Jaha. Det verkar som att kvardröjande demokratiska impulser i den centerpartistiska folkrörelsekroppen tills vidare har satt stopp för försöken från den lobbyisttunga toppen i partiet att kuppa den svenska regeringsbildningen in i en Alliansen/Tidö-crossover, till förmån för välfärdskapitalets orubbliga intressen. Gott så!
Nu är det viktigt att alla – inte minst Centerpartiet – förstår att Centerpartiet måste sluta jiddra och börja förhandla, samt att alla – inte minst Socialdemokraterna – måste hjälpa till att förlösa denna insikt hos Centerpartiet. Att vi trots piruetterna inte har landat där ännu, framkom igår när Centerpartiets Rickard Nordin i Agenda genomförde en intervju med smärre inslag av surrealism. Han vägrade till och med säga om Centerpartiet nu kommer att rösta nej till Ulf Kristersson som statsminister i en votering i riksdagen. Partiet skulle istället ”ha allt fokus” på det man omhuldar i fantasin – alltså att helt styra över det politiska innehållet i en socialdemokratiskt ledd regering – istället för att överföra detta fokus på det man måste göra – alltså att börja förhandla om det politiska innehållet i en regeringskonstellation som utgår från resultatet i de allmänna valen i Sverige.
Desto viktigare då att talmannen håller fast vi det som exempelvis jag den 30oktober påpekade var en riktig tågordning i det rådande läget, och ser till att det faktiskt och snarast möjligt röstas om Ulf Kristersson i en tredje statsministeromröstning. Det har ju visat sig att det endast är de lysande lamporna i riksdagens kammare som åtminostone temporärt kan få Centerpartiet att ta sig vidare i sin inre resa. Det krävdes att ”mittenalternativet” faktiskt röstades ned – bland annat av de tilltänkta men ointresserade deltagarna i det – för att C skulle ta nästa steg. Nu behöver detta ske med Kristersson-alternativet, med C:s röda knappar.
Därefter kan det som borde ha inletts för veckor, månader eller år sedan (och som tillfälligtvis Vänsterpartiet har tjatat om under dessa år) faktiskt inledas: En faktiskt förhandling mellan de fyra partier som utgör en rödgrön majoritet i Sveriges riksdag, med utgångspunkten att dessa ska styra Sverige de kommande fyra – nu snart bara tre och ett halvt – åren tillsammans och med ett smärtsamt men potentiellt också utvecklande givande och tagande. Där måste alla dessa fyra partier bidra ödmjukt och konstruktivt.
Om det skulle visa sig att det finns en realistisk möjlighet att någon extra dag eller vecka extra skulle hjälpa denna process i hamn, då bör naturligtvis talmannen bevilja detta. Men det är då det. Nu måste Centerpartiet lämna idén om att upphandla färdiga politikprodukter och gå in i den demokratiska förhandlingstradition som partiet runt om i landet är gott förankrat i. Så kan Sverige både få en regering och en ny riktning som svenska folket har röstat för efter fyra år av blåbrun glidning.
Lycka till!


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar