Och numret som kom idag är fullspäckat med väsentliga texter.
Michel Lesort och Jöran Fagerlund rapporterar från Frankrike och Holland efter nejen till konstitutionen. Vänstern är ställd inför en uppgift som vi här i Sverige nog måste sägas ha misslyckats med i allt väsentligt – att politiskt och organisatoriskt utveckla situationen efter en kraftfull folklig smocka mot etablissemanget.
CH Hermansson intervjuas över ett uppslag, och det är både hisnande historiska perspektiv och skarpa analyser av det nutida politiska klimatet och dagens utmaningar. Läs intervjun! Påminnelserna om de omfattande åsiktsregistreringarna och om hur svenska regeringar lagt sig platt för såväl Gestapo som CIA är viktiga idag.
Och så är både huvudledaren och Aron Etzlers ledarkrönika mycket läsvärda. Den förstnämnda handlar om den socialdemokratiska partikongressen, som varit ett steg åt vänster och därmed blivit omrapporterad på ett missvisande, stundtals surrealistiskt sätt.
Socialdemokratin verkar på plågsamma vägar ha återtagit en traditionell socialdemokratisk verklighetsbeskrivning, nedifrån och upp. Inga fler it-hysterier. Inget mer högljutt EU-vurmande. Ingen skön, ny värld av hyperglobalisering. Här inne i salen är folk glada över det. Utanför suckar borgerliga bloggare och ledarskribenter över att ha tappat greppet. Klart att borgerligheten hatar det. Det är ju inget kul längre. De flesta i vårt land gillar den här politiken och socialdemokratin kan inte längre anklagas för att inte komma med några förslag. Borgerlighetens chans är nu en enda lång kampanj för att underminera trovärdigheten.Ledarkrönikan är svårciterad, för den är lysande rakt igenom, oavsett vad man tycker om själva ståndpunkten kring Lars Ohlys självbetecknande – och det är förstås poängen.
För den som vill inta en välgrundad vänsterståndpunkt och delta i den strategiska debatten på vänsterkanten är Flamman inte bara nyttig, utan oumbärlig. Se till att prenumerera!
25 kommentarer:
och jag som trodde att reklam var en borgerlig företeelse...
"De flesta i vårt land gillar den här politiken och socialdemokratin kan inte längre anklagas för att inte komma med några förslag."
och du påstår att det är mainstreammedia som inte bara förvränger utan ljuger? tillåt mig asgarva.
Ali!
Eftersom jag bott i Nederländerna i många år, har många när vänner där, talar språket och följer dess inrikespolitik vill jag nog hävda att två avgörande skillnader mellan vänstern där och här är att den där är mer "anarkistiskt" radikal (exempelvis vad gäller dödshjälp, narkotikapolitik, homokamp, sexarbete m.m.) medan den svenska vänstern är mer värdekonservativ (puritansk sexualmoral, nolltolerans mot droger, systembolag, nej till dödshjälp m.m.) samt att vänstern i Nederländerna är i opposition medan vänstern här i Sverige faktiskt är en del av etablissemanget.
I artikeln nämns inget om den frihetliga politik som SP bedriver, och som många holländare tycker mycket om. Denna frihetspolitik har ingenting gemensamt med Vänsterpartiets politik här i Sverige. För svenskar i allmänhet är det svårt att förstå att sådant som rätten att röka marijuana och leva öppet som homosexuell för holländare är en nästan lika viktiga friheter som rätten till fri abort eller rätten att ansluta sig till ett fackförbund. Oerhört många holländare röstade nej till konstitutionen just för att försvara dessa friheter från mer värdekonservativa länder som Sverige och Polen.
Det kom ju ut en undersökning för några dar sen som visade att svenskarna var ett lyckligt folk...om inte ett av de lyckligaste.
Jag skulle tro att det resultatet beror mycket på att Snöfallet ensam har dragit upp "lycklighetssnittet" rejält för Sverige. Han verkar skratta jämt...i alla fall om man ser till hans kommentarer.
Det är asgarv hit och flabb dit...hahaha är en ofta återkommande fras. Han verkar kort sagt vara en lycklig skit. Och skit i detta sammanhang ska inte ses som ngt nedsättande.
Så fortsätta du snöfallet att skratta och vara glad...ngn gång kanske du kommer med ngt läsvärt också.
Ali skriver ju att Flamman intar en vänsterståndpunkt, alltså säger han inte att den är ovinklad. Eller hur?
du har helt rätt, Lasse, jag är en lyckligt lottad tacksam skit till obotlig optimist och garvar jämt. både åt mig själv (nåt ni till vänster har märkligt svårt för) och min omvärld. trots att jag har ett öppet sinne och dagligen ser misären er politik skapar.
jag är helt enkelt nöjd med vad jag har. raka motsatsen till ert gnälliga missnöjesgapande efter frukten av andras arbete, alltså.
men det jag verkligen njuter av är att trumfa er gång efter gång med den gyllene regeln. både vad gäller att få vara lika elak som ni när ni väl har sänkt ribban, och när det kommer till konsekvent beteende.
och en av mina favoritfilmer är givetvis Happy Gilmore. =)
Snöfallet...
Djupandning... prova det... hjälper mot det mesta.
jag vet arbetaren. jag mediterar ofta. men tack för tipset.
Fär en gångs skull måste jag hålla med clk aqurette här, den svenska vänstern är tyvärr i flera centrala frågor värdekonservativ. Det rör bland annat feminism/sex och pornografi och drogpolitik.
DET är en viktigare och intressantare diskussion än de här grobianpåhoppen från höger med liknelser med Pol Pot och fan och hans moster.
När det gäller sex så har tyvärr vänstern gått från en tidigare mer bejakande och positiv inställning till att alliera sig med den mest korkade och rabiata delen av feminismen, nämligen radikalfeminismen. Några fina exempel här är när vänsterpartiet (trots interna protester) uteslöt den där porrskådespelaren (kommer ej ihåg namnet). Har man spelat in en porrfilm så har man tydligen inte rätt att vara medlem i (v). Undrar just vad som händer med alla dessa glada exhibitionister som tar den nya tekniken till hjälp och spelar in hemmagjorda porrfilmer med sig själv och partnern? Ska de också ut ur partiet?
Lika illa var det efter SVTs dokumentär Könskriget, där figurer som Gudrun Schyman och Ali Esbati omedelbart gick ut och brännmärkte Evin Rubar, och verkade totalt oförmågna att ta till sig det viktiga som dokumentären (trots ett möjligen överdrivet vinklande upplägg) visade. Nämligen den urspårade syn på könsrelationer som ryms i vissa delar av kvinnorörelsen.
När det gäller drogpolitik är nog vänsterpartiets hållning förståelig, om än beklaglig, sedd mot bakgrund av det svenska folkets i det närmaste schizofrena inställning till sina droger. Samma personer som går ut och super sig ner till ap-stadiet varje helg och röker sig till lungemfysem innan 30, kan på allvar ringa till polisen och ange sina vänner för att de röker gräs nån gång då och då.
Inte desto mindre borde en vänsterrörelse, med siktet inställt på människans frigörelse, kunna höja sig över fördomarnas nivå. Idag sitter många människor i fängelse i vårt land på grund av narkotikabrott, eller som man också kan se det, offerlösa brott. Det kan handla om en enskild brukare som blir tagen av polis med narkotika, som var menad för dennes egna personliga bruk. Sveriges extrema narkotikalagstiftning är en unken rest från den borgerliga regeringens dagar (kommer någon ihåg skräcködlan Gun Hellsvik?). Den gör ingenting för att hjälpa de människor som fastnar i missbruk, däremot så stämplas människor ut och hamnar i negativa spiraler.
Så visst Aqurette, den svenska vänstern behöver en frihetlig blåslampa i häcken. Tyvärr har "frihetlighet" inte varit det svenska folkets högsta prioritering genom tiderna. Vi är ett homogent och normalitetsälskande folk, som ställer oss i raka led och gör som vi blir tillsagda. Men man kan ju hoppas på en förändring.
helt rätt, Staffan. det är ganska intressant att vänstern i Holland på många områden är liberalare än folkpartiet. ett parti ali m.fl gärna målar upp grobianjämförelser kring...
Hehe, du får ett blixtsnabbt svar här: Det är ju helt uppenbart att folkpartiet har avlägsnat sig från de högtravande liberala idealen, själv blir jag illamående när jag ser (fp)-politiker i TV försöka plocka billiga poäng på att spela på folkliga fördomar mot invandrare. Den svenska vänstern må vara värdekonservativa, men knappast skamlösa demagoger som våra så kallade liberaler.
att fp knappast håller sig till den liberala ideologin håller jag helt och hållet med om (främst det suspekta språkbruket i invandrardebatten men även vad gäller övervakning och moralförbud), och det är just därför jag inte skulle rösta på dem.
men att vänstern inte skulle vara skamlösa demagoger, nja... ;)
Värden här är i alla fall en skamlös demagog. Det finns det svart på vitt och vitt på svart på. Det finns mer än nog vänsterbloggare som är skamlösa demogoger; hoppas de inte är vänstertypiska i arrogans,ignorans och elakhet.
Och heja ÖA:
Från ledare av Hanna Wiberg i allehanda.se:
"...Vänsterpartiet är i upplösning. Det senaste året har vänsterpartistiska toppolitiker hoppat av partiet i en strid ström. Några har lämnat politiken helt och hållet, andra har gått över till miljöpartiet eller engagerat sig i Vägval Vänster. Gemensamt för de flesta avhoppare har varit kritik mot Ohly-ledningens återtåg till en mer gammalkommunistisk politik. När ett ekonomiskt-politiskt förändringsdokument med Ali Esbati och CH Hermansson vid pennan blev känt för några veckor sedan, tog sig de mer sansade vänsterpartisterna för pannan över detta kommunistiska manifest. Att Marx gjort sitt återtåg på partikansliet är uppenbart. Samtidigt finns en grupp i partiledningen, med Castro-
kramaren Eva Björklund i spetsen, som retar sig oerhört på Ohlys vacklande.
Detta är förstås en del av förklaringen till Ohlys utspel: han måste visa kritikerna att kommunistfalangen inte är så stark, trots allt. Samtidigt säger han att ingenting i hans syn på politiken och klasskampen förändrats. Han är alltså fortfarande kommunist. Det ska lugna kommunisterna i partiet. Men han ska inte KALLA sig kommunist. Det ska lugna de som inte är kommunister i partiet...."
Vad var det för dokument Ali och CH skrev på?
"För att kunna förändra samhället måste vi förstå hur det fungerar – och vi kan bara förstå det genom att försöka förändra det. Teori och praktik förutsätter varandra. För vänsterpartiet är marxistiska och feministiska teorier viktiga politiska verktyg som skall användas kritiskt och prövande. Vår förståelse av samhället utvecklas i ett samspel mellan analys och aktivitet."
Vänsterpartiets partiprogram
Ni erkänner alltså att ni inte förstår hur samhället fungerar. Det visste vi andra redan.
"Det borgerliga tankemonopolet kan utmanas genom tidningar, bokförlag, studieförbund, kulturinsatser, internetsajter, personliga möten och så vidare. Varje viktigt steg framåt i historien har tagits av människor som vägrat acceptera den dominerande uppfattningen om vad som är möjligt och tillåtet."
Vänsterpartiets partiprogram
Nu finns det ju en mängd socialistiska tidningar, men det skall väl erkännas att dessa tidningar saknar någon större mängd läsare. Ni lär inte få fler läsare bara för att ni skapar fler tidningar och dylikt. De allra största framstegen i samhället har kommit till genom vetenskapen, sen är det naturligtvis inte fel att ifrågasätta vetenskapen (vilket är en del av vetenskapen). Men att förvänta sig ett annat resultat genom att återuppa samma sak om och om igen leder inte till framsteg.
"Varje viktigt steg framåt i historien har tagits av människor som vägrat acceptera den dominerande uppfattningen om vad som är möjligt och tillåtet."
Ett tips, tillämpa era experiment internt först och se hur det slår ut. Jag har ingen som helst lust att tvingas delta i era experiment som redan utförts ett antal gånger och misslyckats.
Jag föredrar en politik som lyckas om och om igen världen över.
Peter..
Förstå hur samhället fungerar? Gör du det?
Berätta.
Om vi med "samhälle" menar allt existerande i vår vardag så måste det vara enormt svårt att få ett övergripande begrepp som förklarar vad det går ut på.
Jag kan inte i vart fall. Jag vet vad jag vill ändra på, det ger mig en förståelse som dock sällan accepteras av någon med sin uppfattning åt höger.
Jag önskar ett totalt klasslöst, solidariskt och demokratiskt samhälle där individen alltid går först. Hur vi ska komma dit förstår jag däremot inte.
Gör du?
Jakob, vad ville du ha sagt egentligen?
och arbetaren, det här är kärnan av hela vänstern (ja, jag tillåter mig att generalisera här):
"Jag önskar ett totalt klasslöst, solidariskt och demokratiskt samhälle där individen alltid går först. Hur vi ska komma dit förstår jag däremot inte."
naiv, gnälligt självrättfärdig och utopisk önskan utan en tillstymmelse till konkreta handlingsplaner. förutom att stj... förlåt, expropriera frukten av andra människors möda då förstås. antingen handgripligen genom revolution eller via skattelagstiftarna, som har fria händer tack vare bristen på författningsdomstol.
solidaritet är inte likriktning. det är att hjälpa sin nästa förutsättningslöst.
graden av demokrati mäts inte i hur mkt tvång majoriteten får utöva och hur många detaljer den får styra i andra människors vardag. den mäts i negativa rättigheter och hur bra rättsväsendet skyddar dessa.
eller du kanske menade nåt annat trots allt med att 'individen alltid går först'?
Snöfallet...
"Graden av tvång".
Skillnaden mellan ditt och mitt synsätt är bl a att det du känner som ett tvång upplever jag inte alls som ett sådant.
Jag känner inget som helst tvång över att betala skatt.
Och så undrar du om jag trots allt "menar något annat" med att "individen alltid går först". Nej, jag menar just det jag skriver. Har svårt att förstå hur man kan tolka det på flera sätt.
Som jag ser det finns lika många verkligheter som individer, ingen av dem är lik någon annan.
Vad jag menar med solidaritet och demokrati är inte det du beskriver som "expropriera frukten av andra människors möda". Jag förmodar att du med de överjästa orden helt enkelt menar "snylta".
Nejdu, snöfallet. Ett samhälle i solidaritet, vänlighet, demokrati och gemenskap innehåller inget sådant. Varken snyltande eller habegär.
"Jag känner inget som helst tvång över att betala skatt."
prova låta bli en gång då. dessutom betalar även jag gladeligen skatt. rimlig skatt till rimliga samhällsfunktioner vill säga...
"Och så undrar du om jag trots allt "menar något annat" med att "individen alltid går först". Nej, jag menar just det jag skriver. Har svårt att förstå hur man kan tolka det på flera sätt."
nej, för det är ju så oerhört självklart och välspecificerat när du säger 'individen går alltid före'. inte ett dugg vagt...
"Vad jag menar med solidaritet och demokrati är inte det du beskriver som "expropriera frukten av andra människors möda"."
vad menar du då? utveckla.
"Jag förmodar att du med de överjästa orden helt enkelt menar "snylta"."
ja, vi har en hel del snyltare i Sverige. offentliga byråkrater som inte behövs, alla möjliga suspekta organisationer som får statsbidrag hur lätt som helst och fifflare som fuskar med bidrag och a-kassa riskfritt tack vare regeringens nitiska syn på personlig integritet (men bara på det området), för att bara nämna några. eller du tycker att de förtjänar nån annan beteckning/eufemism..?
"Nejdu, snöfallet. Ett samhälle i solidaritet, vänlighet, demokrati och gemenskap innehåller inget sådant. Varken snyltande eller habegär."
och hur ska du gå till väga för att få till stånd ett sånt samhälle då, och garantera dess stabilitet? liberalismen påbjuder frivillighet, maktdelning och ett starkt rättsväsende för att skydda minoriteter. i mina ögon går det inte att skapa tolerans med tvång.
att bara sitta och önska räcker liksom inte. ni borde ha räknat ut det vid det här laget.
PS, Snöfallet...
Våga lita på att det du ser skrivet i mitt svar verkligen är det jag menar när jag skriver det...
Du ältar orden "tvång", "fifflare" "fuskar med bidrag och akassa" osv, du blir med andra ord helt oemottaglig för det jag skriver.
Vill du ha ytterligare svar så backa tillbaka och läs vad jag skrev. Och försök lita på att jag inte menar något annat.
Hur har du blivit så misstänksam av dig Snöfallet? Frågar i all välmening bara.
eftersom det är just den innebörden resten av vänstern lägger i orden demokrati och solidaritet är det väl inte så svårt att förstå varför jag tolkar det så, när du efter ett par tillfällen att utveckla din egen definition bara slänger ur dig en massa naivt och självrättfärdigt tjafs?
jag är faktiskt uppriktigt nyfiken, så det hade varit trevligt att veta vad du menar med att individen alltid går före. vill du inte utveckla den här gången heller går det helt enkelt inte att tolka som nåt annat än en läpparnas bekännelse.
Snöfallet...
Snabbt svar, råkar kolla just nu och ser att du inte har förstått.
Ok, pedagogik av nöden:
Individen går först. Varje människa är individuell, varje människa har olika förmåga att bidraga till sitt eget uppehälle t ex. Garanti måste finnas för att denne människa överlever och respekteras. Solidaritet alltså.
Passar på att fråga dig, Snöfallet. Blir lite brydd över din syn på arbete. Tycker du att arbete är av ondo eftersom du misstänker att, som du skriver "fifflare fuskar med bidrag och akassa"?
Anser du arbete vara något som man nödgas utföra? Något man helst vill smita ifrån?
Högerns "värnande om individen" känns rätt ihåligt. Man slåss för den starke individens rätt till att slippa ansvar för den svage.
Vänstern däremot värnar individers friheter OCH möjligheter, oavsett om de haft turen att växa upp i en miljonärsvilla i Danderyd eller kommer från ett miljonprogramsområde i Botkyrka.
Synd att ingen var intresserad av att diskutera Aqurettes och mina inlägg. Ingen vänsterpartist som känner sig provocerad?
Snöfallet:
"....obotlig optimist och garvar jämt. både åt mig själv..."
Ja visa mej då ett (1) exempel på en kommentar där du skrattar åt dig själv...
Jag kan hitta otaliga exempel på hur du flinar nedsättande åt andra...
För att vara en som hävdar att du är så nöjd så gnäller du ngt så förbannat...det går inte ihop.
Det som slår en när man läser många vänster-ståndpunkter i Sverige är att de delar den borgerliga självgodheten de själva
angriper. c.l.k aqurettes insikter om skillnaderna mellan Holland och Sverige är intressanta. Den svenska oförsonligheten i vissa frågor som droger och dödshjälp etc. skapar stora spänningar. Det blir förbehållet människor med "goda" nätverk att använda eller missbruka droger. Den andra delen av Sverige blir stigmatiserad gärna och ofta i onödan. Det känns absurt att vänstern många gånger hamnar i ett läge där man väljer en värdekonservativ linje i många frågor som resulterar paradoxalt nog i ett evigt ofta ganska godtyckligt syndrom att tycka synd om de grupper som stigmatiserats av även det egna förhållningssättet. Det blir som jag ser det både rasistiskt och fördomsfullt i andra avseenden när allt som rör stigmatiserade människor, som försöker ta sig loss ur ett läge eller överleva vardagen bara handlar om man kan peka ut dem som en grupp typ "Kalle på bänken och Ali i förorten". Bekännelsen till att vara ett "kämpande" offer i en abstrakt revolution blir allt för viktig. Många grupper i Sverige använder droger bakom "stängda" dörrar av rent egoistiska skäl.
Jobb eller avkoppling. Varför ska vi då brännmärka folk som förutom ett drogproblem även råkar vara "fattiga" med brist på socialt och ekonomiskt kapital?
Jag tycker den sidan av Sverige känns förljugen och orättvis.
Skicka en kommentar