"Fredsförslag"

”Fortsatt krig - fredsförslaget avvisas av Libanon”, påade Rapport 19:30 igår. Meningen är belysande instruktiv för mediernas galna utgångspunkter.

Ty det där är en fullkomligt lögnaktig beskrivning av det cyniska spel som nu utspelat sig i FN-skrapan. Det finns naturligtvis inget ”fredsförslag”.

USA:s resolutionsförslag, som nu alltså Frankrike också gett sitt stöd till, för att få vara med och leka stormakt igen, går ut på att Israels angreppskrig – en handling som FN-stadgan går ut på att förhindra och fördöma – glöms bort och att det ges acceptans till att stora delar av Libanon ockuperas av Israel, så länge Israel så önskar. För Israels militära angrepp spelar detta inte så stort roll. Som så många gånger tidigare har Israels regering deklarerat att man i grunden struntar i FN-resolutioner och endast följer dem i den mån man ändå hade tänkt göra likadant som resolutionen föreskriver.

En ”internationell styrka” av det slag som Israel vill ha kommer att bestå av pålitligt pro-israeliska trupper från länder vars regeringar har ett intresse av att USA och Israel kontrollerar Mellanöstern och undertrycker de arabiska folkens behov av frihet och självständighet. Något annat är heller inte troligt i ett läge då Israel demonstrerat att man beredvilligt mördar obeväpnade FN-observatörer som kunnat dokumentera krigsbrott och komma till civila libanesers undsättning – och detta med stöd från USA. Det innebär i slutändan att någon sådan styrka antingen inte blir av – vilket Israel då kommer att använda som förevändning för fortsatta stridshandlingar – eller kommer att bestå av tungt beväpnad ockupationstrupp från Nato, och som självklart kommer att vara legitim måltavla för angrepp från det libanesiska motståndet.

Resolutionsförslaget handlar med andra ord inte om att göra något åt Israels pågående övergrepp mot Libanon. Inte om fred. Tvärtom. USA, primus motor i framtagandet av det som Rapport betecknar som ”fredsförslag” utgör själv det ojämförligt största hotet mot fred och frihet i världen. Dess egna terroristiska krigsföretag runt om i världen kräver förståelse för och stöd till Israels dito i Mellanöstern. (Läs angående detta Guillous lysande krönika i Aftonbladet igår!) Resolutionsförslaget handlar om att skapa en opinionsmässig twist för Israels rykte, medan massdödandet fortsätter i dessa ”det Nya Mellanösterns födslovåndor”, som Condi Rice kallade det som nu sker. Och en påtagligt nöjd Rice gladdes över resolutionsförslaget igår, bland annat med orden: ”nu får vi se vem som är för fred och vem som inte är det”!

Visst är det härligt! Israel, som fortfarande ockuperat delar av Libanon, har, efter de vidrigaste terroraktioner i det ockuperade Gaza, och efter att två av dess soldater tillfångatagits inne i Libanon, gått till angrepp mot staten Libanon, som inte ens förmår delta i försvarshandlingar. I detta angreppskrig har den absoluta majoriteten dödsoffer varit civila. Israel har omsorgsfullt förstört Libanons civila infrastruktur – broar, elstationer, vattenverk – för att demonstrera styrka. Denna katalog av krigsförbrytelser utlovades till och med från start; Israel lovade bomba Libanon ”tjugo år tillbaka i tiden”.

Nu utarbetas ett ”fredsförslag” av det land som levererat de flesta vapen till dessa krigsförbrytelser. Och det som ska hända är att ”nu får vi se vem som är för fred och vem som inte är det”! Ursäkta mig, men alla svar som inte kan sammanfattas med orden ”fuck off”, är värda blott och bart förakt.

Programledaren i Rapports sändning sammanfattar inslaget: ”Ja, Libanon säger alltså nej till förslaget till FN-resolution”, vänder sig sedan till Bo-Inge Andersson och säger: ”Vad ska få Libanon att acceptera det här förslaget?”.

Tja… Man kanske kan göra som Israel har gjort tidigare; ockupera fullskaligt, bygga upp egna terrormiliser och tortyrcentra, sedan fortsätta mörda libanesiska politiker och motståndsmän. Eller som i Palestina; testa ytterligare 40 år av ockupation, systematisk förnedring av befolkningen, kidnappa demokratiskt valda ledare. Sedan kräva att Libanon ska ”erkänna” de nya ”facts on the ground”. Självklart kan man göra grejer som ska ”få Libanon att acceptera det här förslaget?”.

Och sen kan vi ”se vem som är för fred och inte”.

Ännu en skön informationsdag i de vita ”liberalernas” värld.


----------
Mer om FN-resolutionen – ta dig tid att läsa:
- Kurt Nimmo: U.N. Lap Dog “Ceasefire” Rejected by Lebanese
- Robert Fisk kallar utkastet för “toalettpapper”; översättning av Amir Sariaslan. (Originalartikeln i Independent här).