"Fotografier av undergångens leende"

SvD:s chefredaktör berättar den skakande historien om hur tidningens server drabbades av kollaps häromdagen. Här finns en gripande känsla av utsatthet. Man återupplever det hjältemod generationer svenskar visat i försvaret av kung och fosterland, man lägger kinden mot livets förgänglighet, man tänker på Usama bin Ladin. Och kanske lite på de förlorade annonsintäkterna.

Hur som helst. Det viktiga är att det aldrig får hända igen – aldrig i vår tid!

Rykten gör gällande, att SvD kommer att förstärka sin stab i analogi med den tunga rekryteringen av Linda Skugge: Ulrica Schenström blir ny ansvarig för den övergripande krishanteringen, medan IT-säkerhetsfunktionen kommer att förstärkas med Lars Danielsson.

Skyltar

Pierre Gilly har noterat några olika.

Upp med tändarna lönerna! Eh…yo?

Häromdagen var det tydligen en liten debatt på tv4 mellan Ung Vänsters Ida Gabrielsson och den mångförslagne och intellektuellt spänstige högerungdomsledaren Niklas Wykman. Debatten – som kan avnjutas här, gör det! – rör kvinnors löner. Som lösning på problemet med att kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden – ett problem som de ljus-, mörk- och hästsvansblå partikamraterna säkert dagligen begråter – föreslår Niklas Wykman en ”självförtroenderörelse” bland nämnda kvinnor. Det är både djärvt och slugt. Dessvärre tillät inte den korta tiden Wykman att berätta så mycket om hur han själv ska bidra till denna självförtroenderörelse, men initierade källor menar att rap-musik kan vara ett viktig element.

Eller så är det som Ida Gabrielsson tror:

Typ, härmed beslutar vi att en självförtroenderörelse ska startas bland Sveriges kvinnfolk, denna folkrörelse ska ha möte en gång i veckan och träffas på Östermalmstorg. Vi ska ha praktiska och teoretiska övningar i hur man blir bättre på att löneförhandla, samt diskutera kvinnligt entreprenörskap inom vården. Sedan går vi gemensamt ut och strålar ikapp med solen, stärkta av vårt nyvunna självförtroende. Förutom broschyren från Attendo Care får alla deltagare med sig boken ”Självkänsla nu”, lite rökelser som doftar vilt och kryddigt och en morotskaka bakat med GI- metoden.

Läs hela Idas inlägg.

Bara apropå Niklas Wykman, ser jag förresten hur han modigt tar alla dessa viktiga strider som ingen – utom en handfull utsatta slitvargar på alla landets ledarredaktioner – vågar ta. Och han gör det så graciöst att en perserkatt skulle kunna lägga sig att dö av skam! När till exempel Expressen trycker en artikel om hur moderaterna i Täby går från att passivt skita i folkliga möjligheter till kulturellt utbyte till att aktivt och agressivt försöka knäcka exempelvis biblioteksverksamheten, då är Niklas framme med sin fett vassa penna mot kritikerna:

Elitisterna i kulturvänstern är det värsta avskum vid sidan av rasister det här samhället har.

Det är faktisk ingen som har uttryckt det bättre (i alla fall inte efter 1944). Initierade källor berättar att Wykman i skrivande stund filar på ett blogginlägg om hur parkteatern är skapad med Gulagarkipelagen som direkt förebild.

Kolonialismens konjunktur

I Klassekampen idag, med anledning av Israels 60-årsdag. (Övers.: red.)


«For Europa skal vi (i Palestina) utgjøre en del av muren mot Asia. Vi skal fungere som en kulturens fortropp mot barbariet,» skrev Israels ideologiske forfar Theodor Herzl i 1896 om den tenkte staten.

Det ville vært altfor enkelt å redusere Israels i dag sekstiårige utvikling til dette. Men sitatet gir uttrykk for ett element i det sionistiske prosjektet. Ett element som i varierende grad kan anes i rettferdiggjøringen av kolonisering og okkupasjon - og den undertrykkingen som springer ut av den.

I de første decenniene etter grunnleggelsen av Israel var støtten sterk i progressive kretser i Vesten, ikke minst innen de nordiske sosialdemokratiene. Haakon Lie var brennende Israel-fantast. Einar Gerhardsens utrop om at «det er gjort mirakler i dette landet» finner et ekko i samtiden. «I Sverige har vi med respekt og beundring fulgt den jødiske statsdannelsens oppbygging til en moderne sosialistisk og demokratisk stat,» sa utenriksminister Östen Undén i 1955.

Her fantes moderniseringens fristelse, ideen om virkeliggjørelsen av sosialismens visjoner fra null, i et «land uten folk», og selvsagt solidaritet med et plaget folk som hadde vært utsatt for folkemord, under aktiv jubel eller passiv støtte fra Europas reaksjonære. Men dette var også en tid da bevisstheten om den europeiske kolonialismens offer ennå ikke hadde tvunget seg fram i de brede lag - før den koloniale rasismen rettet mot den tredje verdens folk ble utfordret.

På 1970-tallet var forholdene endret. Israel hadde okkupert nye landområder, samtidig som undertrykte folk rundt om i verden krevde rettferdighet og verdighet. «Den hvite mannens byrde» ble ikke lenger åpent beundret.

På denne tida ble også Israel og apartheidregimet i Sør-Afrika nære allierte, både politisk og militært. Da Sør-Afrikas statsminister Jon Vorster - aktiv nazist under andre verdenskrig - besøkte Israel i 1976, skålte han med Yitzak Rabin for «idealer vi deler». Sør-Afrikas regjering skrev at «Israel og Sør-Afrika har framfor alt en sak til felles: De befinner seg både i en fortrinnsvis fiendtlig verden, bebodd av mørke folk».

I dag har den USA-ledede verdensordenen rullet utviklingen baklengs. Det er nykolonial høykonjunktur. Overgrepet mot palestinerne er innlemmet i en regelløs, avhumaniserende «sivilisasjonskrig». Bildene av islam og arabere som truende horder er instrumentell i opprettholdelsen av denne verdensordenen. Det som skjer i Palestina får på den måten en betydning langt utover denne blodstenkte jordpletten. Mange av de forestillinger som populariseres i den islamofobiske hetsretorikken stemmer overens med israelsk statspropaganda - og har ofte sin konkrete opprinnelse der.

Mens man tidligere har anstrengt seg for å framstille PLO eller Arafat som voldelige galninger for et vestlig publikum, er det i dag arabere og muslimer generelt, også i europeisk eksil, som mistenkeliggjøres. Retorikken om en muslimsk «dødskult», eller om araberes irrasjonalitet, manglende interesse for framskritt og manglende evne til å holde sammen har gått fra litt pinlig ekstremisme til igjen å få hegemoni i Vesten.

Da Siv Jensen for noen måneder siden kom tilbake fra sin politiske pilegrimsreise og slo fast viktigheten av støtte til Israel - samtidig som en israelsk minister truet Gazas befolkning med «tilintetgjørelse» - var det knappest en støtte på tross av den vidstrakte volden. Jensen og hennes ideologiske vennekrets beundrer Israel og USA nettopp på grunn av forakten for folkeretten. De motbydelig urettferdige globale forholdene reflekterer og gir næring til den ordningen de vil skape på hjemmeplan. Av motsatte årsaker er støtten for palestinernes sak sterk både i den tredje verden og i stigmatiserte forsteder i Vesten. I den monumentale urett palestinerne utsettes for, speiler millioner av mennesker sin egen historie og nåtid - av kolonial undertrykkelse, ødelagte utviklingsmuligheter og daglig fornedring.

För er som är i Stockholm: Demonstration den 15 maj. 60 år av fördrivning - 40 år av ockupation. Det räcker!

60 år av fördrivning – 40 år av ockupation
Det räcker! Khalas! Ya basta! Chega! Simalah! Matkaro! Bêse!

Demonstration. 15:e maj.
Klockan 18.00 Sergels Torg i Stockholm

Till minne av Al Nakba, Katastrofen då 750 000 palestinier fördrevs från sitt hemland Palestina.

Talare:
Sheik Dr Ikrima Sabri, the head of the Higher Islamic Council in Palestine
Per Gahrton, Palestinagrupperna i Sverige
Dr Eyad Sarraj, GCMHP via länk från Gaza
Mattias Gardell, religionshistoriker
Emma Lindqvist, distriktsordförande SSU
Shora Esmilian, International Solidarity Movement
Lama Abu-Iseifan. Palestinska föreningen
Mohammed Kharraki, Sveriges unga muslimer
Seluah Alsaati, Ordförande Ung vänster Storstockholm

2 x Nilsson

Det är ett nästan parodiskt tydligt tecken på rasismens rörelse in mot en hegemonisk position i den offentliga debatten: samhällstoppar firar rasistisk statsterror med drinkar och dans, medan ordningsmakten utan att blinka sätter lagen åt sidan och går loss på dem som protesterar mot kalaset.

Petter Nilsson skriver bra om det på sin blogg.

Relaterat, och mycket läsvärt, är samme Nilssons inlägg på SVT Opinion: Utan röda fanor får vi bruna skjortor.

”Företagsklimatet” – om att skratta hela vägen till tänketanken

Idag har alla svenska medier med minimala variationer rapporterat om att Solna har ”det bästa företagsklimatet”. Detta är en årlig begivenhet. Vi får alltså veta att det finns en lista där landets kommuner rankas efter ”företagsklimat”. De flesta får intrycket av att detta är någon slags utfallsutvärdering av den ekonomiska politiken i kommunerna. Det är naturligtvis meningen. Men det har ingenting med verkligheten att göra.

Undersökningen är i själva verket ett av organisationen Svenskt näringslivs smartaste PR-trick. Detta blir uppenbart för den som orkar spendera lite extra tid och tankeverksamhet jämfört med journalisterna på landets redaktioner.

Rankingen bygger dels på ett antal noga utvalda statistiska faktorer. Bland annat kommunalskatt och entreprenader. Det betyder att om en kommun – som exempelvis Solna – privatiserar kommunal service och sänker skatten, så räknas det som ett ”bra företagsklimat”. I övrigt finns flera faktorer som säger samma sak: att man får bra siffror om folk är egenföretagare istället för anställda. En kommun med många advokater istället för industriarbetare, får alltså automatiskt ett ”bra företagsklimat”.

Den stora delen av undersökningen, bygger på enkätsvar. Här kan vi hitta allmänhetens, kommunpolitikernas och kommunala tjänstemäns ”attityder till företagande”. Det betyder i klartext, att om en kommun har många högerväljare, många högerpolitiker i kommunen samt många med högeråsikter inom den kommunala byråkratin, då får kommunen en bra rankning för sitt ”företagsklimat”. Också i denna del hittar vi för övrigt ”kommunal konkurrens” som en faktor. Återigen får vi alltså schyssta värden om kommunen privatiserar. Här räknas även ”vägnät, tåg- och flygförbindelser” in som en faktor. Detta är – till skillnad från flera andra variabler – ganska rimligt att titta på. Problemet är att kommuner kan göra ganska lite för att påverka sådant. Om staten till exempel – tack vare skattesänkningar och en trafikpolitik helt i linje med Svenskt näringslivs önskemål – satsar alltför lite på tågtrafiken och berövar glesbygdskommuner viktiga transportmöjligheter, är det svårt för kommunerna att själva starta egna tåglinjer.

Men summa summarum: vad ”rankingen” visar är i princip en kombination av hur mycket borgerlig politik en kommun för. Vad det får för resultat för medborgarnas välfärd, eller för all den faktiska ekonomiska utvecklingen i företagen i kommunen, får vi inte veta någonting om. Att beröva kommuninvånarna kommunala bolag och kommunalt skött service, gör däremot underverk för placeringen på listan.

Detta taskspeleri prackar alltså arbetsgivarkotteriet på upphetsade kommunpolitiker en intet ont anande allmänhet, genom en okunnig, slapp och/eller tidspressad journalistkår. År efter år.

McJournalism

Läs Mikael Nybergs text i Aftonbladet om journalistiken som fabriksprodukt!

Så industrialiseras ännu ett kvalificerat yrke. Nygren jämför med förändringarna inom sjukvården när vinstmaximerande koncerner tar över. Professionen med dess föreställning om att tjäna det allmännas bästa bryts ner av marknadens mekanismer. Arbetstempot ökar, anställda journalister utanför storstäderna ser sina löner släpa efter och alltfler unga fastnar i frilansande och tillfälliga påhugg.

Ur den devalverade journalistiken stiger samtidigt enstaka anslående reportrar och skribenter som med sin glans blir en del av mediekoncernens varumärke. De tjänar bra och får positioner i samhällsdebatten.

Vad bör göras?

Frågan är givetvis kontextberoende. Om du till exempel är student på Stockholms universitet, är det som ska göras, bland annat att du röstar på Vänsterns studentförbund, VSF, i kårvalet. Man kan göra det på nätet här.

Steg i rätt riktning med öppen källkod i det offentliga

Äntligen kanske det händer saker kring den offentliga upphandlingen av programvara med öppen källkod. Ung Vänster lyfte det här i 2001 och vänsterpartiet har motionerat om det i flera år.

V-P-V'

Enligt sajten "Bloggvärde" är denna blogg värd drygt tre miljoner kronor. Hugade spekulanter är välkomna att höra av sig. En förutsättning är att du delar arbetarrörelsens värderingar. Om tillräckligt goda erbjudanden saknas, kommer jag att använda summan som säkerhet för en hostile takeover på Carl Bildts blogg.

Grön profet

I tidningen Göteborgs fria skriver miljöpartisten László Gönczi, den aggressivt grönflummiga småborgerlighetens nestor, en ledare som på ett närmast övertydligt sätt visar kortslutningen av ”varken-höger-eller-vänster-ekologism” och gammal unken punschhöger.

Artikeln går ut på att de strejkande sjuksköterskorna har för hög lön. Ty,

Världen behöver en mänsklighet som ägnar sig åt frid i stället för prylhysteri. Fred i stället för vapen och människor som väljer solidaritet i stället för gruppegoistisk kamp för högre löner.

Jo. Låt oss bara fundera över om odla den mänskligheten ska kommenderas fram i Lászlos fantasi eller odlas i hans komposthög.

Hans Linde skriver mer och bättre.

Rawia Morra om al-Nakba

Rawia Morra gör ett ohyggligt stort arbete för att belysa händelser och historia i Mellanöstern. Här är tre inlägg kring det israeliska firandet av 60 års folkfördrivning:

• Så fördrevs mina föräldrar
• En 60-åring i existentiell kris
• En bön till en övergiven brunn

Sven-Erik Sjöberg

Det är verkligen en svensk pressepok som avslutas när DN:s fotograf Sven-Erik Sjöberg går i pension. Det är ett fint bildspel som DN har satt ihop med några av hans mest kända fotografier.

Stöd strejken!

Veckans krönika i Flamman, om sjuksköterskornas strejk.

John Mc Cain wipes his ass with hope

John Mc Cains hemliga slogans läckta.

Via Katrine Kielos.

Yes sir, I can Uzi

Röd Press har äntligen fått festinbjudan.

Liv i rörelse

Det är en väldigt läsvärd intervju i DN med Birgitta Dahl. Eller, tja, det är svaren som är läsvärda.

Hon vägrar att gå med på att hon skulle ha en statisk syn på världen bara för att hon har kvar sina grundvärderingar om solidaritet och alla människors lika värde.

- Klassklyftor och förtryck på grund av kön och etnicitet gör människor rädda och förkrympta. Och även makthavare fastnar i sina roller. Jag har mött många förstelnade direktörer och politiker.

Det är jämlikheten och jämställdheten som ger oss alla chansen att utvecklas till öppna, unika varelser, hävdar hon.

- Det gamla folkrörelseidealet är det finaste vi har, för det motverkar risken att människor blir styvsinta och självtillräckliga.

Det kan vila något frapperande hoppfullt och storartat över människor som har levt ett långt liv i rörelse och vuxit med kampens kriser och segrar, sorger och glädjeämnen. Den samhällskänsla som växer ur ett sådant liv gör världen bättre, vackrare. Och till den finns inga genvägar. De partier som distanserar sig från rörelsearbetet skrumpnar.

Sånt som händer

Jag kom häromdagen att minnas en teckning av Lars Hillersberg – som jag tror att han gjorde med utgångspunkt i diskussionen om högerextremism och våldsfetischism inom polisen efter Palme-mordet. En intern utredning kom hur som helst fram till att det inte kunde beläggas sådana tendenser inom polisen, men att enskilda poliser kan tänkas ha visat dåligt omdöme. Hillersbergs teckning visar två hundra enskilda polismän som står och visar dåligt omdöme genom att göra Hitlerhälsning.

Det vore alltför insinuant att använda den teckningen för att att illustrera den här händelsen, tänker jag.

Det är trots allt helt andra saker än enskildas dåliga omdöme i fyllan, som karaktäriserar utvecklingen i folkpartiet den senaste tiden.



PS. Tips.

Några tips

* Flammans 1. maj-nummer hade 1968 som tema. Ett fint nummer som står sig länge. Alldeles särskilt vill jag rekommendera Jörn Svenssons ledarkrönika och Aron Etzlers lysande text här. I papperstidningen får man också se fotot som inledningsraden refererar till.

När jag nu läser om den epok som – helt rättvist – fortfarande överskuggar min generations, har jag svårt att se någon täckning för allt förlöjligande och alla förkastelsedomar. Öppnar vi historieböckerna om hundra år kommer 1968-epoken finnas där som en tid av spännande förändring. Det är troligtvis inte sekteristiska tokerier, utan daghemsutbyggnaden och USA:s första nederlag i Vietnam och Sovjetunionens nederlag i Tjeckoslovakien, som kommer att finnas med.

* Ann-Charloette Martéus skriver bra i Expressen om Sverigedemokraternas hetsdagordning, och om dem som ur sin bekväma, riskfria etablissemangsposition gör den dagordningen till sin egen, medan de koketterar med en förvriden bild av revolt och frispråk:

Janne Josefsson är förvisso inte ensam om att leasa sd:s problemformuleringar. Hans faiblesse för det onyanserade gör honom bara så sällsynt effektiv. Många politiker och journalister har halkat in i sd:s trolleriverkstad. Lätt hänt, men illa.

Då har man reducerat en stor grupp människor till en ansiktslös klump. En klump om vilken man avmätt kan ställa frågan: Är den till nytta för oss eller ska vi dumpa den?

Avhumaniseringen är påbörjad.

* Och så amerikanska planer på att bygga femstjärnigt lyxhotell i den belägrade ”Gröna zonen” i ockupationens och mördandets Baghdad. Det blir säkert en fängslande upplevelse.

”Sen kan du stå där som ett jävla fån”

I London har alltså den bigotte estradören och rasisten Boris Johnson vunnit borgmästarvalet. Tory-politikern Johnson har tidigare jämfört homosexuella giftermål med att ”tre män och en hund” skulle vara tillsammans, och har, liksom andra samtida rasister, ägnat stor energi åt att skapa hetsstämning mot muslimer. Samtidigt blev BNP, den politiska arvtagaren till den brittiska nazirörelsen – också de idag framför allt inriktade på hets mot muslimer – invalda i London Assembly.

I måndags segrade Gianni Alemanno, tidigare fascistisk ungdomsledare, i borgmästarvalet i Rom efter hårda angrepp på invandrare och fattiga. Benito Mussolinis barnbarn Alessandra Mussolini – Berlusconis samarbetspartner i parlamentsvalet nyligen och eventuellt blivane minister – kunde glädjas över det faktum att valet fullföljdes på dagen 63 år efter det att antifascistiska partisaner avrättade hennes farfar. En mängd andra glada anhängare gjorde fascisthälsning framför stadshuset i Rom och ropade ”Duce, Duce”.

Man måste vara politiskt blind om man inte ser vartåt Europas höger barkar – hur gränserna mellan den etablerade borgerligheten och extremhögern eller den nyfascistiska högerpopulismen upplöses; ibland organisatoriskt, oftare retoriskt och politiskt-innehållsligt. Sverige finns inte i ett undantag för tendensen; för de krafter som är i rörelse. Skiftet i de borgerliga ledarskribenternas retorik kring islam och muslimer är uppenbar. Och nu blir också den försåtliga högerpopulistiska problemformuleringen kring invandringen och ”invandrarna” – ”de främmande” – normaliserad. Ivrigt påhejat på högerkanten.


Jag saknar allvarsinsikt hos många progressiva. Den till oigenkännlighet urvattnade parlamentariska politik som kallats socialdemokratisk eller vänster, bär genom den frustration den skapat, ett stort ansvar för den europeiska nyfascismens framväxt. Och det är vänstern som kan och måste möta den här utvecklingen. Möjligheterna finns där. Men motståndet måste organiseras. Det hastar. Och insatserna är mycket högá.

Svenskarna (och en del andra) har blivit galna!

Låg social status, låg utbildningsnivå och låga inkomster bidrar till kliniskt fastställd depression, visar en forskningsgenomgång som Folkhälsoinstitutet tagit fram, rapporterar DN.

Detta är givetvis lögn och sossepropaganda, men bevisar samtidigt att svenskarna blivit galna och hjälplösa simulanter! Alla som läst nationalekonomi och/eller en bok/bloggpost av Johan Norberg, vet att det viktiga inte är vilken status eller inkomst man har i relation till andra i samhället (i sig ett totalitärt kommunistiskt påhitt, men det får vi ta en annan gång) utan hur många kronor man äger i absoluta tal. För ”om alla får det bättre, vad gör det då att vissa får et bättre snabbare än andra? Det viktiga är väl att ha det så bra som möjligt, inte att andra inte har det bättre än man själv?” (Norberg, Till världskapitalismens försvar). Detta synsätt har en stabil förankring i allmängiltig nationalekonomisk teori och är riktigt, eftersom det upprepats i många nationalekonomiska studier. I frågan om utbildning har vi också fått vägledning av Jan Björklund och Maud Olofsson, som slagit fast att alla inte kan bli akademiker, samt att vissa är duktiga med händerna istället för huvudet. Saken borde dock vara klar redan i och med att Folkälsoinstitutet refererar till problemet som en ”klassfråga”. Det faller på sin egen orimlighet, eftersom klassamhället som bekant avskaffades i och med införandet av jobbavdraget.

Det är alltså dags att upprepa kraven om att Folkhälsoinstitutet ska läggas ned (”begreppet folkhälsa är i sig daterat”), och att endast nationalekonomer ska tillåtas diskutera ekonomiska frågor.

Trevligt, trevligt

Från en artikel i Expressen:

Alliansen är trevligare mot oss. Så är det nog över hela Sverige, säger sd-politikern Roger Hedlund i Gävle.

Christian Holm [mannen som alltså ”leder moderaternas arbete för att plocka fram en strategi mot sverigedemokraterna”] tror att öppenheten från alliansen bara är ett uttryck för artighet.

- Det handlar om ett civiliserat beteende. Vi delar absolut inte sverigedemokraternas åsikter, men på samma sätt som att vi inte går runt och är otrevliga mot vänsterpartister, så ska vi heller inte vara otrevliga mot några andra, säger han.

På samma sätt alltså. Kul, kul. Nedan till vänster Hindenburg – en trevlig och väluppfostrad tysk.

Alla tillsammans: journalisterna tar sitt särskilda patriotiska ansvar för att reproducera den västerländska rasismen

Jag saxar detta rakt av från Angry Arab:

When Israeli occupation soldiers kill Palestinian children you can always count on the New York Times to come to the rescue: "A Palestinian mother and her four young children were killed in northern Gaza on Monday during an Israeli operation against militants there, and a dispute quickly arose over exactly how they had died." Dispute? Oh, yes. Some people people believe they were hit by lightening.

Ur den första kommentaren på inlägget:

you are niggers. nigger terrorists conduct operations in the midst of nigger children.

in any case, fyi, firing directly upon palestinian children is okay, too.

Samma manus, nya stjärnor i rollerna.

Röd Press hjälper till

Så kan du minnas massmediebilden av 1. maj redan innan dagen har passerat.