onsdag, augusti 01, 2012

Två om kris och utvägar

Jag brukar lägga upp länkar till egna artiklar här. Glömde bort det förra veckan.

I Klassekampen har jag skrivit om fördelning och stagnation; om att det går åt skogen för Spanien, och om att räntorna på statsobligationer samtidigt är rekordlåga för många andra länder.
Den politiske konklusjonen, er at en realistisk vei ut av krisen ikke kan legges utenom behovet for kraftig omfordeling. Fra overskudd til lønninger, særlig i de landene som har store handelsoverskudd, fra privat forbruk til offentlig forbruk, fra finanspapirer til reelle investeringer, fra fossil energi til fornybar. Spørsmålet blir hvilke organisasjoner som skal målbære dette behovet. I Spanias gater gjør man i det minste et forsøk

I Dagsavisen har jag skrivit om kontrast och ansvar; om att det knappast är en "ansvarig" ekonomisk politik att kräva begränsade löneutgifter:
Det er ikke løpske lønnskostnader som har tvunget europeiske økonomier i kne. Snarere tvert imot: Altfor mye penger i hendene på altfor få aktører har stimulert finansiell spekulasjon, med kjent resultat.

Läs gärna!

1 kommentar:

Jan Wiklund sa...

"Spørsmålet blir hvilke organisasjoner som skal målbære dette behovet" - detta är väl kärnpunkten vad jag förstår. Det finns hur många bra analyser som helst men oerhört få aktörer, och i synnerhet inga som kan få till någon massrörelse, vilket är det enda som räknas.

Hur är den enda fråga som är värd att grubbla över just nu, tycker jag.

Varför finns inga organisationer med legitimitet? Varför finns inga organisationer som klarar av att genomföra aktioner som vinner efterföljd? Varför finns det inga mindre grupperingar som törs ta initiativ när de större inte törs, och som har förmåga att dra med sig dessa? Och hur ändrar man på detta?