UD:s sak är vår?

Den mediala logiken är välbekant. När det etablerats en idé om den dramaturgi som är giltig för tillfället rapporteras och paketeras det mesta så att det funkar med denna dramaturgi. Sådant som inte passar in får inte plats. När det blivit en dygd att rapportera samma sak som alla andra, och utrymmet för avvikande röster är minimalt – av materiella skäl, både ägandeförhållanden och personalneddragningar spelar roll – då blir processen självgående.

Några saker som är givna i den rådande dramatiseringen av sanningen är att borgarna ska vinna valet och att Göran Persson är dum. En mer djupgående och allvarligare problematik är att det som anses vara relevant är socialt bestämt – arbetarklassens vardagsvillkor och situationen på arbetsplatserna lyser till exempel med sin frånvaro i nyhetsrapporteringen.

Nåväl. Ibland blir det där nästan komiskt. Idag har utnämningen av andremannen på den svenska ambassaden i Finland blivit till stor riksnyhet. Stor artikel i DN, långt inslag i Aktuellt.

Jag menar, ärligt talat! Varför skulle det vara jätteintressant att en centerpartist får ett jobb i Finland? Några karriärdiplomater på UD känner sig förbigångna. ”Det är en viktig länk i en karriärkedja som stängs. […] Nu sitter det folk i Manila, Moskva och Washington och här hemma som ingenting får veta”, säger en person på UD. Vilka fruktansvärda orättvisor att stå ut med!

DN kör med den sedvanligt propagandistiska ingressen ”Facken rasar mot att statsministern ger toppjobb till centerpartist”. Nu är det i och för sig bara så att man ”anar” att statsrådsberedningen kommit med önskemål. Men det blir förstås bättre att skriva att Göran Persson ger toppjobb till centerpartist.

Självklart har de anställda på UD samma rätt som alla andra att bedriva fackligt arbete och begära förhandlingar om tjänstetillsättningar. Det är också möjligt att utnämningen kunde ha blivit bättre om den gått till på ett annat sätt. Men denna besatthet med utnämningspolitiken – som ju är regeringens prerogativ – är naturligtvis en del av den dagordning som borgerligheten vill och lyckats etablera. Och vi får därtill en ytterligare förvridning av vilka människors villkor och problem som är värda att belysa medialt. Tröttsamt. Och ett problem för den demokratiska debatten.