torsdag, oktober 05, 2006

Grattis Flamman!

Flamman fyller 100 år! Den 2 oktober 1906 utkom det första riktiga numret av Norrskensflamman. Idag damp det fina jubileumsnumret ned i brevlådan. Ett stycke arbetarrörelsehistoria. Tidningen föddes i Finn-Jakobs bastu i Malmfälten, som ”nykterhetsvänlig, socialdemokratisk”. Sedan dess har den uppträtt i många skepnader. Nu är veckotidningen oberoende vänster. En utställning pågår fram till den 16 oktober i Gällivare. Här är en fin artikel om invigningen, från Norrländska socialdemokraten. Den 28 oktober firas tidningen på Debaser i Stockholm.

Det råder en klaustrofobiskt akut brist vänsterröster i svensk press. Prenumerera på Flamman! Det är dags för det.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Oberoende vänster??? Flamman är väl ändå det närmaste man kan komma en partitidning för Vänsterpartiet utan att vara det? Nej, tacka vet jag Arbetaren! Där finns det kompetenta journalister också...

Anders sa...

Även om Arbetaren är nästan lika mycket syndis-organ som Flamman är partinytt för v så får jag nog hålla med om att den kvalitetsmässigt är bättre.

Och ärligt, inte ens den mest förhärdade flammanprenumerant kan tro att den tidningen på något sätt kan vara fröet till en vänsterröst i svensk media. Jag har sagt det förr, en tidning som bara innehåller interna partinyheter och propagandistiska utrikesreportage och vars enda behållning är välformulerade opinionsartiklar är ett slöseri med pengar. Ge Aron Etzler en blogg så försvinner existensberättigandet helt.

Jag tror fixeringen på att det enda sättet att bryta borgelig mediadominans är att på något magiskt sätt få endera vänsterblaskan (Flamman, ETC, Arbetaren) att få enormt mycket fler läsare är helt och hållet kontraproduktiv. Visst kan t.ex. planerna på en sosse-upplaga av SvD vara intressanta men så länge inte vänstern sitter på några enorma kassakistor är det knappast realistiskt.

Varför inte tänka steget längre istället, papperstidningen är förr eller senare på väg ut och digitalt innehåll är billigare att producera och distribuera. Här kan nog svenska vänstern lära sig av den amerikanska, som visserligen saknar basorganisering men som blivit bra på att använda bloggar, tankesmedjor, mediekritikcenter osv för att kunna förstärka budskap och i viss mån sätta dagordningen.

Så, ursäkta rantandet men den här posten var just den typ av "låt oss fortsätta med något uselt trots att det bevisligen inte funkar för så har vi ju alltid gjort"-tänk som är en sån plåga hos vänstern.

Dag Elfström sa...

Vad borgerligt och monarkistiskt med en prinsesstårta.

Erik Andersson sa...

[Inflika valfri efterbliven borgerlig kommentar nedan]

Micke sa...

Dag Elfström said...
Vad borgerligt och monarkistiskt med en prinsesstårta.
-----------------------------
Bra försök.

Där jag kommer från äter vi surströmming i augusti.Till efterätt är prinsess tårta ett krav.

Sannolikt ett utslag av taskig bildning och iden om vad som är "riktigt" fint när det är fest....men borgerligt blir det aldrig med prinsess tårta.

Vi har tagit den av er och gjort den till vår.

Att döpa om kaffe till latte däremot...det är borgerligt.

Lance sa...

Absolut, prenumerera på Flamman bör man nog, billig och bra att stödja, skitkonstigt hur få prenumeranter alla dom där veckotidningarna egentligen har. När det kommer till journalistisk integritet så lämnar den dock övrigt att önska då och då, där är Arbetaren starkare. En framtida dagsvänstertidning som ges ut över hela landet, allas våra våta dröm i dessa dagar, måste vara mindre tendetiös än Flamman, det tror jag är viktigt.

Klas Corbelius sa...

jag har nu läst både Flamman och DN en tid och kan säga att Bonniers variant sannolikt driver de hårdaste kampanjerna, sannolikt beroende på att de kan.

Den tidning som behövs är inte en Aftonbladet - samma skräp som Expressen, men med en röd ledare utan en mediaröst som på ett vettigt sätt värderar vad en nyhet verkligen är.

En tidning som skriver om vanligt folk, som minst lika ofta frågar arbetarna som chefen, som har en utrikesbevakning som baseras på annat än olika nyhetsbyråerers telegram eller olika presidenters presskonferenser, som berättar vad som händer i andra länder, inte bara i USA och västeuropa, inte bara när det är val, militärkupp eller naturkatastrof, en tidning som försöker ge sammanhang, som gör att vi blir lite klokare.

här tror jag att erfarenheterna från bla Flamman är oerhört viktiga, däremot krävs det nog att vi samlar den breda vänsterns bästa pennor, marknadsförare, kamrerer och strateger i ett nytt hus, under ett gemensamt namn som är allas och inte bara en viss liten grupps.

någonstans här bör vi börja och vi behöver inte 100 000 prenumeranter från start. 20 000 skulle räcka gott i starten (v har ca 13 000 medlemmar, mp ca 8 000, SAC ca 7 000 plus en massa gråsossar), det skulle med presstöd ge en möjlighet att anställa någonstans runt 50-60 pers. Det är faktiskt möjligt, se på Tyskland och Taz, die Tageszeitung.

Anonym sa...

"...utan en mediaröst som på ett vettigt sätt värderar vad en nyhet verkligen är. "

Värdera var ordet. Har det inte slagit er att anledningen till att så få prenumerarer på vänstertidningar är att ni just "värderar" nyheterna. De flesta vill kanske gärna dra sina slutsatser själva. Annars har ni ju alltid Venezuelanyheter som kan välja vilka nyheter som är värda att läsa.

Klas Corbelius sa...

och det tror du inte andra medier gör...

jag råkar dock ha läst journalistik och vet vad som lärs ut, men du kan få en snabbkurs genom att läsa Eric Fichtelius bok: "Tio gyllene regler". Erik har bla varit reporter vid Aktuellt, chef för Sveriges Radios Ekoredaktion, vann stora journalistpriset 1987 och är gästprofessor.

I sin bok skriver han bla följande under rubriken "nyhetsvärdering": "Håkan Hvitfeldt, professor i journalistik vid JMK har studerat nyhetsvärdering genom att undersöka vad som faktiskt hamnar på tidningarnas förstasidor. Han kom fram till att sannolikheten för att en nyhetsartikel ska produceras, publiceras och placerars på första sidan ökar ju mer den behandlar:
-ett traditionellt sakområde
-och det är kort avstånd
-till faktiska händelser
-som dels är sensationella och överraskande
-dels handlar om vissa enskilda personer
-och är änkla
-men viktiga och relevanta
-utspelas under kort tid men som del av ett tema
-samt är negativa
-och härstammar från traditionella källor"

Erik skriver vidare bla: "Håkan Hvitfelt har tex visat att nyhetsvärdet ökar när händelsen berör ämnen som politik och ekonomi, samt olyckor och brott."

det finns alltså en nyhetsvärdering, vilket vore konstigt annars när nyhetschefer och andra snabbt måste kunna avgöra om en händelse är värd att bevaka och skriva om eller inte.

denna nyhetsvärdering diskuteras dock väldigt sällan så din kommentar är därför inte så konstig. däremot vet varje journalist vad som gäller och den som inte fogar sig får snart veta det.

Lars sa...

Jag tror behovet av en mångfald av medieröster kommer växa, och utrymmet för traditionella papperstidningar kommer minska. Vänstertidningar finns ju i en ganska stor uppsjö: Arbetaren, Arena, Flamman, ETC, Ordfront och Fria Tidningar. De når ofta en redan "upplyst" och begränsad målgrupp . Unga, fattiga och människor utan eftergymnasial utbildning väljer ofta gratistidningar (omedvetet borgerligt val) och/eller nätet framför både DN, Aftonbladet och Flamman.

Jag ser hellre att djupare magasin som Les Enfants Terrible, Bang etc. samt nyheter via nätet får större spridning. Indymedia, Piratbyrån och Yelah är bra exempel.

Jag menar klassiska "nyheter" som "Kungen gick på fest – som svart" kan man snabbt läsa via nätet om det nu intresserar. Behovet av tidningar för detta syfte är för mig obegripligt i detta århundrande. Jag kan förstå det då tillgång till radio, tv samt internet var begränsat.

Klas Corbelius sa...

tidningar idag fungerar som sorterare av information. istället för att leta reda på allt själv samlar tex DN ihop det. tidningarna har därför som fenomen blivit ännu viktigare i det enorma informationsflöde som råder. faktum är också att du ägnar betydligt mindre tid åt läsning på nätet. därför behöver nog fördjupande journalistik finnas på papper lång tid framöver. vi har dessutom bra radikala nättidningar sedan länge, som Yelah, men de har hittills inte lyckats få något större genomslag med några få undantag så som vid toppmötesdemon.