torsdag, juli 19, 2007
Aron Etzler om Jan Myrdal
Aron Etzler har en skojig recension av Myrdalsamlingen Medvetandet gör oss ansvariga (Murbruk) i Flamman. Han säger också intressanta saker i en artikel i norska dagstidningen Klassekampen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
80 kommentarer:
Det känns lite drygt faktiskt att läsa att Aron Etzler talar om för mig att jag inte ska lägga så stor vikt vid att Jan Myrdal hetsat mot homosexuella och vad jag vet fortfarande står med fötterna djupt nedtryckta i homofobträsket. Om man är hetero och bara har klasskamp på hjärnan så kanske man kan bortse från såna "petitesser". Men varför skulle jag ta Myrdals högtravande kommunistiska prosa på allvar när han inte ens är beredd att gå med på att alla människor ska ha samma rättigheter till sex och kärlek?
Men det där är ju bara trams. Ge fan i att tala för alla homos, Staffan W. Jag är bög och jag gillar att läsa Myrdal. Jag tycker inte han har rätt i allt, inte om Pol Pot heller.
Han har skrivit hur många böcker som helst och han har nämnt homosexualitet kanske två gånger. Så att påstå att han brukar "hetsa mot homosexuella" är ju en sjuk överdrift.
Herregud han är ju en 80-årig farbror, min morfar är nog betydligt mer homofob.
Anonym 11:10:
Din "ge-fan-i-att-tala-för-en-hel-folkgrupp-jag-tillhör-faktiskt-den"-retorik är trams. Staffan W har inte gjort anspråk på att tala för alla homos. Däremot håller jag med dig, man kan läsa Myrdal trots att han är lite skadad. Både Lindeborg och Etzler skriver om just det där paradoxala i hans författarskap (jag tänker inte skriva skriftställande, det om nåt är trams) - ibland klockrent, ibland helt åt helvete. Han tvingar dock därmed alla att problematisera och analysera både hans texter och hans egen person typ.
Skillnaden är väl att de sexuella inte var erkända "folkgrupper" med rätt att utöva sina sexualiteter i det offentliga rummet, när Myrdal var lite yngre.
Det har han förbannat rätt att reflektera över, han världsbild är betydligt mer komplex än så..
Nej, så skrev jag inte, Staffan W! Jag skrev inte att du skall bortse från någonting – jag skrev att alla, oavsett hur queer de är, borde kunna lära sig något av Jan Myrdals texter. Du kan ha dina egna åsikter helt intakta och ändå finna större delen av Myrdals produktion väl värd att ta del av. Några grejer skulle du förmodligen tycka är bland de bästa du har läst.
Jag tycker Jan Myrdal har fel när han anser att homosexuella inte skall få gifta sig, men jag tycker det är förjävligt att så många idag att inte tycks kunna läsa en författare som en eller annan åsikt de själva inte håller med om. Intellektuellt arbete överhuvudtaget handlar inte om att rynka på näsan åt dem man inte gillar, utan att ta diskussion i sakfrågor.
Jag begriper den inte. Staffan W: Varför skall man inte läsa författare med åsikter som man ogillar?
Var har jag sagt att jag talar för alla homos?
Senast var han väl med på samma antihomoupprop som Maria Corazza Bildt och Paulo Roberto. Så det handlar ju knappast om en groda som han "råkade" kläcka ur sig ett par gånger för längesen.
Huruvida min morfar är mer homofob än Jan Myrdal vet jag inte. Men min morfar gör emellertid inte anspråk på att vara vänsterintellektuell och tro på alla människors lika värde.
Det är, som sagt, lätt att vara överslätande mot människor som i andra sammanhang säger det man vill höra. En fälla som vänstern fallit i så många gånger redan att man kunde tycka att den borde lärt sig sin läxa.
Samma här. Att påstå att Myrdal "hetsar mot homosexuella" är ju bara hysteriskt. Löjligt rent sagt. Jag kan garantera att han aldrig någonsin skulle förneka att homo- och heterosexuella har samma rätt till sex och kärlek. Det är ju en privatsak. Något som för övrigt är lite av hans poäng.
Visst, han har sina uppfattningar om homoäktenskap och om gaykultur. Dem står han för. Vore han lika fixerad vid bögar som diverse Myrdalhatare är vid hans förmenta "homofobi" skulle han uttala sig oftare och med betydligt större frenesi i sådana frågor. Nu koncentrerar han sig nästan alltid på väsentligare saker. Det tycker jag att Staffan W också ska göra.
Om Myrdal och hans goda och dåliga sidor skriver Lars Gustafsson, i Expressen, bäst. Givetvis.
Det behövdes tydligen en samtida liberal för att klara av att skriva en rättvis och fullständigt icke överslätande artikel om den gubben. Surprise...
/Erik
Såg en liten notis om dig och det du skrev om Myrdal i Expressen idag.
Fin bild på dig var det också.
"Rätt att utöva sina sexualiteter i det offentliga rummet", jo så brukar det ju låta när homofoberna går igång. Som att det handlade om att vi ska ställa upp en scen på Sergels Torg där det ska praktiseras analsex mellan män 24 timmar om dygnet istället för en kamp för att även bögar och flator ska kunna ta del av de rättigheter som heterosexuella tar för givet. Som att hålla den man är tillsammans med i handen när man går på stan utan att bli nerslagen eller att kunna gifta sig för att bekräfta sin kärlek.
Sen tycker jag såklart att man även ska läsa böcker av författare som man inte är ense med. Däremot kan man ju ta sig en funderare i det vettiga i att sätta en man som hyllat några av historiens värsta förbrytare på piedestal och tala om det "viktiga" i hans författarskap. Myrdal är säkerligen en utmärkt författare med många litterära kvaliteer. Men hur man kan ta honom på allvar som politisk tänkare övergår mitt förstånd. Knut Hamsun var förutom en nazikollaboratör även en av de främsta modernisterna, och hans skönlitterära alster är säkert läsvärda än idag. Men vilken norrman tar hans politiska ideer på allvar?
Det finns många intellektuella man kan läsa med stor behållning, även om man inte delar deras ståndpunkter i olika frågor. Men jag undrar var gränsen går för att någon faktiskt ska anses som förbrukat material till och med av kommunister? Hur många Pol Pot måste man ha backat upp? Hur många Himmelska Fridens Torg måste man ha försvarat? Eller ursäktas alla politiska härdsmältor av att man har en vass penna och säger mycket som låter vettigt också?
Visst kan man läsa och ha utbyte av en författare trots att man inte delar alla hans(hennes åsikter. Men jag förstår faktiskt Staffans irritation. Hade någon från KDU gjort exakt samma uttalanden som Myrdal om homosexuella hade reaktionerna blivit heeeelt annorlunda, man hade kommit med skojiga kommentarer om bushkramande kreationister men en kommunistisk homofob är rumsren.
Det påminner om hur lustigt det tydligen är att Bohlin avgår som ordförande för att hon är gravid, men när Fraurud gjorde samma sak blev det inga lustiga hemmafruskämt.
Kan tillägga att jag står betydligt närmare UV än KDU politiskt. Det är hyckleriet jag inte tål.
För övrigt har ingen "rätt att utöva sin sexualitet i det offentliga rummet" idag. Det kan leda till åtal om förargelseväckande beteende för både heteros och homos.
Intressant diskussion det här!!!!
Jag kommer antagligen att skriva en "egen" bloggpost snart om Jan Myrdal, för varenda vänstermänniska med självaktning måste tydligen ha en åsikt om karln, men jag kan inte låta bli att komma med några reflektioner redan nu.
Jag håller med Staffan W att Jan Myrdal på många sätt är en oerhört motbjudande åsiktsmaskin, och för mig representerar Myrdal i mångt och mycket det sämsta med 68-vänstern och den maoistiska rörelsen. Den vänster Myrdal tillhör har jag aldrig tillhört, och har heller aldrig velat tillhöra. Myrdals stalinistiska och maoistiska böjelser är mer intressanta av historiska skäl, inte för att de kan tillföra någonting värdefullt till vänstern eller till framtidens socialism. Stalinism och maoism borde kastas på historiens skräphög över misslyckade samhällsexperiment och bankrutta politiska ideologier, och där är Jan Myrdal ett paradexempel på hur fel det kan gå, t. ex. i sitt hyllande av Pol Pots "bonderevolution" i Kambodja.
Sedan håller jag med Aron Etzler att Jan Myrdal TROTS detta är en stor författare som är väl värd att läsa. Myrdal är tyvärr inte den enda intellektuella författare som har visat stor stilistisk och litterär förmåga, men som haft katastrofalt politiskt omdömde och visat sig göra allvarliga misstag. Den norske nazistsympatisören och store författaren Knut Hamsun är ett annat bra exempel. Därför är det nog tur att författare som Hamsun och Myrdal inte har makten i samhället utan är tämligen isolerade opinionsbildare, som kan vara intressanta att läsa och lyssna på, men som totalt saknar förmåga att se bortom sina egna dogmer och sin fyrkantiga ideologiska världsbild. Man ska inte avstå från att läsa böcker av författare som är nazister, stalinister eller kommunister alltså, men man ska heller inte tro på allt de säger och skriver.
Erik Svensson, läste också din blogg, där du skriver att JM och andra förstört en effektiv och bred rörelse mot kriget i Irak,..
Hur skulle det ske enligt din uppfattning? Har du för övrigt undertecknat uppropet om att ta hem de svenska trupperna från Afghanistan
Som någon var inne på och vad Myrdals poäng mycket riktigt går ut på så är sex sexualitet och med vem och vad du föredrar att tillfredställa dina sexuella lustar, en privatsak.
Eller: Det borde vara så.
Men vissa egofixerade promiskuösa grupper väljer då att bygga en hel identitet på detta och anser att man har rätt att tvinga på sin omgivning vad som alltid varit och fortsatt borde vara, en privatsak.
Jag ger fullständigt djävulen i vad Staffan W & övriga sexuella älskar och tänder på, vare sig det är homofiler transvestiter raggsockor eller vad fan som helst och jag är inte "rädd" eller "fobisk" för deras tvångbeteende att föra ut det i samma rum vi alla delar på heller , det är deras manipulativa tolkning.
Däremot är jag jävligt förbannad att behöva vada i skiten, jag tvingar inte på er mitt privatliv och jag anser att ni borde försöka visa lite hänsyn där också.
Transnekro, egentligen säger ditt hatiska och fåniga inlägg allt och en kommentar känns lite överflödig. Men iallafall, du kan vara helt lugn. Du är inte inbjuden varken som deltagare i, eller åskådare till mitt sexualliv. Däremot kommer du att tvingas leva i ett samhälle där såna som jag erkänns ha samma rättigtheter som en sån som du. Om du inte klarar av att leva i ett samhälle där homosexuella anses som fullvärdiga samhällsmedborgare så rekommenderar jag dig att emigrera till nån bibeltrogen delstat i USA. Ta med dig Jan Myrdals bästa som reselitteratur och tröst för ett tigerhjärta!
Ursäkta, Erik Svensson! Jag menade Anders Svensson, trotskisten, med min kommentar ovan. Frågorna om enhetsfront mot USAs krig i Irak och om han undertecknat uppropet om att ta hem de svenska soldaterna i Afghanistan.
Staffan W:
Jag är varken "bibeltrogen" eller "hatisk" eller något annat av de standardyttryck du och andra sexuella kan tänkas använda i hätska utfall mot det faktum att din privatsak borde vara din egen.
Utan det attributet är du lika mycket värd som oss andra, lär dig leva med det och gör vad fan du vill i ditt sovrum men låt det stanna där.
Tramsnekro... Din sexfixering talar ju för sig själv. Alla andra som läst det här har nog snappat att likaberättigande handlar om så mycket mer än att få ditt nådiga tillstånd att göra vad jag vill i mitt eget sovrum. Du verkar ha svårt att föra debatten på en nivå över bältet. Nåt som karaktäriserar de flesta homofober jag sett i aktion.
Intressanta argument om att homosexuella ska hålla sin sexualitet som privatsak, istället för att "störa" oss stackars "vanliga" folk. Då uppkommer ju direkt vad som exakt menas med att "hålla det privat"? Ska inte honomsexuella få hålla hand eller kyssas på allmän plats? Ska dom inte få synas på teve? osv osv...
Vad exakt menas med att hålla det privat och hur ska man kunna begränsa mellan privat och allmänhet?
Varför inte bara erkänna att du är homofob istälet för att försöka blanda ihop korten med denna pseudo-argumentation?
Pseudoargumentation var ordet. Jag är mer intresserad av att få ett svar på min tidigare fråga av nån av er som tvärsäkert påstår att Jan Myrdal skulle vara så oumbärlig för en ny radikal generations politiska utveckling;
"Men jag undrar var gränsen går för att någon faktiskt ska anses som förbrukat material till och med av kommunister? Hur många Pol Pot måste man ha backat upp? Hur många Himmelska Fridens Torg måste man ha försvarat? Eller ursäktas alla politiska härdsmältor av att man har en vass penna och säger mycket som låter vettigt också?"
Kom igen nu, om nu läsandet av Myrdal lyft upp er till en så avancerad nivå så är det väl en lätt fråga att svara på?
Staffan W, du kommer inte att få ett svar på din fråga.
Jag läste själv Myrdal i min ungdom och visst är han en lysande skribent, därom råder inget tvivel. Fråga är istället hur han kunde hamna så snett i alla viktiga spörsmål i vår samtid som Pol Pot, Stalin, Mao, Iran, Afganistan m m. Det pekar enligt min mening mot naivitet. Samma naivitet som kom att prägla 68-rörelsen i Europa underblåst av Vietnamkriget.
Vi får aldrig glömma att denna vänsterrörelse föddes inom universitetsvärlden och har satt avtryck ända till vår samtid. Mestadels medel- och överklassbarn (precis som Myrdal) var de som stod på barikaderna och skrek inklusive mig själv. Förmätet ansåg de sig vara talesmän för arbetarna i den heliga klasskampen.
Problemet var bara att arbetaren redan då fått bra standard och brydde sig inte om klasskampen och vad dessa f d borgarbrats ansåg vara deras eget bästa. Det fanns m a o ingen koppling till den svenska och europeiska verkligheten.
Det blev istället pannkaka av det mesta och sekterismen breddades och blev till sist ett självändamål i sig. Det gällde istället att vara mest renlärig kommunist. Denna intellektuella "hjärngymnastik" fortsätter ännu i våra dagar inom en självutnämnd elit.
Man blundar då som nu för kommunismens och planhushållningens alla tillkortakommanden genom historien. Inklusive alla de som dog.
Att arbetarna sedan länge har vänt revolutionsvänstern ryggen verkar man inte ha förstått.
Mr. JB
Staffan W har argumenterat på två sätt för att Jan Myrdal skall ställas i giftskåpet. Först genom att fråga hur man skall kunna ”ta Myrdals högtravande kommunistiska prosa på allvar när han inte ens är beredd att gå med på att alla människor ska ha samma rättigheter till sex och kärlek?” Sedan genom frågan ”hur många Pol Pot måste man ha backat upp och hur många Himmelska Fridens Torg måste man ha försvarat” innan det blir karantän.
Ja, det är rimliga frågor. Men svaret är att tar mångas högtravande prosa på allvar och att vi de facto tolererar det mesta dagligen. Det blir inte många kvar (varken til höger, vänster eller i mitten) om man skall vara nogrann med att sluta läsa alla som har i ens eget tycke obehagliga åsikter. Speciellt om båda Staffans kriterier skall tillämpas: man skall inte ha försvarat någon missdådare och man skall ställa upp på det mest fundamentala i vänstern.
Varför inte börja med att sluta läsa alla de skribenter som stödde bombningarna av Kosovo, Afghanistan och andra s.k. humanitära interventioner. Där går inte bara nära nog samtliga ledarsidor i svenska dagstidningar bort, utan också ungefär 1/3 av alla vänsterintellektuella bort – alltså om du bryr dig om huruvida människor bombas till döds eller inte. Gå in på den rakt motsatta riktningen och sluta läsa de som i avgörande ögonblick stött antingen Sovjetunionen, Kina, Kambodja, Vietnam, Kuba eller Farc-gerillan. Du bryr dig väl om demokratiska rättigheter? Där försvinner nästa 1/3-del. Ta sedan bort de som när det brände till ställde sig och försvarade kravallerna i Göteborg, så försvinner några till. Eller så kanske du själv skulle vilja få ditt eget hem vandaliserat? EU- eller EMU-förespråkare – skall du verkligen lita på dem? De kan inte rimligen bry sig vare sig om vänsterns minsta gemensamma nämnare, välfärdssamhället och folkrörelsedemokratin. Skall du läsa folk som förhärligar pornografi? Det är ju den mänskliga värdigheten som kommer främst: Kan du inte ställa upp ens på den, då kan du inte rimligen kalla dig socialist. Sedan har du alla märkliga människor i marginalen – folk som ”inte tror på” växthuseffekten, har uttalat sig för eget ekonomiskt intresse utan att tala om det för läsarna, försvarat våldtäktsmän eller skattesmitare bara för att de råkat vara barndomsvänner. Om skribenten inte ens har den mest elementära moral – hur kan du lita på vad han eller hon skriver? Rimligen står du också på upplysningens grund: Ta då bort alla ickesekulära religiösa. Och glöm inte dem som är intoleranta mot troende.
OK, poängen är uppfattad. Många skulle nu svara: Myrdal kanske inte är värre, men gubben håller ju fast vid alla gamla dåraktigheter. Om han bara hade tagit tillbaka det han sagt om Pol Pot, då skulle vi kunna diskutera. Men är det verkligen bättre, undrar jag? För det första är åsiktsomvändelser ofta gjorda av opportuna skäl – det är troligt att åsikterna finns kvar, men att personen håller tyst om dem. För det andra: det är väl när det verkligen gäller som åsikter spelar roll? Vad hjälper det att nu säga att man tycker invasionen av Irak, som till dags datoförmodligen har kostat hundratusentals människors liv, var fel? Det var ju i hösten 2002 och våren 2003 vi hade kunnat förhindra det. Är den som förespråkade krig då, men nu har ändrats sig att betrakta som en god, oskyldig människa? Javisst, så anses det idag. Och jag gissar att det till och med förlänger skribentens möjlighet att föreslå vidrigheter. Ta en genomsnittlig borgerlig skribent som applåderat Irakkriget på läktarplats. Troligen har personen i fråga nu sedan länge hävdat att det var ett misstag. Men snart kanske det blir militär konflikt när hundratusen araber skall brännas till aska – då hävdar personen att det är ett ”helt nytt läge”. Nästa krig kommer säljas med nya argument. Och skribentens kameleontbeteende kommer hjälpa till, inte försvåra, arbetet med att skyla sömmarna.
Om nu alla skrev vad de tyckte, stod vid sitt ord och dömdes lika i offentligheten skulle vi förmodligen få importera nya skribenter – de vi har skulle betraktas som smutsiga och förbrukade. Myrdal själv, han skulle förmodligen se ganska bra ut jämfört med den blodtörstige genomsnittsskribenten (att vara emot anfallskrig, tortyr och kolonialt förtryck kommer man långt med om det är bodycount vi talar om). Men så är det ju inte: av någon anledning är det i offentligheten oförlåtligt att inte ändra sig om Pol Pot och att inte uppdatera sin syn på äktenskapet, medan det är helt ok att idka krigshets, anse att det långsamma massmordet på svältande i tredje världen tillhör naturens ordning, eller att acceptera den lönesättning som fortfarande ger kvinnor lägre löner. Det råder alltså inte bara en åsiktsmässig intolerans – den är synnerligen ojämnt fördelad.
Jag tycker alltså att Myrdal klarar sig bra. Men jag tycker också att idén att ens möjlighet att yttra sig skall dras in – giftskåpet – skall avskaffas, eftersom det innebär att människor blir dummare och sämre informerade än de borde vara. Ingen är betjänt av den typen av debatt vi har idag, där man får använda chiffer för att begripa vad som skrivs och sägs. Vi skulle veta bättre vad alla skribenter egentligen tycker om de inte var rädda för att hamna i giftskåpet. Våra egna diskussioner skulle bli ärligare, vi skulle diskutera fler kärnfrågor.
Så hellre än att diskutera om Jan Myrdal är värd att ha med i en diskussion borde vi ta diskussion om han har rätt om Kina, Kambodja och homosexualitet. Det är ju det som är kärnfrågorna här. Eller?
Klasskampen existerar överallt hela tiden och är inte beroende av "vänstern" .
För att citera en icke okänd författare; "En dåres försvarstal".
Vi hamnar plötsligt långt vid sidan om vad det egentligen rör sig om,...och…. som vanligt när det gäller den s k intellektuella vänstern.
Diskussionen rör Staffan men kan inte annat än ge en kommentar.
Som gammal f d detta 68-kommunist är jag enligt Arons resonemang opportunist då jag inte håller kvar vid gamla åsikter likt Myrdal, men skillnaden är att jag inte håller tyst om dem. Jag var en dåre nu sett i backspegeln, det erkänner jag gärna och politiskt naiv i min uppfattning om omvärlden.
Myrdal måste ju rimligen någon gång ställt sig frågan under alla resor till Asiens kommunistländer huruvida dessa var regisserade och tillrättalagda för honom som ackrediterad utlänning? Någon sådan kritisk granskning skedde aldrig vad jag förstått av honom, naivt svalde han allt med hull och hår i den kommunistiska retorikens namn. Man tror det man vill tro.
Han blev istället en ”nyttig” västerländsk idiot för det som makthavarna höll på med i det fördolda i detta och övriga länder bakom allas rygg.
Någon gång måste man vika sig för verkligheten även om det svider på ideologins bekostnad. Det är alltid svårt att erkänna man haft fel, speciellt vid 80 kan jag tänka mig. Hela livet har i princip passerat.
För det första är åsiktsomvändelser ofta gjorda av opportuna skäl – det är troligt att åsikterna finns kvar, men att personen håller tyst om dem. För det andra: det är väl när det verkligen gäller som åsikter spelar roll? (slut citat)
Om jag nu istället vore en gammal nazist skulle du då Aron respektera mig på samma sätt som du gör med Jan Myrdal?
Jag tror inte det. Myrdal skall likt Hitler dras in i giftskåpet där han hör hemma.
Mr. JB
Det var ett vältaligt försvarstal från Arons sida. Inte desto mindre håller jag inte med om slutsatserna.
För det första tycker jag att det är en rätt märklig argumentering att säga att borgerlighetens intellektuella, krigshetsarna, hur blodiga är inte deras händer vid det här laget? Alla "liberaler" som entusiastiskt viftade på svansen när Irak skulle invaderas?
Visst, jag och Aron tycker säkerligen exakt lika illa om dessa högerpajaser som befolkar ledarsidor och tyckarpaneler. Min avsky för borgerlighetens hyckleri är ett gott skäl att förbli socialist.
Men jag, till skillnad från Aron uppenbarligen, förväntar mig att en vänsterintellektuell värd namnet ska göra bättre ifrån sig. Inte vara lika goda kålsupare som bombhögern. Och definitivt inte hycklande påstå sig stå på FOLKETS sida, när han för länge sen övergett all lojalitet med folket till förmån för medlöperi för auktoritära regeringar och fossilerade politiska system.
Sen tror jag att Aron missförstod mina kriterier för att ta politiska tänkare på allvar. Självklart kan även en intellektuell fela. Det vore väl konstigt om en människa som fortlöpande producerar åsikter som en del av sitt arbete aldrig tar fel. Det intressanta blir ju självklart magnituden på stolpskottet, och personens förmåga att hantera ny information som tvingar till omtänkande och eventuell reträtt från tidigare galenskaper.
Arons långa lista med skäl till att ta avstånd från debattörer som varit medlöpare i olika sammanhang känns mer som ett försök att med metoden utnötning försöka stärka ett svagt argument än ett seriöst menat påstående. Att jämställa EU-förespråkare eller pornografer med bombhetsare faller ju på sin egen orimlighet. Och de flesta av de ställningstaganden som av Aron något godtyckligt listas som förkastliga skulle vid en jämförelse med Pol Pots folkmord, för att ta det i mina ögon mest vedervärdiga av Myrdals medlöperier, framstå som petitesser. Inte desto mindre är det ju så att debattörer som varit ute och klantat sig, exempelvis genom att tycka fel i nåt av de exempel som Aron listar, kan åka ut i kylan. Inom vänstern har det stundtals krävts mycket mindre än så för att bli avpolletterad. Ibland av samma människor som, när debattörer som Jan Myrdal är på tapeten, alltid vinnlägger sig om att tala om vikten av intellektuell spänst och dialektik och hur man inte alltid måste ha haft rätt för att få förbli en viktig fixstjärna i vänsterns universum.
Och förutom att jag anser att Jan Myrdals intellektuella härdsmältor varit värre än de flestas, så måste jag säga att Arons stycke om att ändra ståndpunkt känns som det mest konstruerade försvar för en gammal maoistisk dinosaurie man kunnat tänka sig. Så det är bättre att hålla fast vid en vidrig åsikt än att ändra sig, för att den som ändrar sig kan misstänkas vara opportunist? Ja om man ställer upp ekvationen så kanske det bara går att få fram "minst dåliga" alternativ. Jag skulle snarare säga som så att i kravmärkning för godkänd intellektuell borde ingå förmåga till uppdatering av föråldrade dogmer.
En Jan Myrdal som inte ens vid frontalkrock med verkligheten förmår ändra sina ståndpunkter är inte värd att tas på allvar. En Jan Myrdal som hycklar omvändelse vid galgen inte heller. Men en Jan Myrdal som haft den intellektuella kapaciteten att hålla upp sina dogmers karta mot verkligheten och se hur linjerna går isär, DEN Jan Myrdal hade varit en intellektuell värd det prisande som Ali och Aron så frikostigt öser.
Nu existerar ju DEN Jan Myrdal inte någon annanstans än i tankevärlden. Tyvärr kan man inte säga detsamma om lovordandet.
Mr JB: Det troliga är att du hade fel både då och nu.
@ Mr. JB:
"Som gammal 68-vänster..."
Kom igen va? Det argumentet är ingenting värt sedan Göran Skytte kom ut ur den borgerliga garderoben.
Sedan funderar jag på om det verkligen är så att vi hamnar "vid sidan om", eftersom frågan berör skuld i förhållande till historiska skeenden. Att Myrdal väljer en väg, som inte kan anses borgerligt oppurtun gör att han ska förpassas till ett undantag. Ja, ungefär som alla "gamla tokar" blev i det gamla bondesamhället, vissa kritiker (företrädesvis unga - rättshavererande - bloggare) går så långt att de vill skicka honom på ättestupan. Jag anser att detta är kärnan i kritiken; skuldfrågan om Myrdal, Pol Pot och Himmelska friden är irrelevant. Jo, den är det, för oavsett vad Myrdal uttrycker eller tycker i frågan så är det i princip omöjligt att inte tolka det som sägs som undfallenhet mot något så irrationellt som tro på personlig ondska. För det är ju det han är, Myrdal, ond. Genuint ond. Eller?
Att Mr. JB gör det klassiska och jämställer Myrdal med Hitler är bara för mycket, även för undertecknad som anser att jag stött på de allra mest underliga rättshaverister i mina dagar. Kom igen va, ska vi låsa in Bergman, Strindberg, Sundman och några till i det där skåpet också och sedan hålla till godo med Timbros "demokrater"?
@ Aron Etzler:
Encore! Du sätter hela handen på något av yttersta vikt - samtiden och tidsandan. Tack!
"Jag anser att detta är kärnan i kritiken; skuldfrågan om Myrdal, Pol Pot och Himmelska friden är irrelevant."
Skulle du tycka att det var lika irrelevant om du själv suttit på Himmelska Fridens Torg och sett folk mejas ner, eller varit från Kambodja? Hur tror du att en människa som i verkligheten utsatts för de politiska system som Jan Myrdal svärmar för i sin skyddade intellektuella verkstad ser på skuldfrågan?
Grattis förresten till att ha skrivit en bloggpost i sann Kina-TV-anda. Solen skiner på den stora tänkaren Myrdal, och blommor springer ut vid hans fötter.
Såna som du får mig att tappa tron på vänstern.
Är kommentaren om nationalsocialismen alldeles för känslig för att släppas igenom? Kom igen nu och våga ta diskussionen annars liknar din blogg mest forna Pravda.
Mr. JB
@ Mr. JB:
Det skulle jag antagligen inte tycka, men å andra sidan skulle jag nog skita löst i om en åttioårig gubbe i mellansverige hade åsikter om det också. Vidare är Kambodja och Himmelska friden irrelevanta invändningar mot Jan Myrdal då det rör sig om TVÅ ifrån varandra skilda skeenden med tjugo års förfluten tid emellan. Anser du att det är relevant att avfärda en persons hela levnadsverk på grund av detta?
Kul att du uppskattade min hyllning till Myrdal, eller ägnar du dig åt ironiserande von-oben-attityd nu? Om det är såna som jag som får dig att tappa tron på vänstern - en tro du övergivit redan tidigare av vad som kan uttydas ur det du skriver - så kan jag säga att jag har tappat tron på människan långt tidigare än att du lyckades skapa dig en uppfattning genom att läsa en (1) text. Om du tar dig tid och gräver dig djupare ner i myllan ska du nog se att det rör sig om en ganska så diversifierad vänsterposition ur vilket jag gror.
Avslutningsvis; jag hoppas inte att din kommentar om nationalscoialismen är samma gamla harrang som sponsrats av UOK/Timbro/Demokratisk Allians/Svenskt Näringsliv/SAF/et cetera, för om det är det så har du diskvalificerat dig för länge sedan.
Ali, det är inte intellektuellt hederligt att släppa igenom min sista kommentar utan att bifoga den föregående som du egenmäktigt refuserat.
Bli inte som Myrdal och blunda med bägge ögonen, utan var öppen för fria diskussioner om kommunismens och nationalsocialismens tillkortakommanden genom historien. Sanningen är ibland obehaglig, men kan aldrig förträngas. Historien kommer att döma oss alla.
Mr. JB
Aron Etzlers inlägg var mycket bra. Vill ändå ge kommentarer, mest riktade till Staffan W. Du är liksom jag socialist. Behöver inte motiveras närmare så som världen ser ut. Och utvecklingen just nu i vårt land. Men vi kan inte önska fram socialismen. Däremot stödja rörelser i den riktningen. Just nu är utvecklingen i Latinamerika intressant.
Under tiden är det väl också viktigt att analysera och bedöma de revolutioner och experiment som gjorts - kommunen, ryska revolutionen, kulturrevolutionen och även Kambodjas misslyckande. Även socialdemokratisk praktik.För att ta vara på positiva erfarenheter, men också det negativa. För att inte upprepa misstagen.
T ex var den ryska revolutionen positiv inte bara för Ryssland. Den skrämde kapitalisterna i väst inkl Sverige att utvidga rösträtten, tillåta välfärdsreformer mm. Det allra viktigaste var att nazismen kunde besegras - till glädje och nytta för oss alla. Hade det varit möjligt med tsaren, Kerenski eller Trotskij i ledningen? Läs Eric Hobsbawm - den främste historikern i vår tid!
Jan Myrdal blev senare av de nya tsarerna klassad som sovjetfiende. Vi stödde Charta 77 i Tjeckoslovakien och Solidaritet i Polen. Adam Amalrik skrev redan på 70-talet Kommer Sovjet att bestå 1984? Han gav bra argument men missade på 5-6 år. Jag och många hade hoppats att upplösningen skulle komma mer nerifrån.
Mao och kulturrevolutionen får fortsatt utvärderas, men tills vidare vägrar jag att svälja allt som förkunnas här hemma eller från de som segrat i Kina.
Pol Pot och hans kamrater ledde under många svåra år motståndsrörelsen mot USA och dess quisling-generaler. Miljoner dog av bomber och minor. Om inte sen evakueringen hade skett från Phnom Penh hade ännu fler dött av svält. Sen gick det ändå illa. Det fruktansvärda som skedde måste Pol Pot ändå göras ansvarig för. Får se i hur hög grad - det ska bli en rättegång till sist i höst.
Till sist - du skriver att människor kan fela. Du tror väl inte att Jan Myrdal stödde kulturrevolutionen och Pol Pot i onda avsikter. Det var ju tvärtom!
Bli inte som Mr JB!
Palm, du har missat en kommentar som Ali vägrar släppa igenom (censurerat) därför haltar diskussionen. Be du Ali släppa den annars blir diskussionen meningslös.
Är det alltid så här vänstern diskuterar, sätter egna gränser vad som är tillåtet att kommentera? Eller passar det inte i det akademiska finrummet i sann Myrdalsk anda?
Mr. JB
Palm, du är ju för bra för att vara sann. Med en vink på handen avfärdar du mitt försök att få dig att se Jan Myrdals medlöperi ur offrens perspektiv istället för det intellektualiserade världsfrånvända. Med en till vink avfärdar du att Myrdals stöd till diktatorer som Hoxha och Pol Pot, eller nedmejandet av dmeokratirörelsen på Himmelska Fridens Torg skulle vara en besvärande omständighet, med att det rör sig om "skilda skeenden".
Vad har det öht för betydelse att det är "skilda skeenden"? Myrdals medlöperi artade sig tämligen likadant! Du illustrerar precis det jag talar om, vänsterns kålsuperi och beredvillighet att blunda för fulspel i de egna leden, samtidigt som man hånar högern för detsamma!
Och det förvånar mig att dessa inflytelserika vänsterpartister är så beredvilliga att krama ihjäl debattörer som är allt annat än kramgoda tillbaks. Jan Myrdal och hans kompanjoner la ju ner ansenligt krut på att fördöma VPK för att de inte var tillräckligt dogmatiska i sitt stöd till Kina och den kinesiska varianten av stalinism. En del vänsterpartister verkar ha det bra mycket lättare att se mellan fingrarna med den sortens kritik än kritik från de man stämplar ut som "högeravvikare". Vad kan det bero på?
Själv är jag så urbota less på dessa gamla dogmatiska dinosaurier och deras anhängare. Hade det inte varit för Jan Myrdals och hans gelikars dominans inom 70-talsvänstern hade dagens vänster haft mindre på sitt samvete att tvingas bära hundhuvud för och varit bättre rustad att utföra de livsviktiga funktioner som bara vänstern kan fylla.
Myrdal och co ska ställas till svars för att ha vilselett många unga radikaler vars initialt goda engagemang för rättvisa och frihet omvandlats till en advokatyr för diverse folkförtryckares smutsiga verksamheter!
Och till Sixten Andreasson:
Visst kan man utvärdera de flesta försök till samhällsförändring och se vilka slutsatser man kan dra av dem. Men mitt vänsterspektiv innebär en lojalitet med folket och med vissa moraliska principer som inte kan relativiseras. Där skiljer jag mig från Jan Myrdal och uppenbarligen från dig med, som i ditt inlägg tangerar samma svajiga moraliskt relativiserande gungfly som Myrdal själv.
Att försöka ursäkta en Stalin med att han besegrade Hitler är ett gott exempel. Vi vet inte ens om Hitler och nazismen hade blivit ett faktum om inte den ryska revolutionen tog den onda vändning den gjorde.
Vad om inte ett gungfly är du på Staffan W, när du, trängd av bättre debattörer med tyngre argument än dina DN-floskler, till och med ursäktar nazismen och förminskar kampen mot den. Det är sannerligen beklämmande. Både "moraliskt" och faktiskt. Om du kallar dig vänster då är krisen för den svenska "vänstern" mycket djup.
- Sven
Sixten du skriver;
"Till sist - du skriver att människor kan fela. Du tror väl inte att Jan Myrdal stödde kulturrevolutionen och Pol Pot i onda avsikter. Det var ju tvärtom!" (slut citat)
Det är ingen här tror jag som tvivlar om Myrdals avsikter, de var säkert ädla. Problemet är bara att historien redan i allt väsentligt dömt ut kommunistiska diktaturer med all dess lidande, fattigdom och död de orsakat varhelst de tillämpats.
Ingvar Kamprad var i sin ungdom nazist men var karl nog att göra avbön från dessa tokerier, inte under galgen, utan av egen fri vilja. Han kom snett liksom Myrdal med sitt vurmande för kommunistiska diktaturer likt Pol Pot m m.
Frågan är varför framhärdar JM fortfarande för en redan förlorad sak? Jag begriper det inte, karln är ju allt annat än dum. Som Staffan påpekat, karln är inte längre trovärdig oavsett hans övriga litterära kvaliteter.
Mr. JB
Mr. JB
Ursäkta en lite ny läsare, men visst är "Mr. JB" samma person som karaktären "Jan Banan" i filmen Torsk på Tallin?
Sven, om det inte står bättre till med din läsförståelse tvivlar jag på att du är rätt man att recensera mina argument.
JB skriver:....och nationalsocialismens tillkortakommanden.
Ja, Hitler kom till korta mot Sovjetunionen - till all lycka för oss alla.
Staffan W, håller med du om att rörelser i riktning mot socialismen bör stödjas? Stöder du Chavez, Evo Morales? Jag menar inte med pengar som i fallet med Charta 77, utan verbalt - muntligt och skriftligt? Om det då går snett i deras länder har du då ansvar?
Sixten, ärligt och allvarligt menat, vad fick forna öst istället under Stalins förtryck? Du kan ju alltid fråga den generation som tvingats leva under kommunistisk diktatur och förtryck i armod.
För dem blev det ett fullbordat faktum, pest eller kolera. Hävda inget annat och framför allt försvara inte Stalins diktatur och förföljelse av oliktänkande liksom Myrdal.
Mr. JB
Tänk att man skulle sitta o heja på Staffan W i hans verbala kamp mot Aron och övriga vampyrer!
Jag håller med om att Chavez och Morales ska stödjas, så länge de förtjänar det. Alla folkliga rörelser med demokrati och social rättvisa på programmet förtjänar vänsterns kritiska stöd. Men aldrig ett reservationslöst hyllande oavsett vad de företar sig. Den sortens stöd som vänsterns mindre nogräknade element gett till länder som Kuba och Kina har varit ett stöd till systemet och politrukerna, och inte till folket i respektive land. Genom att kompromissa bort omistliga värden som demokrati och yttrandefrihet har den bokstavstrogna vänstern inte bara gjort befrielserörelser och kommunistpartier såväl i opposition som i regeringsställning en björntjänst, utan även förlorat trovärdighet i sina hemländer.
Sen vill jag faktiskt hålla med Sven på en punkt. Jag tycker också att jag är uppe emot "bättre" debattörer här. Både Ali och Aron är superbegåvade vänsterdebattörer och säkerligen mer intellektuella än jag. Men det vi kan lära oss av fallet Myrdal är tyvärr att intellektuell kapacitet inte alltid garanterar en säker politisk kompass. Och det är väl bra att vänsterdebatten inte bara begränsas till en intern angelägenhet för chefredaktörer och politiska sekreterare?
För min egen del så ser jag i efterhand att det krävdes några års total frånvaro från aktiv politisk verksamhet i vänstern för att jag skulle kunna kritiskt värdera delar av vänsterns historia och samtid som jag tidigare rätt envist försvarat mot angrepp. Lojalitetsbindningar till politiska partier och ideologier kan tyvärr verka som en hämsko även för den mest intellektuelles kritiska tänkande. Därför tycker jag att det är en viktig debatt om Jan Myrdal som vi för här. För att visa på hur illa det kan gå när man sätter det kritiska tänkandet på sparlåga.
Staffan W: ..om Hitler och nazismen blivit ett faktum om inte den ryska revolutionen tagit den onda vändning den gjorde.
Det där får du förklara.
Sen uppmanar jag alla - bli inte som Mr JB, som inte kan skilja på nazism och kommunism.
"Men en Jan Myrdal som haft den intellektuella kapaciteten att hålla upp sina dogmers karta mot verkligheten och se hur linjerna går isär, DEN Jan Myrdal hade varit en intellektuell värd det prisande som Ali och Aron så frikostigt öser.
Nu existerar ju DEN Jan Myrdal inte någon annanstans än i tankevärlden."
Inte? Ta en så enkel sak som att Jan Myrdal började med att vifta uppmuntrande mot studenternas uppror 1989. Hans första inställning var att det var rätt. Hans andra inställning var att Kina höll på att falla sönder och för att bevara nationen måste detta uppror - i sig inte felaktigt - krossas. En sann intellektuell, alltså. Inte annorlunda än de som kommer till slutsatsen att Iraks barn måste offras i kampen för USA och demokratin. Det vill säga, intresset avgör. Det finns ingen vänster som står utanför konflikterna, det finns ingen ren vänster - det finns över huvud taget ingen vänster eller höger som inte tvingas ta ställning och att ta ställning är obehagligt. Det blir blodigt.
Relativism, heter det, men det är bara vissa som får relativisera.
Staffan W är naiv.
Aron: Kul att du nämnde Käringdöderi och socialism i din artikel = favvo.
Den största missuppfattningen om Myrdal är att han inte skiljer på konstateranden och förespråkanden. Det han konstaterar eller ser som en allmän oundvikligt - grymhet i bondekrig - ser andra som ett förespråkande - grymhet i bondekrig. Pol Pot var en hjälte för Myrdal för att Pol Pot var grym, Myrdal är grym för att Pol Pot var grym. Men frågar man honom skulle han säga att det kambodjanska folkets grymma öde var en förutsättning för Pol Pot. Det öde vi ständigt ska glömma. Där kan man ta en diskussion med honom om man vill, det är också en grundläggande myt att han inte är öppen för diskussion. Det är bara det att om man inte förstår vad han vill ha sagt och t.ex. som Expressen omtolkar hans specifika stöd för dödsstraff i krig till ett allmänt stöd för dödsstraff i fred - så är det klart att han tappar tålamodet och inte erkänner "de okunnigas lika rätt att diskutera" - vem vill spela mot en klart sämre motståndare?
Homofoben har i andra sammanhang skrivit positivt om rättigheter för homosexuella, men gubben är så mångsidig och har så brett perspektiv att få orkar följa honom. Herregud, det är mycket enklare med folk som håller sig på mattan. Som ligger still. I alla lägen.
"Det finns ingen vänster som står utanför konflikterna, det finns ingen ren vänster - det finns över huvud taget ingen vänster eller höger som inte tvingas ta ställning och att ta ställning är obehagligt. Det blir blodigt."
Det finns en vänster som hela tiden klarat av balansgången att ge kritiskt stöd till befrielserörelser utan att förvandlas till medlöpare till brott mot mänskligheten. Den har funnits hela tiden, ofta hånad och utskälld av den kommunistiska dogmatiska vänstern. Sen finns det Jan Myrdal och hans gäng, som beredvilligt lånat sig till stöd för de mest bestialiska regimer.
Och som jag skrev tidigare apropå Myrdals intellektuella prestation att ändra åsikt om de studenter som mördades för att de demonstrerade för mer demokrati och yttrandefrihet i Kina; om det är ett verk av en intellektuell i arbete så vette fan om världen behöver mer intellektuella.
"Relativism, heter det, men det är bara vissa som får relativisera."
Va?
Och berätta gärna för mig var jag kan läsa Jan Myrdals försvar för homosexuella rättigheter. Låter ytterst spännande!
Ia har i ett bra inlägg redan tagit upp Tian An Men 1989. Så jag vill ta upp en annan sak.
Socialist = antiimperialist, eller hur? Alltså att kräva USA ut ur Afghanistan är lika rätt som på 80-talet Sovjet ut ur Afghanistan. Vi som är för motståndet i Afghanistan riskerar nu att i framtiden råka ut för liknande orättvisa beskyllningar som nu görs mot Jan Myrdal. I motståndet spelar talibanerna en stor roll. Om de återvänder till makten kommer vi att kallas talibankramare. Jag anser att den risken måste vi ta. Förresten, har alla skrivit under uppropet om att ta hem de svenska soldaterna från Afghanistan?
Staffan W:...finns en vänster som klarat av balansgången...
Vore ytterst spännande att få reda på vad den vänstern har för namn. Finns den bara i Sverige eller verkar den också internationellt?
@ Staffan W:
Här vinkas det inte, det konstateras.
Min åsikt är att jag inte är tvungen att ta ställning till händelser som inte inbegriper mitt förmodade "medlöperi". Jag anser, och kommer så göra, att Jan Myrdal har förtjänster som går utöver själva "medlöperiet". Jag anser att litterära, och teoretiserande, kvaliteter under ett helt liv väger upp eventuella "snedsteg". För om det är något så är det just det; det är inte så att Myrdal kramade avtryckaren eller skickade pengar till någon imperialistisk armé i full färd att slå ut ett lands hela infrastruktur i försök att hindra dominoeffekter/raketbeskjutningar. Gäller denna giftskåpsliknelse även riksdagsledamöters uttalade, och ekonomiska, stöd till utländska stridskrafters aktioner i Libanon?
Om du anser att ett rent politiskt samvete inbegriper ett par bak-och-fram-skor (vilka ger möjligheten att alltid bocka ursäktande både framåt och bakåt), så vill jag klargöra att det är något jag aldrig sätter på mig. Jag tar inte ansvar för andras handlande, eller åsikter, det för de berörda göra. Men jag tänker heller inte tiga då förtjänster dras i smutsen av kommentatorer som har en agenda utöver själva det demokratiska i samtalet.
Vidare anser jag (anser, anser och anser) att Ia summerar detta nog så väl.
@ Mr. JB:
Faktum är att trots att du har full rätt att uttrycka dina åsikter, så tycker jag att Esbati har sin fulla rätt att släppa igenom det han vill och önskar. Vill du föra en vidare diskussion om nationalsocialism eller vad det nu gäller så går det bra att sända ett mail till mig via kontaktsidan på min blogg. När jag väl läst det så ska jag ta ställning till debatten är intressant nog att ta.
Sixten:
Kanske lite OT (och kanske naivt men jag undrar verkligen). Vad menar du/man egentligen med att vara "för" motståndet eller att "stödja" motståndet mot imperialistiska krig? Måste man verkligen ta ställning gällande det? Räcker det inte med att själva organisera ett motstånd mot det och därmed formera sin egen kritik? Talibaners motstånd kommer väl fortsätta även utan ditt aktiva stöd (vad det nu innebär). Kan man inte lämna sånt där åt de som vill ägna sig åt historieskrivande och då enkelt konstatera att talibaners motstånd gör skillnad i kampen?
Mats, var jag otydlig? Att föra fram parollen USA ut ur Afghanistan är att ta ställning mot USAs krig och ockupation och därmed stödja afghamnernas motstånd. Att driva opinionsarbete i Sverige - vi ger ut en tidning Afghanistan.nu som just har kommit ut med nr 2 för i år. Att samla namn på uppropet att ta hem de svenska soldaterna. De har mest en symbolisk betydelse för imperialistmakten, men om flera länder gör som vi vill att Sverige ska göra, så...Men visst är det fel för USA-imperialismen. Tydligt nog?
Sixten, den vänster som inte slickat diktatorerna mellan skinkorna finner du lite varstans. Inom vänsterpartiet, sossarna, partilösa, intellektuella. Det sorgliga är ju att den inte utgörs av en förkrossande majoritet av alla som säger sig stå för en demokratisk socialism. Diskussionerna har tyvärr alltid gått ungefär likadant som nu. De som, i likhet med mig, velat ställa upp vissa grundläggande krav för stöd till rörelser och regimer har alltid kallats naiva, eller varför inte imperialistlakejer? En av de första politiska striderna jag upplevde när jag blivit medlem av vänsterpartiets ungdomsförbund var huruvida vi skulle ge ett som jag uppfattade det rätt reservationslöst stöd till den kubanska regimens språkrör i Sverige, Svensk-Kubanska Föreningen, eller inte. Märk väl att detta skedde precis efter att de korrupta regimerna i Östeuropa rasat ihop som korthus, vilket borde ha varit en tid av eftertanke för även de mest övertygade kommunisterna. För det var ju framförallt de som kallade sig det som menade att vi inte kunde tillåta oss att vara så "naiva" att vi ställde krav på det kubanska ledarskapet att de skulle låta det kubanska folket i demokratiska processer själva avgöra sitt lands politiska färdriktning.
Jag föredrar nog att förbli "naiv", om det är benämningen på de som menar att det finns vissa grundläggande goda värden som inte kan kompromissas bort, som demokrati och yttrandefrihet. En annan "naiv" idealist, Rosa Luxemburg, formulerade redan 1918 saken som så;
Freedom only for the members of the government, only for the members of the Party - though they are quite numerous - is no freedom at all.
Om vänstern redan då hade haft förmågan att ta till sig denna den viktigaste lärdomen av den ryska revolutionen så hade mycket sett annorlunda ut. Istället så har vi låtit hänsynslösa propagandister som varit beredda att gå över lik för att förverkliga sina politiska utopier dominera debatten. Och kom inte och säg att högern är samma skrot och korn. För jag har sedan länge genomskådat hyckleriet på den sidan. Det som gör mig förbannad är att vänstern inte orkat vara bättre, utan förvandlats till en del av problemet istället för lösningen.
Glömde att säga nåt om Afghanistan också; visst är det ett dilemma man ställs inför. Men det är i mitt tycke omöjligt att sitta och i förväg försöka kalkylera för alla scenarior som kan uppstå när man t.ex. kräver att en utländsk ockupation ska upphöra. Vänstern gör rätt i att kräva att folkrätten ska respekteras. Demokrati kan aldrig införas medelst bombmattor. Om talibanerna skulle återta makten i Afghanistan när USA drar sig ur vore det ju en katastrofalt på många sätt. Men det afganska folkets öde måste avgöras av dem själva, inte utomstående armeer. Hade Jan Myrdal begränsat sig till att vara en förespråkare för folkrätten hade jag inte haft mycket att orda om. Men om man ska göra en analogi till Afghanistan så vore ju det myrdalska att först heja på talibanerna till makten, sen hårdnackat försvara alla de jävligheter de tar sig för när de sitter i regeringsställning. Då blir man inte en försvarare av varje lands rätt att själv bestämma sitt öde, utan en medlöpare till förbrytarsystem.
Staffan W Bra om Afghanistan. Helt rätt enl min åsikt. Du kommer väl att skriva på namnuppropet, som startades av Hans Alfredson och Thage G Petersson bland andra?
Men..om afghanerna ska få bestämma i sitt land, varför inte kubanerna på Kuba? Det är en skam när vänsterfolk är med i den antikubanska kören! Spanien har övergett EUs bojkott och Oskar Lafontaine, ledare för Vänsterpartiet i Tyskland (die Linke) ska besöka Kuba i sept. Det rör på sig!
Enl en afghan som just besökt Kabul har talibanerna (läs motståndsrörelsen) upprättat vägspårrar på alla vägar söderut från Kabul. Ingen kommer vidare som inte har klara papper.
Överhuset i Kabul kräver förhandlingar med talibanerna (läs motståndsrörelsen) och att amerikanarna inte får blanda sig i det.
Att låta det kubanska folket bestämma låter helt utmärkt i mina ögon. En första åtgärd kanske vore att bryta kommunistpartiets mångåriga maktmonopol och sammaväxt med statsapparaten? För ett kriterium för folkmakt är väl att det ska få finnas reella politiska alternativ att välja mellan?
Glömde att Staffan W också svarade på min fråga om den "vänster som klarat balansgången"... Det visade sig inte vara någen organisation utan enskilda "inom vänsterpartiet, sossarna, partilösa,intellektuella"
Vad bra - jag var rädd du skulle svarat trotskisterna!
Hur skändligt de franska trotskisterna agerade under den tyska ockupationen har Myrdal behandlat utförligt. Bli inte trotskist och bli inte som Mr JB - vill jag uppmana alla!
Hittade inte där Myrdal försvarar homosexuella Ia blev uppmanad leta), men kommer ihåg att han för hemskt många år sen tyckte om att citera Erik Blomberg, som när det talades om att viss författare var homosexuell sa att han struntade om han så hade ihop med en bofink!
Du skriver homosexuellas rättigheter - rättigheterna ska väl vara desamma för alla? Jag är ateist och gick ur kyrkan för länge sen (inte Myrdal) och kan inte förstå vänsterengagemanget för att samkönade par ska vigas i kyrkan. Den är ju numera fristående och politiker ska väl inte besluta i sådana frågor?
Nej jag är inte Trotskist. Och självklart ska rättigheterna vara desamma för alla. Det är själva kärnan i tanken om likaberättigande.
Väntar fortfarande med spänning på att den okände sidan av Myrdal - homokämpen - ska redovisas.
Hoppas och tror att efter denna långa debatt en del frågetecken har rätats ut och man inser det oberättigade i många av beskyllningarna mot Jan Myrdal.
Nu till en annan sak: Det har just kommit ett pressmeddelande om afghanernas protestmarsch mot utvisningarna:
Fredag 27/7 Opinionsmöte vid Migrationsverket kl 10-12
Avmarsch kl 12 mot Åby
Bilfärd kl 14.30 från Åby till Stavsjö
Avmarsch från Stavsjö mot Jönåker
Lördag 28/7 Avmarsch kl 10 från Jönåker mot Nyköping
Demonstration kl 18 i Nyköping Stora Torget
Representanter från Föreningen AfghanistanSolidaritet deltar
20 000 kr överlämnas från Vänsterpartiet
Efter övernattning i Nyköping fortsätter det så mot Sthlm
Mer detaljer kan fås hos Afghanska föreningen i Sverige
Nasim Sahar 070-7121388
Eller Föreningen AfghanistanSolidaritet ordf Stefan Lindgren
stefan.lindgren@gmx.net
STÖD AFGHANERNA!
Ursäkta ett sent svar – jag har haft saker att göra på tidningen.
Jag tycker hela den här debatten visar på vad som händer när man avfärdar en person på grund av dennes åsikter. Det innebär att sakfrågorna sopas under mattan. Är karln mot homosexualitet? Eller är han bara mot homoäktenskap? Har han förtigit massmord i Kambodja? Har han propagerat för massmord? Det intressanta – om vi utgår från att Myrdal har rätt, är väl att förklara varför? Och om han har fel, att ta reda på varför han har fel. Men båda dessa frågor har vi undvikit. Få här tycks över huvud taget veta vad Myrdal har skrivit om homosexualitet och Pol Pot.
För egen del kan jag säga att jag inte intresserat mig för vad Jan Myrdal skrivit om Kambodja. Det är inte konstigt – jag kan inte minnas en enda politisk diskussion i Ung Vänster eller vänsterpartiet där Kambodja (eller Burma, Malaysia) dykt upp. Faktum är att de enda gånger namnet Pol Pot dyker upp är i samband med Jan Myrdal (och Birgitta Dahl).
Så: lär mig gärna mer. Däremot är det helt bakvänt att man skall behöva ge sig in i Pol Pot-debatt för att kunna hävda att det Myrdal skrivit om Afghanistan, folkhemmet eller andra världskriget är relevant. Jag skulle inte behandla någon författare så. Jag tycker till exempel det vore perverterat att först behöva ta reda på vad Noam Chomsky skrivit om Kambodja för att undersöka om jag kan läsa vad han skriver om USA. (Men om jag hade bott i USA, då hade Chomsky varit pestbesmittad på grund av vad han skrivit om Kambodja).
Jag håller med Staffan W om att man skall ställa högre krav på socialister än liberaler, men jag är inte direkt säker på att någon skulle klara sig. Den här obefläckade vänstern (eller högern), den består av människor som antingen inte vågar skriva om kontroversiella saker, eller som bara uttalar sig i största allmänhet om dem. Det är klart att såna debattörer finns. Men kan de verkligen räknas?
Om man inte skriver någonting om ex. vis Mao, då kan man aldrig bli anklagad för att skriva fel. Men så fort man gör det, så fort man försöker förklara eller söka orsaker annat än kommunismens inneboende ondska hos Mao, då hamnar man i klister och blir anklagad för att älska diktaturer. Jag tror inte du kan hitta en enda intellektuell i vår föräldrageneration som inte på ett eller annat sätt smutsat ner sig. Vem? CH Hermansson? Sara Lidman? Olof Palme? (vänslades med Sovjet i olika grad). Trottarna och Syndikalisterna - de kanske har ryggen fri. (Inte i Spanien -36, om du frågar mig). Men låt gå för det! De var helt obetydliga under hela perioden och klarar sig utmärkt.
Vår generation har lyckan (ja, faktiskt) att vara född i en tid när den borgerliga demokratin är hegemonisk. Det är sällan vi behöver ta ställning till om stormningen av Vinterpalatset var berättigad, eller behöva välja mellan Koumintang och det kinesiska kommunistpartiet. På samma sätt behöver ingen i borgerligheten ta ställning till Hitler. Men under stora delar av 1900-talet var det precis sådana frågor som stod på dagordningen. Det innebar inte att folk var dumma i huvudet – de hade sina invändningar och förbehåll. Ingen av dem ville införa ett sovjetsystem i Sverige eller flytta ut alla med glasögon på landsbygden. Men i slutändan, om du hade en funktion i det politiska livet var din uppgift att välja. Och om din sida vann, då kunde det mesta vara förlåtet. Den vietnamesiska kommunismen var säkert ingen tebjudning – men Vietnam vann kriget mot USA 1975 och det blev det viktiga i just det sammanhanget. (Tänk för övrigt om USA:s ockupation av Irak hade varit lyckosam. Då hade vi haft rättarting i tidningarna idag om vem som stödde den blodsbesudlade diktatorn Saddam Hussein.)
Vår föräldrageneration (68-orna) hade inte bara helt andra saker att ta ställning till, de hade också en moral som var annorlunda: de ansåg sig ha ett personlig ansvar för världen. ”Den viktigaste lärdomen är kanske ändå den om det personliga ansvaret för världsutvecklingen. Kravet på var och en att ta ställning, att göra något.”, skriver Gunnar Stensson på Vägval vänsters hemsida 30/4 2005. Det var centralt att INTE hålla sig borta från knepiga frågor, utan att göra ett handtag. Om de smutsade ner sig var sekundärt. Detta gällde många av vänsterns riktningar. Kanske gick det till överdrift – det blir oerhört komplicerat att alltid behöva ta ställning till en massa (framförallt internationella) rörelser. Men i det fanns en stark drivkraft att förstå världen och att ta ställning för de undertryckta. Idag är vi närmast i den motsatta situationen. Det har blivit farligt att ställa kritiska frågor. Alla springer omkring och oroar sig för de hemskheter man kan bli anklagad av först. Om tid blir över kan det bli ett handtag.
Att fördöma tidigare generationer står alltså inte på min att-göra-lista. Att göra istället: bli klokare. Bli bättre. Lära av misstag och framgångar. Så jävla bra är vi inte själva att döma av hur stark vänstern är idag.
Aron, en bra början i denna din strävan att bli klokare är att ta lärdom av Myrdals alla misstag.
http://helsingborg.expressen.se/kultur/1.772731/mannen-utan-skam
Mr. JB
Mr JB,
jag skulle önska att du levde upp till din självgodhet genom att presentera lite argumentation. Med tanke på hur lite som kommit fram till nu kan man tro att du öht. aldrig läst Jan Myrdal. Din uppfattning att han skulle vara nazist gör mig ganska orolig på den punkten.
Aron, jag har aldrig påstått JM är nazist, det är han ju minst av allt och fattar inte var du fått det ifrån. Se mina inlägg ovan.
Däremot är han en kommunist och diktaturkramare av sällan skådat slag. Hans litterära kvaliteer på andra områden har jag aldrig förnekat, däremot kritiserat hur han kan vara en förebild för vänstern med alla sina grova nedtramp i den politiska skittunnan, är och förblir en gåta. Det stänker ju på er själva.
"Lära av misstag och framgångar. Så jävla bra är vi inte själva att döma av hur stark vänstern är idag."(slut citat)
Åtminstone verkar du ha självinsikt vilket tyvärr oftast saknas inom revolutionsvänstern idag.
Tror du möjligtvis att gullandet med JM och vägran att tydligt ta avstånd från kommunistiska diktaturer kan vara förklaringen till er svaga ställning?
Mr. JB
En uppmaning att diskutera sakfrågorna istället för att ställa in debattörer i "giftskåpet" kan ju förefalla rättvis och rimlig. Åtminstone vid första anblicken. Men vad innebär det egentligen i det aktuella fallet? Vad exakt ska vi diskutera om Kambodja? Jag vet ingen annan än Jan Myrdal som år 2007 är beredd att hävda att det Pol Pot gjorde på något sätt skulle vara försvarbart. Jag vet ingen annan än Myrdal som skulle påstå att Hoxhas diktatur i Europas fattigaste land skulle ha sympatiska inslag. Jag kan fortsätta med uppräkningen över omöjliga ställingstaganden. Naturligtvis är det nåt att vara glad över. Debattklimatet idag har svängt rätt mycket från det marxist-leninistiska 70-talet. För mycket, kan man ju stundtals tycka. Men visst fan är det bra att den "borgerliga" demokratin blivit överideologi. Jag skulle dessutom hävda att en "naiv" absolutistisk syn på medborgerliga rättigheter som åsikts- organisations- och yttrandefrihet ingalunda är en högerståndpunkt. Titta på hur Marx och Engels, och andra tongivande vänsterideologer resonerat i frågorna. Till och med Lenin bekymrade sig ju på sin tid för hur yttrandefriheten i det socialistiska samhället skulle kunna bli en rättighet för alla, inte bara de som ägde tidningar. (Gratis tryckpressar..?)
Det var ju först när den ryska revolutionen konsoliderats i auktoritär/stalinistisk tappning, och den modellen på ett eller annat sätt exporterats till andra länder, som en bnetydande del av vänstern blev medlöpare till auktoritära system och vände sin lojalitet snarare till politruker och politbyråer än till det folk vars intressen de påstods representera.
Så vad exakt är det vi ska diskutera och med vem? Aron själv är ju uppenbarligen inte beredd att försvara Jan Myrdals värsta härdsmältor. I brist på någon om är beredd att ta upp den kastade handsken kvarstår frågan för mig; exakt hur många folkmördare och förtryckarregimer kan en intellektuell troget ha försvarat i vått som torrt innan hans politiska förtroendekapital ska anses som förbrukat? Skulle Aron vara beredd att med vässad penna dra ut i försvar för en extremhögerdebattör som än idag försvarade Franco eller någon annan av högerns slaktare, för att debattören i fråga när det kom till svensk yttrandefrihet (exempelvis) representerade en sympatisk ståndpunkt?
Jag skulle inte behandla någon författare så. Jag tycker till exempel det vore perverterat att först behöva ta reda på vad Noam Chomsky skrivit om Kambodja för att undersöka om jag kan läsa vad han skriver om USA.
Också en sympatisk tanke, vid första anblicken. Fast jämförelsen haltar. När jag läser Chomksky så antar jag att vi delar samma värdegrund; demokrati, rättvisa och mänskliga rättigheter. Alltså känner jag mig inte tvungen att behöva läsa precis varenda spaltmeter han skrivit för att kunna ta honom på allvar. OM jag däremot visste på förhand att Chomsky gjort ett antal högst kontroversiella ställningstaganden, som kunde indikera att han egentligen representerade en politisk ståndpunkt som jag finner vedervärdig, skulle det nog färga min läsning och värdering av även hans andra alster.
Den här obefläckade vänstern (eller högern), den består av människor som antingen inte vågar skriva om kontroversiella saker, eller som bara uttalar sig i största allmänhet om dem.
Det konstaterandet känns inte helt självklart faktiskt. Visst fan finns det vänsterintellektuella som, precis som jag påpekade, klarat av att gå balansgången att stödja befrielsekamper och radikala regeringar utan att förvandlas till medlöpare. Aktuell idag till exempel i debatten om Chavez Venezuela, eller det ständigt pågående ställningskriget om Castros Kuba.
Och bygg nu för guds skull inte upp en straw man som är lätt att boxa ner. Jag håller ju med, som jag redan sagt, om att man inte kan ställa absoluta renhetskrav för att får delta i debatten. Visst riskerar varje människa som tar ställning att smutsa ner händerna. I Myrdals fall menar jag dock att det rör sig om mer än olycksfall i arbetet. Inte minst eftersom han vidhåller några av sina mest groteska ståndpunkter än idag. Det sjuttiotal som Aron så riktigt beskriver som engagerat i den tredje världens befrielsekamper innehåll även en annan komponent. Svärmeriet för de mest auktoritära delarna av den kommunistiska rörelsens ideologiska arv. Att så många då politiskt engagerade på vänsterkanten hade så svårt att ta av sig skygglapparna och faktiskt se systemens brister förklarar jag med deras koppling till den sekteristiska vänstern och den ideologiska blockering det innebar. Jag undrar om Aron är beredd att hålla med mig om att den kommunistiska dogmatismens då i det närmaste dominerande ställning i ett längre perspektiv inneburit en stor olycka för vänstern?
Det är sällan vi behöver ta ställning till om stormningen av Vinterpalatset var berättigad, eller behöva välja mellan Koumintang och det kinesiska kommunistpartiet.
Jag undrar om det stämmer. De flesta unga radikala lär väl även idag läsa om den ryska revolutionen och ställas inför frågan om den var berättigad, vad alternativen var och varför det gick så snett. Åtminstone borde det vara så. Förhoppningsvis kommer de att komma fram till andra svar än den dogmatiska, stalinistiska och maoistiska vänster som Jan Myrdal representerar. För, som sagt, i den samtida politiska överbyggnaden är ju demokrati och yttrandefrihet inbakade som absolut goda värden. Även om det idag är högern som då och då slirar av spåret, överförfriskade som de är av fartblind självgodhet.
Jag tror Staffan till sist kanske kommer att landa någonstans där jag gjort, höger eller vänster där jag står spelar mindre roll. Uppgörelsen med kommunismen/socialismen och alla dess avarter var inte lätt och krävde intellektuellt mod, speciellt som t o m sossar under 68-rörelsen mer eller mindre betraktades som högervridna extremister. Det var en genomsjuk tidsålder utan nyans i den allmänna debatten och som satt tydliga spår till vår nutid. Kanske därför dessa överlevande maoistiska dinosaurier likt Jan Myrdal fortfarande har utrymme i debatten de absolut inte förtjänar. Han borde vara kokt och rökt med alla korkade uttalanden genom alla dessa år, men tydligen icke.
Socialismen/kommunismen är en angenäm tanke i sig, det kan aldrig förnekas om den nu någonsin kan fungera vilket ostridigt aldrig bevisats genom den historia vi känner. Vad jag förstått vurmar Staffan fortfarande för det som nu händer under Chavez styre,….en möjlighet att ännu en gång bygga en förlorad dröm och paradis som aldrig blivit verklighet på våran jord. Det kommer aldrig att fungera, tro mig.
Denne person (Chavez) skall nu ändra grundlagen för att bli president på livstid. Vänstern jublar naivt och enfaldigt inför det som strax blir en diktatur enligt känt mönster. Alla övriga socialistiska partier i landet skall underordnas och ingå i hans eget. What else is new?
Hela landet är genomdränkt av olja som under Chavez regeringsperiod minst 4 dubblat sina inkomster för landet p g a ökade priser. Trots detta lyckas denna inkompetenta totalidiot bibringa landet en tillväxt på ca 10% och en inflation på 20%.
Den fria marknad som finns kvar regleras med priskontroll. Butikshyllorna gapar redan tomma och kvarvarande företagsamhet hotas med förstatligande. Istället växer på känt maner den svarta marknaden som i forna öst, ingen vill ju sälja varor med förlust, det är självmord.
Chavez går nu samma väg som Mugabe, planhushållning, dekret och så småningom sannolikt allt mer förtryck. Zimbawes misslyckande tiger vänstern om idag och man hör aldrig en kommentar, inte ens från Myrdal himself. Vad är problemet egentligen för vänstern idag? Att förebilder saknas och att inga exempel finns att peka på där kommunismen någonsin lyckats?
Det är nog så enkelt trots allt.
Mr. JB
Frågan är ju vad du anser vara alternativet till att stödja rörelser som slåss för social rättvisa JB? Sitta med händerna i kors och hoppas att marknaden ska lösa problemen?
Chavez ska kritiseras om han samlar för mycket makt i sina egna händer. Jag tror att Chavez har varit bra för Venezuela. Det är inte samma sak som att tro att han kommer att förbli bra om han sitter kvar för länge och förstärker en del oroväckande auktoritära tendenser i sitt maktutövande.
Jag har skrivit: bli inte som Mr JB som inte kan skilja på nazism och kommunism. Ett framsteg dock att han nu medger att Jan Myrdal inte är nazist. Men vågar du inte anta erbjudandet från H Palm att diskutera på hans blogg?
Förstår nu varför du kastar så mycket skit - du sitter i en skittunna! Kravla dig upp och tvätta dig ordentligt för annars tror jag inte du kommer in på H Palms blogg!
Staffan, det är ingen enkel fråga du ställer och svaret är inte helt lätt då jag inte har någon djupare kunskap om Venezuela som land eller dess demokratiska historia. Det är en ung s k demokrati och fråga är om man under den knappa tid som gått har lyckats bygga demokratiska stabila institutioner som säkrar social rättvisa. Det verkar inte så.
Jag tror hur som helst på demokrati, äganderätt, yttrandefrihet, marknadsekonomi m m eftersom den historiskt alltid visat sig överlägsen dess motpol kommunism, diktatur och planhushållning för att bygga välfärd och rättvisa.
Chavez är nu på det sluttande planet och det är närmast en bedrift att misslyckas så totalt med ekonomin med tanke på förutsättningarna i landet med gruvindustri och massor av olja. Trots detta går landet i realiteten bakåt p g a den höga inflationen. Jag misstänker att det endast är en tidsfråga tills landet utvecklats till en diktatur igen.
Sixten, skall det vara så svårt att förstå. Jag har aldrig påstått JM är nazist, däremot att han kan göra sällskap med denne person i giftskåpet. Sedan, det är inte jag som sitter i skittunnan. Det var länge sedan jag försvarade skurkstater och kommunistiska diktaturer så dyngan har runnit av för länge sedan. Handsken är kastad till Palm, vi får väl se vad han svarar.
Mr. JB
Jag tror hur som helst på demokrati, äganderätt, yttrandefrihet, marknadsekonomi m m eftersom den historiskt alltid visat sig överlägsen dess motpol kommunism, diktatur och planhushållning för att bygga välfärd och rättvisa.
Ska man bli förvånad över att en person som säger sig ha tillhört vänstern formulerar politikens motsättning på ett så enfaldigt och verklighetsfrämmande sätt eller är det kanske en direkt effekt av att ha suttit och tuggat merxist-leninistiska teser? Har man väl hamnat i förenklingsfällan är det lätt att bara hoppa över till den tidigare stånpunktens polära motsats?
Nutidens politiska kamp står knappast i nån större utsträckning mellan kommunistregimer med planhushålling och "demokrati, äganderätt och marknadsekonomi".
Tror du att löneslavar i sweatshops i utvecklingsländerna har nån nytta av den förenklingen? När de globala kapitalisterna spelar ut länder mot varandra i syfte att pressa ner skatter och rasera välfördssystem vad säger dig ditt förenklade schema då? När moderaterna i Sverige försämrar för de arbetslösa och sjuka för att kunna sänka skatterna för de rikaste?
Staffan, det är inte verklighetsfrämmande och tuggandet av teser har för länge sedan upphört, såväl från vänster som höger från min sida sett. Du må kalla det förenklingsfällan, det får stå för dig, men konfrontationen med verkligheten är det som i slutändan bestämmer dagordningen. Marknadsekonomi är inte perfekt men är det som bibringat välstånd för människor mest av allt i jämförelse, speciellt med kommunism, som enbart givit förödelse var helst den tillämpats.
Åtminstone på denna punkt borde vi vara ense mot bakgrund av dina tidigare inlägg.
Sedan anser jag att den globala kapitalismen (alltid inom extremvänstern= imperialism) är en grov feltolkning av verkligheten. Kapitalet är numera rörligt och söker sig som alltid cyniskt där avkastningen är störst. Skillnaden mot förr är att "kapitalisten" inte lika entydigt kan utpekas. De som exempelvis förvaltar våra pensionsfonder och många andra tunga aktörer på kapitalmarknaden har ingen entydig stark och ensam ägare. Det är väl snarare svenska staten med alla de medel de förvaltar i olika former som är den tynsta aktören.
Sedan är det min bestämda uppfattning att skatter måste pressas ned och mer ansvar läggas på medborgaren. Den offentliga sektorn måste utsättas för konkurrens liksom övriga delar av ekonomin. Vi tar för givet att tillgodogöra oss valuta för pengarna när det gäller konkurrensen av exempelvis varor. Priserna pressas och varför skall vi inte få mesta möjliga valuta för det vi tvingas betala i skatt. Det är ju trots allt dina och mina pengar.
Efter ett långt yrkessamt liv, nu 60 fyllda, inser jag hur blåst jag blivit av välfärdsstaten. Under denna tid har jag bidragit med skatter och avgifter i olika former i storleksordningen 100 miljoner. Det är mer än de flesta. ATP blev en jätteblåsning och har betalat pensionsavgifter av stora mått eftersom min inkomst alltid i 35 års tid legat över brytgränsen. Vid 67 fyllda får jag ca 15 loppor. Det är skandal. Privat pensionssparande har alltid varit en nagel i ögat för vänster och som tur är åkte dom dit i EG-domstolen för beskattningen för ett antal år sedan.
Jag beklagar mig inte, har trots allt bättre än de flesta och ser det med ödmjuket. Visst har jag blivit blåst, men ok, en nyttig idiot har jag varit och bidragit mer än de flesta till denna välfärdstat.
Menar du jag skall betala mer än jag gjort, eller som du säger, sänka skatten för de rikaste, då är jag inte med på noterna. Jag har betalat nog och tänker i fortsättningen bidra med så lite som möjligt. Tycker jag gjort mer än nog, i vart fall har jag aldrig varit en utgiftspost.
MR.JB
Du är med andra ord en borgare formulär 1a. Egenintresset ljuger aldrig.
Ett enkelt svar på din fundering om jag kommer att sluta som du; jag har en solid bakgrund i arbetarklassen och en rätt mager inkomst jämfört med många. Jag tjänar på den politik som du ondgör dig över, som flyttar pengar från rik till fattig.
Därför förblir jag socialist medan du argumenterar som vilken borgare som helst.
Knappast, och du ser vad du vill se. Min egen bakgrund är samma som din egen f ö.
Det är inte fråga om att tjäna på andras arbete (politik) som du hävdar, utan att ge människor möjlighet att förverkliga sig själva. En för stor stat berövar medborgarna deras rättigheter och möjligheter. Folk är heller inte så dumma som du tror.
De som faller igenom skall vi ta hand om, där finns ingen skillnad. Men att att över en million fallit igenom i Svergie vägrar jag att tro. Det är sjukt.
Min gamle farfar som bibringat mig mycken klokskap innan sin död stod på barikaderna under storstrejken 1909. Han syn på politiken och livet var enkel. Enormt personligt oavlönat engagemang på frivillig grund för att bygga upp kooperationen (Konsum) m m, men den som inte arbetade och bidrog var inte värd ett ruttet lingon. Det var en hård jävel, men rättvis, långt ifrån allt finlir i det akademiska finrummet främst representerat av JM, Guillou (millionären) m fl. De har väl knappast ens lyft en spade och Jan sitter där och trycker i sin vinkällare efter alla framgångar med Hamilton.
Hur kunde det gå så illa med denna sorgerliga rödvinsvänster?
Mr.JB
Senaste kommentatorerna: Vad är det för mening att diskutera utifrån argument från den egna privatekonomin när man är anonym? Vad har MR JB:s förlorade 100 miljoner för relevans när vi inte käner honom?
Vad är 15 loppor? Kliar de?
Förresten 100 miljor i skatter och avgifter gör på 35 års yrkesarbete ca 3 miljoner i snitt om året, dvs 250 000 per månad! Det är långt över brytgränsen - betyder väl ca en halv miljons inkomst per månad.
inte tror jag att en sådan man skriver såna bloggkommentarer som Mr JB eller är så avundsjuk på Jan Guillou. Sånt eländigt trams - hur många hundringar får Mr JB för att koka ihop sån smörja?
Sixten, du är ute och kör och jag orkar inte ens bemöta ditt trams. Som sannolik vänster/LO gubbe tänker du löntagare, det är inte det som det är frågan om.
Få ur din hjärna att alla inte nödvändigtvis måste vara löntagare, vara med i facket och knutna av kollektivavtal för att säkra SAP´s och LO´s mångåriga maktinnehav.
Mr. JB
Haha haha haha haha haha haha haha!
Ha ha ha, vad det allt du kunde komma med? Kamma dig Sixten, det är sannerligen på tiden.
Mr. JB
Ja, du är ju bara att skratta åt, Mr JB. 100 miljoner hahahahaha!
Jan Myrdal är vad alla de övriga opinionsbildarna och författarna också borde vara, nämligen orädd och rak.
Han är kommunisten som står för sina åsikter och inte bryr sig om den sk tidsandan som ju faktiskt bara är den övre medelklassens självbespegling.
Skicka en kommentar