Bryt med EU:s stöd till Israels ockupation – stärk stödet till palestinerna

USA och EU har fattat ett skändligt beslut att strypa biståndet till den palestinska myndigheten. Det palestinska folket ska bestraffas för att i demokratiska val, under orimliga ockupationsförhållanden – val som just USA och EU använde som slagträ mot Arafat och den palestinska myndigheten innan de faktiskt ägde rum – gett Hamas stöd.

Genom att slopa alla kraven på ockupanten – Israels rasistiska terrorregim – och diskvalificera de ockuperades folkvalda regeringsmyndighet, visar USA och EU än en gång sin monumentala maktpolitiska dubbelmoral. I det konkreta fallet bidrar man också aktivt till att angripa ens embryot till en fredsprocess – en som förutsätter en palestinsk motpart och i slutändan inte kan förverkligas om inte ockupationen upphör.

Till dessa skändligheter tvångsansluts svensk utrikespolitik. När Jan Eliasson utsågs till tillträdande svensk utrikesminister talades det om möjligheterna för en skarpare egen utrikespolitik. Och nu är det Carin Jämtin som tjänstgör som svensk utrikesminister. Men var är en avvikande svensk röst idag? Fortfarande kvittrar Sverige med förtryckarnas kör.

Såväl den svenska regeringen som svenska folkrörelser bör inte minst mot bakgrund av USA:s och EU:s beslut agera för att öka stödet till palestinierna – över hela linjen. Det palestinska folket lever under en ockupation som kväver deras dagliga livsutrymme. Israel fryser medel, omöjliggör rörelser, raserar varje försök till ekonomisk utveckling. Den israeliska raspolitiken är målmedveten, sadistisk. Palestiniernas kamp förs av dem själva, under brutala villkor. Men palestiniernas isolation kan och måste mildras av utländskt stöd.

När vi som var motståndare till svenskt EU-medlemskap varnade för att Sverige skulle förlora sin egen röst i världen och sin handlingsfrihet i utrikespolitiken, viftades det bort som överdrifter. Det var sant från början och det är ännu mer sant idag. Men handlingsutrymme är något som påverkas och skapas. Den svenska regeringen har nu en möjlighet att distansera sig från den koloniala attityd som USA och EU intar, och istället ta sina deklarerade ambitioner om att stödja fredsprocessen och nödlidande folk på allvar.


PS. Läs ett bra inlägg i ämnet, av Audun Lysbakken
PS2. Tidigare inlägg, Hamas och valet