Budgetdebatt

Lyssnade på budgetdebatten idag. Rätt underhållande faktiskt.

Först ut efter Nuder var Mikael Odenberg, moderaternas ekonomiske talesman. Jag tycker verkligen om Mikael Odenberg. Han är sådär herrklubbsvitsig, och mycket, mycket få reellt existerande människor (utanför den här skaran) torde riskera att ta hans tillfälligtvis uppflammande omtanke om andra än villaägare på allvar.

Odenberg ägnade typ halva sitt anförande till att diskutera, inte budgeten, utan det han läst i medierna om förhandlingarna. Den andra halvan av anförandet gick dels ut på att raljera över olika handlingsplaner – bland annat för att minska löneskillnader mellan män och kvinnor, denna futtiga frågeställning ute i stugorna – dels på att prata om att förslagen var ”slösaktiga” och ”valfläsk”. Det är ”intressant” att se höjda barnbidrag som bortslösade pengar, medan skattesänkningar för de rika och nedskärningar i försäkringsutbetalningen till sjuka är ansvarsfull politik. Och så var det en massa prat om upplånade pengar. Blajblaj, dels för att statens finanser är exceptionellt starka, vilket ju högerkvartetten känner till (och alla internationella organ uppmärksammat som positivt – egentligen är det ett dåligt tecken som antyder att man borde använda utrymmet till en mer expansiv politik), dels för att borgarna själva inte haft synpunkter på nivåerna för budgetupplåning och generellt inte utgått från att minska den i sina ekonomiska motioner.

Det var samtidigt ett logiskt och väl genomfört huvudanförande. Borgerligheten har uppenbarligen ingen möjlighet för tillfället att vinna något val på sin ärligt presenterade politik. Då får man göra så där och moderata företrädare har varit beundransvärt konsekventa i att följa strategin. De övriga hängde på och var tristare ekon av Odenberg.

Strategin övergavs för en stund när Mats Odell (kd) gick bananer kring förmögenhetsskatten och lät riktigt och innerligt förbannad på att miljonärer och godsägare inte ska få mer pengar över. Riktigt härligt unken högerretorik om att man bestraffar flit och människor minsann inte kan få bli rika i det här landet. Mer sånt!

Tyvärr har snabbprotokollet från debatten inte kommit upp på riksdagens hemsida, men Lars Bäckström (v) var hejdlöst rolig och skarp när han bemötte borgarnas meningslösa tjat om vem som är mest överens och vem som tycker om vem. Beskrivningen av hur lätt det är att ha trevligt tillsammans om man spelar sällskapsspel är väl värd att ta med sig. Det ska också bli kul att se om riksdagens stenografer har med Bäckströms frammumlade ”kul, kul, kul” i protokollet.

Innehållet i budgeten har jag skrivit om tidigare. Det är tydligt att det här är en rätt okej budget när löntagarnas representanter i fackföreningsrörelsen, LO och TCO, och i huvudsak också Saco, är mycket positiva, medan överklassens representanter i arbetsgivarorganisationerna surar. Då har man lyckats med någonting i alla fall.

TT hittade några timmar efter debatten en person på konjunkturinstitutet som inte gillar jobbpaketet i budgeten. Det är ungefär lika överraskande som att Nuder uppskattade budgeten. Är man traditionell nationalekonom så tycker man illa om förslag som är bra för vanliga människor och bra om skattesänkningar. Och så kan det ju få vara. Det intressanta är hur detta därefter inledde alla sammanfattningar från TT, som en slags objektiv sammanfattning. Ännu bättre är rubriksättningen. 15:17 hette det ”KI underkänner regeringens jobbsatsning”. 18:37 uppgraderades rubriken till ”Regeringens jobbpaket underkänt”! Ungefär som ett sporttelegram. För bara några år sedan hade man tyckt att en sådan rubrik var bisarr. Nu är det liksom väntat att det ska vara så här.

För övrigt så utropade KG Bergström i morse miljöpartiet till budgetsamtalens förlorare. Vänsterpartiet var tydligen vinnare. Henrik Brors hävdar dock i DN att miljöpartiet är budgetsamarbetets stora vinnare. Vänsterpartiet har förlorat. Jag missade att kolla om det stod något i astrologispalten i tidningen idag.