Leijonborgs fascination för Kina klarnar nog ytterligare när man läser om följande grepp från den kinesiska regeringen:
Hemsidorna uppgav sig vara vänsterorienterade och hade bland annat publicerat klagomål från arbetslösa och fattiga i landet, enligt kinesiska nyhetskällor. Peking beordrade hemsidorna - som heter "Kommunist", "Kinesiska arbetare" och "Arbetare, bönder och soldater" - att stänga eller bereda sig på ett odefinierat straff.För att travestera Freedom News Network; Wherever there’s repression, you’ll find Nya Svensk Folkeparti.
PS. Läs Petter Larssons recension av boken i Aftonbladet, och upptäck gärna sajten efterarbetet.nu där bland annat Larsson huserar.
3 kommentarer:
Lars Leijonborg är helt enkelt en pajas. "Flitens lampa" lyser förvisso i Asien. Alla som sett ett reportage om sweatshops, barnarbete, 12-14 timmars arbetsdagar, arbetare som låses in på fabrikerna nattetid, kan nog instämma i det. Det säger ju rätt mycket om Leijonborg att han gillar det han ser. Själv tycker jag nog snarare att den angelägna frågan är hur de flitiga arbetsmyrorna därborta ska kunna få njuta lite mer på lättjans TV-soffa.
Om man läser något mer än baksidestexten upptäcker man iofs att en betydande del av Leijonborgs bok ägnas åt att kritisera diktaturen, det hänsynslösa förtrycket, rovdriften på människor och natur. Och åt att konstatera att Indiens utsikter ser betydligt ljusare ut än Kinas, just för att där finns den frihet som är nödvändig för utveckling på lång sikt.
Man tycker ju att liberaler snarare borde vara lite oroliga över Kinas framgång. De brukar ju hylla marknadsekonomin inte främst för att den kan leverera 15 sorters tandkräm till konsumenterna utan på att den på något magiskt vis framkallar frihet och demokrati. Om nu ett land som Kina kan kombinera brutal diktatur med en väldigt framgångsrik och "fri" marknadsekonomi så är ju enda argumentet för marknadsekonomi det här med tandkrämen.
Thomas E
Skicka en kommentar