DN rapporterar en positiv svängning i allmänna opinionen när det gäller frågan om Sverige ska ta emot fler flyktingar. Den breda opinionsbildningen kring diskussionen om flyktingamnesti har säkerligen bidragit mycket. Det är ett viktigt arbete som genomförts.
Viktigt är också att det faktiskt fick resultat. Det blev inte en total flyktingamnesti inför övergången från utlänningsnämnden (vars nedläggning i sig är en seger), men det har blivit tiotusentals fler som fått stanna, och de apatiska flyktingbarnens situation har uppmärksammats, vilket också fört fram de asylsökandes hårda tillvaro lite mer i ljuset.
Kalle Larsson, en av de personer som allra hårdast, med ett obändigt engagemang har drivit frågan, har skrivit ofta om saken på sin blogg. Till exempel i en lägesbeskrivning här.
Det är, förutom den humanitära betydelsen i varje enskilt fall, betydelsefullt att svensk flyktingpolitik för första gången på runt femton år tagit tydliga (men långt ifrån tillräckliga) steg åt ett mer humant håll.
När inskränkningar i flyktingmottagandet har genomförts, har det inte sällan funnits en underliggande argumentation om att det kan hjälpa till att stoppa upp främlingsfientliga strömningar. Det resonemanget är helt galet. Det är företrädesvis precis tvärtom.
De kraftiga skärpningarna i Sveriges flyktingmottagande – till exempel Luciabeslutet 1989 –bidrog snarare till att mångfalt stärka grumliga åsiktstendenser. Så har det varit även senare, och i andra europeiska länder. De politiska makthavarna befäster genom sitt agerande utgångspunkten att det skulle vara flyktingarna som är problemet. Fördomar och vandringssägner får officiell acceptansstämpel.
Sedan bör man ju också konstatera att frågeställningen i den undersökning som DN antyder något om problematiken kring flyktingdebatten. Det finns en kvardröjande myt i Sverige om att flyktingpolitiken är generös och human. Så är det inte. Den ovärdiga behandling som möter många människor på flykt från ohyggligheter i hemlandet, och den inhumana press och misär som många asylsökande lever under, är inget som finns i det allmänna medvetandet. Det är en realitet som lever ett eget liv. Jag tror att väldigt många människor som fick en större insikt om de mänskliga villkoren skulle tänka ”det här är inte Sverige”.
De regionala skillnaderna är för övrigt värda att ta på allvar. I Skåne har rasistiska partier som sverigedemokraterna arbetat metodiskt för att vinna sympatisörer. Det har varit framgångsrikt på sitt sätt, och det kräver hårt fotarbete från demokratiska krafter i valrörelsen – och då är det som vanligt vänstern som måste stå i första ledet.
söndag, juni 04, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
För övrigt har ju Täby kommun beslutat sig för att ta emot 100 st flyktingar. Det beror ju på att det är valår i år och familjen Reinfeldt har inte råd med kritik mot rika kommuner just nu. Täby har ju förövrigt inte ansett sig ha råd at ta emot några flyktingar sedan 1998.
Många riktiga liberaler i Täby.
Då får man bestämma själv och så.
Årets kvot har inget med politik att göra utan är välgörenhet.
Undrar vad som ligger bakom detta anfall av generositet? Uppstod det brist på hembiträden i villaområdena?
Det kan nog mycket väl stämma. Som bosatt i Täby vet jag att den moderata majoriteten inte ger särskilt mycket för flyktingmottagande. Det är en sjukt liten andel av Täbys befolkning som inte är vit över/övre medelklass.
Skicka en kommentar