Två år senare

Idag har det gått två år sedan Anders Behring Breiviks fascistiskt och islamofobiskt drivna terrordåd mot regeringskvarteren i Oslo och det socialdemokratiska ungdomsförbundets sommarläger på Utøya. Vad hände sedan? Hur har det norska samhället hanterat detta högerextrema terrordåd på ett politiskt plan? Dåligt, är min sammanfattning i en artikel i Aftonbladet idag:

Att sätta in terrordådet i ett politiskt sammanhang är viktigt av två skäl. Dels för att en bättre förståelse av den långt ifrån glest befolkade tankevärld som Breivik rörde sig i gör det lättare att motarbeta andra potentiella våldsverkare. Dels för att dådet säger oss något om en bredare politisk utvecklingstendens, som inte behöver extrapoleras till massmord för att vara förkastlig - ett slags gräll blixtbelysning av de strukturer som producerar och reproducerar klyftor, maktlöshet, trakasserier.

Men två år efter terrordådet är det tydligt att det norska samhället inte har förmått att bearbeta händelsen på det sättet. I stället har dådets själva ohygglighet snarare gjort det svårare att möta islamofobiska och ultrareaktionära framstötar. Det är ju, resonerar man, en så milsvid skillnad mellan den småputtriga vardagsoffentlighetens rasism och Breiviks massmord.

Läs gärna hela!

Andra fångar också denna utveckling i texter som jag vill rekommendera. Katrine Kielos har skrivit långt och starkt om det som hänt och inte hänt, och bland annat om den norska socialdemokratins förhållningssätt till det som drabbade rörelsen. Läs!

Rune Berglund Steen, ledare i Antirasistisk Senter och omnämnd i Kielos' artikel, skriver själv en mycket läsvärd text: "Oppgjøret som ikke kom":

Det er ikke bare ekstremistene vi trenger å rette oppmerksomheten mot i oppgjøret etter 22. juli, men det bredere samfunnet, og i siste instans oss selv. Hvis det finnes en grobunn for ekstremisme, finnes den blant oss.

Så ja: Trolig har vi gjort det for enkelt for oss selv i de to årene som har gått. Trolig har vi vært for raske til å bestemme oss for at terroristen ikke står i et aktivt forhold til samfunnet som sådan. Vi har i for stor grad lukket øynene for at det han responderte på, er en kriseopplevelse knyttet til innvandringen som han er langt fra alene om, en opplevelse som noen samfunnsaktører aktivt driver fram, og som vi andre ikke alltid gjør en god nok jobb for å bringe i kontakt med den mindre dramatiske, hverdagslige virkeligheten.

Läs den! Läs också gärna ett reportage i Dagsavisen, där Breiviks advokat Geir Lippestad påpekar hur han oroligt ser att saker går tillbaka till hur de var före den 22 juli 2011, och värre därtill. Och att det är en politisk uppgift att skydda sig mot den utvecklingen, inte i första hand en polisiär.

För övrigt har jag varit intervjuad idag i P1-morgon,  i TV4 och i P4 Extra. Och här är en längre intervju i österrikiska Der Standard, för den som läser tyska.