Jag har skrivit i senaste numret av Arena, om den europeiska krispolitiken och dess apologeter:
Den politik som cementerat massarbetslösheten i Sverige, eroderat viktiga bärbjälkar i den generella välfärdsmodellen och pumpat in allt mer skattepengar i privata koncerner, förärade 2011 Anders Borg titeln Europas bäste finansminister, i en sammanställning i Financial Times. Ty i glada ekonomvänners lag är det viktigt att ha ”ordning på statens finanser” (inte använda resurser till nödvändiga investeringar och anställningar), att åtnjuta ”trovärdighet hos marknaderna” (stryka finanskapitalet medhårs i praxis), och ha ”förmågan att genomföra reformer” (driva igenom politik som missgynnar breda befolkningsgrupper).Läs gärna hela!
Det är inom denna tankeram som också den europeiska krispolitiken har utformats och analyserats, även om fler nu börjar se att den mest monomana åtstramningspolitiken är intellektuellt bankrutt.
3 kommentarer:
En fråga bara. Varför skriver du ingenting om imperialismens angrepp på Syrien? Känns som den viktigaste anti-imperialistiska frågan på åratal. Vad anser du om situationen i Syrien?
Svensk media befolkas idag av en mängd festnissar och politruker som skriver livstilskorrekta ledarstick och krönikor om att allt egentligen är ganska bra, att vi ääääntligen har lämnat landet Berlinmuren ("DDR-Sverige") bakom oss, att dokusåpor är det nya svarta, Rihanna är girlpower och, mera i förbigående, att "den naturliga förändringen" mot lägre löner och segregerad bostadsmarknad för dem som "inte vågar ta steget in i det nya" måste fortsätta. Allt under plojiga rubriker och utan utrymme för någon diskussion.
Det har inte varit mer enkelriktat på minst hundra år. Under tiden lämnar råttorna det sjunkande skeppet...
Varför skriver du ingenting om imperialismens angrepp på Syrien?
Skicka en kommentar