Tsunamin och opinionen

Ruabs i och för sig sällan särskilt pålitliga opinionsundersökning kom nog som en överraskning för de flesta, och som en kalldusch för de borgerliga politikerna. Mätningen är gjord under den tumultartade period efter Katastrofkommissionens rapport, då regeringen fått brutalskäll i medierna. Socialdemokraterna går framåt. Moderaterna går bakåt. Trots all kritik mot regeringen, skriver alla.

Visst är det överraskande, och mätningen är som sagt osäker. Men låt oss inte utesluta möjligheten att just denna förskjutning faktiskt skett på grund av rapporten och debatten därefter. Björn Elmbrandt antydde att något sådant kunde hända, i sin radiokrönika i fredags, där han bland annat sa:

Men när det gäller katastrofkommissionens rapport finns det förmodligen ingen entydig väljaropinion, den är kluven och sammansatt. Det finns inbitna sossehatare och men också förtvivlade tsunamioffer och deras anhöriga som vill att huvuden ska rulla. […] Och det finns den större allmänheten, där jag misstänker att blodtörsten är starkt överskattad, man skakar ofta på huvudet åt alla mediala turer och är mest intresserad av att få svar på frågan: ”Nästa gång det smäller, vad har vi för beredskap då?”

Jag tror att det ligger mycket i detta. Jag tror att många med rätta reagerat mot borgerlighetens hysteriska försök att slå partipolitiskt mynt av katastrofen utan någon som helst tanke på den faktiska krisberedskapen.

Bloggen Rättvis och balanserad, skriver ur delvis samma vinkel, men mer provokativt. Det finns ett gammalt sossehat som luftas i angreppen mot regeringen, och som får fritt flöde när den kommer i social självsvängning hos medieelit och politiska kommentatorer. Och när sossehatet överskuggar sorgen och omtanken om framtiden, då väcker det reaktioner hos många.

Därmed inte sagt att debatten kommer att upphöra eller att borgarna inte kommer att lyckas vinna poänger ändå. Medias och upprepningens makt är stor. Moderaterna är smarta och vet att man ska dra detta i långbänk, göra politiskt hallå kring KU-förhören och mala på, istället för att presentera sin högerpolitik, som få gillar och ännu färre tjänar på. Men ändå. Det här säger viktiga saker om svenska folket och den politiska opinionen.