torsdag, juli 07, 2005

Almedalsrapporteringen som exempel

Jag minns när moderaterna började köra bioreklam. Man tyckte ju att det var rätt äckliga saker, men tror samtidigt att de inte var jätteeffektiva. Fortfarande var och är nog många svenskar något skeptiska till övertydlig politisk reklam av det slaget.

Men väsentligt mycket effektivare har nyhetsrapporteringarna från Almedalen varit. Aktuellts båda inslag under moderaternas dag bör vara en guldgruva för varje medieanalytiker. Reportrarna var noga med att tala om att många personer hade varit på plats och att Reinfeldt fått många applåder. Sedan fick man se flera ”godbitar” ur talet. Reinfeldt blev också intervjuad och fick säga de saker han sagt i talet igen. Det rapporterades också från moderaternas ekonomiska seminarium, där man presenterade alla nya jobb som utlovas med lönesäkningarna och försämrade rättigheter (de senare sakerna pratade man förstås inte alls om). Allra bäst och effektivast var det när man plockade fram en ”kritiker” – Assar Lindbeck!! Assar Lindbeck menar att det visserligen är dåligt att vi har skyddsnät, men nu när vi har det bör vi vara lite mer försiktiga när vi förstör dem. Det fick representera vänsterståndpunkten i diskussionen. Det politiska panoramat rör sig mellan att rasera välfärden och att rasera välfärden med förnuft.

I samma sändningar berättade man om socialdemokraternas seminarium med Nuder och Gordon Brown. Här fick man höra att Nuder skönmålat allting, samt att en nationalekonom (Karolina Ekholm) också tyckte att man ska skära i ersättningarna. Härligt objektivt.

Så tänkte man att kanske skulle rapporteringen kunna bli lite, lite balanserande från sossarnas dag. Istället kör man som förstanyhet ”vind i seglen för alliansen” samt pratar om att väljarna också tror på att de vinner valet. Mats Knutsson pratar om att Göran Persson inte är i Almedalen. Marita Ulvskog får istället för sitt tal prata om varför det går dåligt för socialdemokraterna i opinionen. Ingenting om hennes tal. (Hinner inte kommentera själva talet, men Jinge har med de skarpare formuleringarna, via SvD).

Jag hoppas att sossarna och vänstern inser att den här valrörelsen måste föras bara delvis mot borgerlighetens partier. De svåraste motståndarna är dels Svenskt näringsliv, dels etablerade medier. Det går att vinna – om man inser detta och har ett tilltal som inbegriper den här konflikten och som vänder sig direkt till människor. Färre pressmeddelanden – fler torgmöten.

14 kommentarer:

Anonym sa...

Alis påstående att statstelevisionen skulle vara högervriden är skrattretande. Har man bott utomlands några år och sett TV där så inser man hur otroligt vänstervriden svensk television är.

JMGs undersökning av SVT journalisternas sympatier bekräftar detta.

Vänsterpartiet 33%
Socialdemokraterna 23%
Centerpartiet 2%
Folkpartiet 17%
Moderaterna 6%
Miljöpartiet 14%
Kristdemokraterna 5%

Alltså, på SVT går det 5-6 vänsterpartister per moderat medan det bland allmänheten går 0.25!!

Det är en faktor 20-25 i skillnaden på den kvoten!

Källa: JMG

Johan sa...

Jojo, men var dessa journalister är placerade är också att beakta. Och hur liberal man är, torde den senaste tidens nyhetsrapportering inte ge några större tvivel om vilken sida som gynnats mest.

Sådant går i vågor. Klart trevligast för alla parter vore om journalistiken alltid var balanserad och nyanserad.

Tyvärr spelar båda höger och vänster ofta med fula kort - den borgerliga pressen vs. de socialistiska journalisterna. Vem har mest slagsida, egentligen? Min fråga är allvarligt ställd. Den som kan svara får en kola :)

Anonym sa...

Finns det många ledarsidor i andra länder som förespråkar nattväktarstaten?

Klas Corbelius sa...

Efter att ha läst DN under våren så kan jag skriva under på Alis analys. det har hela våren bedrivits jakt på sossar, fackföreningar, ung vänster, ssu och feminister. en del av kritiken har förvisso varit väl förtjänt, men jag tror att det är mer än slump att detta kommer nu.

nyanserna kunde också vara större, tex när det gäller "män är djur" som jag själv hört kvinnor säga, förvisso i upprört läge och kanske inte 100% igt genomtänkt, men dock. när det gäller statsbidragen så är jag rätt så säker på att ssu och ung vänsters syn på bidragen delas av fler, vilket skulle förklara även borgerliga ungdomsförbunds intresse av mandatbundna bidrag...

som sagt, valrörelsen får bedrivas mer i egna kanaler och vi vet att det går att vinna trots ett enormt underläge när det gäller pengar och medier. eller någon som glömt nej-segern i folkomröstningen?

när det gäller journalisternas sympatier så är det en sak. en annan är mediernas beroende av näringslivet då de till stor del försörjer sig på reklam. det är också så att redaktionschefers och dylikts sympatier är mer lika genomnsittet bland befolkningen.

Tobias Lindberg sa...

Alexander!

Inte så konstigt att ingen ledarsida förespråkar nattväktarstaten, det är en totalt idiotisk idé!

Förresten, för dig, Alexander, är väl dessutom allt till vänster om nattväktarstaten "mer eller mindre socialistiskt".

Tobias Lindberg sa...

Neoliberal agenda!

Hmmmm... Hade du jämfört vänsterpartister med folkpartister hade du inte ens varit närheten av att få samma faktor. Eller om du jämfört socialdemokrater med moderater.

Sedan glömde du visst det viktigaste i JMGs undersökning, det som står under "Kommentar". Underligt att ni högermänniskor alltid gör det när ni refererar till denna undersökning. Ja ja, hur som helst är jag vänlig nog att påpeka detta och bifoga både citat och länk till denna undersökning.

Journalisternas partisympatier

"KOMMENTAR:

Slår partisympatierna igenom i nyhetsjournalistiken? Svaret är komplicerat, men det är mycket som talar för att den enskilde journalistens partipolitiska åsikter påverkar nyhetsrapporteringen i begränsad omfattning i förhållande till andra faktorer. Skälen är i huvudsak tre:

1. I modern nyhetsjournalistik är professionella nyhetsvärderingsprinciper viktigare än partipolitiska värderingar. Den speciella arbetslogik journalisterna och medierna använder sig av väger tyngre än journalisternas personliga åsikter. En journalist med moderata partisympatier och en journalist med vänsterpartisympatier gör därför oftast samma nyhetsbedömning.

2. Nyhetsarbete är i stor utsträckning en kollektiv, redaktionell arbetsprocess med många inblandade journalister och ofta med långt driven arbetsfördelning. Utrymmet för påverkan av enskilda individers åsikter är därigenom begränsat.

3. Journalister identifierar sig känslomässigt i mycket mindre grad än allmänheten med de politiska partierna. Det är mycket få journalister som uppfattar sig som övertygade anhängare av ett visst politiskt parti. De kan därmed antas vara ännu mer trolösa gentemot partierna än allmänheten.

Partisympatierna också uttryck för yrkesideologi:

1. Journalisters starka sympatier för voch mp motsvaras inte i lika höggrad av journalisternas politiska åsikter.Journalisterna är med andra ord åsiktsmässigt inte riktigt så ”röda” och riktigt så ”gröna” som man kan förvänta sig utifrån deras partisympatier.

2. Journalisternas bristande sympatierför väletablerade och maktägande partier som s och m och journalisternas förkärlek för mindre etablerade partier som v och mp är därför inte bara ett uttryck för politiska åsikter utan också ett uttryck för en journalistisk yrkesideologi där en självständig kritisk granskning av makten och makthavare intar en central plats.

Kent AspProfessor, JMG"

Anonym sa...

Här går att läsa lite om det man väljer att inte tala om nämligen bidragsnivåerna till sjuka och arbetslösa

http://bloggarna.se/webedit/ace/aa.asp?sidaid=205

Anonym sa...

Tack Tobias Lindberg för att du la upp den där kommentaren. För alla utom en idiot är det uppenart att massmedia nu har en klar slagsida högerut, man skapar så att säga den trend man rapporterar om med ökat stöd till den borgerliga sidan. Det är naturligtvis inte bra att media favoriserar varken det ena eller det andra poltiska blocket, alla ska ha en möjlighet att komma till tals.

De intellektuellt ohederliga borgarnas enda, reflexsmässiga svar på den här principiellt viktiga diskussionen är alltid "journalistkåren är vänstervriden, si och så många röstar på (v) och (mp)." Men det räcker med att knäppa på teven, eller köpa en dagstidning, för att se att journalisternas evetuella vänsteråsikter inte påverkar nyhetsrapporteringen, tvärt om.

Nu har landets redaktioner och nyhetschefer alltså bestämt sig för att de borgerliga ska ges vind i seglen, och sålunda överexponeras alliansens partier i media, man ges uteslutande positiva omdömen, kritiska frågor undviks att ställas.

Regeringen med samarbetspartier behandlas däremot, möjligtvis med undantag för (mp) som gamla och trötta, lite smått korrumperade, några man ska lyssna till med skepticism.

Naturligtvis så jublar borgarna över den här utvecklingen med åsiktsjournalistik, för att den för närvarande spelar dem i händerna. Det finns dock inget som hindrar att, inför nästa valrörelse, rollerna är de ombytta. Snarare tvärt om, skulle jag vilja påstå, om vi tänker oss att de borgerliga vinner valet och sitter 4 år i regeringsställning. Massmedias politiska trendsvängande verkar ju ha mycket att göra med ett sökande efter "det nya". Idag är "det nya" den borgerliga alliansen, inför nästa val kan det vara de rödgrönas tur att slickas upp i brygga av massmedia.

Tobias Lindberg sa...

Staffan W!

Jag håller med!

Anonym sa...

Det är väl ganska meningslöst att sitta och vråla "media är vänster" och "media är höger" i munnen på varandra?

Rimligen är det så att om man själv befinner sig långt till vänster på den tänkta skalan kommer alla till höger om en själv att betraktas som höger, och vice versa.

Däremot kan rapporteringen i varje enskilt fall vara intressant att diskutera. Jag tycker att vänsteranhängarna kan ha en poäng i att SVT gått hårdare åt sossarna den senaste tiden än vad de brukar göra. Med tanke på sossarnas maktställning inom alla delar av svensk offentlighet får det väl snarare betraktas som en normalisering än en högervridning.

Om vi nu ändå skall ha en statstelevision är det i alla fall rimligt att den inte levererar valsegrar på silverfat som SVT gjorde sist.

Sent skall syndaren vakna.

Anonym sa...

Mattias, vem är det som vrålar? Istället för att vråla kan man titta på de mediaundersökningar som faktiskt görs i anslutning till valrörelser och se vilka vunnit medias gunst, det senaste valet var det klart borgerligt överslag. En sådan undersöknig i dagsläget skulle ge likadant resultat. Vi får väl se om det håller i sig till valet.

Anonym sa...

Ja, förra valrörelsen var ju så otrooooligt högervriden.

Dabrowski avbröt Lundgren stup i ett under partiledarintervjun. Han fick knappt avsluta en mening. Sen sände man anti-moderatpropaganda 5 dagar före valet. Man hade mha dold kamera och provokation lyckats få några moderata kommunalpolitiker att göra bort sig. Hur tex. vänsterpartiet hade klarat sig i en liknande situation vet vi inte eftersom man inte utsatta dem för något omfattande test.

Anonym sa...

"titta på de mediaundersökningar som faktiskt görs i anslutning till valrörelser och se vilka vunnit medias gunst, det senaste valet var det klart borgerligt överslag."

Fullständigt barockt påstående.

"Högervriden" har redan gett exempel.

Men vad är det egentligen du bestrider? Att journalister är mer vänster än folket i allmänhet eller att SVT:s valbevakning var vänstervriden?

Anonym sa...

Angående pressens ev vridning åt endera hållet.
Det kan inte tänkas vara så att rapporteringen helt enkelt har blivit som den har blivit pga de faktiska händelserna i sverige? Vissa ungdomsförbund har nu blivit ertappade med fusk, regeringens insatser i många ärenden har väl inte varit speciellt lysande etc.
Dessutom brukar det väl vara de som sitter i maktens korridorer som blir hårdast granskade.
Sen läser förstås var och en nyheterna utifrån sina egna preferenser, fråga en moderat på måfå vad han tycker och han kommer att säga att pressen är allt för snäll mot vänstern och allt för kritisk mot de borgeliga, fråga en vänsterpartist och han kommer att har totalt motsat uppfattning.