säger att de skulle rösta på Fi. Siffran för miljöpartiet är 17% och för s 5% (vilket förstås i antal är ganska många). Det är intressanta siffror.
Fi har inte bara (rätt rimligt) förknippats med en allmän vänster, utan också, i det som hittills sagts och stuckit ut, låtit vänster. I viss retorik faktiskt mer vänster än vänsterpartiet gjort på mycket länge. Tiina Rosenbergs rättframma uttalanden om att "ta pengar från de kapitalistiska bolagsstyrelserna" och "avskaffa kapitalismen" har ingen motsvarighet i budskap som kommit från vänsterpartiets i budgetförhandlingar nedkörda partiledning.
Jag har skrivit om detta förut: vänsterpartiets väljare, och faktiskt betydligt fler därtill, ligger i många väsentliga avseenden längre till vänster om vänsterpartiets politiska linje. Det gäller alldeles särskilt många yngre - och vi ska komma ihåg att vänsterpartiet haft som flest väljare just bland unga kvinnor - men också bredare än så.
En vänsterstrategi för att dels värja väljare mot Fi, dels använda situationen till att flytta fram de feministiska positionerna istället för att riskera bakslag, bör därför innehålla både ett fasthållande och utvecklande av den konkreta feministiska politik som vänsterpartiet varit ojämförligt bäst på bland de politiska partierna, och - kanske ännu viktigare - en skärpning av partiets profil som tydligt, konfliktinriktat vänsterparti. Skillnaden mellan att å ena sidan låta vänster men varken vara en garant för fortsatt vänsterperspektiv eller ha den organisatoriska styrkan att flytta politiken åt vänster, och å andra sidan faktiskt kunna vara ett vänsteralternativ med självklar feministisk politik, måste klargöras i retorik, valkrav och verkligt arbete. Det är en utmaning för vänsterpartiet.
jag tycker att dina farhågor om bakslag är intressanta och insiktsfulla, men jag tror inte riktigt att de stämmer. framförallt hoppas jag att de inte stämmer.
SvaraRaderadet skulle vara ett bakslag i sig om inte Fi lyckades ta sig in i riksdagen. nu finns partiet och en demokratisk nobb skulle ge en mer konservativ feministisk dagordning bränsle (tror jag). tiina rosenbergs uttalanden är överraskande och kan man tycka otaktiska. men partiet verkar inte vara enhetligt radikalvänster för det. hennes rättframma önskemål verkar inte delas av större delen av partiet i övrigt.
Jag hoppas som sagt att Fi lyckas ta sig in i riksdagen. och är nyfiken på vad partiet kan åstadkomma. sedan hoppas jag att du lyckas övertyga resten av ditt parti om att utveckla den konkreta feministiska politik ni definitivt varit starkast på. den behövs oavsett vem som åtgärdar den.
för övrigt tycker jag att rosenbergs rättframma språk är intressant i sverige idag. det är jobbigt med onyanserad pamflettpolitik, men kanske ett starkare motstånd mot kapitalismen kan komma just genom ett feministiskt parti. som du säger är det ju många unga kvinnor som röstar vänster. och visst vore det synd om bara väldigt få killar stödde Fi, men oavsett kommer det definitivt vara många unga vänsterpolitiska kvinnor som röstar på dem.
SvaraRaderaföreställ er en regering med v, Fi och mp istället! det kunde bli nåt av det här landet! jobba hårt inför valet!
Steven: i bästa fall kan det bli en positiv utveckling på det sätt som du skisserar. Men jag utvecklade mina farhågor i det tidigare, längre inlägget. Ville bara understryka, att jag just INTE tror att Tiina Rosenbergs uttalanden varit otaktiska för Fi. Tvärtom. Vad det faktiska utfallet blir får vi se. Men som jag skrivit om tidigare, är det nog under alla omständigheter nödvändigt för både s och v att föra ut vänsterpolitik i valet för att ha en chans. Fi eller inte.
SvaraRaderaja, det är intressant om det är så. hoppas det. alltså att både s och v måste profilera sin vänsterpolitik hårdare. det är lovande och säger en del om vart sverige är på väg. om än upplagt för ett hårdare gäckande från högersidan. eller jag vet inte. med tanke på vägval vänster och alla påstådda nyblivna moderater som förut röstade på vänsterpartiet, ser det ju ut att finnas många som vill ha en mjukare vänster.
SvaraRaderamen om det är så att v och s måste fånga upp mer radikala väljare nu kan man ju se Fis närvaro som väldigt positiv som piskar upp vänsterns och sossarnas vänsterpolitik mer.
Ali konstaterar att det är nödvändigt för både s och v att föra ut vänsterpolitik i valet för att ha en chans. Fi eller inte. Detta med anledning av att Fi verkar locka väljare från s och v. Mer uppenbart än så kan det väl knappast bli att väljarstöd är vad som egentligen räknas för de etablerade partierna. Det centrala för en vänsterpartist är alltså inte att s och v måste föra en vänsterpolitik utan att de måste garantera sin framgång i valet. Detta uttryckssätt övertygar knappast väljarna om att en genuin vänsterpolitik kommer att föras efter valet. Sannolikheten att en vänsterpolitik förs är dessutom obefintlig så länge s har makten. Vad v behöver fundera över är om partiet någonsin framstår som ett trovärdigt vänsteralternativ så länge samarbetet med s kvarstår. Frågan om det är politiken eller valresultatet som räknas blir därmed intressant.
SvaraRaderaUr ett feministiskt perspektiv kan det konstateras att vänsterpartiets ansträngningar på det feministiska området varit otillräckliga.Att vara bäst bland de dåliga är knappast en merit att skryta med. Liksom inom många andra delar av arbetarrörelsen har klasskampen länge setts som det överordnade målet och feminismen som en bisak. Vad den samlade vänstern i stället borde klargöra är att kapitalism och patriarkat i dag förutsätter och understöder varandra. Samhället måste därför samtidigt frigöras från kapitalismen och patriarkatet. Den ena frågan är därför inte mindre viktig än den andra.
Jag har skrivit om detta förut: vänsterpartiets väljare, och faktiskt betydligt fler därtill, ligger i många väsentliga avseenden längre till vänster om vänsterpartiets politiska linje.
SvaraRaderaTja, det har ju aldrig funnits nåon brist på partier till vänster om vänsterpartiet, snarare en brist på väljare!
...rättframma uttalanden om att "ta pengar från de kapitalistiska bolagsstyrelserna" och "avskaffa kapitalismen" har ingen motsvarighet i budskap som kommit från vänsterpartiets i budgetförhandlingar nedkörda partiledning
"Vänsterpartiets krav i budgetförhandlingen: AVSKAFFA KAPITALISMEN", ja det skulle bli rätt roligt i alla fall.
Mitt förslag är tvärtom mot ALI:s: Skriv inte in mer retorik i partiprogrammet än vad ni kan klara av att, utan rödblossand kinder, säga i en TV-utfrågning innan valet!
Ni är fan i mig inte kloka någon av er. vad fan är det för vänster med FI?? det är ett parti för medel, övre medelklassen, samt överklassfruar, öppna ögonen för helvete!! En av ledarna för FI är sjukskriven, tjänar en 50% mer än mig, skyller på att hennes MAN deklarerar åt henne!! Rösta ni på detta parti om ni vill, begreppet vänster har fullständigt förkorat sitt innehåll, vad som helst kan kallas vänster bara det bryter mot gängse normer. Nu lämnar jag denna blog för gott! Vi är ideologiska motståndare och jag skall bekämpa era åsikter med alla tillbuds stående medel! Må bästa man, (eller kvinna), vinna!!
SvaraRaderaDet vore trevligt om Vänsterpartiets väljare st0d till vänster om Vänsterpartiet, men det är nog knappast så. Alla undersökningar jag sett visar att v-väljarna genomsnittligt placerar sitt parti till vänster om den egna positionen på en subjektiv höger-vänsterskala. Moderata väljare placerar sig tvärtom till vänster om sitt parti. Förklaringen antas vara att den politiska debatten tenderar att förstärka skillnader mellan partier, medan väljare i gemen undviker positioner som uppfattas som extrema. (Vänsterpartiets väljare står naturligtvis till vänster om den med regeringen och mp framkompromissade budgetpolitiken, men det är ju en annan sak).
SvaraRadera