Jag vet inte om jag väntat mig att jag skulle reagera med sorg eller skuldkänslor. Men det var uppenbart att omvärlden förväntade sig det av mig. Nog är det viktigt att sjukvårdspersonal och andra har beredskap och kompetens att ta emot kvinnor som mår dåligt i samband med aborten, men det måste också finnas utrymme för oss som faktiskt mår bra. Jag själv upptäckte sent att jag var med barn, och fick vänta länge innan jag fick tid för kirurgisk abort på Huddinge sjukhus i 12:e graviditetsveckan. Jag tyckte det var häftigt och fascinerande att vara gravid, och ännu häftigare att faktiskt kunna välja.I tider av antifeministiskt drev och reaktionär nymoralism är det befriande och viktig läsning. Säkert provocerande för en och annan. Just därför livsviktigt.
Jag upplevde en särskild sorts konkret gemenskap med tidigare generationer av kvinnor, och det var nytt och väldigt stort för mig. Jag kände starkare än någon annan gång en helt enorm tacksamhet och ödmjukhet inför de kvinnor som slagits före mig - för min rätt att själv fatta ett så avgörande beslut. Det svindlar nästan när jag tänker på det.
Läs. Tänk. Återkom.
5 kommentarer:
I Sverige har vi många benhårda abortförespråkare, och jag räknar mig själv till den skaran. Någonting som alltid har förvånat mig är att abortdebatten alltid ställs upp som en jämförelse mellan vårt rådande system och de mera restriktiva hållningar som finns på vissa ställen i USA och som förespråkas av somliga kristdemokrater.
Gränsen för att fritt få genomföra en abort går vid 18 veckor i Sverige. Varför är det ingen som argumenterar för att gränsen är snävt tilltagen? På sina ställen här i världen har den presumtiva modern dubbelt så lång tid på sig att fatta sitt beslut.
Vari ligger det briljanta? Det är väl en av Sveriges minst kontroversiella. frågor. Det du kallar antifeministiskt drev har öht inte berört abortfrågan, utan snarare om statligt beslutad forskning och annat.
Det enda som öht diskuteras i Sverige är var gränsen för abort ska gå. I USA finns ingen sådan gräns eftersom abortlagen är resultatet av ett principiellt HD-beslut istället för en politisk process.
Någon aåsikt i frågan, Ali?
Mycket bra inlägg av Tora. En delvis skrämmande debatt följer i kommentarerna.
Lite årtal:
Fri abort i Sverige: 1975
Fri abort i USA: 1973
Fri abort i Sovjetunionen: 1920
(Rätten avskaffades under Stalin 1936-1955.)
Sedan dess har rätten utvecklingen rullats tillbaka av reaktionära krafter i USA och fri abort existerar inte längre i många stater. Under 60-talet tvingades många kvinnor resa till Polen för att göra abort, men sedan 1993 finns inte längre rätten till abort i Polen.
fick idag reda på att jag är gravid, för första gången i mitt 41-åriga liv var det en oplanerad graviditet....med en ny partner, som absolut inte vill ha barn, jag har tre underbara barn redan (med en pappa) och känner att jag dels inte kan svika min nye man genom att behålla barnet (vi har diskuterat detta innnan) dels kan jag inte ta hand om ett barn ensam....vare sig ekonomiskt eller känslomässigt, och ett barn har rätt till en far. Ett svårt beslut, men jag känner tacksamhet över att jag faktiskt kan välja. Men måste säga att sorgen är mycket större än tacksamheten. Livet är inte alltid vitt eller svart, ibland får man göra val som är emot ens grundtro....Jag tror på kvinnors rätt att själv välja, har alltid trott på det, men när jag står här själv inför det så känns det fruktansvärt att behöva ta bort ett liv!
Skicka en kommentar