På konferensen presenterades också ett policydokument för ekonomisk politik på medellång sikt, som en arbetsgrupp inom partistyrelsen arbetat med. Jag har haft förmånen att vara knuten till gruppen och varit ute i landet en del och diskuterat innehållet – ett arbete som kommer att fortsätta. Det har varit skoj. Man börjar diskutera viktiga frågor utifrån ett vänsterperspektiv med sikte på framtiden.
En röd tråd i dokumentet är att kliva bakom grundantagandena i den ekonomisk-politiska debatt som den ortodoxa nationalekonomin håller ett strypgrepp om.
Huvuddiskussionen om välfärdens framtida finansiering och behovet av höjda skatter i ett anständigt samhälle som vill modernisera sin ekonomiska struktur, har jag berört flera gånger tidigare här och kommer nog att återkomma till. I snabbrepris kan vi konstatera att tjänstesektorn växer i alla avancerande ekonomier. Ska man ha tjänster effektivt producerade, fortsatt utvecklade och samtidigt inte avstängda för en växande del av befolkningen, måste resurser överföras från privat till offentlig sektor. Och som det står i dokumentet:
Alla utvecklade industriländer har under efterkrigstiden kraftigt höjt skatterna. Det hänger ihop med att en komplex ekonomi blir mer samhällelig till sin karaktär och att de arbetande krävt mer av de resurser de tillsammans skapar.Nåväl. Texten innehåller gott om underbyggande resonemang. Det kan läsas i sin helhet här. Gör gärna det!
Som väntat har rapporteringen varit helt fantastisk. Ledarskribenten på Nerikes Allehanda tror att kapitalismen är en konspiration. Och läs gärna TT:s artikel. Nästan parodiskt vinklad. SVT Text lyckades dock förfina det hela genom att för svenska folket sammanfatta det 59-sidiga dokumentet med (enbart) den glasklara meningen ”dokumentet präglas av traditionalism”.
En rimligare sammanfattning ges av rubriken på avslutningskapitlet: ”En förnuftig ekonomisk politik för utveckling och frigörelse”. Vänstern behöver en offensiv diskussion om den ekonomiska politiken. Det här är förhoppningsvis ett första steg.
26 kommentarer:
Vänstern byter fot. Det är inte Lars Bäckströms gamla linje - att offentliga sektorns andel av BNP bör fortsätta minska som gäller längre. Låter som helt vettigt när man tänker på vilka investeringar i vård, skola och omsorg som behövs i den nära framtiden.
Göran Persson har ju också från socialdemokratiskt håll signalerat om nödvändigheten av skattehöjningar framöver.
Angående högre skatter. Varje person gör en budget där man prioriterar sina behov. Den kan tex. se ut så här:
1. Mat
2. Sjukvård
3. Bostad
4. Hobbyintresse
5. Tandvård
6. Utlandsemester
7. Cigaretter
8. Extra fina kläder
9. Teaterbesök
...
Om nu politiker tar mer pengar i skatt så måste man ta bort punkter på den här listan. Varför skulle politiker veta bättre vad folks behov är än de själva? Observera, det handlar inte om fördelning. Vill man fördela så räcker det med att ta pengar från de som tjänar över snittet och ge till dem som tjänar under. Idag betalar låginkomsttagare nästan 2/3 i skatt. Det handlar alltså om vem som bäst kan avgöra vad som ska konsumeras.
Hur kan politiker veta om folks behov bättre än de som lever i sin egen vardag? Kan nån till vänster svara?
Peter Björkman:
Jag noterar också att såväl vänstern, som Göran Persson byter fot och utgiftstaket är inte längre heligt. Därmed har, hastigt och lustigt, Lars Bäckström i V hamnat till höger både om majoriteten i sitt eget parti - och Göran Persson! Frågan är hur detta ska tolkas?
Jag tolkar Göran Perssons agerande som ett sätt att undvika väljarflykt vänsterut, vilket torde understryka min tes att S behöver en stark opposition utanför sitt parti för att inte drifta för långt åt höger. Hoppas du håller med mig den här gången...
Själv har jag aldrig begripit varför demokratiskt valda politiker ska underkasta sig ett av nationalekonomer fullständigt godtyckligt fastlaget utgiftstak. I en demokrati ska det finns så få gränser som möjligt, anser jag, vad som man får besluta om. Vil väljarna ha t. ex. en borgerlig regering som väljer att sänka skatterna utan att finansiera dessa sänkningar ska de också få det! Eller om väljarna vill ha en regering som ökar de offentliga utgifterna så ska de också ha rätt att få ett sådant styre. Annars blir skillnaden mellan de politiska alternativen alltför liten, och då ökar politikerföraktet och demokratin dör sotdöden.
Jag läste precis igenom det policydokument som Esbati länkar till och det som slår mig är hur konservativt det är. Nästan samma resonemang om individer underordnade kollektiv brukar konservativa ideologer som Roland Poirier Martinsson använda för att slå mot liberalismen.
Det är när jag läser sådant här som jag blir stolt liberal, för det blir så uppenbart att det är vi – inte den socialistiska vänstern och den konservativa högern – som står på den svages sida mot etablissemanget. Ekonomiska system som enbart ser till kollektiva intressen kommer alltid att missgynna minoriteter. Den som inte tillhör rätt grupp tvingas be överheten om pengar eftersom denna inte vill tillåta utveckling av egen kraft.
Historien gör sig påmind – både Edmund Burke och Karl Marx formulerade ju sina kollektivistiska ideologier mot John Lockes individfokuserade och naturrättsliga liberalism. Individuell frihet har alltid motarbetats av dem med egna maktambitioner.
Hahaha! Nerikes Allehanda, dagens skratt, med meningar som:
"LO-ekonomerna har förklarat att det är modernare att kräva mer makt åt kungen än sex timmars arbetsdag."
"Programmets formuleringar är en spegling av att vänsterpartiet styrs av stockkonservativa personer..."
på vilket sätt avgör vad som är "inne" eller "modernt" vilken politiskt inriktning ett parti ska ha?
vad är en stockkonservativ person?
”En förnuftig ekonomisk politik för utveckling och frigörelse”.
Vänsterpolitik är ju känd för att hämma teknisk och ekonomisk utveckling, så vilken utveckling avses? Utveckling av byråkratin?
Och frigörelse? Vad ska göras fritt? Handlar inte vänsterpolitik om att göra människor ofria, underordnade staten?
Neoliberal Agenda bekräftar sin okunnighet i nationalekonomi direkt i sitt inlägg.
"Om nu politiker tar mer pengar i skatt så måste man ta bort punkter på den här listan"
Det stämmer förvisso bättre i t.ex. USA där en större andel av de offentliga utgifterna går till saker som inte finns på din lista - imperialistiska krig, rymdprogram etc. Pengar som försvinner i svarta hål både boktstavligt och bildligt talat.
Hemläxa: om människor vill konsumera sakerna på din lista i jämna proportioner över tiden, säg lägga 10% på varje grej i REALA termer, och samtidigt behålla offentlig produktion av sjukvård, hur måste då skatternas andel av BNP utvecklas? Varför?
Nationalekonom
C.L.K. Aquerette:
"Stolt liberal" säger du. Jaha. Självgod liberal tycker jag passar betydligt bättre. Liberaler är ju kända för att hitta fel på andra ideologier men saknar totalt självkritik. De anser sig av någon anledning vara de bästa demokraterna, trots att liberalerna långt ifrån var ensamma om att kämpa för införandet av demokratin i Sverige.
Liberaler anklagar ofta vänstern för att vara odemokratisk, men tvekar själv inte att stödja militära kuppförsök mot demokratiskt valda ledare. Ett avslöjande exempel är när den liberale ledarskribenten Per T Ohlsson hade lite för bråttom för några år sedan och jublade över det USA-stödde kuppförsöket mot Venezuelas demokratiskt valde president Hugo Chavéz (hoppas länken funkar):
http://www.fib.se/
Är det sådant här förakt för demokrtin och hyllande av våld mot politiskt misshagliga meningsmotståndare som gör dig "stolt" över att vara liberal, C. L. K.?
Det finns en infallsvinkel på offentliga sektorn som varken sossar eller vänsterpartister vill ta i med tång. Det handlar inte om ekonomi och skatter huvudsakligen. Det handlar om hur den fungerar organisatoriskt.
Det är ett gigantiskt misstag att bortse från detta och tro att penningbrist i kommuner och landsting är ENDA problemet. Det är en stor och fruktansvärt obekväm fråga. Men om vänstern blundar för den kan vi bara glömma framtiden. Då tillhör den nyliberaler och privatiserarna.
För att sammanfatta det väldigt kort: Kommuner och landsting ser sig själva som privata företag utan att vara det. Det är helt förödande. Kommunpolitiker vill aldrig ngnsin blanda sig i hur pengarna används. Det kallas då för ministerstyre och detaljstyrning och är helt tabu för alla poltiker. Detta innebär att offentlig sektor ofta fungerar helt avreglerat och laglöst. Högavlönade tjänstemän ser sig själva som direktörer och skrämmer skiten ur kommunsanställda utan att en enda politiker bryr sig, inte ens vänsterpartister i nämnder och folkvalda församlingar. Sjukskrivningstal och arbetsmiljöproblem talar ett tydligt språk utan att frågan får någon vettig politisk analys. Vänsterpartiet bör ta sitt arbetsgivaransvar när man nu har lyckats få gehör för mer pengar.
Det är inte helt givet att valda politiker är bättre arbetsgivare så där bara per definition. Det vore bra att ta viss kritik mot offentlig sektor på stort allvar...
Ohlys sentida lämnande av Svensk-kubanska föreningen har betydligt högre nyhetsvärde än att ni vill höja skatterna. Att Ohly tar avstånd från vänsterdiktaturer händer extremt sällan, medan era skattehäjningar inträffar vid varje antagande av en statsbudget.
Marie Rörling:
Bra talat! Jag håller med dig till 100 %: offentliga sektorns organisation är en minst lika viktig fråga som hur mycket pengar den har att röra sig med.
Nyliberalismen håller även den offentliga sektorn i ett järngrepp och har skapat en ideologisk hegemoni, som gör att målet för alla offentliga verksamheter (alltså inte medlet) är att "hålla budgeten". Detta mål överordnas alla andra mål, vilket är fullständigt katastrofalt. Vi ser det t. ex. inom högskolevärlden där nyvalda prefekter som tillfrågas om sina mål för institutionerna rabblar upp det magiska mantrat: "Det är att få ner kostnaderna och hålla budgeteten". Inte ett ord om huvudsyftet med verksamheteten: att bedriva slagkraftig forskning och undervisning.
Vänstern byter fot?
Det här är vanlig hederlig vänsterpolitik och varken konservativt eller nykommunistiskt. Skiljer sig till exempel inte speciellt mycket från detta dokument, som antogs på en konferens i sundsvall redan 2002, då gudrun var vänsterledare.
http://www.vansterpartiet.se/cs-media/pub_lagratt/uploads/000010732/vanster_agande_makten.pdf
Förresten kanske Ali kan ändra länken till konspirationsteorin, det ligger något annat där nu.
Marie Rörling:
"Kommunpolitiker vill aldrig ngnsin blanda sig i hur pengarna används. Det kallas då för ministerstyre och detaljstyrning och är helt tabu för alla poltiker."
Mig veterligen gäller dualismens princip inte kommunalpolitikerna alls? Således är det åtminstone i teorin fritt fram för det du kallar ministerstyre inom kommuner och landsting.
Däremot har ett delmål med de senaste decenniernas marknadsinriktade omorganisationer inom kommunerna varit just att distansiera politikern från förvaltningen/tjänstemannen och det kan ju ha fått en liknande effekt.
TT, parodiskt vinklad? Vad snackar du för skit. Jag har läst programmet. TT beskriver de viktigaste i programmet. Är det en vinkling att:
1. V vill höja skatten (man trycker särskilt på att den kommunala inkomstskatten ska höjas. Den statliga inkomstskatten ger för lite).
2. Man vill utvidga den offentliga sektorn? V vill anställa hundratusentals fler i offentlig sektor. Man vill inte heller begränsa den offentliga sektorn till sk. välfärdsområden (skola, vård & omsorg) utan även driva annat i statlig regi.
Dock vill man också slå ett slag för fler kooperativa lösningar och fackföreningsägda företag (dock ej huvudägare eftersom det väl anses olyckligt om facket skulle bli huvudägare och motpart till sig själv kan man tänka.)
3. Man vill stoppa vinsintressen i vårdsektorn eftersom det hotar solidariteten.
Jag vet inte vad du i sak kan invända mot beskrivningen? Är det at man i ingressen skriver att V förkastar den "ortodoxa" nationalekonomin? Ni för ju för böveln långa resonemang om detta i programmet.
Det enda som inte skulle klassas som vinklat vore väl om ni fick skriva en propagandatext själv. Fair and balanced - eller hur brukar de nu säga på FOX?
En annan sak som var intressant är att V liksom S slår ett slag för att höja taken i socialförsäkringarna. Det gäller att vara kompis med den breda medelklassen. Samtidigt vill man såklart att fler ska omfattas av den statliga inkomstskatten. Jo man tackar. Att klämma åt de 15-20% av de svenska medborgarna som har högst inkomster tycks vara huvudsaken.
Men sedan så måste man vara taktisk. Inte stöta sig med metallarebetarna. Visserligen får det betala lite mer i statlig inkomstskatt men det kompenserar man med högre tak i socialförsäkringarna. Politiken är tydligen också feministisk. Detta eftersom den omfördelar från män till kvinnor. 40% av de manliga svenska inkomsttagarna betalar idag statlig inkomstskatt. Sätt åt de jävlarna!
Att den offentliga sektorn är en gökunge som äter mer och mer resurser är inget nytt.
Men det jag undrade över - och som ingen hittills har kunnat svara på - är hur politiker kan veta individens behov bättre än individen själv?
Erik S:
Varför så aggressiv? Om du läser mitt förra inlägg igen så förstår du nog vad som gör mig till en stolt liberal. Det har ingenting att göra med varken Per T Ohlsson eller vad USA:s konservativa regering eventuellt gjort i Venezuela. Det handlar om att liberalismen till skillnad från konservatismen och socialismen värnar individen framför kollektivet.
"liberalismen till skillnad från konservatismen och socialismen värnar individen framför kollektivet"
En floskel lika innehållslös som *raap*
Gott att höra att det verkar vara bra stämning ute i Partiet (kan det ha att göra med vissa, i media så uppförstorade, avhopp). Vad det här partiet behöver är en rejäl kampanj att samlas runt, jag tycker att det verkar kunna bli något riktigt bra av Rätt till jobb - rätt på jobbet (där man till och med valt att göra snyggt material, en ny strategi för Vänsterpartiet).
Anonymous:
Nej, det är ingen innehållslös floskel. Det är ett mycket konkret ställningstagande. Medan socialismen talar om arbetarklassens intressen försvarar liberalismen individens intressen. Samma sak gentemot konservatismen, där nations- och kulturtillhörighet premieras framför individens fria val. Det handlar om vem man tror är bäst lämpad att bestämma över den enskilde medborgaren – ledningen för stat och stora organisationer eller medborgaren själv. Kollektivism syns tydligt i vänsterns policydokument där det skrivs mycket om gemensamt ägande men ingenting om hur detta påverkar den enskilde medborgarens möjlighet att påverka samhället och sitt eget liv, även om man kan anta att tanken är att ambitiösa medborgare ska anpassa sig till de politiska partierna och satsa på en karriär inom dessa. För det är tydligt så att de verkliga vinnarna i vänsterns framtid är den politiska ledningen, vilken inte bara få en större del av ekonomin att styra över utan med det också får ökade befogenheter och mer makt över medborgarnas liv. Med den skillnaden att konservativa väljer en annan – och faktiskt bättre – metod så blir resultatet ett elit-styrt samhälle. Tydligare kunde vänsterns anti-liberalism inte bli.
Marie Rörling
Jo, min erfarenhet från Vadstena är att det är när vi politiker går in och "detaljstyr" eller i alla fall närgranskar verksamheterna som dessa fungerar bäst. Vem skall ha överblicken om inte politikerna?
Tyvärr innebar 1993 års kommunallag att det blev möjligt att delegera beslut hur som helst. Genom detta kunde verksamhet också läggas ut på entreprenad utan problem. Här i Vadstena är vi mycket tveksamma till detta. Många kommuner i vår närhet sitter fast i dyra femårskontrakt med entreprenörer - som de inte kan göra mycket åt.
Dessvärre handlar det inte bara om upphandlingar och entreprenader. Konkurrensutsättning gör de flesta anställda rädda. När det handlar om jobbet tycker folk inte altid att det är kul när man kan bli utkonkurrerad. Det är få som säger: Nä men du var visst bättre än mig på det här, varsågod och ta mitt jobb!
Det har också uppstått en djupt odemkratisk chefs- och ledarskapskult.
För de flesta offentliganställda handlar arbete om att "Gilla läget" och falla ledningsgruppen i smaken. Det handlar sällan i första hand om att utföra ett arbete och vara stolt över det. Individuell lön har förvandlat många arbeten till en fråga om att passa in i en grupp samtidigt som det gäller att hävda sin egen person på arbetskamraternas bekostnad. Om någon kan visa mig en arbetsplats i offentlig sektor där det råder yttrandefrihet lovar jag att äta upp mina skor.
När högre tjänstemän betraktar personal, pengar och verksamheter som "sina", man "äger" frågor blir det absurt. Att använda skattepengar som om man "äger" dem utan att göra det (det är ju väljarnas pengar)är djupt demoraliserande. Det göder också ett destruktivt politikerförakt när absolut ingen enda politiker vågar eller vill granska tjänstemännens agerande. Policydokument med vackra fraser upplevs mest som ett hån av både anställda och "kunder" eftersom det inte är många högre tjänstemän som behöver bry sig om sånt. Det är poitikernas bord och att någon sådan skulle våga kolla hur den politiska styrningen efterlevs är helt uteslutet. Det vore ju MINISTERSTYRE! Skulle det till äventyrs finnas ex.v. en seriös socialchef som vill följa lagens anda blir det för dyrt. Vederbörande "köps" ofta ut och ersätts av annan mindre finkänslig tjänsteman.
Detta är förvisso något som vänsterpartiet kunde "ta till sig". Ville man göra ngt åt det - om man kunde hitta politiker med lite mod och politisk vilja - skulle borgarna kunna hälsa hem...
jaha, Erik, det var ingen dålig skörd här.
"I en demokrati ska det finns så få gränser som möjligt, anser jag, vad som man får besluta om."
det hade vi ju aldrig kunnat ana...
"Självgod liberal tycker jag passar betydligt bättre."
dags för en lång titt i spegeln, herr 'tungviktare'?
"Liberaler är ju kända för att hitta fel på andra ideologier men saknar totalt självkritik."
utveckla gärna om du inte har tänkt sätta upp det på det referenslösa docentkontot. slå sen upp ordet självkritik.
"Liberaler anklagar ofta vänstern för att vara odemokratisk, men tvekar själv inte att stödja militära kuppförsök mot demokratiskt valda ledare."
jodå, flertalet tvekar nog länge och väl, innan de överväger det en gång till för säkerhets skull. kritisk och objektiv analys hör till liksom, till skillnad från vi-är-många-vi-är-starka-men-vi-har-inte-en-susning-om-vad-vi-står-och-skriker-om.
sen handlar ju inte demokrati enbart om rösträtt och offentliga beslut. i mina ögon är yttrandefrihet en betydligt bättre indikator på om det råder demokrati eller ej. något Hugo Chavez skrotade för längesen.
Ali, vore kul att höra dina kommentarer kring högerflankens upprördhet över dokumentet i fråga:
Artikel i DN
Visst är det väl gammelkommunisten C-H Hermansson som fått mycket utrymme här? (Hans litteratur refereras ju t o m!)
Jag kikade igenom dokumentet för ett par dagar sen, utredande om ni ville socialisera företag eller ej (en vänsterpartiväljare -- och bloggare -- förneka det nämligen).
För andra än Esbati -- som vet vad han vill -- så här...:
[citat]
V:s ekonomiska program är skrivet av bl a Siv Holma (samordnare), Måns Almqvist, Ulla Andersson, Ali Esbati och CH Hermansson — alla dessa mig veterligen bekännande, och några mycket stolta, kommunister. Två andra författare av följande citat är Nina Fållbäck-Svensson och Camilla Sköld Jansson som aktivt försvarat Ohlys rätt att kalla sig kommunist samt attackerat Vägval Vänster för att närmast ha stått bakom Janne Josefssons TV-reportage. (En åsikt du delar är väl svikandet generellt och att Vänsterpartistledningen ska få kalla sig kommunister?).
Man börjar lite lugnt:
"Det mest långtgående och det som egentligen innebär demokrati på arbetsplasterna är att arbetarna tar över de större företagen dvs. företagen blir samhällsägda eller arbetarägda. Vi anser att staten bör möjliggöra för arbetarna att överta ägandet vid företagsnedläggningar."
Nästa växel:
"Staten ska äga företag som formerar viktiga strukturer i ekonomin. Strukturer som i sin tur skapar förutsättningar för en ansvarsfull samhällsutveckling och utgör en motvikt till den privata kapitalmarknaden. Det innebär till exempel att det bör finnas ett nationellt, statligt ansvar, för verksamheter som utgör en finansiell basstruktur i ekonomin (demokratiskt ägd bank- och kreditsektor samt demokratiskt ägd börs), för infrastruktur inom transport, kommunikation, energiförsörjning och för läkemedel samt för en medial basstruktur (Public Service)."
Privat vård-skola-omsorg blir offentlig:
"Statsbidrag till, till exempel skola, barnomsorg och äldreomsorg, kan öronmärkas och villkoras med att verksamheten ska bedrivas i offentlig regi."
Sen ska iofs alla företag socialiseras:
"En strategi är att initiera så kallade samhällsfonder. Kapitaltillförseln till dessa kan ske genom samma modell som Rudolf Meidner skisserade för löntagarfonderna. En viss del av storföretagens vinster överförs till fonder där löntagarinflytande och samhälleligt inflytande kan kombineras. Fonden eftersträvar ökat ägarinflytande i berörda företag. Förslaget finns närmare presenterat i vänsterpartiets makt- och ägandedokument.
…andra skäl till gemensamt ägande, att man ibland måste ha en överordnad organisation när olika intressen står mot varandra."
Och de statliga företagen ska (lite “Pagrotsky-smart”?) vara spjutspetsar. Lite klassisk socialistisk modernitet alltså:
"Staten offensivt ska verka för att utveckla nya offentliga företag som kan fungera som spjutspetsar i viktiga branscher"
Och fort ska det gå; kan det verkligen gå UTAN revolution?
"En framtidsinriktad ekonomisk politik måste planeras och sjösättas här och nu. I det här dokumentet har vi bland annat utvecklat vår syn på en politik för full syssel-sättning, för en nödvändig expansion av den offentliga sektorn och för att på olika sätt stärka det demokratiska ägandet av produktionen."
[slut citat]
Esbati, med en modernare vänsterkonkurrent (som naturligtvis inte heller blir bra, om än lite mindre socialiseringsradikal och lite mer positiv till internationella samarbeten) kommer ni lätt att marginaliseras. På egna meriter.
Najs!
Jag måste berömma dokumentet. Det är imponerande att inleda med att påstå att ortodoxa nationalekonomiska dogmer dominerar samhällsdebatten idag i Sverige och sedan tappa verklighetskontakten ännu mer längre fram i dokumentet.
När ni löst transformationsproblemet kan ni återkomma i den ekonomiska debatten
Johan Richter
Skicka en kommentar