Huvudet på spiken om frihet och förtryck

I Jyllands-Postenfrågan har DN på ledarplats taggat ned lite grann, efter initiala krigsaktivistiska utrop. Att Leijonborg tycks ha läxats upp av alliansfadern inför mötet mellan regeringen och partiledarna har nog spelat sin roll. Men nu tar det lite fart igen, får vi förmoda. Niklas Ekdal skriver en lång och småförvirrad söndagsreflexion idag, som i stort sett går ut på att det är ”den religiösa fanatismen, som är det verkliga problemet”. Det var länge sedan liberalismen var så dum – i betydelsen platt och korkad – som den är hos Väst-etablissemanget idag.

Mitt i alltihop lyckas Ekdal säga nåt som är klokare än han anar:

I den sköna nya världen av konkurrerande värdesystem kan vi vara säkra på att friheten förblir populärare än förtrycket.

Ja, människor kommer att föredra frihet framför förtryck. Därför kommer de som dagligen utsätts för uttrycken för det västerländska ”värdesystem” som Ekdal och hans åsiktskompanjoner hejar för, att fortsätta reagera runt om i världen. I detta värdesystem finns stolta traditioner från sekler av koloniala övergrepp. ”Spökfångar” i fängelserna runt om i världen, alla andra som försvinner, misshandlas, våldtas, torterats, mördas, av de imperiella trupperna och deras hantlangare, är icke-människor i kolonisatörernas ögon. Ett sådant system föder också sitt ideologiska självförsvar – fostrar ett ”värdesystem” – där rasismen spiller över på allt och alla. Och som alltid kommer samma förtryckare att kunna bli så djupt överraskade när de förtryckta hävdar sin värdighet, med till buds stående medel. Våldsamt och blodigt måhända. Men djupt, djupt mänskligt. För ja, visst förblir friheten populärare än förtrycket.


[Läs gärna även: en äldre krönika i ämnet]