Ok, jag lägger ut en blowout från Facebook här också. Det är en större sak som har gnagt i mig och det är den socialdemokratiska strategin, som har blivit alltmer uttalad och allenarådande ju närmare valdagen vi har kommit. För det har trots allt att göra med hela valrörelsen och Sveriges politiska framtid, inte bara det socialdemokratiska partiet.
Detta är en strategi som har gått ut på att vara utpräglat vag när det gäller egna politiska ställningstaganden – jag talar då inte i första hand om antagna dokument och tillsatta arbetsgrupper utan faktisk kommunikation från och i närheten av partiledaren – samtidigt som man har velat tala om Sverigedemokraterna som det enda verkliga hotet – och då inte SD-politik som man i allt väsentligt har ägnat sig åt att assimilera till sin egen, utan närmast på inpackningspappernivå; nu senast komprimerad till mantrat om “tolv sverigedemokratiska ministrar”,
En integrerad del av denna sakpolitiskt tomt ekande strategi har varit att markera avstånd från Vänsterpartiet men hylla och fria till Centerpartiet, och nu närmare valet även Kristdemokraterna, plus lite kompletterande men i grunden inte allvarligt menade testballonger om samverkan med Moderaterna.
Resultatet av denna förment sluga och till besatthet gränsande demonstrativt pragmatiska linje har varit mätbart katastrofalt. Socialdemokraterna har fortfarande svensk politiks starkaste varumärke. Massa människor känner att om det som är högerpolitik inte är bra – och det kan bero på många olika saker – så är alternativet socialdemokraterna. Man projicerar sina egna förhoppningar – diffusa eller mer konkreta – på detta parti. Sånt gav socialdemokraterna siffror på över fyrtio procent ett år efter valet. Det har varit väntat att man riskerar att tappa en del av dessa väljare om man preciserar sin politik. Men som de flesta andra än socialdemokratiska partistrateger och medberoende politiska kommentatorer har kunnat lista ut, så skulle det att inte vara politiskt tydliga alls däremot riskera att man tappar väldigt många fler. Det har också skett. Det är dumt och dåligt.
Man kan förstås tänka sig att detta är väljare som Vänsterpartiet borde ha kunnat knipa. Och ja, det är en svaghet för Vänsterpartiet att det inte blir så. Men även om Vänsterpartiet faktiskt har blivit bättre på att göra sig till ett hållbart alternativ för fler, så är detta mycket segare processer.
Det centrala här är dock vad den socialdemokratiska signaleringen i regeringsfrågan betyder för den konkreta politiska debatten och de konkreta politiska vägvalen i Sverige.
Åren 2014-2018 hade jag förmånen att få vara med på ett hörn och förhandla budgetpropositioner med den dåvarande S-Mp-regeringen, med Magdalena Andersson som finansminister. Efter dessa intensiva år har jag stor respekt för Magdalena Anderssons kompetens och förmåga att leda komplexa processer – även om det också grundlade en insikt om betydande politiska meningsskiljaktigheter, främst i andra frågor än ekonomisk-politiska. Samtidigt med detta förhandlade vi också fram förslag för att begränsa vinster i välfärden – som alltså som väntat fälldes i riksdagen av de fyra borgerliga partierna plus Sverigedemokraterna.
Det främsta intrycket av bägge dessa förhandlingsprocesser, men främst den sistnämnda, var att Socialdemokraterna helt enkelt inte ville göra några större förändringar på de flesta områden men var beredda att använda ganska mycket energi och fotarbete för att aktivt motverka förändring när det gällde kommersiella aktörer utanför skolan, och på budgetområdet när det gällde allt som kunde binda betydande ekonomiska resurser till strukturellt stöd till förstärkt jämlikhet, utvidgad välfärd och varje utmaning av kapitalstarka grupper. (Miljöpartiet var mer allmänt ointresserade utanför sina egna snäva fögderier)
Likväl blev det under denna period genomfört flera bra reformer. Och det lades ändå fram en proposition om vinster i välfärden, som höll liv i frågan och mobiliserade enorma resurser från välfärdskapitalet, trots att de visste att själva voteringen i riskdagen var säkrad på förhand på grund av SD:s tydliga position.
Detta var inte frågor som Vänsterpartiet bara “tryckte på” för eller “bidrog till att lyfta”. Det handlar om att det mesta överhuvudtaget inte hade blivit av utan Vänsterpartiets närvaro vid förhandlingsbordet och ständiga krav.
Under perioden tydliggjiordes också begränsningarna i att förhandla utanför regeringen. Sverige har sedan 90-talet ett budgetsystem som ger regeringen mycket mer makt på bekostnad av riksdagen. Men det gör också att sådant som kan förhandlas in i en statsbudget kan förverkligas om det handlar om att höja eller sänka ett konkret anslag. Men allt som kräver större processer – och det mesta som är viktigt gör det – ger väldigt stora möjligheter för en regering med handen på ratten att kollra bort avtalsparter. (Det är därför Tidö-avtalet i så stor grad handlar om SD:s roll i olika processer, och då är SD alltså det största partiet i konstellationen. Sittande regeringspartier är tillsammans mindre än S ensamt)
Det går inte att komma runt detta, när man nu följer socialdemokraternas slutspurt. S har flera bra vallöften: Borttagen karens, ut med vinstdriften från skolan, en tandvårdsreform (äntligen!). Men det är just dessa vallöften som blir omöjliga att genomföra utan att Vänsterpartiet finns med. Och detta är dessvärre en avgörande del av den – sorry not sorry – usla socialdemokratiska strategin. Signaleringen i regeringsfrågan är likalydande med att detta är löften man kommer att vilja krypa ur. Det skulle ha extremt negativa implikationer för människors redan tilltufsade tilltro till politikens möjligheter att leverera progressiva, materiella förbättringar. Det vill säga den allra mest potenta gödseln till den med rasism dopade högerpopulismens och högerradikalismens grogrund.
Detta är ett av de allra tyngst vägande skälen till att en röst på just Vänsterpartiet är viktig i valet imorgon. Det går långt utöver sistaminutentaktiserande. Skulle man vilja säga det i parollform, kan man säga att Vänsterpartiet tar socialdemokratisk politik på allvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar