Mera Omar

Har skrivit om Mohammed Omar förr. Han syns nu lite överallt, vilket är bra. I senaste Ordfront Magasin bidrar han med en liten text (ska man kalla det novell?) med namnet ”Från guru till golare”. Det är en kondenserad skildring av arbetet idag och av villkoren vid löpande bandet. Det är enkelt, konkret och levande. Och det är så förbannat sällsynt i svensk litteratur idag att man knappt tror att någon får skriva sådär. Jag tänker på Gunnar Adolfsson, hans utmärkta roman Trappan, som handlar om tidsstudiemän och arbetskonflikter på Volvo, och på det som Jan Myrdal skriver om en närmast total(itär) bortstädning av arbetarlitteraturen från 50-talets litteraturhistoria.

”När det är mycket jobb kommer en av förmännen inrusande med en pärm. ’Idag jobbar vi till sex’ säger han och liksom knycker hurtigt med huvudet. Knyckandet betyder att det är självklart att vi alla ’ställer upp’. […] ’Ska du hem och sätta på käringen? De kan du göra på lördagarna’, kan förmannen svara om du anger ’fel’ skäl. Fel skäl kan vara att följa med ett barn till vårdscentralen. ’Ungen har väl för fan en morsa’”.

Det är precision i blicken och språket. Samtidigt ser jag Omar intervjuad i Proletären, med anledning av att Swedish Meats ska säga upp folk på hans arbetsplats i Uppsala. Det är de villkoren – bland annat – som han gör litteratur av. Angelägen litteratur som flyter fram.