måndag, juli 10, 2006

Förolämpningsuppdatering

Det är i och för sig bättre att Aftonbladet ser det som nödvändigt att förklara sambanden istället för att låta det vara underförstått. Men visst säger detta något om vår tid:
I går kväll var det locket på hos alla.
Men nu skriver engelska The Guardian att Materazzi sa ”din terrorist” till Zidane.
Zidane har algerisk bakgrund och muslimsk tro.
Då så.

30 kommentarer:

Anonym sa...

Zinedine Zidan är berber. Ursprungsbefolkningen i Algeriet som islamiserades när araberna invaderade och ockuperade landet.

Anonym sa...

en femhundring för varje fördomsfull kommentar svenska journalister lyckats prestera detta vm och jag kan leva gott i många år.

vad sägs om detta:

"de är storvuxna och välorganiserade, de ser nästan europeiska ut. de spelar inte särskilt afrikanskt..."

afrikansk = kaotisk, klumpig, ryggradslös?
europeisk = organiserad, maskulin, disciplinerad?

sen tycker jag att den där hedman i tv4 har varit en riktig skitstövel emellanåt.
bäst var sladjan i svt, men jag förstod aldrig varför han var tvungen att sitta ensam i ett hörn.

synd på zidane, han skämde ut sig totalt. han var ju en så viktig förebild för kidsen i frankrike. men jag vill gärna veta vad den italienske backen sa.
får man använda våld på plan? absolut inte. får man kalla någon hora eller negerjävel då? nej, inte det heller. så låt oss vidga perspektiven och ha den tilltagande europeiska fientligheten mot muslimer i åtanke.
de italienska spelarna har aldrig varit några svärmorsdrömmar (bortsett från att de är så pluttgulliga då). minns snubben som nyligen gjorde en fascisthälsning på plan och minns totti som spottade en dansk i ansiktet.
italiensk fotboll påminner lite om krogbranschen i sverige. full av kalla människor som har tvivelaktiga band till skumma affärsmän. och de provoverar gärna fram ett "våld mot tjänsteman"...

Anonym sa...

Zidane skulle ha spöat upp Materazzi efter matchen istället.

Anonym sa...

Det bör i övrigt funderas på om det finns några regler i FIFAs regelverk som kan frånta Italien segern på grund av vad italienaren kan ha sagt.

Anonym sa...

Det första som hände 1 min in i matchen var ju att en Italienare i bästa gladiatorstil rusade på en Fransman i ett första försök till oskadliggöring sedan fortsatte de i samma stil tills detta med Zidan.

Tvärtemnot alla sportkärringars moralkakor gjorde han givetvis rätt, den Italienska skitstöveln skulle ha burits ut med soporna liksom den "anonyme" psykopaten ovan som inte kunde hålla trycket denna gång heller...

k sa...

Zidane är som många andra berber, en hängiven och praktiserande Muslim.

Iett uttalande nyligen fördömde han aparthedstatens folkmord och ockupation på Palestinier.
















i

Polhem sa...

Italien fortjanar inte guldet.
De ar usla sportsman som ar sa daliga pa sin sport att de maste fuska sig igenom hela turneringen. De akte ju praktiskt taget pa stryk av Australien!, men lyckades vinna efter annu en filmning i deras straffomrade.
Detta fuskande genomsyrar hela Italien och den Italienska kulturen. Det ar inte en sammantraffning att Berlusconi var sa popular i Italien, han var ju den basta fuskaren av dem alla.



Och Zidane skulle absolut spoat upp den javeln efter matchen.

Christian sa...

"en femhundring för varje fördomsfull kommentar svenska journalister lyckats prestera detta vm och jag kan leva gott i många år.

vad sägs om detta:

"de är storvuxna och välorganiserade, de ser nästan europeiska ut. de spelar inte särskilt afrikanskt..."

afrikansk = kaotisk, klumpig, ryggradslös?
europeisk = organiserad, maskulin, disciplinerad? "

Lägger man upp det såhär som du gör låter det rasistiskt. Dock är det en adekvat beskrivning på afrikansk fotboll och europeisk fotboll. Disciplinerad och organiserad beskriver europeisk fotboll väldigt bra, vilke också kan vara förklaringen till att 4 europeiska lag var kvar sist. Dock håller jag med om att maskulin som beskrivning låter väldigt konstigt.

Sen din sista och Polhems kommentar. Där pratar vi fördomsfull :)

Anonym sa...

"I ett uttalande nyligen fördömde han aparthedstatens folkmord och ockupation på Palestinier."

Jag vet inte vilket land den anonyme personen syftar på. Apartheid finns ju idag främst i det palestinska samhället, Saudiarabien och Iran. Men jag antar att han menar Israel, som vänstern brukar hata.

Zidane har aldrig uttalat sig om Israel eller palestinierna. Berberna (eller kabylerna som de också kallas) är bland de mest israelvänliga muslimer som går att hitta. De vill nämligen bli av med den arabiska ockupationen av nordafrika. Araberna förbjuder berbernas språk, diskriminerar dem och tar deras land.

I Nordafrika och Frankrike, dit många berber har flytt, tillhör dem de största israelvännerna och kan förstå hur det judiska folket kämpar mot den intolerans och det hat som kännetecknar de arabiska samhällena som omger det.

Anonym sa...

När det franska laget kom hem igår så vajade också flera stora berbiska flaggor. berberfolket (kabylerna) är tillsammans med kurderna ett ursprungsfolk som fortfarande ockuperas av araberna. De och kurderna borde få egna länder så snart som möjligt.

Leve Kabylien! Leve Kurdistan!

Anonym sa...

"Lägger man upp det såhär som du gör låter det rasistiskt."

Det pinsamma för Anonym som skrev första inlägget är ju att det är hans egen rasism som skiner igenom:

"afrikansk = kaotisk, klumpig, ryggradslös?
europeisk = organiserad, maskulin, disciplinerad? "

Dessa egenskaper var väl postarens helt egna förslag?

Själv anser jag att den afrikanska stilen är anfallsglad, atletisk och roligare att titta på än europeisk stil. "Klumpig" passar nog snarare bättre på vissa europeiska lag.

k sa...

Han syftade givetvis på den enda kvarvaranade apartheidstaten Israel, ett ockuperat land enbart för judar.

"anonym"/A-K Roth Alexander eller vad Alis ökända folkmordsapologet ovan nu väljer att kalla sig har i brist på verkligt umgänge skaffat sig fler låtsasvänner, att Berberna skulle vara "Israelvänner" är naturligtvis lika sant som att Palestinier och Irakier kastar blommer efter de USraeliska ockupationsstyrkorna.

Israels enda riktiga vän och samarbetspartner jämte massmördarstaten USA var Sydafrikas apartheidregim.

"Israel" kommer oundvikligen att gå samma väg mot en stat för alla på lika villkor frågan är bara hur många fler miljoner människor som måste dö för sionistfascisternas utopia.

Anonym sa...

k,

Jag tycker du verkar vara felinformerad i största allmänhet. Du har hängt upp en massa hat på en lämplig gren, vilken du och dina vänstervänner kan hata tillsammans. Känns det bättre sedan?

Anonym sa...

"k" arbetar som propagandist på den iranska ambassaden i Stockholm. Han är betald för att sprida antisemitism och israelhat och stöd till nazisten Ahmadinejad.

k sa...

...och du med din mentala status och oförmåga till empati och normalt socialt umgänge skulle inte ens få jobb på Israeliska ambassadens avdelning för nyhetsbevakning.

Men nyttiga idioter finns det uppenbarligen alltid bruk för....

mia sa...

Intressant att Israelkritiker och ooliktänkande nästan alltid smetas ned som "nazister" av de svensk-judiska sionistfanatiker som spammar bloggar och press.

Sionistregimen och dess anhängare har ju bevisligen samma värdegrund och ideologiska likheter

Zionists claim that Jews have the right to possess all land between the Nile and the Euphrates because (they say) this land was given to them by some entity they call "YHWH" as claimed in the Old Testament (Genesis 15:18). But this would not be the first time that documents written by humans were used to justify land grabs. (And this "YHWH" appears, from accounts in the Old Testament, to be a particularly repulsive entity, vain, jealous, given to fits of rage and directing his followers to massacre civilian populations — an entity who, if he existed, would be quite unworthy of the devotion of anyone with a sense of justice and morality.)

Anonym sa...

Det finns inget som gör mig mer irriterad än när islamonazister som "k" eller "mia" (samma person) kommer till Sverige för att sprida sitt sjuka antisemitiska hat här. Åk till ert faderland där sån rasism och intolerans är regeringsideologi.

Anonym sa...

Mia...
skön vetenskaplig källa du länkar till. Sionismens socialistiska huvudfåra och militanta högerfåra har båda det gemensamt att de i huvudsak var HELT sekulära.
Kritik kan anföras på andra punkter, men gärna med ett minimum av sakkunskap.

Anonym sa...

Zidane är en fantastisk fotbollspelare, kanske världens bästa genom tiderna, men också en underbar människa. Att reagera på det sättet är mänskligt även från en super-proffessionell fotbollsspelare som Zidane. Oavsett vad Materazzi sa så var det uppenbart djupt sårande och fick Zidane ur balans. Och då pratar vi om en spelare som får utstå sparkar och efterslängar OCH äckliga kommentarer DAGLIGEN. SÅ helt klart var det nått som kändes utöver det vanliga.

Sen förstår jag inte riktigt hela den här "skam-biten" i det hela som drivs på i media.

1. Italienska backen agerade mycket provocerande och medvetet för att få Zidane utvisat.Han borde vara den som får kritik. Zidane har fått sitt straff. Rött kort och tråkigt avslut på VM och karriären.
Hade liknande kommentarer fällts utanför planen (på krogen, ute på stan) hade alla som kritiserar Zidane agerat likadant, om inte värre. Även om alla inte har hans fin skall-teknik. Karln är ju fulländad tekniskt i allt :)

2. Alla som såg matchen vet ju att det faktiskt inte spelade någon roll med hans utvisning (final = ingen match efteråt, ej avstängd).Matchen hade med största sannolikhet avslutats i straffar iallafall. Zidane och hans utvisning var knappast någon orsak till frankrikes förlust.

Med det sagt så tycker jag att Italien förtjänade att vinna VM sett till turneringen i helhet. För en gångs skull var Italienskt fotboll mer än bara spelförstörande och tok-defensiv. Alla som såg Tyskland matchen kan intyga om det. 5 "anfallare" på plan i övertid. Fantastiskt att se.

Anonym sa...

"Zidane har aldrig uttalat sig om Israel eller palestinierna. Berberna (eller kabylerna som de också kallas) är bland de mest israelvänliga muslimer som går att hitta."

Ja, visst är det fint att det finns "israelvänliga muslimer". Finns det några palestinavänliga judar måntro? Svårt att hitta några...

Det finns kabyler och kurder som hyser en stor aggression mot alla araber, helt riktigt. Men det finns ännu fler som känner igen sig i förtrycket, hatet och ensamheten som palestinierna måste utstå varje dag i Israel.

Anonym sa...

"Finns det några palestinavänliga judar måntro?"

Ja faktiskt. De flesta judar och israeler skulle gärna se ett fredligt palestinskt land vid sidan om Israel. Och det har varit Israels politik ända sedan landet grundades.

Men eftersom de palestinska araberna vägrade att erkänna det judiska folkets rättigheter 1947, utan föredrog att försöka utplåna det istället (vilket berberna känner igen från den arabiska statsmakten i Algeriet), och att ständigt angripa Israel även från det helt självstyrande Gaza, så har inte Israel något annat val än att försvara sig mot terroristerna. Men det betyder inte att Israel har något otalt med fredsälskande palestinier. Tvärtom.

Anonym sa...

"ensamheten som palestinierna måste utstå varje dag i Israel"

De bor inte i Israel. Och om de är "ensamma" så beror det kanske på att världssamfundet, inkl. många arabländer, har tröttnat på deras ständiga angrepp och oförmåga att bygga sitt eget samhälle, istället för att försöka krossa andras.

k sa...

Kurdernas olycka är deras (för tillfället) täta samarbete med de USraeliska ockupationsstyrkorna och som quislingar och kollaboratörer lär Irakierna knappast älska deras (ledares) sak när folkmördar-ockupanterna slutligen förblöder i ökensanden, indränkta i olja och sin egen girighet.

För den USraeliska globaliseringskoallitionen är muslimer liksom ortodoxa slaver och andra folkslag som inte underordnar sig den anglo-amerikanska "demokratin", Untermenchen, subhumans, ickemänniskor, kort att spela ut mot varandra för strategiska syftens skull eller utplåna när det passar.


"Finns det några palestinavänliga judar måntro?"

Givetvis, de vågar livet varje dag inför sionistiska prickskyttar när de hjälper sina Palestinska vänner.

Gemensamt för dem alla är att de inte tillerkänner sig den fascistiska grenen av judendomen Sionismen, här förklarar en av dem vad detta innebär

Dessa samarbeten mellan folkslagen kommer slutligen att leda till att murarna raseras och apartheidstaten dör till förmån för ett Palestina för de alla, förmodligen kommer inte många att sörja de sionistfascister som flyttar tillbaka till Brooklyn...

Anonym sa...

Gaza: Of Mice and Men

A cat called to the mouse holed up under the floor: “Come out, you have nothing to worry about! I have become a pious vegetarian, preparing for my Hajj, you may play freely”. “Oh wonderful news”, cried the mouse and ran out of the hole; a moment of the eternity clock passed, and the mouse found herself in cat’s claws, goes Nizami’s fable.



This is, in brief, the development of Gaza crisis that began with Israel’s phoney but much advertised “withdrawal” (a.k.a. “disengagement”) from Gaza in summer 2005, followed by their phoney permission to run democratic elections for the Palestinian government.



- “Sharon changed his ways”, exclaimed the good-meaning Americans and Europeans; “he – and after him, Olmert – are ready for peace and reconciliation.”

- “We liberated Gaza”, said Hamas.

- “Oy vey!” cried the settlers.



The cries of joy and sorrow of the fake withdrawal had not died out, when the real siege and bombardment of Gaza began. After a few months of shelling, this real takeover of Gaza and arrest of all Palestinian leadership completed the picture of a fat cat playing with the mouse.



Our readers may remember that at the height of withdrawal hullabaloo we called (in Much Ado about Gaza) for everyone to tone down their expectations: an Israeli pull-out is always followed by a push-in, as in a rape scene. Do not expect to see the last of them: an Englishman leaves without bidding farewell, a Jew says his farewells but does not leave, quoth a Jewish joke. Readers of this list and site received, as always, the correct forecast: indeed the Jews came back.



The intermezzo was quite sad, too. Gaza after the withdrawal was one of the most depressing places on earth, with widespread starvation and vast unemployment, and it was not the Gazans’ fault: whether under Hamas or Fatah rule, Gaza can’t stand alone; this narrow strip is surrounded by Israeli troops and barbed wire, the Gazans have no way to sell their goods or to import their needs but through Jewish-controlled ports. Remove the SS men from Auschwitz to its perimeter, give the camp full autonomy but keep its gates shut from outside, and you’ll get a picture of Gaza. The Jews destroyed the Gazan industry and trade by their siege: Gazan fruits and flowers for export withered at Karmi checkpoint, and multimillion-dollar investment went down the drain. Gazans openly regretted their new-found “independence”, because in the days of Israeli rule they could make a living working at Israeli factories, and the Israeli shelling was much more moderate, while “independent” Gaza was subjected to incessant shelling. Hundreds of missiles and shells were launched against this small strip of land daily, killing a few but ruining the nerves of its residents.



I, for one, know what that means: in 1974, my commando unit spent less than half a year in the fortified crater of an extinguished volcano some 40 km (25 miles) to the south of Damascus. We were shelled daily by Syrian artillery, and we could not respond with our light arms to their cannons. At the first exiting boom we would hide in bunkers and wait for the salvo to land. Sometimes, it was a single shell, sometimes it was followed by the inhuman squeal of a Katyusha missile. We had very few casualties: a couple of wounded and one killed for this whole period of time, but our nerves were completely shattered. We stopped brushing our teeth and shaving: it did not make sense when death is so imminent. We ceased writing letters. Even the periods of the most intense fighting we went through with dozens of killed comrades were preferable to the attrition of incessant shelling. Gazans – children, women, men, - had now almost a year of attrition made worse by aerial booming, something we were free from by virtue of Israeli air superiority.



Israeli tactics in Gaza resemble the strategy of “starving into obedience” applied by the Pentagon to North Vietnam, per the Pentagon Papers, - the single most evil piece of strategic planning in the 20th century:



“Strikes at population targets are likely not only to create a counterproductive wave of revulsion abroad and at home, but greatly to increase the risk of enlarging the war with neighbours. Destruction of locks and dams, however, does not kill or drown people. By shallow-flooding the rice, it leads after time to widespread starvation (more than a million dead?) unless food is provided--which we could offer to do at the conference table.” [1]



If the Jews were to bomb a hundred thousand Gazans to oblivion, probably there would be “a wave of revulsion”, but destruction, starvation and thirst are equally efficient, and do not disturb the world conscience all that much. The destruction of a Gazan power plant was a shrewd business decision as well: this American-build and insured station competed with the Israeli Electric Company for supply of electric power to Gazans. Even running at half-capacity, the power station undermined the Jewish supplier’s monopoly.[2] Now it is gone, and Gazans will have to buy all their electricity from Jews at a much higher price. Combining business with pleasure, this destruction also allowed Jews to “thirst Palestinians” in addition to starving them as Gaza has no rivers, and electricity is needed to operate pumps.



Still, in this short time of Gazan “independence”, Gazans proved they are men, not mice. Their stubborn launching of Kassams were a sign of their unbroken spirit: they refused to be starved into obedience. Kassam is hardly a weapon in the modern meaning of the word. This is a medieval weapon, a catapult, at best: an iron mote propelled by a simple device, carrying no explosives. We built and launched such missiles when we were kids in prep school. Surely, an iron mote can kill in the unlikely case of a direct hit, but the chances are small indeed.



Their brave and well-planned raid of an Israeli siege unit has restored our appreciation of Gazans’ fighting abilities. It is not a simple thing to attack tanks with your bare hands. True, Israel utilised this courageous raid to jumpstart a new invasion of Gaza, but do not make too much out of this linkage: Haaretz (29.06.06) revealed that the plans for mass arrests of Palestinian leadership and for re-invasion were prepared a long time ago.



The Israeli government referred to the raid: “a horrific, serious terror attack was carried out by Palestinian factions, which ended in the deaths of two soldiers, the injury of an additional soldier, and the kidnapping of Shalit.” Our friend Jeff Blankfort wittily quipped: “One would think Shalit was a little boy walking to the candy store who had been seized by a notorious child molester and not a soldier on active duty”.



A Palestinian Christian Professor and a Knesset Member, Azmi Bishara said well of the resistance fighters: “Some people chose to respond to the murder of Palestinian civilians by attacking an Israeli military installation. They made the hardest choice, and chose the difficult path. Those who did not take this path, who did not make this sacrifice, or put their courage to this test, or suffer the trembling nerves in the darkness of the tunnel, yet who have some delicacy of feeling towards the pains of the Palestinians could at least spare this operation the embarrassment of tainting it as terrorist.”



Yea, when the Jews attack, that’s war, when they are attacked, it is terror. Uri Avnery called it “a unilateral war”, on a par with their “unilateral withdrawals”. But this unilateralism is a constant feature of Jewish-Native relations: when Jews attack natives, this is rightful vengeance, when they get some of it back, it is a pogrom. Long before the Jews defamed Palestinians as terrorists, they vilified their previous native neighbours, Poles, Ukrainians, Russians, Spaniards, Germans as subhuman and vicious antisemites. If we reject their defamation of Palestinians, we may re-examine their accusation of others, and the whole narrative of Jewish suffering will collapse.



Then, the problem of Palestine, or rather the problem of Jewish mistreatment of their ‘goyim’ will appear as an old problem, for the way Jews act today probably is the way they acted – if they could – yesterday. Long before the apartheid wall spanned Palestine, the Jews did not allow a native Spaniard to enter the walled city of Lucena, where they held sway.[3] Long before they shelled Gaza, they filled Mamilla Pool in Jerusalem with blood of slaughtered Christians.



This is a good news for the descendants of Jews: we were brainwashed in hatred to ‘antisemitic’ mankind; came the Rape of Gaza, and now we learn that mankind was right and good, while we misbehaved. It is better to find oneself in the wrong than to accuse the whole of mankind, for one can repent.



This understanding began to seep into our conscience. A Jaffa man Anwar Sacca wrote to Dorothy Naor, a wonderful Israeli woman: “Through their [Jewish] history, unfortunately not only for Jews but for the whole world, they were always self-destructive supremacists. As a minority living within any country and enjoying its citizenship, they always antagonized their fellow citizens by totally dominating their economy, media, life styles etc...to a limitless extent which generated dreadful consequences they had to heavily pay for. The same case applies in Palestine…”



The Rape of Gaza fits too well into this centuries-proven pattern. The Jewish leadership never intended to give their captive goy a chance to lead normal life. Sooner will a cat turn vegetarian. Whatever they do, expect the worst. Timeo Danaos et dona ferentes. “Their good deeds are as dangerous as their obvious crimes”. In 1880s, Dostoyevsky prophesised: if and when the Jews get power, they will skin the goy alive. In Palestine this prophesy is being realised. This is not a question of innate Jewish qualities: a Jew can be good and do good, a Jew can repent, but ‘the Jews’ can’t because this body politic exists to compete and combat the indigenes, whether in Palestine or elsewhere.



Ideologically, a Jewish state will do the Jewish thing, that is, to fight natives and combat the Church, whether Christian or Islamic. “If the Jews of old were to come back”, - wrote Simone Weil, - “they would destroy our churches and massacre us all”. “The Jewish tradition is rampantly ethnocentric and dehumanises outsiders with a gusto that could hardly be exceeded”, - wrote Ed Herman in his Triumph of the Market[4]. In the Jewish State, the Jews of old have come back, and the Jewish tradition has became paramount.



Thus, the Hamas was right in refusing to recognise the Jewish state: in no way this state can become a tolerable neighbour, whether ruled by Labour of Peretz or by Kadima of Olmert, or even in extremely unlikely case of being ruled by Mr Avnery. This state has to be dismantled, like the Assassins’ extraterritorial State that once controlled the Middle East. The Assassins drew their power from their ability and preparedness to assassinate the prominent leaders of Crusaders and Muslims, while leaving alive only weak rulers who did not dare to touch them.



The Jews do the same: sometimes, by sword, sometimes, by their money, sometimes, by their media, but no strong leader has emerged within their sphere of influence.



* Assassinations by media are the most frequent, and this topic is well covered. If they decide to kill a person by their media, they try to eliminate every reference to his name; if it does not work, they attack him ad hominem, spreading lies and distortions. This treatment was recently given to the leaders of Iran: the Jewish press spread a lie that the Iranians intend to adorn every Jew with a yellow star. They lie was quickly disproved, but the retraction appeared on far-away pages of newspapers, while the damage was already done. The US politicians who tried to go against Jewish orders were usually assassinated by Jewish media and found themselves in the wilderness.



* Assassinations by money are equally frequent: enough to mention a prominent American industrialist Henry Ford who tried to combat Jewish influence. Eventually he received an offer he could not refuse; he apologised, burned his books, and repented. He preferred that to destruction of his car-making empire.



* Assassinations by sword were done when nothing else worked: Lord Moyne, Folke Bernadotte, Sheikh Yassin. Hundreds of Palestinian leaders were assassinated by Jews. Recent publication of Haaretz tells of operation Zarzir (Starling), a Jewish “comprehensive, operational plan, a nationwide program of assassinations” of enemy leaders, both political (Emile Houri) and military leaders, such as Hassan Salameh and Abdel Khader al-Husseini. Khaled Meshal escaped their assassins just by chance – they tried to drop poison into his ear in a rather Shakespearian fashion.



In the days of old, salvation came from unexpected corner: West Asia was conquered by Mongols and these ruthless warriors flushed the Assassins out of their mountain retreats and utterly destroyed their conspiracy. Their harmless descendants are Ismailis, who live peacefully and do not disturb peace anymore. If we can’t solve the problem, some new Mongols will dismantle the State of Sodom and render descendents of Jews as harmless as Ismailis.



Then, there is a milder way of dealing with the problem by introducing reciprocity instead of unilateralism. A medieval chronicle reports that the Jewish King of Khazar once said to a Muslim visitor: “We would destroy all the churches and mosques in our kingdom right away, but we can’t for fear that they will destroy the synagogues in Baghdad and Constantinople”. Indeed, if in response to the Jewish destruction of Gaza’s power plant, an Israeli power plant in Caesarea were erased, and the Jews had to survive our summer without air-conditioners, they wouldn’t do it again. If the Jews in Europe were limited to the rights their brethren granted to Palestinians, Palestine would be free tomorrow.



But why should we indulge in daydreaming? Who could do such a deed? The Arabs are subdued. The US conquest of Iraq eliminated the last independent Arab state. Iran is being pushed hard and this powerful Muslim state is happy every day it is not bombed. Syria is in the crosshairs of the US whom the French are helping them to contain Damascus. Never before – since Saladin – has the Middle East been so helpless and powerless.



Europe and America are equally subdued: none of prominent public figures dared to object to the Jewish Drang nach Gaza. “Why do you keep quiet?” exclaimed Jonathan Steele in the Guardian (July 6, “Europe's response to the siege of Gaza is shameful”). Don’t you know the answer, Mr Steele? Whoever tried, was invariably defamed as “antisemite” and “neonazi”, and lost his living and his good name. I know, I tried to defend the Palestinians, and was stabbed in the back by a couple of nice Palestinian activists, Mr Ali Abunimah and Mr Nigel Perry of Electronic Intifada, followed by a cabal of other pro-Palestinian activists. Only after that did the heavy guns of Jewish media – like Aaronovitch of the Times, or Wikipedia – go into action. These good activists deserve some credit for present destruction of Palestine: if an Israel Shamir from Jaffa is attacked like that, what could expect a John Smith from Wisconsin? Whoever tried to defend Palestinians, got this treatment, unless he observed the PC rule of never uttering the J word. Still, I do not regret speaking the truth, for if we keep silent, the stones will cry out.



The Palestinians have no chance, unless we free our souls from Jewish control. And here we may turn to the second J word, more mighty than the first: Jesus. The present subservience of the West began with a minor step. In 1960s, the Western churches removed from their liturgy a prayer “Oremus et pro perfidis Judaeis”, “Let us pray for perfidious Jews that our God and Lord will remove the veil from their hearts so that they too may acknowledge the light of thy truth which is our Lord Jesus Christ and be delivered from their darkness”. This is a far cry from the Jewish prayer “Shepokh Hamatha”, “Lord, vent your fury upon goyim who do not know your name”. But the Jews preserved their prayer of vengeance, while misled and subdued Christians dropped their prayer of mercy. Say this prayer today, say it in your church, dismiss a priest who dares it not, and tomorrow you will not writhe in face of Jewish displeasure, and Gaza – and your soul - will be saved. And if your prayer will be answered, the Jews will be saved, too.




[1] The Pentagon Papers, Gravel Edition, Volume 4 Chapter I, "The Air War in North Vietnam, 1965-1968," pp. 1-276. Boston: Beacon Press, 1971

[2] http://www.counterpunch.com/bryce07032006.html Gaza in the Dark by Robert Bryce

[3] History of Jews in Christian Spain by Yitzhak Baer, Philadelphia v.1

[4] South End Press, Boston 1995 p 131

Kajh sa...

"Remove the SS men from Auschwitz to its perimeter, give the camp full autonomy but keep its gates shut from outside, and you’ll get a picture of Gaza"

Mer behöver väl inte sägas förutom detta:

Vilken del har Palestina och palestinierna i "Holocaust" Varför fråntogs de 90% av sin mark till fanatiska galningar?

Varför ligger inte "Israel" i Tyskalnd?

Anonym sa...

Herre j-ord!
Om någon som sade emot Ali lade in så långa inlägg så skulle de inte ligga kvar länge! Rena rama spammet..

Anonym sa...

Noterar att så fort minsta lilla notis om vad sionisterna egentligen sysslar med och månniskor barn och gamla slaktas, så börjar tv visa "överlevande från Auschwitz" "judiska" betraktelser" eller så tar man in en sammarpratare som ökände Jackie Jackubowski hatskribent och folkmordsapologet från Der sturmer eller i dagligt tal "Judisk krönika".....

Anonym sa...

Mina ögon har öppnats för det intensiva judehat som vissa muslimer och palestinaivrare utrycker (se ovan).

Anonym sa...

"when Jews attack natives, this is rightful vengeance, when they get some of it back, it is a pogrom. Long before the Jews defamed Palestinians as terrorists, they vilified their previous native neighbours, Poles, Ukrainians, Russians, Spaniards, Germans as subhuman and vicious antisemites. If we reject their defamation of Palestinians, we may re-examine their accusation of others, and the whole narrative of Jewish suffering will collapse."

Visst visst Alexander "anonymous" Berman Wasserman etc. fortsätter att smeta ner sina meningsmotståndare med exrementer som "antisemiter" "nasister" och "judehatare", i brist på annat.

För sionisthatet mot Gojjims och i synnerhet Palestinier Syrier och Irakier tar sig allt otäckare former.

Men tillbaka till utdraget ovan, Ingen rök utan eld eller?

Den tillfångatagna mördaren utmålas i papegojpressen som en unge på väg till gottaffären...

Anonym sa...

Ännu är det väl ingen som vet vad Materazzi sa, Zidane kunde väl upplysa världen om detta. Annars är psykning av motståndare för att få dem ur balans inget ovanligt på fotbollsplanen, ungefär samma som när Muhammed Ali psykade sina motståndare. I hockey är det ännu vanligare, där går det även att göra karriär med främsta egenskapen att vara en buse.

Incidenten är skvallerpressgodis, om vänstern inte har annat att engagera sig i än att hänga på skvallerpressen i att blåsa upp en incident mellan överbetalda fotbollsstjärnor kan man bara beklaga.

Ännu märkligare är det när folk tycker det är rätt och riktigt att gå rakt i fällan och slå folk på käften. I ett politiskt perspektiv är det ännu mer förkastligt. Knappast ett framkomligt recept för invandrarungdomar eller andra i utsatta positioner att hävda sig, de kommer att gå mot ett säkert nederlag i rättsystemet. Självklart måste förebilden vara att hålla huvudet kallt, organisera sig och utöva kollektiv politiskt påtryckning.

Italien var naturligtvis välförtjänta segrare, flest mål vinner. Dessutom tro jag man inte släppte in mer än ett spelmål i hela VM.


PS
Vad är det för puckon som klistrar in artiklar om ca 10 A4 sidor som kommentar, tror man att verkligen att folk sitter och läser detta. Länka med en kortkommentar om vad det handlar om så kan folk själv klicka sig dit.