Låt oss först konstatera att själv utgångspunkten, att fokusera på ”småföretag” är mycket märklig. Det som förenar småföretag är, att de är små. Det är inte särskilt intressant om man vill förstå något om hur ekonomin påverkas av dem. I begreppet småföretag ryms egenföretagare av de mest skilda slag: fattiga konstnärer, exceptionellt välavlönade och privilegierade personer som har en hög fast inkomst men också ett företag som hanterar extrainkomster på ett skattemässigt fördelaktigt sätt, pressade hantverkare, entreprenörer som testar någon egen idé innan den kan mångfaldigas kommersiellt. Även företag med fåtal anställda varierar kraftigt i social och ekonomisk position. Det finns bruksföretag av halvfeodal karaktär där ägaren uppträder som patriarkal patron, det finns familjeföretag med långa arbetstider och usla arbetsvillkor, det finns industriföretag som är hårt knutna som leverantörer till större företag och av dessa utnyttjas till döds finansiellt med långa fakturatider, det finns invandrare som på grund av diskrimineringen tvingas till allt annat än frivilligt företagande utan möjligheter till pensioner och semester, det finns IT-företag som inte hunnit bli uppköpta eller köra verksamheten i botten, det finns städfirmor och det finns pr-byråer, och så vidare.
De som arbetar i dessa företag har alltså mycket vitt skilda villkor och påverkas på vitt skilda funktioner av olika ekonomiska och sociala utvecklingstendenser. Lågt utvecklade ekonomier präglas ofta av många småföretag och egenföretagare. Givetvis finns det också såväl egenföretagare som får möjlighet att öka inflytandet över sitt eget arbete, och småföretag som fungerar som pigga uppstickare och utvecklar ekonomin. Men det understryker bara att man inte kan titta på antalet småföretag för att säga något avgörande om ekonomin – och definitivt inte att en ökning av småföretag betyder att det blir bättre.
Att Aktuellt skulle kunna ta in en mer komplex bild av verkligheten i sitt reportage är förstås för mycket att hoppas på. Men man kan begära att det dras rimliga slutsatser åtminstone av det man själv presenterar.
I början av reportaget talar man med två personer inom byggsektorn som är anställda istället för att vara egenföretagare. Deras korta berättelser belyser i själva verket tydligt varför det blir oerhört märkligt att göra ett reportage om problemen med ett lägre antal småföretagare inom byggbranschen. ”Egenföretagare” som inom denna bransch, liksom många andra liknande, är hårt proletariserade, utan egentlig kontroll över sina produktionsmedel och arbetstider, helt uppbundna till större firmor – men samtidigt sittande med nästan all risk, utan omgivande gemenskap och rationellt stöd. Man får ”köra på dagarna och skruva på kvällarna”, som en av dem uttryckte det.
Utifrån detta blir det naturligtvis märkligt att framställa det som något dåligt att antalet småföretagare minskat inom byggbranschen. Alldeles särskilt som antalet sysselsatta totalt inom byggbranschen mellan 1996 och 2004 ökade med ca 20.000 personer (SCB). Den siffran säger reportaget förstås inget om.
På samma sätt blir det oerhört märkligt att jämföra med EU och säga hur många fler småföretag som skulle ha funnits om Sverige hade ”följt EU”. Det som antyds är att det inte skapats några nya jobb i Sverige. Men det är ungefär 300.000 fler sysselsatta i Sverige idag än 1994. Och sysselsättningsnivån i Sverige ligger väsentligt högre än i EU. Om Sverige hade ”gått lika bra som övriga EU”, så hade för övrigt bruttonationalinkomsten per capita utvecklats i mycket sämre takt. Vi hade helt enkelt varit fattigare. (Konjunkturinstitutet) Inte heller detta kommer med i reportaget.
Däremot landar det hela i en önskan om uppluckrade arbetsrättsliga regler. Lämpligt nog den arkaiska borgerliga drömmen. Och de borgerliga laborerar samtidigt med förslag om att sätta hela arbetsrätten på huvud genom att ge arbetsgivarna stora möjligheter att säga upp personal och återanställa dem som ”egenföretagare” med f-skattsedel. Då finns det säkerligen goda möjligheter att ”följa EU” – fler småföretag och samtidigt fler arbetslösa och sämre välståndsutveckling för folkflertalet.
14 kommentarer:
Hörde en ekonom från Linköpings universitet (minns inte namnet, har inte anteckningarna framme) säga på ett seminarium att Sverige hade ett enormt nyföretagande (mest småföretag, då) på 30-talet, vilket berodde på depressionen. Folk var helt enkelt tvungna att starta eget, eftersom alternativet var svält.
Ofantligt träffande rubrik det blev även om du syftar på aktuellts inslag. Otroligt svamligt inlägg med 17 trådar varav ingen röd. Sammanfattningsvis (om det ens går att sammanfatta allt trams) är småföretag mest av ondo och sådana behövs det inte fler av. Jag antar att det är av ren välvilja som (v) och (s) gör det så sunkigt som möjligt för de som försöker....
Utomordentlig bloggning! Tack för den.
”Alldeles särskilt som antalet sysselsatta totalt inom byggbranschen mellan 1996 och 2004 ökade med ca 20.000 personer (SCB). Den siffran säger reportaget förstås inget om.”
Denna mening är då precis lika ”falsk” som SVT:s reportage. Att ge sken av att dessa ökade arbetstillfällen skulle vara något att sätta kryss i taket för, när ”vi” vet att byggbranschen släpptes i fritt fall med den politikerordnade krisen i början av 90-talet. Först en huvudlös avreglering av kreditmarknaderna sen står man på bromsen så det blir tvärstopp. Dessa 20 tusen är en droppe i havet. Den svaga återhämtning som ägt rum de senaste åren har skett från historiskt sett mycket låga nivåer.
Jämförs nuvarande lägenhetsproduktion med den senaste hundraårsperioden är dagens produktionstakt snarare att jämföra med åren efter börskraschen år 1929. (1930 uppgick Sveriges befolkning till 6 miljoner jämfört med dagens nio miljoner.)
Före kraschen fanns det ett drygt 15 tal byggbolag som var stora nog att ta stora projekt, efter var det 3 – 4 stycken.
Skattereform och en borgerlig regering ströp det mesta av bostads och bygg –subventioner samtidigt som man la skattepålagor på både konsumtionen och kapitalet, rimmar illa med den retorik som annars förs av borgerliga politiker. Sverige blev ett av de få länder i EU som drar in nettointäkter från folks boende, inte helt ovanligt annars i EU att något antal BNP procent subventionerar boendet. Men de har väl inte samma vänstertänkande som här när det gäller folks boende.
År 2000 färdigställdes i EU 6000 lägenheter per miljon invånare, i Sveriges 1500. Endast Portugal kan slå det svenska bottenrekordet. Det historiskt sett låga bostadsbyggandet i Sverige har medfört att det råder bostadsbrist i minst 100 kommuner, där två tredjedelar av befolkningen bor.
Lågt bostadsbyggande är i och för sig trevligt för dem som redan är inne på bostadsmarknaden och kan se sina bostadsrätter och villor stiga snabbt i värde.
Och den nya politiken om hur det offentliga fastighetsbeståndet skulle ”marknadsanpassas” är en historia för sig.
Att mäta antalet småföretagare utan att relatera det till vad som faktiskt sker är naturligtvis rent nonsens. Förutsättningarna för småföretagare generellt har mycket mer gemensamt med löntagarnas situation än med storföretagens, politiskt skapad överutbud på arbetskraft drabbar småföretagare i princip på samma sätt som löntagare med att det blir köparens marknad för deras utbud också.
Med tanke på att detta inte är första gången som public service gör den här typen av propagandistiska inslag utan att försöka att intelligent och allsidigt belysa är man tveksam till att de skall ha den creed som public service ger.
Minst lika tendensiöst som SVT anklagas för att vara är det inlagda diagrammet som tar sin början 1994, man kan visa ”vad som” helst om sveriges ekonomi beroende på om man tar med 90-tals krisen eller inte i den delen av sina diagram som skall framstå på ett visst sätt.
jag har vacklat i den här frågan. men för några år sedan tvingades jag själv till att starta eget för att kunna fortsätta jobba med det jobba jag vill.
då trodde jag att det skulle innebära mer frihet och bla bla bla vad alla sa.
i dag känns det bara som jag lever osäkrare är mer i företags och chefers makt och aldrig kan kritisera något eller förändra något av rädsla för att inte få nya uppdrag.
i mitt yrke innebär det en risk att starta eget, främst för att det hindrar personer från att våga utmana och provocera. eller ifrågasätta.
dessutom uruselt betalt.
inget skulle förändras med en annan regering. det skulle bara göra situationen ännu mer osäker.
att vara egen är ett gissel. jag är lyckligt lotad och har ett bra och roligt jobb just nu. men vet aldirg något framöver. dessutom finns det aldrig möjligheter att höja några löner och ju fler företag som bildas, desto fler ha arbetsgivare att välja på och desto mer kan de pressa priserna. i det läget borde det var postivit för de egna om de var få.
i dagens läge är vi för många i min bransch (och då vill de hela tiden att vi ska bli fler ändå - är det för att pressa lönerna ännu mer?)
Några korrekta poänger: att fokusera på småföretag är missriktat, man bör fokusera på växande företag (växande som i nya arbetstillfällen).
Även poängen om att karaktären på småföretag är vitt skilda från fall till fall.
Dock så dribblas som vanligt de poänger som finns bort av onödigt demagogeri, som t ex:
IT-företag som inte hunnit bli uppköpta eller köra verksamheten i botten
Jag antar att den logiska följden av detta är att Internet bara är en fluga, fram tills alla IT-företag körts i botten?
Jag tror inte du vill ha några företag Ali, förutom AB staten.
Jag tror inte någon är intresserad av vad du tror, Percy, förutom du själv.
Nej du, anonym. Jag är intresserad.
/Glenn
"""""Och de borgerliga laborerar samtidigt med förslag om att sätta hela arbetsrätten på huvud genom att ge arbetsgivarna stora möjligheter att säga upp personal och återanställa dem som ”egenföretagare” med f-skattsedel.""""""
Helt omedvetet träffar Ali här huvudet på spiken och ger indirekt ett svar på Sveriges problem. Med F-sedel åskådliggörs det orimliga skattetrycket i Sverige. Av 1000 kronor får arbetaren ca 420 till konsumtion av skattebelagda varor och tjänster. Det är alltså Staten" som suger ut och lägger beslag på merparten. Det är inte kapitalägaren enligt gängse teorier.
Skälen till att det ser ut som det gör är flera. Facken vill inte ha fler företagare, de vill ha anslutna lönetagare, d v s det får inte löna sig att stå utanför kollektivet och bli sin egen, du urholkas fackens makt. Dessutom kan du som egen komma att avika från jantebeteendet, d v s bli framgångsrik och tjäna bra på ditt eget arbete. Att tjäna pengar det är mycket fult och osolidariskt i Sverige.
Så fråga är vem som straffar och stjäl på arbetarens eget arbete?? Minst 60% kräver staten av dig. Till vad?
Mycket bra inlägg! Välbehövt så att säga!
Det är skrämmande är att man i likhet med andra förslag som kommer från högeralliansen inte går till botten med vilka funktioner olika förslag har. Ett exempel är just småföretagen och högerns satsning på dem. Småföretagskortet används delvis för att driva på en politik där allt fler människor blir tvungna att efter nedskärningar och nedläggningar skaffa sig en F-skattesedel och ännu mer hamna i en beroendeställning. Läsaren Tove ger en bra bild.
Delvis finns också en annan funtion - helt enkelt att flytta fokus från offentlig sektor till privat. Var behövs satsningar, utbyggnad och mer pengar? Är det inom offentlig sektor eller i det privata? Jag anser - som det kanske redan framgår - att offentliga satsningar är vad som behövs. 200 000 nya jobb inom skolan, sjukvården, äldrevården är ett utmärkt förslag. Just i det offentliga är där högern vill se fler privata alternativ och inom äldrevården innebär det tex att fd kommunanställda - oftast kvinnor - får gå ihop och starta ett litet "vårdföretag" - med allt jobb som det innebär - samtidigt som de ska konkurrera med låga löner. Halleluja!
Däri ligger motsättingen!
Tack och adjö!
Jag trodde de som jobbade inom vårdsektorn i privat regi oftast tjänar mer än de som gör det med det offentliga som arbetsgivare.
Sedan tycker jag att Toves resonemang är lite märkligt. Hon får det att låta som om att hon som egen företagare har en rättighet att få uppdrag. Så är det givetvis inte. Du är en leverantör och din kund har rätt att ställa krav. OM det du levererar är en dussinprodukt är det klart att du lätt kan bli utbytt. Eller hur gör du Tove när du köper en vara eller tjänst...om samma vara/tjänst kan erhållas för 100 kr eller 150 kronor...tar du den då för 150:-? Det gör i alla fall inte jag.
Skarpt, fattar hur ni tänker. Ännu fler skall anställas i offentlig sektor till meningslösa lågproduktiva jobb. 2-3 arbetare på varje jobb, det är parollen, precis som i forna DDR och Sovjet. Avskräcker aldrig någonsin historien?
Men visst, det finns ju en lösning. Öka skattetrycket ytterligare på arbetare med F-sedel. Varför inte 100% skatt så äger "Staten" och partiet oss fullt ut. Människan är oförmögen att försörja och ta hand om sig själv. En självutnämnd vänsterelit vet vad som är bäst för alla.
Det är inget nytt fenomen att arbetare betraktas som någon sorts egenföretagare.
I Tornedalen på 30-talet utbröt strejk bland vägarbetarna då dom var fvungna att konkurera med anbud på olika vägsträckor. Priserna pressades nedåt och till sist kunde ingen leva på "lönen".
Flottarna betraktades som egenföretagare av skogsbolagen men skogsarbetarförbundet förhandlade för dom.
Så för små företagare som lever endast på det egna arbetet kan konkurensen göra att dom får det kämmpigt värre för att försörja sig själv. Detta ligger självklart i köparens intresse så troligen blir det väl mer av denna typ av arbeten framöver på bekostnad av fasta anställningar. Men inte kommer det gynna de som är tvingade för sin försörjning, med denna typ av småföretagande.
Skicka en kommentar