Hanna Löfqvist har två intressanta noteringar om utgångspunkterna och perspektiven i svensk medierapportering, angående protesterna i Frankrike här, och om ett nazistiskt angrepp mot en socialistisk studiecirkel förra veckan här.
Den senare påminde mig om en helt fantastisk rubriksättning som fanns på bland annat DN:s webbsida, alltså strax efter att beväpnade nazister misshandlat socialister på studiecirkel: ”Ungdomsbråk i LO-lokal”. (Rubriken kan fortfarande hittas här).
Det finns en enorm nonchalans för högerextrema angrepp mot vänsteranhängare. Det är inte särskilt ovanligt att politiker och journalister tar till brösttoner om ”hot mot demokratin” när olika händelser som de ogillar inträffar, men när de exceptionellt allvarliga och konkreta hot som den här typen av våldsattacker utgör sker, är det märkbart tyst och handfallet.
Nonchalansen yttrar sig i det här fallet övertydligt; polisen var förvarnad, men gjorde inte något för att ingripa.
För oss som är aktiva inom vänstern har det närmast blivit vardagsmat med angrepp mot personer och lokaler. Men polisens bristande engagemang i frågan är på en del sätt allvarligare ändå. Jag minns under min ordförandetid i Ung Vänster bland annat angreppen mot våra lokaler i Helsingborg, som kröntes av att två brandbomber slängdes in och brände ut platsen. Trots att polisen rubricerade brottet som försök till mordbrand upplevde de flesta att man tog ganska lätt på det hela och uppvisade en stor brist på förståelse för funktioner och mekanismer hos sådant våld. När Ung Vänster fortsatte att göra det enda rimliga – bedriva antirasistiskt arbete – bemötte polisen redogörelser för hot och angrepp med att vi inte borde ”provocera” nazisterna, utan ”ligga lågt”.
Det var en av väldigt många incidenter. En kartläggning gjordes ungefär i samma veva, som visade den stora omfattningen av angrepp mot Ung Vänster/vänsterpartiet samt RFSL. Av 130 attentat hade ett (1) lett till åtal.
Som alltid är det en organiserad vänster som måste gå i täten i kampen mot högerextrema och rasistiska krafter. Den striden måste tas på flera plan: genom att aldrig acceptera normalisering av rasistiska manifestationer och trakasserier utan alltid visa att det finns en motkraft, att vi är flera; genom att möta de nykoloniala tankemönster som nu mer öppet än på länge frodas i samhällsdebatten – och de krig och lagar som underblåser dessa; genom att kämpa mot sociala orättvisor och segregation som skapar ett drivhus för växande rasism och högerextremism.
Läs också Kalle Larssons utmärkta inlägg, med länkar till mer om händelsen.
måndag, mars 20, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
moskéer som brinner och vänsterfolk som attackeras av nazister har lågt nyhetsvärde. det finns en sorts uppfattning att "det är rätt åt dom", att de måste veta sin plats, de där muslimerna och vänsteranhängarna.
bra inlägg.
Västerviks-Tidningens ledare: Den lokala blaskan, moderat, utnyttjar den allvarliga händelsen för att snacka skit om "socialism" generellt. Bland annat sätts oemotsägliga likhetstecken mellan socialism och nationalsocialism som om det vore den mest självklara saken i världen.
Syndikalisterna har drabbats hårt av nazisterna också.
Joe Hillgården har bombats och brandbombats ett otal gånger, syndikalisten Björn Söderberg avrättades 1999 med tio skott och för någon vecka sedan gav sig nazister på SAC-aktivister i Stockholm som stod och delade ut flygblad eller vad det var.
Har Sverige en lag mot politiska uniformer? I så fall borde polisen använda den vid nästa nazistparad. Nazisterna verkar tro att det är klartecken för uniformer numera. Jag befarar att de har uppfattat polisen rätt.
En av vänsterpartiets viktigaste uppgifter måste alltid vara att minimera de främlingsfientliga och rasistiska organisationernas inflytande. Det gör vi på flera olika sätt, bland annat genom att snabbt bemöta dem där de finns, utan att för den skull medverka till att ge dem utrymme i den offentliga debatten. Vi ska också arbeta för att förhindra att deras främlingsfientliga och rasistiska åsikter sprids genom att demokratiska partier övertar deras problemformuleringar eller fattar beslut som går deras ärenden.
Samhället med det polisiära rättsystemet har blivit infekterat av folkpartiets batongpolitik och toleransen mot dessa brott är läskigt nog för hög i hela samhället.
Jag har också skrivit om det här på min blogg Kamrater vi vet att kamp lönar sig! - Kolla in den och kommentera gärna.
Ali:
När det gäller det högerextrema våldet i Helsingborg så riktades inte det enbart mot vänsterpartiet och RFSL. Också kristdemokraterna drabbades. När det var som värst skrev jag en krönika om det hela, vilken publicerades på gay-siten Sylvester. Till saken hör dessutom att medan vänsterpartiet fick hjälp av kommunen med att skaffa nya lokaler så tvingades RFSL i konkurs efter flera organiserade attacker. Dessutom vet du mycket väl att ledande vänsterpartister i Skåne gick ut i media och sa precis samma sak om RFSL som du beskyller polisen för att säga om Ung vänster, nämligen att de genom ha en verksamhet synlig för allmänheten fick räkna med att utsättas för våld av "normala människor" som känner sig provocerade.
Föreställ er att det istället varit en judisk ungdomsgrupp som blivit attackerad. Hur hade rubrikerna då sett ut? Hur hade borgerlig media reagerat på polisens nonchalans?
Vari består skillnaden? Är det minnet av förintelsen? Men kommunister hamnade ju också i koncentrationlägren, liksom homosexuella (apropå attackerna mot RFSL).
"...hamnade ju också i koncentrationlägren".
Och romer, ej att förglömma.
Varför har inte Ung Vänster tagit avstånd från den våldsamma aktionen mot en ensam och ung SDU-tjej i hennes hem förra veckan?
Skicka en kommentar