*

måndag, juni 27, 2005

Svenskt näringsliv: Vi fattar ingenting

För några dagar sedan kom Svenskt Näringsliv med rapporten ”Lika eller inte – om män i lönestatistiken”, som väckte viss uppmärksamhet (som allt annat SN företar sig). En närmare genomläsning avslöjar en monumental blindhet (och ointresse) för könsstrukturer i samhället.

Budskapet är detta: ”Vi har inte hittat något som ger belägg för att det förekommer en omfattande, strukturell lönediskriminering i denna undersökning”. Det skulle ju ha varit en intressant och förvånande upptäckt. Men faktum är att rapporten visar precis motsatsen.

De stora skillnader som finns i genomsnittslön mellan män och kvinnor ”förklaras” i rapporten på olika sätt. I en så kallad ”förklaringstrappa” visar man att mycket av glappet beror på strukturella skillnader i undersökningsmaterialet. Lysande. En stor del av skillnaden beror så på vilken utbildning man har och vilket yrke man väljer! Well…

Till exempel, konstaterar man, har kvinnor utbildningar som inriktar sig på samhällsvetenskap, juridik, handel och administration, sjukvård och social omsorg. Män har i högre utsträckning utbildning som riktar sig mot teknik och tillverkning. På vilket sätt menar Svenskt näringsliv att detta förklarar löneskillnaderna? Mer än att konstatera att det är så det är. I själva verket är det ju precis detta som är den strukturella nedvärdering av kvinnor som sker på arbetsmarknaden. Att utbildning och senare anställning inom tekniksektorn ger mer pay-off än inom sjukvård hänger förstås samman med att det är många kvinnor i den senare sektorn. Det är ett både lätt konstaterat och väl undersökt faktum att yrken som byter ”könsmärkning” också byter relativt löneläge. När kvinnorna blir fler sjunker lönen. Men det är sånt som inte kan begripas med SN:s utgångspunkter.

Ganska lustigt blir det när SN skriver så här:
”I debatten förekommer ofta påståendet att kvinnor återfinns bland de lägst betalda yrkena, och att detta skulle vara ett bevis för en strukturell könsdiskriminering”.
Men, detta är enligt SN överdrivet; ”en sanning med modifikation”. Men deras egen uppradning av de 25 yrkesgrupper som har de lägsta lönerna visar att 13 av dem är kvinnodominerade, medan 4 är mansdominerade. Slumpmässigt? Ännu tydligare blir det om man noterar (vilket SN förstås inte gör) att de ”jämlika yrkesgrupperna” (8) är marginella i storlek (trädgårdsskötare, privatbokbindare, fjäderfäuppfödare), medan framför allt de kvinnodominerade är mycket stora yrkesgrupper som barnsöktare, köks- och restaurangbiträde, hotell- och kontorsstädare. (Man kan förresten också notera att bland de 4 mansdominerade låglöneyrkena finns tydliga ”invandrartäta” yrkesgrupper som handpaketerare, fönsterputsare och taxiförare).

Ett stort steg i ”förklaringstrappan” tas av skillnader mellan företag, ”eftersom det bara är inom en och samma arbetsplats som det enligt lagen kan förekomma lönediskriminering”. Här bekräftar SN återigen att man helt enkelt inte fattar vad strukturell lönediskriminering handlar om. Den diskriminering som är olaglig för det enskilda företaget är bara en mycket liten del av den diskriminering som ändå förekommer. Det är det som ”bara händer”.

Det går från klarhet till klarhet. SN konstaterar att en viktig faktor som ”förklarar” varför kvinnor inte diskrimineras, är att mycket av löneskillnaderna beror på att fler män är chefer! Och att de riktigt högavlönade nästan alltid är män. De som har löner som avviker nedåt skiljer sig från dem som har löner som avviker uppåt ”genom att de har annan bakgrund, andra arbetsuppgifter och annat ansvar. De är exempelvis i mindre utsträckning chefer och har kortare utbildning”. Det är briljant. SN har helt lyckats missa själva problemet – att kvinnor inte blir chefer, trots att de är minst lika kompetenta – blir bortplockade i processen, för ledarskap och manlighet betraktas som synonyma. Män väljer män. Män belönar män. SN konstaterar liksom bara att ”det är som det är för det blev som det blev”.

När man ”förklarat” en del av löneskillnaderna på så sätt konstaterar man att det återstår ca fem procent. Då skriver man:
”Kvarstående skillnader beror på andra faktorer som inte fångas upp i vår undersökning, men som är väl kända från andra undersökningar som viktiga förklaringsfaktorer. Det är bland annat antalet år i yrket, antalet år i företaget, en mer finfördelad gradering av arbetets svårighetsgrad och mångsidighet”
De sistnämnda faktorerna är tämligen exakt sådant där den strukturella diskrimineringen av kvinnor yttrar sig i verkliga, dagliga värderingar. Det män gör anses vara svårt och mångsidigt – det kvinnor görs, tvärtom. SN fattar helt enkelt ingenting.

Det blir också lite lustigt när SN noterar att det skett förändringar i svenskt arbetsliv – fler kvinnor är ingenjörer och ekonomer än förut – och att löneskillnaderna därför skulle kunna minska. Men det är ju precis aktiva åtgärder för att åstadkomma den typen av förändringar som arbetsgivarna och deras politiska fränder har motverkat genom hela historien. På samma sätt konstateras att ”Sverige tillhör de länder i världen som har högst förvärvsfrekvens bland kvinnor”. Jovars. Men varför? Jo, på grund av den nordiska välfärdsmodellen – för att det finns en familjepolitik och offentliga jämställdhetssträvanden, som gör det möjligt i större utsträckning än andra länder att vara förvärvsarbetande och ha barn. Precis de sakerna har SN:s politiska fränder alltid bekämpat och vill ännu dramatiskt försämra (sänkta ersättningar i föräldraförsäkringen, avskaffad eller försämrad maxtaxa, nedmonterad offentlig barnomsorg, nej till utökad individualisering av föräldraförsäkringen.

SN konstaterar vidare att löneskillnaden mellan kvinnor och män är mycket mindre bland arbetare jämfört med tjänstemän. Och det beror på vadå? Jo, att kollektivavtalen är mer omfattande och individuell lönesättning ännu förekommer i mycket mindre utsträckning bland arbetare. SN:s position kring de frågorna torde vara känd.

Av SN:s rapport kan man alltså dra några tydliga slutsatser:
* Det förekommer en omfattande lönediskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden
* SN begriper inte alls detta
* SN:s lösning på problemet är att ”det grejar sig”, när historisk erfarenhet visar motsatsen
* De politiska förslag som SN normalt sympatiserar med leder till ökade löneskillnader mellan män och kvinnor
* Arbetsgivarnas syn på arbetsmarknaden går stick i stäv med konkreta feministiska strävanden.
Eller allra tydligast, med ett citat från SN:s egen rapport: ”De skillnader som finns har i stor utsträckning naturliga förklaringar”.

26 kommentarer:

Veronica Palm sa...

Ja, det är så enkelt. Den strukturella diskrimineringen är just strukturell, och för att bryta patriarkala strukturer krävs mer än Svenskt Näringslivs analyser.

Anonym sa...

Ja svenskt näringsliv upphör aldrig att förvåna...

och föresten, inte för att det hör hit, men enligt aftonbladet.se så skrev du senast i din blog den 18 maj....

Anonym sa...

"Att utbildning och senare anställning inom tekniksektorn ger mer pay-off än inom sjukvård hänger förstås samman med att det är många kvinnor i den senare sektorn."

Eller att den senare är statlig.

Anonym sa...

Väljer man att utbilda sig till låglöneyrken så får man skylla sig själv.

På mitt jobb är vi ca 80-85% män och alla är vad vänstern kallar "höginkomsttagare", dvs personer som betalar statlig inkomstskatt. Jag vet inte vad vi ska göra åt vårt "strukturella problem". Vi kan ju inte rå för att kunderna vill betala bra för våra tjänster och vi har verkligen försökt att rekrytera fler kvinnor men det är så få sökande.

daniel sa...

Jag har själv suttit i lönedelegationer och sett otaliga exempel på oskäliga löneskillnader mellan kvinnor och män.

Klart det är ett strukturellt problem, den som påstår något annat ljuger medvetet. Så lågt skulle väl aldirg Sn sjunka? ;)

Peter Karlberg sa...

Kan inte låta bli (eftersom jag håller med om det mesta i inlägget) - Esbati refererar SN:s rapport och skriver:
"På samma sätt konstateras att ”Sverige tillhör de länder i världen som har högst förvärvsfrekvens bland kvinnor”. Jovars. Men varför? Jo, på grund av den nordiska välfärdsmodellen – för att det finns en familjepolitik och offentliga jämställdhetssträvanden, som gör det möjligt i större utsträckning än andra länder att vara förvärvsarbetande och ha barn."
Kanske borde detta problematiseras något. Varför har vi en familjepolitik och offentliga jämställdhetssträvanden. Om vi tittar på den ekonomiska utvecklingen från 50-talet och framåt är det lätt att se att utvecklandet av familjepolitiken går hand i hand med två företeeelser nämligen å den ena sidan en mycket stor efterfrågan på arbetskraft (såväl kvinnor om invandrare efterfrågades av industrin) och å den andra sidan en kostnadsutveckling som inte längre gav möjlighet att försörja en familj på en lön (arbetarlön).

Att se de bakomliggande ekonomiska drivkrafterna till olika företeelser i samhället är viktigt. Utan en sådan analys blir mycket oförklarligt eller, som i detta fall, fel. Spelet mellan de ekonomiska drivkrafterna och utformningen av politiken/samhållsutvecklingen är intrikat men förstås bäst om man ser hur de förra påverkar också våra tankemönster.

Patrick sa...

Lite kommentarer och fragor. Ursakta att jag skriver pa engelskt tangentbord.

Ali pastar att "yrken som byter ”könsmärkning” också byter relativt löneläge", men belagger inte detta. Vilken studie har visat pa detta? Det lar val bara finnas ett litet antal sadana yrken. For att kunna havda sambandet bor ju relativa lonelaget forandras for de flesta av de studerade yrkena och inte bara ett enstaka fall. Vore intressant med en lank till en studie om detta.

Ali pastar vidare foljande kausala samband: Kvinnoyrken har generellt lagre lon av mansyrken pga de ar kvinnodominerade. Korrelationen ar belagd men inte kausaliteten.

Att fler man an kvinnor ar chefer kan man inte ta som intakt for lonediskriminering, som Ali gor. Det ar en annan form av diskriminering. Lonediskriminering handlar val om att person A far mer i lon an person B for samma arbete. Att person A har en hogre befattning med hogre lon an person B ar inte lonediskriminering. Ska man blanda in detta i lonediskrimineringsdebatten maste man ocksa blanda in andra fragor, som varfor sa fa kvinnor valjer hogre ingenjorsutbildningar och sa fa man valjer vardutbildningar t.ex.. I en marknadsekonomi ar det naturligt att en ingenjor far hogre lon an ett vardbitrade.

Forstar jag Alis insinuationer korrekt nar jag tolkar att han skulle onska foljande:
1. I varje yrke/befattning/foretag ska konsfordelningen vara 50/50.
eller alternativt
2. Alla yrken/befattningar ska ha samma lon, aven i olika foretag.

Endast med nagon av dessa atgarder skulle detta "statistiska problem" kunna atgardas?
Eller har jag missat nat?

Skulle alt 1 inforas medelst politisk styrning skulle val den individuella friheten inskrankas avsevart? Det verkar omojligt att fa manniskor att frivilligt valja "ratt", sa att denna statisktiska jamvikt skulle uppsta. Aven med propagandakampanjer.

Alt. 2 skulle innebara marginalskatter pa 100% eller socialisering av det privata naringslivet och forbud mot utlandska foretag i Sverige.

Om Ali inte efterstravar exakt lonerattvisa mellan konen undrar jag hur manga procent/promille han kan tolerera och varfor just denna niva skulle vara acceptabel.

Vanligen,
Patrick

Tobias Lindberg sa...

Mycket bra analys Ali, väldigt intressant!

Magnus Ahlkvist sa...

Patrik, du ger två möjliga önskningar till Ali (och oss andra?):
1. I varje yrke/befattning/foretag ska konsfordelningen vara 50/50.
eller alternativt
2. Alla yrken/befattningar ska ha samma lon, aven i olika foretag.


Världen är svartvit verkar det som.
Vad sägs om följande ganska modesta önskan: Löneskillnaderna mellan kollektivet "män" och kollektivet "kvinnor" ska vara försumbart liten.
För det är ju just det SN konstaterar - att skillnaderna mellan de båda kollektiven är stora, trots att utbildningsnivån i kollektiven INTE är särskilt stora.
Du skriver dessutom: Att fler man an kvinnor ar chefer kan man inte ta som intakt for lonediskriminering, som Ali gor.
Jag föreslår att du läser igen vad Ali faktiskt skriver - att det som i laglig mening är lönediskriminering är den lilla delen, medan den strukturella är det stora problemet. Därför blir din fortsatta diskussion om vad som egentligen är lönediskriminering. Du hävdar att man måste blanda in faktorer "som varfor sa fa kvinnor valjer hogre ingenjorsutbildningar och sa fa man valjer vardutbildningar t.ex..". Varför måste man göra det? Varför är det aldrig ok att bara fråga sig varför vård värderas lägre än mekanik, trots att det är vårdpersonal det är ont om, och mekanik-ingenjörer det är gott om?

Magnus Ahlkvist sa...

"...skillnaderna i utbildningsnivån" ska det naturligtvis vara...

Patrick sa...

Magnus, jag harddrog det hela en aning. :)

Du skriver:
"Vad sägs om följande ganska modesta önskan: Löneskillnaderna mellan kollektivet "män" och kollektivet "kvinnor" ska vara försumbart liten."

Det ar precis denna onskan jag funderade kring. Utifran Alis ursprungspost gissade jag att han delade den.

Hur kan man politiskt uppna att loneskillnaderna mellan kollektivet man och kollektivet kvinnor ar forsumbart liten? Det verkar ju uppenbarligen vara sa att om man later marknadskrafterna och de individuella valen styra, sa uppnar man inte denna forsumbart lilla skillnad.

En onskan ar ju forstas oskyldig, men nar man ska forsoka omsatta sin vision i praktisk politik blir det mer intressant. Darfor skrev jag ner tva politiska vagar till denna jamlikhet mellan kollektiven man och kvinnor.

Nu till den andra punkten i ditt inlagg, "laglig" och "strukturell" diskriminering. Jag tror inte SNs rapport har nagon avsikt att besvara fragan varfor chefer har hogre lon an icke-chefer, mekanik-ingenjorer hogre lon an vardbitraden osv. Inte heller forsoker rapporten besvara varfor fler man an kvinnor ar mekanik-ingenjorer osv... Daremot forsoker den utreda ifall det inom samma yrke/befattning/foretag finns loneskillnader som endast kan forklaras med konsskillnader. Dessa visade sig ju betydligt mindre an for kollektiven.

Ja, man kan ju fraga sig varfor vardpersonal har lagre lon an mekanik-ingenjorer? For egen del tycker jag att svaret ar ganska sjalvklart. Mekanik-ingenjorernas loner satts till ganska stor del av marknaden, dar individuell lonesattning och lonesamtal spelar en stor roll. Vardpersonal kan sallan paverka sin lon pa samma satt. De kan inte bli rekryterade av en konkurrerande verksamhet pga sin kompetens och skicklighet. Deras personliga produktivitet speglar knappast loneutvecklingen. Dessa faktorer, integrerade over forra seklet, har nog en avgorande betydelse for dagens lonebild.

Vidare kan man reflektera kring det marknadsekonomiska vardet av olika arbetsinsatser. Vad ar folk villiga att betala for vard? Vad ar folk villiga att betala for en mobiltelefon? Sen kan man ta in massproduktionsfordelar for industriarbeten och komma fram till att det formodligen inte ar helt tokigt att en ingenjor betalas mer for sitt arbete.

Detta synsatt kan ju te sig kallt och omanskligt dar ett arbetes varde bestams av opersonliga marknadskrafter. Vill man tygla dessa marknadskrafter sa att statlig vardpersonal tjanar lika mycket som privatanstallda ingenjorer (alt 2. i posten ovan), far man val sla pa 100% marginalskatt over en viss niva (och 0% under?) eller socialisera naringslivet for att pa sa satt politiskt kunna bestamma ingenjorernas loner. Vilka andra alternativ finns for att garantera samma lon for vardbitraden som ingenjorer?

Alexander sa...

Anledningen till att kvinnor har lägre löner beror till stor del på att de har stat, landsting eller kommun som arbetsgivare. En sjuksköterska som jobbar för ett privatsjukhus i USA tjänar mycket mer än sina svenska kollegor. Likadant är det med lärare och bibliotekarier.

Ali Esbati sa...

1. I andra länder stannar kvinnor i högre utsträckning hemma och får noll lön för att göra ungefär samma saker. I Sverige har kvinnor rekordhög förvärvsfrekvens.

2. De lägsta lönerna förekommer inom privat handel.

3. Jag förväntar mig inte att du ska förstå 1 eller 2. Eller för den delen något annat som avhandlas i inlägget och i kommentarerna.

Patrick sa...

Ali,

1. Kan du fortydliga relevansen av ditt pastaende for den foreliggande diskussionen?

2. Ar det konstigt? Att sitta i kassan kraver inte direkt nagra forkunskaper. Forresten, vad har det med saken att gora?

3. Varfor skriver du da inlagget? Det ger intrycket av att vara en manover for att leda bort uppmarksamheten fran sakfragan. Dessutom har punkt 3. en nedlatande och elitistisk ton.


Vanligen,
Patrick

Alexander sa...

I Sverige får kvinnor betalt från staten för att stanna hemma. Det kallas för sjukskrivning...

Anonym sa...

Nej, löneskillnaderna beror inte på att "kvinnor har statliga jobb." I så fall skulle löneskillnaderna inte finnas i den privata sektorn, och det gör de. Så ni kan med gott samvete sluta bjäbba om det.

Patrick sa...

SNs undersokning handlar endast om den privata sektorn.

Rensat for individskillnader i endast yrke, alder och utbildning aterstar en skillnad mellan man och kvinnor pa 4.8%.

Skulle man rensa for skillnader i antal år i yrket, antal år i företaget, arbetets svårighetsgrad och komplexiteten i arbetsuppgifterna skulle skillnaden formodligen vara annu mindre. Den skulle kanske till och med vara "forsumbar".

Det som isafall endast aterstar att braka om ar varfor "kvinnoyrken" har lagre lon.

Staffan W sa...

Det är ju glädjande att även högern till slut börjat oroa sig över de låga kvinnolönerna inom den offentliga sektorn. Länge så fnös man ju bara åt "den ofantliga sektorn" och menade att det bara var låtsasjobb för att sysselsätta kärringarna med nåt. Är ni med på vänsterns förslag om lönehöjningar nu alltså?

Patrick sa...

Staffan skrev:
"Är ni med på vänsterns förslag om lönehöjningar nu alltså?"

Inte for att jag kan tanka mig att har pa nat satt representera den sa kallade "hogern".

Dock ar jag med pa ditt eller "vansterns" forslag om lonehojningar. Lonehojningar framforallt till de lagbetalda akademiska "kvinnojobben", som larare och sjukskoterska. Eftersom det ar lonen efter skatt som raknas skulle man ju kunna sanka skatten for laginkomsttagarna.

Fragan ar varifran man ska ta pengarna. Om vi bortser fran alternativet att lana dem ar val "vansterns" forslag att ta dem fran hoginkomsttagare. "Hogerns" forslag ar val att ge mindre pengar till dem som inte jobbar alls. Ar det korrekt uppfattat?

Alexander sa...

Jag tycker vi skall montera ner och privatisera den offentliga sektorn. På så sätt kommer kvinnojobben där få högre status och lön.

Anonym sa...

Ali, vi väntar på källor för påståendet att
"Det är ett både lätt konstaterat och väl undersökt faktum att yrken som byter ”könsmärkning” också byter relativt löneläge. När kvinnorna blir fler sjunker lönen. Men det är sånt som inte kan begripas med SN:s utgångspunkter."

Du som ändå har en akademisk bakgrund ska väl kunna belägga dina påståenden? Eller var det bara något gripet ur luften?

Mvh Martin

Nicke sa...

Underbar text! Fullkomligt underbar.

Framnför allt gillar jag ditt svar till Alexander!

Johan sa...

Problemet är alltså inte lönediskriminering. Man får olika betalt för olika yrken, that's a fact. Men en kvinna och man inom samma yrke får lika mycket betalt.

Dessvärre är det olyckligtvis så att kvinnor sökt sig till yrken som inte är lika välbetalda.

Det kan inte ha något med att männen alltid varit en klar majoritet under universiteten och högskolorna fram till 2000-talet? Män har alltid haft bättre utbildning. Och det beror säkerligen på att kvinnan inte haft lika mycket att säga till om tidigare genom åren. Absolut. Men nu håller det på att förändras.

Idag är det istället kvinnorna som går ut med bättre betyg, och 55% av studenterna på universitetsnivå är kvinnor.

Allting sker inte över en natt. Men kan strukturproblemen bero på att kvinnorna inte har haft det lika lätt tidigare, och inte nått lika långt?

Anonym sa...

Jag har följt några ordväxlingar på den här siten ett tag nu och har en stilla undran..

Ali, är du över huvud taget kapabel att besvara kritik på ett konkret och respektfullt sätt?

Jag tycker att patriks kritik är både intelligent och insiktsfull. Du skriver också mycket intressant men du är verkligen elitistisk på ett riktigt otrevligt sätt.

Anonym sa...

Jag fattar inte heller ingenting: Är medelålders svensk kvinna och har arbetat inom privat och kommun och har aldrig fått den lön som finns med på listan, alltid lägre. Dessutom är jag sk. privatbokbindare, vars lön skulle vara 17.800,-. Vem är den som bestämmer vilken lön jag skall ha? Är det jag själv, arbetsgivare, ams, a-kassa, fackförening?

Anonym sa...

Du för ett mycket bra resonemang runt SNs rapport i allmänhet & den strukturella könsdiskrimmineringen i synnerhet.
Blev tipsad av en kompis om din blogg. Och hon hade rätt, den är bara för härlig!
/Lisa Björck