onsdag, mars 22, 2006

L'ancien régime - nu i Sverige

När hundratusentals – ja, en och en halv miljon – människor går ut på gatorna i Frankrike för att protestera mot förslag om avskaffade arbetsrättigheter – samma fräscha idé som Maud Olofsson vill importera till Sverige – då får svensk borgerlighet reaktionär surhicka.

Det är ett belysande och oroväckande förlopp – ett som ligger väl i linje med den allmänna samtidstrenden: en borgerlighet som blir förrevolutionär – blickar tillbaka ända bortom franska revolutionens borgerliga uppgörelse med aristokratins folkförakt.

Hos de mer ohämmat lysande stjärnorna på drift finner vi det öppnare uttryckt. Läs till exempel Fredrick Federley:
Jag tycker att de franska politikerna ska stå pall gentemot demonstrationerna och jag tänker inte låta dem påverka den politik jag för. Egentligen kan man se oroligheterna som ett rättesnöre. Fransmän är generellt oroliga själar med starka särintressen som ofta gör sig hörda.
Inlägget är väl värt att läsa i sin helhet och lägga på minnet. De särintressen Federley talar om, är alltså obetydliga grupper som organiserade arbetare, tjänstemän och studenter, vilka hotar det breda allmänintresse som den på specialskolor sammanvuxna franska politiska och ekonomiska eliten representerar.

Här finns den totala bristen på förståelse för själva essensen i en demokratisk process: att människor organiserar sig för sina intressen. Federley begriper inte heller att fåtalsvälde byggs genom motsatsen. De som inte behöver underkasta sitt inflytande samhällelig debatt och demokratiskt beslutsfattande – som styr genom sitt ägande och därmed förbunden strukturell makt – går inte ut och demonstrerar. Federleys klasståndpunkt gör honom över huvudtaget blind för en ständigt pågående samhällelig klasskamp – en som han själv med liv och lust lånat ut sig till.

Svenska Dagbladets Claes Arvidsson hanterar traumat mer insiktsfullt på ledarplats, med samma ohöljda folkförakt:
Ibland kan det i radio och tv låta som om protesterna som skakar Frankrike skulle vara en repris på 1968. Men 68 förenades revolutionsromantiker och hårdkokta moskvakommunister i strävan att välta systemet över ända och skapa ett nytt samhällsskick. Nu däremot står de som protesterar på barrikaden för bevarandet av en central systemsymbol för sprickfärdiga europeiska välfärdsstater: arbetsrätten. Det mest slående likheten är att man anser sig stå över demokratin. Det ställs ultimatum. Gör som vi vill annars... låter man hälsa från gatans parlament. Då var det "rätt att göra uppror" - nu är det arbetsrätt att göra det.
Det ställs ultimatum! Notera hur medborgarnas agerande för att ta tillvara sina rättigheter betraktas av borgerlighetens språkrör. Organiserade protester, demonstration, strejk – medborgerliga fri- och rättigheter – blir till kryptokommunistiskt pöbelvälde. Vad ställer förresten företag som hotar med produktionsnedläggning om inte löner sänks och villkor dumpas? Inte ultimatum?

Också hänvisningen till 1968 är signifikant.

1968 var det ännu guldålder för en efter andra världskriget nyväckt kapitalism, som räddats och utvecklats av offentliga investeringar och sociala förbättringar framtryckta av arbetarrörelsen. 1968 var det arbetarrörelsens radikalisering som utmanade gränserna för klasskompromissen. Nu är det omvända förtecken. Kapitalet misslyckas ekonomiskt, men pressar på politiskt. Eliterna roffar åt sig vinst, men förstör samtidigt grunden för framtida välgång. Då hade både spontan och mer välorganiserad social mobilisering syftet inställt på att revolutionera rådande strukturer. Nu kommer – och måste – den sociala mobiliseringen ägnas åt att försvara uppnådda civilisatoriska framsteg från tillbakarullning.

Det är förstås mycket mer komplext än så. Det finns tendenser och mottendenser. Det finns generella drag och specifika faktorer. Det finns skillnader och likheter mellan Maud Olofssons Sverige och de Villepins Frankrike. Det finns samband och spänningar mellan reaktionerna i periferin och i centrum. Men sammantaget blir allt detta till en bild av vår tid.

Just därför är det intressant att se hur dagens borgerlighet närmar sig detta 1968. Intressant också att en Johan Norberg med glädje snappar upp den gamla avdankade 68-kravallisten Daniel Cohn-Bendits läsning av situationen: ”rioting for status quo” med Norbergs rubriksättning. Så är det nu inte. Det blir inte status quo av att försvara rätt och värdighet. Det är förutsättningen för att komma vidare och framåt. De franska ungdomarnas spontana upplevelse av att det måste vara nog är samtidigt en öppning för att ta strid mot en allsidigare reaktionär utveckling. De som nu går ner sig i reaktionära positioner är liberaler av skilda snitt (och en trött elitvänster står för färdmusiken – läs gärna det jag skrev när när Cohn-Bendit kampanjade för det tillfälligt havererade konstitutionsförslaget och DN tog honom till sitt hjärta: ”’Röde Dany’ pickar vidare”).

De må komma med skilda företräden och frisyrer – men de skärpta motsättningarna sätter hos dem igång en slags politisk reptilhjärna: borgerligheten vänder sig mot sina en gång deklarerade ideal. Reflexerna är nedärvda sedan före 1789. Liberalerna slår över i sin motsats. Vi har sett det förut. Inte främst under det glada 60-talet, utan kring det bistrare 30-talet. Det är mer än arbetsrätten som står under hot. Men försvaret av de rättigheterna är en bra start.

40 kommentarer:

Mika sa...

Förhoppningsvis tänds gnistan även här mitt i massarbetslöshet och bemanningsträsket.

Jag ser två orsaker till skrämselhicka hos marknadsdiktaturens rövaroligarki den första är givetvis protester hos en allt annat än passificerad folkmassa och mot den globaliserade amerikanska marknadsdiktaturen uppstudsiga "regimer" såsom i latinamerika och här på hemmaplan Vitryssland, trots miljarder från €Us och USAs propagandaministerium till professionella samhällsomstörtare och propagandaradio dygnet runt, väljer en förkrossande majoritet en folkkär politiker som vägrar ta på den nyliberala tvångströjans massarbetslöhet nyfattigdom och misär.

Folk på gatorna i Minsk på väg till sina jobb, gratis sjukvård och utbildning skakar på huvudet åt en liten nyrik USA-finansierad McDonaldsmobb som står med de senaste prylarna från väst och fryser arselet av sig på order från uppdragsgivarna i Washington och Bryssel...

Erik Andersson sa...

Det här var ett strålande inlägg, pekar på några av de viktigaste sakerna, speciellt gällande borgerlighetens demokratisyn.
Ett gott dagsverke, helt enkelt.

Anonym sa...

Krigskrönikesyndromet verkar ha muterat och sprider sig nu mellan bloggare.
(lat. textus svulstus)

Anonym sa...

Jag skrev tre kommentarer till det som Federley uttalade igår om detta ämne vilka borde vara relevanta här med tanke på Alis referens till 1789:

En mycket traditionell överklassreaktion ända sedan 1789. Hundratusentals människor protesterar på gatorna - borgaren/aristokraten säger: intellektuella och uppviglare ligger bakom.

Den aristokratiska tankefiguren från 1789 är att en liten grupp intellektuella har uppviglat det lättrörliga och dumma folket - inte att det finns verkliga anledningar till den stora demonstrationen (eller Bastiljens stormning). Det roliga är att det här antidemokratiska argumentet återkommer, liksom ord för ord, hos denna högerborgare i vår tid (Federley) till på köpet utan att han förstår vad det är han säger!


Det här är det roligaste i hela den roliga texten (Federleys): "Man gör det skickligt och lyckades förrigår få ut en miljon människor på gatorna."

Det här är aristokratins klassiska förklaring (exakt densamma!) av 1789 års revolution men nu i form av en 2000-talets borgerliga höger. Känns avslöjande på något sätt. Ska det gå lika illa för dagens borgare som för 1789 års adel? Och det roligaste av allt: Federley tycks vara helt omedveten om hur han har uttryckt sig!

Anonym sa...

Varför är arbetslösheten lägre, tillväxten större i USA ? Framgångsrika socialistiska demonstrationer och mer av planekonomi?

mika,

kan inte finnas mer än max nån procent av befolkningen som är så långt vänsterut som dig. skönt.

jinge sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
jinge sa...

Federley: Jag tycker att de franska politikerna ska stå pall gentemot demonstrationerna och jag tänker inte låta dem påverka den politik jag för. Egentligen kan man se oroligheterna som ett rättesnöre. Fransmän är generellt oroliga själar med starka särintressen som ofta gör sig hörda.

Jag blir faktiskt RÄDD när jag hör ungdomspolitiker uttala sig på det sättet. Jag inser hur snäva gränserna är mellan öppen fascism och de ”nyliberala” idéer som han och resten av högeralliansen fäktar för.

Vinner de valet så kommer det att bli svårt för 90% av befolkningen i Sverige och jättebra för de resterande 10%.

Den enda tröst man kan finna i en sådan utveckling är väl att motsättningarna mellan högerpolitiken och vanliga människor förhoppningsvis vaccinerar landet mot nya högerregeringar.

F.ö. fick jag inatt en himla käck bild från en vänsterpartist i Flen. Den handlar om just centerpartiets politik och finns att beskåda här:

http://www.jinge.se/index.php/allmnt/maud-den-star-for-sig-sjalv.htm

Han vill dessutom att bilden ska spridas så att så många som möjligt kan se den. Med andra ord är den fri att använda. Kolla in den, den är SUPER! :-)

Fortsätter Federley sådär så kommer väl han att bli något man skrämmer barnen med.

"- Är du inte snäll så ringer jag Federley!"

Pelle sa...

På pricken, Ali.

Intressant också att rasism (mot fransmän) kan vara så acceptabelt på de liberala ledarredaktionerna och hos andra tyckande borgare. De skulle aldrig få för sig att beskriva ett annat lands medborgare så.

När DN började skriva om revolten försökte nyhetsredaktionen tappert förringa demonstrationerna, med beskrivningar om konstiga människor med ryggsäck och rastaflätor. På bilderna syntes inte dessa till dock. Nu har de väl gett upp på DN. För de 70% av den franska befolkningen, och de en och en halv miljon människor som demonstrerar, kan inte alla utgöra en liten konstig minoritet.

Patrik Renfors sa...

Jinge du har rätt, det låter ju ganska skrämmande, nästan som en "varurv" fast ännu mer reaktionärt.

FEDERLEY, FEDERLEY!!!! BUHHHH!
________________________________
(Kajs bildmontage är som sagt var gratis att sprida, han är ju en stark anhängare till fildelning.)
Han likställer delningen med att folk slutar inte köpa böcker för att det finns gratis böcker på biblioteket. Det får snarare upp intresset för kulturen. Se på www.vänsterpartiet.se/debatt


Ali ditt inlägg var dessutom väldigt målande, beskrivande och klockrent.

Erik Hultgren sa...

Frågan är bara varför fransmännen inte demonstrerade alls, utan tvärtom är rätt nöjda med CNE, den lagändring som gör att alla företag med under 20 anställda kan stifta kontrakt som undantar anställda från arbetsrätten?

Fransmännen är mer pragmatiska och mindre dogmatiska än Ali verkar tro. Nog accepterar de gärna lägre anställningstrygghet om de är säkra på att alla behandlas lika och att det ger fler jobb.

Egendom är stöld sa...

Jag tänkte tanken redan under upproren i förorterna. Vidskepelse kanske, men det brukar vara nåt stort på gång när parisarna bryter gatsten. Franska revolutionen, Pariskommunen och 68-revolten spred sig över hela Europa och förändrade den politiska kartan överallt.

Det sägs att revolter kommer när människor får det drastiskt bättre eller när de får det drastiskt sämre. Jag har en kompis som tycker att man borde stödja nyliberal politik för det kommer att leda till så mycket elände att hela systemet kommer att falla. Lite väl cyniskt för min smak, men det verkar ändå som om de nyliberala idéerna om kapitalismens välsignelse är det största hotet mot kapitalismen.

Erik Hultgren sa...

Jag vet inte vad Ali har för policy när det gäller att länka till ens egna bloggar, men jag har i alla fall i detta inlägget redogjort för en stora skillnaden mellan CNE (som gillas av fransmännen) och CPE (som orsakar de stora protesterna). CNE är också en typ av kontrakt som fråntar en anställd från arbetsrätten, det har varit mycket lyckat i Frankrike och gett många nya jobb.

Anonym sa...

Egendom är stöld räknade upp de franska revolutionerna. Ytterligare två dylika bör nämnas: 1830 och 1848 års revolutioner.

Den bästa kommentaren på Federleybloggen gjordes för en halvtimme sedan och löd som följer: "Kan de inte äta kakor?"

Bobbo sa...

2 anställda, 1 sparkad

betydligt sämre än

0 anställda

antar jag.

Bobbo sa...

Ni är gränslöst osolidariska med de utan jobb. Ni borde skämmas.

Ceasar Pellegrims sa...

"CNE är en succé. Sen det infördes har 24% av alla nyanställningar skett med det särskilda avtalet"

Ar det sant? Har arbetsgivarna valt att utnyttja mojligheten att ge sina anstallda ett samre anstallninsskydd? SUCCE!!!!!!!!!

jag har ocksa en blogg i amnet om man nu far gora reklam har...

Beth sa...

Om sämre anställningstrygghet skulle leda till högre sysselsättning, hur kommer det sig då att arbetslösheten inte sjunkit i takt med att otryggheten på den svenska arbetsmarknaden ökat? Hur kommer det sig att vi tidigare hade såväl bra anställningstrygghet som full sysselsättning?

Anonym sa...

"Hur kommer det sig att vi tidigare hade såväl bra anställningstrygghet som full sysselsättning?"

För att man kan göra så ett tag om man låter det offentliga pynta. Notan kommer senare och har betalats särskilt av era väljare.
(v)

Erik Hultgren sa...

Ceasar, du glömde meningen därefter som talade om att man beräknar att en tredjedel av dessa jobb inte hade skapats annars.

Och de som utnyttjat den avskaffade arbetsrätten mest är, som sagt, inte företagen, utan arbetarna. I de fall där man utnyttjat att det inte finns någon uppsägningstid är mer än hälften fall där det är arbetaren som sagt upp sig!

elliv sa...

*Applåd*

Känns som du skrivit en mycket viktig post Ali. Printar ut den direkt.

inkimar sa...

Anonymous.

"För att man kan göra så ett tag om man låter det offentliga pynta. Notan kommer senare och har betalats särskilt av era väljare."

Goddag yxskaft.
Var det ett översatt citat från Milton Friedman ?

- i

Anonym sa...

Om det varit en miljon högerextremister, hade det varit rätt (i betydelsen 'demokratiskt') att lyda deras krav då? En miljon är riktigt många, men såvida inte antalet röstberättigade i Frankrike sjunkit till typ två miljoner så är det ingen majoritet.

Varför ska en liten grupp människor (=särintresse) få styra över politikerna? Jag misstänker att franska politiker struntar ganska rejält i vad borgerliga ledarsidor skriver, men varifrån får ni att det skulle vara 'odemokratiskt' av den franska regeringen att genomföra en politik som de har mandat för (det är väl en högerrregering som valts, eller?), eller odemokratiskt att ens uppmana dem att genomföra denna politik? You guys...

(För övrigt hade väl eliten 1789 rätt angående franska revolutionen, när de trodde att det skulle gå åt skogen. Massavrättningar och storkrig, det är ett mönster som känns igen liksom...)

Oldtimern sa...

Vill du öka din aktieutdelning. Var för förslaget.

Vill du ha sparken var emot.

Tror du att du får ett nytt jobb känn dig lurad.

Ceasar Pellegrims sa...

enligt opinionsundersokningar ar 66 procent av fransmannen emot CPE. De som ar framforallt emot ar ar givetvis de som drabbast hardast, dvs ungdomar och arbetare. Dessa anvander nu de medel de kan, dvs strejker och demonstrationer for att forsvara sina intressen. Pa samma satt brukar storfinansen, som Ali mycket riktigt papekar, forsvara sina intressen genom ot om att flytta sin produktion utomlands osv. Det handlar helt enkelt om konfrontationen mellan tva motstridiga intressen.

Anonym sa...

Nu för tiden är det arbetarklassen som genom facket suger ut de arbetslösa. Bra jobbat...

Anonym sa...

Trots att troligen 90-99 procent av media är extremt positiva till de nyliberala försämringarna, så är närmare 70 procent av fransmännen emot det. Jag anser att intresset med stöd av två tredjedelar av befolkningen är det som bör gå före intresset med stöd av inte ens en tredjedel och som gynnar ett försvinnande litet fåtal.

Oldtimern sa...

Facket slåss för arbetarnas rättigheter även för de arbetslösa kamraterna.

Själv tror jag mer på att företagens kvartala hypervinstintresse är det stora problemet.

När skapades det nya jobb genom tillväxt? Nej pengar ska generera ännu mera pengar genom spekulation. Kärnverksamheten i ett företag är allmer sekundär.

Erik Hultgren sa...

Att tillväxt aldrig skapar nya jobb är ett Sverige-specifikt problem. I nästan alla länder är högre tillväxt direkt kopplat till fler jobb.

Gabriel sa...

"Det mest slående likheten är att man anser sig stå över demokratin. Det ställs ultimatum. Gör som vi vill annars... låter man hälsa från gatans parlament."

Wow, det är som om Arvidsson har totalt glömt bort vad "demokrati" ens betyder.

Neoliberal Agenda sa...

Vinner de valet så kommer det att bli svårt för 90% av befolkningen i Sverige och jättebra för de resterande 10%

jinge, du kan vara helt lugn. Om borgarna får makten i Sverige så kommer det vara i princip lika dåligt som nu. Med deras skattesänkningstakt så tar det minst 10 år innan vi är nere på våra grannländers nivå...

Neoliberal Agenda sa...

Deklarationen om individens rättigheter, som tecknades ner efter stormandet av Bastiljen 1789, kan jag nästan helt skriva under på. Tänk om det var dit vänstern ville. Då skulle vi inte behöva bråka om mycket

Articles:
1. Men are born and remain free and equal in rights. Social distinctions may be founded only upon the general good.

2. The aim of all political association is the preservation of the natural and imprescriptible rights of man. These rights are liberty, property, security, and resistance to oppression.

3. The principle of all sovereignty resides essentially in the nation. No body nor individual may exercise any authority which does not proceed directly from the nation.

4. Liberty consists in the freedom to do everything which injures no one else; hence the exercise of the natural rights of each man has no limits except those which assure to the other members of the society the enjoyment of the same rights. These limits can only be determined by law.
...

Declaration of the Rights of Man - 1789

Findus sa...

Visserligen har ovanstående lista med rättigheter fyllt ett positivt historiskt syfte men ärligt talat innehåller de en hel del luft och önsketänkande.

Även om jag tycker att naturliga rättigheter är nonsens på styltor kan jag ändå kanske skriva upp på listan eftersom den är så abstrakt att man nästan kan fylla den med vilken mening som helst.

Anonym sa...

Det bästa för Sverige och övriga stagnerade marknadsdiktaturer i €U vore "färgrevolutioner" liknande de västmakterna infört och bekostat i öst, fast här finansierade av socialistiska demokratier och revolutionära demokratier som Venezuela och Kuba etc.

Tänk er Persson hans räknenissar och den övriga nyliberala politbyrån i €U flyendes till USA och Wallstreet hårt trängda av demokratiska krafter från söder....

Sedan får liberalmuppar och andra tärande samhällsparasiter giftsanera golfbanorna och plantera potatis.

Kalle - Dagens (s)itat sa...

Det är alltid lika skrämmande att se hur den annars intellektuella vänstern vurmar och värnar om personer som kastar gatsten och attakerar poliser i en av EU:s huvudstäder.

Det verkar som det beror på en gammal dröm om proletäriatets uppvaknande, om stormningar av Bastiljen och högläsningar ur Marx.

Men betänk då för allt i världen att vi lever i en demokrati. Vi lever fortfarande i kanske den sista enda demokratiska världsdelen där mer än 20% röstar.

Hoppas att vi kan förbli så. En folkhop som attakerar poliser och våldför sig på invånare i en demokrati är inte annat än en mobb. En mobb som vi inte ska lyssna på, för då märker de att våldsretoriken fungerar.

Tänk den dag då företagen stänger ner sina fabriker och säger: Nu får det vara nog, vi pallar inte att vara landets kassako samtidigt som vi är landets fårahuvud i alla frågor.

Till själva frågan, om vi lämnar Frankrike:

I Sverige finns det två läger i politiken: De som anser att företagare är ett nödvändigt ont, och att vinster är farliga saker som måste beskattas och konfiskeras. Sedan finns det de som anser att företag bygger Sverige, och att vi behöver företagen för att skapa den välfärd som vi alla är stolta över.

Jag vet vart min röst kommer gå.

Egendom är stöld sa...

Kalle:
Tänk den dag då företagen stänger ner sina fabriker och säger: Nu får det vara nog, vi pallar inte att vara landets kassako samtidigt som vi är landets fårahuvud i alla frågor.

En nåd att stilla bedja om. Då kunde ju de anställda i fabrikerna ta över istället, fast utan stora aktieägare och chefer med feta bonusar att föda. Jag förstår att du tror att det skulle sluta med katastrof, men tillvaron är inte en Ayn Rand-roman -jo, jag har läst (i allafall halva) romanen där detta scenario målas upp. Det som slog mig då var hur fullständigt oreaIistiskt det var. Ingen är så oumbärlig att allt skulle rasa samman om han (som det oftast är) lämnade sin post. Det är ju bara vidskepelse. Däremot är det lätt att föreställa sig vilken katasrof det skulle bli om den verkliga kassakon (arbetarna) fick nog och lade ned sitt arbete.

Anonym sa...

Demonstration mot uppluckringar i arbetsrätten

Tisdag 28 mars kl. 18.00 på Sergelstorg möts vi för att demonstrera vårt stöd för våra franska kamrater som samma dag går ut i generalstrejk mot ett lagförslag som minskar anställningstryggheten för personer under 26 år. Lagen går ut på att arbetsgivare som anställer ungdomar ska ha rätt att inom två år säga upp dem utan motivering. Samma förslag har Centerpartiet planer på att lägga i Sverige. Så demonstrationen är även mot att Centern vill minska de rättigheter vi kämpa oss till och med det splittrar oss och ställer arbetare mot arbetare.

Arbetsgivarna i EU har en plan för hur arbetsrätten del för del ska monteras ner. Samma förslag dyker upp samtidigt i olika länder. Idag är det anställningsskyddet som ska skotas, i morgon strejkrätten. Frankrike visar vägen genom att omedelbart göra motstånd. Och vi måste nu göra dem sällskap i försvaret av arbetsrätten. Endast som en enad arbetarrörelse som kämpar tillsammans över generations-, köns- och statsgränser kan vi stå emot arbetsgivarnas försök att luckra upp arbetsrätten. Vi vill ha mer inflytande över våra liv, inte mindre!

/Förenade Arbetare

Anonym sa...

"Jag ser två orsaker till skrämselhicka hos marknadsdiktaturens rövaroligarki den första är givetvis protester hos en allt annat än passificerad folkmassa och mot den globaliserade amerikanska marknadsdiktaturen uppstudsiga "regimer" såsom i latinamerika och här på hemmaplan Vitryssland, trots miljarder från €Us och USAs propagandaministerium till professionella samhällsomstörtare och propagandaradio dygnet runt, väljer en förkrossande majoritet en folkkär politiker som vägrar ta på den nyliberala tvångströjans massarbetslöhet nyfattigdom och misär."

Det är inte en slump att det är på just den här bloggen man kan läsa en sån här kommentar. Som Orwell uttryckte saken: Frihet är slaveri, slaveri är frihet.

Anonym sa...

En nåd att stilla bedja om. Då kunde ju de anställda i fabrikerna ta över istället, fast utan stora aktieägare och chefer med feta bonusar att föda. Jag förstår att du tror att det skulle sluta med katastrof, men tillvaron är inte en Ayn Rand-roman -

Ditt upplägg har provats i den verkliga tillvaron (massor av gånger) och ja, det slutade med katastrof.

Anonym sa...

sett detta föresten?
http://moderskeppet.blogspot.com/2006/03/esbati-frbereder-partibyte.html

Anonym sa...

Nej, vägen ur ungdomsarbetslösheten är reglering och åter reglering. Lagstifta bort ungdomsarbetslösheten och tvinga genom lag företag att vardera företag skall anställa en person till. Jättebra, så skall problemen kollektivt lösas!

Sedan lek med tanken att Sverige var en delstat i Amerika. För det första skulle det vara den fattigaste och efter några år den folktommaste. Ingen skulle välja att bo där med det orimliga skattetrycket. T o m Ali skulle flytta från sitt socialistiska paradis av skatte- och arbetsskäl (jobb i andra stater). Min grabb går ur universitet i juni, har ett erbjudande som ger 11000 dollar i månaden med 27% skatt. Momsen är 8% tror jag. Flickvännen tjänar strax över 5000 dollar som sjuksköterska. Hur kan det komma sig den landstingstyrda skjukvården lönar så illa. Det är ju enligt vänstern en perfekt modellen med starka inslag av planhusshållning.

Ibland är verkligheten riktigt obehaglig för alla statskramare.