Hann aldrig skriva något om skolminister Ibrahim Baylans svar igår på Lars Ohlys interpellation om feministiskt självförsvar i skolorna. (Hela debatten här). Självklart har Tora Breitholtz gjort det bättre. Läs och begrunda.
Baylans svar är inte reaktionärt – som ofta blir fallet när bekymrade gubbar brer ut sig i ämnet – men andas brist på förståelse om grundproblematiken: att tjejer som grupp är föremål för en daglig strukturell underordning, och att feministiskt självförsvar handlar om tillsammans stärka sig själv, i solidaritet bygga upp insikten om att man är värd att försvara, och konkret lära sig att göra det – att hävda ett utrymme psykiskt, fysiskt, socialt. Det handlar om makt. Att ta den.
Baylans svar vetter åt ett håll som progressiva krafter har all anledning att akta sig för. I en alla-som-förtrycks-ska-värnas-retorik försvinner den avgörande maktdimensionen. Istället för att samhället ger verktyg åt människor att hävda sina intressen, begravs maktobalanserna under en slöja av politisk korrekt retorik och juridiska finesser om diskrimineringsskydd. Juridiken kan vara nog så viktig – men den som gömmer sig bakom klausuler mot mobbning när han ska svara på frågor om feministiskt självförsvar har antingen inte begripit alls, eller använder de för tillfället gångbara modeorden för att slippa ta ställning. Eller både och. Hur som helst är det illa.
För övrigt bör ordet ”värdegrund” förstöras.
onsdag, mars 08, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Baylan följer troligtvis Göran Perssons feministiska hållning, vilket kan illustreras med hans citat i Aftonbladet (02/01/24):
"Jag är feminist, men vill inte driva de här frågorna så hårt att jag skapar motsättningar i samhället."
Yup. Ordet "baskunskaper" också. Samt eventuellt hela frasen "lugn och ro i klassrummet".
Baskunskaper är bra
Sådana bör man ha
Trallala
Överbyggnadskunskaper däremot
Leder ej till bättring och bot
Vi är mot
(Jag tycker att du måste göra upp med din bakgrund i EO någon gång Emil, men det kan vi ta en annan gång).
Berätta mer om värdegrunds-skrotandet! Jag antar att du är djupare inne i en politisk retorik än jag och därför hör ord bli till tomma klyshor och ihåliga floskler oftare. Men jag är inte säker på att jag själv skulle väja för att använda ordet värdegrund eller ens gemensam värdegrund så jag är intresserad av att höra om ordet i sig är problematiskt. För mig är det starkt förknippat med (icke-)normativitet och tja, ibland tror jag att ord som faktiskt betyder något fint håller på att utrotas. Som om det är en konspiration som går in för att infektera "solidaritet", "feminism", "kollektiv" så att den rörelse som jag ser mig som en del av tillslut inte har något ordförråd. Det tror jag är farligt.
du kan dina latinska härskarfraser ali esbati. och tack för att du stödjer mig i min övertygelse. varje gång vänsterpartiet slätar över mobbningen som ett allvarligt problem vet jag vilket parti jag inte ska rösta på.
du är en hysterisk psykopat
"vänsterpartiet slätar över mobbningen som ett allvarligt problem [...] du är en hysterisk psykopat"
...case closed, end of discussion.
Kan det vara så att Ibrahim förstår, men att det är någon annan i regeringen som håller emot? Feministiskt självförsvar på schemat drev ju SSU redan på den tiden Ibbe satt i förbundsstyrelsen, så helt främmande för ett sånt förslag kan han ju rimligtvis inte vara.
Ett stalltips kan ju vara Leni Björklund och Tomas Bodström.
Helt rätt att spränga begreppet värdegrund. Medvetenhet om orättvisor och ojämlikheter är vad det måste handla om. Sen kan vi kalla det vad vi vill.
Jag tycker inte om infallsvinkeln "... rätt att hävda sig!"
Den är vinklad och aggressiv. Vår värld blir knappast bättre av att försöka göra ännu en sammhällsgrupp mer aggressiv. Om man vill påverka jämlikheten så anser jag att man i första hand bör arbeta för att göra alla parter mer eftertänksamma. Inte att man ska uppfostra den ena parten att roffa åt sig mer.
Den här världens problem är inte att en grupp roffar åt sig mer än en annan, det är att det finns grupper som tror att man får störst del av kakan genom att roffa åt sig.
Vi lever i en värld där alla parter är i desperat behov att lära sig samarbete, och att se dess värde och förmåga till tillfredsställelse.
Det känns som att vad den feministiska sidan här håller på att göra är att se till att deras grupp också får vara med och förstöra.
Jag tror att mänskligheten verkligen inte har råd att göra en sån sak.
Jag ser ingen jämlikhet i att kvinnor ska roffa åt sig mer. Jag ser bara ett balansskifte där grupperna män och kvinnor är mer jämlika, men där där ojämlikheten finns kvar i lika stor utsträckning mellan de som anammar den agressiva roffaåtsig-filosofin och de som inte vill eller inte kan.
Och de individer och värderingar som vårt samhälle verkligen behöver kommer därmed att fortsätta att pressas ner i skymundan, oavsett kön. Kanske i ännu större utsträckning än nu.
"Jag ser ingen jämlikhet i att kvinnor ska roffa åt sig mer."
Ja, usch för att roffa åt sig den oförskämda rätten att inte bli våldtagen. Eller lika lön för lika arbete. Rofferi!
Det är klart att man har rätt att inte bli våldtagen och en lön som inte görs lägre för att man är kvinna.
Min poäng är att feministerna som åsyftas verkar jobba i fel ände för att uppnå en förändring som inte är lika destruktiv som den är stärkande. Inte att det inte behövs en förändring. Denna tendens att alla lösningar måste vara direkt aggressiva är dock direkt farlig.
Vad jag vill säga är att det inte är majoriteten av kvinnor som man behöver jobba med att förändra, det är alla de som saknar respekt och förmåga att se det potentiella värde som alla kan ha, oavsett kön tycke och smak, som måste förändras.
Jag ser hellre att den energi som går till detta såkallade självförsvarsprojekt går till att utbilda lärare på alla nivåer i grundskolan i empati och pedagogik i en högre och effektivare grad än vad som görs nu.
Jag förstår att många känner frustration. Det är då bra att vara medveten om att frustration ofta leder till att man tar förhastade beslut och bemöter all kritik med korta och intetsägande sarkastiska kommentarer.
Jag förstår vad du menar David. Naturligtvis är kampen kantad av frustration och behov att ta mer plats som kvinna och sånt men precis som du säger känns det tråkigt om det ska innebära att andra kvaliteter - såsom eftertänksamhet - blir raderade. Vi har ju ett samhälle redan idag där tex blyghet är helt tabu och förkastligt. Vilket ofta drabbar kvinnor. Men är då den självklara lösningen att lära kvinnor att bli mindre blyga? Det känns halvt. Jag önskar att man kunde få jobb även utan "entrepenörsanda" tex. Att alla inte skulle behöva vara säljare av sig själva. I min feminism finns det plats även för de tillbakadragna, oavsett kön.
Fast, ska jag tillägga, jag håller inte med dig om att vi inte behöver ett självförsvarsprogram. I vår strävan mot ett mångfacetterat mål vill jag ändå att den verklighet vi lever i ska få vara synlig och att jag som rädd kvinna ska kunna få all skolning jag behöver. Det är inte en motsats mot det jag sa tidigare.
Jag utstod verbal mobbning hela min högstadietid och den lilla tid jag stod ut på gymnasiet. (Jag går idag på folkhögskola).
Jag vill göra det klart att jag haft ett liv som innehållit alla de rädslor och känsla av nedtryckthet som feministerna ifråga verkar tro att bara kvinnor fått uppleva.
Jag var annorlunda. Jag är fortfarande det, fast numera i en miljö där det är accepterat, och där jämlikhet är mer accepterat för den delen.
Jag fruktar att detta självförsvarsprogram bara kommer att inskränka ännu mer för vi som är annorlunda. Jag var aldrig timid, jag vägrade förändra mig, men det betydde inte att jag inte gick omvägar med en klump i halsen för att slippa stöta på de alla de som kastade glåpord efter mig eller att jag inte gick hem och grät då och då. I min öron låter detta program väldigt mycket som att få bort mobbningen av kvinnor genom att göra dem till mobbare... Jag hade velat ha en skola där jag kan kultivera mina intressen och så småningom därav bidra effektivt till samhället utan att behöva slösa energi på att försvara mig mot de som vill trycka ner allt som är annorlunda.
Feministiskt självförsvar, som jag sett det beskrivet, kommer antagligen att öka klyftorna mellan de som är timida men med stor potential, inspiration och empati och de som roffar åt sig makt bara de får chansen.
I och med att klyftan idag i många fall är mellan män och kvinnor är den tydlig. Det innebär en utmärkt chans att ge sig på den och bearbeta bort den. Men vad jag ser är ett försök att förskjuta klyftan så att den hamnar mellan timida män/kvinnor och makthungriga män/kvinnor. Om det sker som kommer klyftan antagligen bli nästan osynlig, och därmed extremt svår att få bort. Kan vi inte passa på att arbeta med att få bort den istället, medan det fortfarande går?
Skicka en kommentar