Den mediala logiken är välbekant. När det etablerats en idé om den dramaturgi som är giltig för tillfället rapporteras och paketeras det mesta så att det funkar med denna dramaturgi. Sådant som inte passar in får inte plats. När det blivit en dygd att rapportera samma sak som alla andra, och utrymmet för avvikande röster är minimalt – av materiella skäl, både ägandeförhållanden och personalneddragningar spelar roll – då blir processen självgående.
Några saker som är givna i den rådande dramatiseringen av sanningen är att borgarna ska vinna valet och att Göran Persson är dum. En mer djupgående och allvarligare problematik är att det som anses vara relevant är socialt bestämt – arbetarklassens vardagsvillkor och situationen på arbetsplatserna lyser till exempel med sin frånvaro i nyhetsrapporteringen.
Nåväl. Ibland blir det där nästan komiskt. Idag har utnämningen av andremannen på den svenska ambassaden i Finland blivit till stor riksnyhet. Stor artikel i DN, långt inslag i Aktuellt.
Jag menar, ärligt talat! Varför skulle det vara jätteintressant att en centerpartist får ett jobb i Finland? Några karriärdiplomater på UD känner sig förbigångna. ”Det är en viktig länk i en karriärkedja som stängs. […] Nu sitter det folk i Manila, Moskva och Washington och här hemma som ingenting får veta”, säger en person på UD. Vilka fruktansvärda orättvisor att stå ut med!
DN kör med den sedvanligt propagandistiska ingressen ”Facken rasar mot att statsministern ger toppjobb till centerpartist”. Nu är det i och för sig bara så att man ”anar” att statsrådsberedningen kommit med önskemål. Men det blir förstås bättre att skriva att Göran Persson ger toppjobb till centerpartist.
Självklart har de anställda på UD samma rätt som alla andra att bedriva fackligt arbete och begära förhandlingar om tjänstetillsättningar. Det är också möjligt att utnämningen kunde ha blivit bättre om den gått till på ett annat sätt. Men denna besatthet med utnämningspolitiken – som ju är regeringens prerogativ – är naturligtvis en del av den dagordning som borgerligheten vill och lyckats etablera. Och vi får därtill en ytterligare förvridning av vilka människors villkor och problem som är värda att belysa medialt. Tröttsamt. Och ett problem för den demokratiska debatten.
söndag, december 11, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
"En mer djupgående och allvarligare problematik är att det som anses vara relevant är socialt bestämt – arbetarklassens vardagsvillkor och situationen på arbetsplatserna lyser till exempel med sin frånvaro i nyhetsrapporteringen."
Håller med och har ett lysande exempel själv: kan inte hitta någon artikel i vare sig DN eller SVD om jättedemonstrationerna mot lönedumpning i Irland (läs mer här), trots att dessa omfattade runt 100 000 personer och inträffade i fredags.
Men branden i London låg uppe på DNs hemsida efter någon timme bara.
ALLT som hindrar marknadens fria rörlighet av slavar och tjänster är djupt odemokratiska.
Dock kunde ju branden i London varit terrorist dåd. Nu var så inte fallet men "branden" har hamnat i dagsrapporteringen och måste rapporteras "in i kaklet" trots att det kanske inte vart så häftigt som det kunde varit..
När det gäller nyhetsrapportering handlar det om att ha kontakter ibland.
I fallet med spännande utnämningen av ambassadör tjänsten i Finland så upprörde man personer som är i kontakt media. Tjänster kräver gentjänster ibland...
Jan Guillou har en träffande och satirisk artikel om omnänningsystemet bland (s) i dagens Sverige till diverse statliga uppdrag.
Länk:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,744833,00.html
Vad handlade detta inlägg om?
Att nyhetsrapporteringen handlar om UD, om utnämningar, om Göran P?
Men inte om arbetarklassens och löneanställdas villkor?
Är det det djupt kända djupsinniga budskapet?
Att en företeelse som innefattar alla dessa tre ovan omnämns på nyhetsplats kan väl knappast vara anmärkningsvärt.
Men visst, tycker jag också att valiga löntagares situation borde belysas mycket mer:
Tex bristen på tillgäninga anställningar/arbetsplatser som försämrar både rörlighet, alternativa valmöjligheter, och för allt för många dessutom ens möjligheten till värdigheten som egen försörjning ger.
En annan sak som borde granskas mer är den allt för stora andelen av det egna arbetets värde som förbrukas genom att andra anonyma konsumerar presis allt mellan himmer och jord. Både kvalitet och tillgänglighet, verkliga priser men ffa den destruktiva effekten av påtvingade omfattande oönskade konsumtionsbeslut borde belysas mycket mycket mer i media.
Här håller helt med posten. Men jag befarar att det som önskas av vänstern egentligen är precis raka motsatsen till detta, dvs försämringar för de enskilda på alla dessa områden, givetvis inpackat med allt det snömos som vi ständigt nödgas höra, och dessutom tvingas betala för oavsett om vi vill eller inte. Precis som jag sa!
Nja, det som tas upp är ju inte att en centerpartist fått ett häftigt jobb (för sådant händer väl lite då och då)utan snarare det faktum att den svenska regeringens utnämningsmakt är mer långtgående andra västerländska demokratier. Exempelvis så måste den amerikanska presidentens nomineringar gå igenom senaten innan de blir just utnämningar. I Sverige har vi, vilket inte minst Jan Guillou påpekade i Aftonbladet, ett system som inte skiljer sig vare sig i sak eller i form från det som rådde på Gustav Wasas tid. Det är väl värt att debatteras Ali? Eller handlar detta egentligen bar om den vanliga portalparagrafen i Lex Ali: "Nyhetssändningar som kritiserar en vänsterpartist eller en socialdemokrat är en del av en stor dramaturgiskt komplett konspirtion...?
Skicka en kommentar