Idag dök det upp ett nytt inlägg hos
Riverbend, en fascinerande Baghdad-blog. Det är en ”general update” som i sin vardaglighet är viktigare att ta till sig än alla de sedvanliga bombrapporterna och terroranalyserna.
Läs! Mest av allt fastnar beskrivningen av hur ockupationsmakten och dess hantlangare bygger upp sina strukturer i en klassisk kolonial hierarki.
“What people find particularly frustrating is the fact that while Baghdad seems to be falling apart in so many ways with roads broken and pitted, buildings blasted and burnt out and residential areas often swimming in sewage, the Green Zone is flourishing. The walls surrounding restricted areas housing Americans and Puppets have gotten higher- as if vying with the tallest of date palms for height”.
Det är det här som skapar det antikoloniala medvetandet, som när det hat som oundvikligen kommer att riktas mot ockupanterna.
“The Green Zone is a source of consternation and aggravation for the typical Iraqi. It makes us anxious because it symbolises the heart of the occupation and if fortifications and barricades are any indicator – the occupation is going to be here for a long time. It is a provocation because no matter how anyone tries to explain or justify it, it is like a slap in the face. It tells us that while we are citizens in our own country, our comings and goings are restricted because portions of the country no longer belong to its people. They belong to the people living in the Green Republic”.
Hur länge förnedringen fortgår bestäms av många faktorer, varav det viktigaste blir hur väl motståndet lyckas organisera sig i fortsättningen.
17 kommentarer:
"Förr eller senare klarar väl irakierna själva att ta hand om säkerheten i landet och då ber de väl de utländska trupperna att ge sig av."
Bäste Rgr: Du behöver inte oroa dig. Om du läser mitt inlägg och mina nya länkar på den andra Irak-tråden så ser du att idag har 82 parlamentsledamöter i Baghdad just krävt att ockupationstrupperna ska lämna landet. Liksom ett antal fackföreningsledare i både Irak och USA. Men du verkar inte vara riktigt uppdaterad...
Självklart är Irak ockuperat, det kan inget FN-beslut i världen upphäva. Irak är lika ockuperat idag som Afghanistan var 1980 sedan Sovjetunionen gick in där 1979. Då liksom nu motiverade supermakten sin militära invasion med hotet från muslimsk extremism. Då liksom nu fanns det femtekolonnare och medlöpare som försvarade den militära inmarschen. Då var det Moskvatrogna sovjetkommunister i dåvarande APK som fjäskade för den ena av supermakterna, idag är det den svenska bombhögern representerad av bl. a. Rgr som försvarar den enda kvarvarande supermaktens militära närvaro i ett land där ingen bett dem intervenera.
Likheterna fortsätter: Sovjetunionen tvingades dra sig ur Afghanistan p. g. a. motståndet från afghanerna och en internationell och inhemsk opinion mot den militära närvaron. USA kommer givetvis också att tvingas lämna Irak, det är bara en tidsfråga eftersom motståndet mot deras ockupation av Irak växer, i USA, Irak och resten av världen.
Det verkar som om Rgr på allvar tror att USA-ockupationen kommer att avslutas SNABBARE om motståndet försvinner. I själva verket är det precis tvärtom: Ju hårdare motståndet från irakierna är mot ockupationen, desto starkare kritik kommer att riktas mot George W Bush på hemmaplan, vilket kommer att skynda på tillbakadragandet från Irak. Detta gäller såväl det väpnade motståndet, motståndet från fackföreningar och NGO:s i Irak samt från de parlamentsledamöter Erik S skriver om ovan.
Vi i Sverige och andra länder kan också påskynda USA:s tillbakadragande genom att ställa krav på en tidtabell och uppmärksamma de övergrepp som ockupationsmakten gör sig skyldig till, t. ex. de godtyckliga fängslanden av irakier utan rättegång och tortyren i bl. a. Abu Ghraib.
Funderar just på exemplet Afghanistan som Erik S nämner ovan: Tänk om man skulle ha uppmanat afghanerna på 80-talet att ge upp sitt motstånd mot ockupationsmakten Sovjetunionen, för då hade chansen att ockupationen skulle avslutas ökat. Förmodligen hade Rgr blivit utskrattad då, och det förtjänar han att bli nu när han för fram en minst lika absurd tes: Ge upp motståndet mot ockupationen - så försvinner den!!!!
Bobbo:
Du har fel om du tror att de 7-8 miljoner som röstade i Irak-valet stöder USA:s ockupation! I själva verket var det så att vinnarna i det irakiska parlamentsvalet, den shiamuslimska alliansen, vann valet på ett löfte om att avsluta ockupationen, och de byggde sin valkampanj på en anti-amerikansk retorik.
Som jag tidigare har nämnt så genomförde shiamuslimerna den största demonstrationen som hållits på många år i Baghdad på två-årsdagen av Saddam's fall (mellan 150 000 och 300 000 anhängare), där de krävde ett slut på ockupationen och brände dockor av Tony Blair och George W Bush. Intressant nog har denna demonstration förbigåtts med tystnad i den svenska press som bl. a. Bobbo anklagar för att vara vänstervriden (liksom nyheten att 82 parlamentsledamöter kräver ett slut på ockupationen ovan).
Att shia-alliansen vann valet på ett löfte att avsluta ockupationen betyder ju två saker:
a/Detta löfte var tillräckligt populärt för att nästan ge dem egen majoritet. Det bekräftar flera oberoende opinionsundersökningar att majoriteten av irakierna ser USA som ockupanter (tvärtemot vad som FN påstår) och vill att ockupationen ska avslutas. Denna majoritet omfattar såväl de röstande shia-muslimerna som de till stora delar icke-röstande sunni-muslimerna. En folkomröstning om USA:s närvaro hade resulterat i en kraftig majoritet mot ockupationen, med undantag bland kurderna.
b/Det finns uppenbarligen en klyfta mellan majoriteten av parlamentsledamöterna och majoriteten av Iraks befolkning i hur snabbt man vill avsluta ockupationen. Det är ju egentligen inte konstigare än att det finns en klyfta mellan de europeiska ledarna och EU-etablissemanget å ena sidan och de stora folkmajoriteter mot konstitutionen i Frankrike och Holland som visade sig nyligen.
c/Motståndet är brokigt och där finns såväl djupt religiösa, sekulära och nationalistiska krafter. En del av motståndsmännen är säkerligen reaktionära muslimska fanatiker. Men glöm inte att många av parlamentsledamöterna är lika reaktionära muslimska fanatiker, och en del av dem har synnerligen tveksam syn på kvinnors frigörelse. Det är nog bara att inse att de religiöst/reaktionära krafterna är starka i Irak idag, såväl inom som utanför parlamentet. Det gäller att stödja de sekulära och demokratiska krafterna, vare sig de befinner sig i eller utanför parlamentet. Jag är inte imponerad av eller stödjer en irakisk parlamentsledamot bara för att han kommit till makten i ett val som endast USA övervakade: Om han förespråker en shiitisk stat av den typ som finns i Iran så har jag inget till övers för honom, hur mycket parlamentsledamot han än är.
"Vad är det som det sk motståndet kan erbjuda Irakierna? Vad vill de uppnå? Hur ska de klara att vinna hjärtat hos de 7-8 miljonerna som röstade?"
Vad uppnådde motståndet mot Sovjetunionens ockupation av Afghanistan? Jo, att Sovjetunionen lämnade Afghanistan! Ingenting mer. Och ingenting mindre. Sedan gick det åt helvete, bl. a. för att USA hade pumpat in vapen och stött diverse suspekta muslimska fanatiker på den afghanska sidan. Men hade det blivit bättre idag i Afghanistan och hade det varit mindre muslimsk fanatism om Sovjetunionen stannat kvar? Tveksamt. Blir det mindre muslimsk fanatism, mindre terror och bättre för irakierna om USA stannar kvar. Lika tveksamt!
I Irak finns bara dåliga alternativ kvar: Antingen stannar USA kvar, och kaoset tilltar och lidandet hos irakierna fortsätter öka. Eller så drar sig USA ur, och det kanske också blir kaos. Valet handlar alltså just nu inte om demokrati å ena sidan, och muslimsk diktatur å den andra. Utan om ett land i kaos, med USA där eller ett land i kaos utan USA inom sina gränser. Endast i det sistnämnda fallet finns det någon förutsättning för att irakierna ska kunna forma sin egen framtid och själva bekämpa den muslimska fanatism som USA aldrig kommer att kunna besegra, hur många propagandabulletiner som än skickas ut från Vita Huset.
Kofi Annan skriver om Irak.
There's Progress in Iraq
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2005/06/20/AR2005062001176.html
Peo Olsson, Stockholm
Bobbo:
"Säkert många av dem som ville/vill att USA ska dra. Det vill ju jag med!!!! Men med tanke på att Iraks öde kommer att påverka hela mellanöstern så kan de inte dra NU"
Jaha. Och NÄR ska de dra då? Som jag gång på gång har påpekat har våldet ÖKAT i Irak, i synnerhet efter valen i januari. Det har bara blivit värre och värre, och ledande amerikanska militärer påpekar att USA inte kan vinna militärt över motståndsrörelsen, utan måste inrikta sig på någon form av avtal med delar av den. Tveksamt om det kommer att lyckas. Men det finns alltså ingen som helst anledning att tro att det kommer att bli mindre våld i Irak, eller att motståndet kommer att avta. Tvärtom pekar all statistik på att det accelererar.
Det är väl inte helt fel att anta att närvaron av utländska ockupationstrupper är en ORSAK till våldet, och att våldet riktat mot ockupationsmakten per definition kommer att försvinna den dag ockupationsmakten lämnar landet. Det våld och det kaos som säkerligen initialt kommer att finnas även efter att USA har lämnat, kommer dock att vara en bråkdel av det våld som sker dagligen nu. All statistik har tydligt visat att 75 % av motståndsrörelsens attacker riktas mot ockupationsmakten; dessa 75 % kommer per definition inte att finnas när det inte finns en ockupationsmakt kvar att attackera.
Våld och kriminalitet kommer säkerligen att finnas i Irak efter att USA har dragit sig ur, precis som det finns idag. Men det är ju naivt att tro att USA a/klarar av att militärt besegra motståndsrörelsen, b/klarar av att upprätthålla lag och ordning och c/genomföra demokrati om majoriteten av irakierna inte vill ha dem kvar och betraktar dem som ockupationstrupper.
Du retar dig på att jag använder ordet "kanske". Det är väl snarast ett uttryck för ödmjukhet, för varken du eller jag kan med säkerhet veta om våldet ökar eller minskar om USA drar sig ut ur Irak. Personligen tror jag att det inte kan bli värre än det är nu, och ytterst sett är det bara irakierna som kan bygga demokrati och ett fungerande samhälle.
Precis som på sikt afghanerna måste lösa sina problem utan utländsk inblandning (Ryssland, Pakistan, USA m. m.).
Du och andra krigsförespråkare har fortfarande inte svarat på min fråga: Hade Afghanistan varit ett bättre samhälle om Sovjetunionen hade stannat kvar "för att undvika kaos, anarki och islamisk fundamentalism", istället för att dra sig ur och avsluta ockupationen. Likheterna med Irak är faktiskt ganska många. Precis som i dagens Irak fanns det en reell risk för framväxandet av islamisk fundamentalism, och Sovjetunionen såg inmarschen som ett preventivt angrepp för att förhindra detta hot, precis som USA motiverade sitt angrepp på Irak. Vi vet att i sak hade ryssarna också rätt i sak: efter att de drog sig ur tog Talibanerna makten och införde ett funaamentalistiskt muslimskt styre. Men detta utgör givetvis inget hållbart argument för att ryssarna skulle stanna kvar, precis som den reella risken för ökad muslimsk fundamentalistiskt styre i Irak inte utgör ett hållbart argument för att USA ska fortsätta sin ockupation av landet.
I själva verket göder både USA:s nuvarande ockupation av Irak muslimsk fundamentalism och terrorism, på samma sätt som Sovjetunionens ockupation av Afghanistan skapade ett folkligt stöd för talibanerna (i kombination med USA:s stöd till de mest extrema delarna av den afghanska motståndsrörelsen).
Jag upprepar: Ni som försvarar USA:s ockupation av Irak är värda lika lite respekt som de sovjettrogna kommunister som försvarade Sovjetunionens inmarsch i Afghanistan 1979.
bobbo: hur många procent av de som USA dödat i Irak är civila?
"Varför gör du som Linderborg/Wijk och utesluter att 63% av de döda är civila??"
Intressant att du använder andelen dödade civila som ett kriterium på vad som är "terrorism". Jag säger iochförsig inte emot dig, men undrar ändå om du inte gör det lite lätt för dig.
Som jag tidigare påpekat så bör man skilja på motståndshandlingar riktade mot den utländska ockupationsmaktens soldater som (oavsiktligt) dödar civila, och våldshandlingar som har som SYFTE att döda civila (t. ex. att spränga moskéer). De sistnämnda handlingarna är terrorattentat, men alla civila som dör i ett krig dör inte nödvändigtvis av terrorattentat. De kan t. ex. hamna i korseld mellan olika styrkor eller köra på minor som är avsedda för amerikanska militärfordon. Detta är en fundamental skillnad, och det måste du vara beredd att medge. Annars kommer i stort sett alla motståndsrörelser som har existerat genom historien att kunna klassas som terroristiska, även sådana som du är beredd att stödja: motståndsrörelserna mot nazisterna dödade även civila, och likaledes gjorde den afghanska motståndsrörelsen mot Sovjetunionen. Var de också terrorister?
Men OK, låt oss för en gångs skull använda oss av det kriterium du föreslår, nämligen att civila dödas av en part som ett kriterium på terrorism, alldeles oavsett om detta sker "avsiktligt" eller ej. Med din definition bedrev då USA terrorism i Vietnam när mellan 2 och 3 miljoner vietnameser dödades av flygbombningar, Agent Orange's avlövningsmedel och napalm. 90-95 % av dessa vietnameser var civila, en betydligt högre andel än de dödade civila i Irak du refererar till (63 %). Terrorhandlingar som antalsmässigt och andelsmässigt slår motståndsrörelsen i Irak med hästlängder. Är du det minsta konsekvent måste du erkänna att Vietnamkriget var ett terrorkrig, iallafall om du vill använda andelen dödade civila som kriterium på vad som är terrorism.
Men själv misstänker jag att du blundar för när demokratier dödar civila och tycker det är mer ursäktligt än när diktaturer gör det. Du kan ju försöka framföra dessa åsikter till de barn som växt upp i Vietnam och som drabbats av missbildningar p. g. a. de växtgifter som USA vräkte över landet. Eller barnen i Basra som drabbats av förhöjda leukemi-nivåer, p. g. a. användandet av upparbetat uran i USA:s bomber. Eller de ungar vars arm och benar sprängts bort när de har närmat sig några av de ton med odetonerade klusterbomber som ligger spridda runt om i Irak. "Tänk på att det är demokratiska vapen, mina barn". Är det det du tänker säga dem? Kan du se dem eller deras föräldrar i ögonen när du säger det?
Enligt Freedom House för 2005:
"USA
political rights: 1
civil liberties: 1
= Free
Russia
political rights:6
civil liberties: 5
= not free
Ju lägre värden desto bättre. Sverige ligger också på 1/1"
Tycker att det är lite lustigt när Bobbo som alltid hävdar att Sverige är så ofritt och "socialistiskt" kommer fram till att Sverige är ett lika fritt land som USA!
(Notera att jag fräschat upp min signatur)
Bobbo är ett cyniskt svin som vill se irakierna lida!
"Ja, det är en fundamental skillnad. Men ta han som sprängde sig på en restaurang häromdagen och tog med sig 26 (?). Det finns många många många såna exempel. Det måste du å din sida medge. Ordet uppsåt saknas lite i debatten överhuvudtaget"
Jodå, för en gångs skull håller jag helt, eller nästan helt med dig. Fantastiskt att två sådana antagonister som du och jag kan tycka likadant!!!? Finns det trots allt hopp om mänskligheten? Han som sprängde sig på en restaurant häromdagen är väl en terrorist med alla rimliga kriterier (med reservation för att jag inte läst historien; om det var en militärrestaurant med soldater så är det en mer komplicerat).
När vi nu ändå har hissat vit flagg och har en tillfällig vapenvila: Skulle du som en gest mot en okunnig medmänniska vilja berätta för mig hur jag gör så fina länkar som du kan, så att jag inte behöver klistra url-adressen i mina inlägg, utan mina kära meningsmotståndare bara kan klicka på en fetstilt länk och hitta de artiklar jag hänvisar till? Snälla! :) Jag vet att att det är pinsamt att vara 38 år och inte känna till hur man gör, men någon måste man komma ut ur garderoben och erkänna sin djupa okunnighet.
Varma hälsningar från din vän terroristkramaren och stalinisten (obs! självironi!)
Apropå min brist på kunskap om att göra länkar:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=431094
En artikel i DN som handlar om det trista faktum att det huvudsakligen är civila som drabbas i krig och militära konflikter. Något för oss alla att tänka på, eftersom det är ett av de starkaste argumenten mot att använda militärt våld som medel för att uppnå politiska mål. Gäller såväl USA:s militär som olika motståndsrörelser runt om i världen.
Militärt våld ska vara en "last resort", när ingenting annat fungerar och alla andra möjligheter är uttömda. Men vem kan på allvar säga att denna devis följs? I 99.99 % av alla militära konflikter har det funnits andra vägar, trots påståenden om motsatsen.
Ungefär så här??
Netscape
Det fungerade!!!! Yippie!!!
Kamrat Bobbo:
Du förtjänar att få Lenin-orden för att i solidarisk anda ha hjälpt mänskligheten framåt och underlättat den framtida socialistiska propagandan på internet!
Att ens tro att den irakiska "motståndsrörelsen" ska kunna slå tillbaka på samma sätt som den afghanska är ofattbart! När den irakiska motståndsrörelsen får splitternya vapen från USA och CIA-tjänstemän som lär dem att använda dem och hjäper till att förstöra den irakiska regeringens infrastruktur och militära tillgångar så kommer jag att tro dig.
Utgången av Sovjets krig mot afghanistan beror till största delen på den amerikanska närvaron...
Kära anonym:
Jag påstår inte att situationerna i Irak och Afghanistan är identiska, men bara att det finns stora likheter i att bägge länderna riskerar att bli internationella terroristhärdar i spåren av utländsk militär närvaro. Detta är knappast mitt eget påhitt och ingen särskilt originell tanke, utan torde vara ganska okontroversiellt. Det är något som nu också diskuteras på allvar i USA, bl. a. av CIA. Om detta kan du läsa här.
Sedan tror jag att du gör det lite för lätt för dig om du tror att Sovjetunionen lämnade Afghanistan p. g. a. USA:s militära hjälp till motståndsrörelsen. Sovjetunionen är inte det första landet som tvingats lämna landet p. g. a. ett folkligt väpnat motstånd: samma sak drabbades Storbrittanien av på 1800-talet. Afghanerna är ett stolt folk som vägrar acceptera utländsk inblandning genom historien, men de är knappast ensamma. Jag känner faktiskt inte till ett enda historiskt exempel när utländsk militärmakt invaderat ett annat land och det INTE har uppstått en motståndsrörelse.
Personangrepp är det enda vänsternissarna kan leverera.
Det är det ultimata beviset på att de har förlorat debatten. De har slut på argument och de måste ta till fula trix för att komma bort från ämnet.
Skicka en kommentar