För mig blev den första bekantskapen med Manifestet en rosenkindad pubertal orgie i citatsamlande. Karl Marx och Friedrich Engels program, skrivet på uppdrag av det nystartade Kommunisternas förbund, är formulerat med ett sådant tilltal att kroppen ryser av välbehag – eller obehag, det beror på vad man tycker om budskapet.Manifestet är inte bara ett historiskt dokument av svåröverskattad betydelse. Det är också ett litterärt mästerstycke. Jag tänker på det när jag hos Röda raketer hittar en rolig liten tecknad variant (se nedan). Trots att läsarrösten är trist och entonig bränner sig textens elokvens igenom.
Själv hittade jag för ett tag sedan några gamla anteckningar från tiden när vi just kommit till Sverige, skrivna på ett litet blädderblock som jag minner mig ha köpt i trepack på Ica. Här fanns bland annat avskrivet, på persiska förstås, en fotnot där detta med patricier och plebejer förklaras – orden förekommer efter meningen med det berömda påståendet att ”historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp”. Jag hade diskret plockat den tunna skriften med de hårda blodröda pärmarna ur mosters bokhylla. En hastigt ihopslängd stridsskrift från 1848 tände runt 140 år senare ännu en eld i ett medvetande.
Jag var då ännu inte fyllda tio. Livet blev sig inte detsamma sen. Runt tjugo år senare brinner det fortfarande. I lite andra färger kanske. Men mer, djupare. Ty texten ger den klargörande gnistan, bränslet är verkligheten själv. Eller som Linderborg skriver:
Marxismen har räknats ut hur många gånger som helst men har en förmåga att alltid komma tillbaka. Som asatrons Särimner ungefär; den slaktas men återuppstår, redan nästa dag. Så länge som klassamhället består kommer marxismen att vara aktuell. Klassorättvisorna fanns före marxismen och är dess förutsättning. Därför är det trots allt inte någon fara att rycka lite i lärften på kommunismens spöke. Den går inte sönder i första taget; slitstarkare tyg har historien förmodligen aldrig vävt.
49 kommentarer:
psst, manifestet vid tio års ålder. Då hade man ju redan ätit upp kapitalets första band...
Grisen Särimner är f ö en bra liknelse för att beskriva planekonomi. I ständig överkonsumtion där lite produceras behövs en gris som kan slaktas varje dag för att mätta munnarna.
Pyjamasfjanten i "demokratiska" folkrepubliken N-Korea som även omfattar denna överlägsna marxistiska ideologi behöver nog ett helt gäng med sådana grisar.
Pyjamasfjanten i Nordkorea har rätt lite med Marx, Engels och det kommunistiska manifestet att göra.
Prepubertala drömmar är ju exakt vad det handlar om. Inte konstigt att en del närmar sig extas när dom fantiserar om tilldelning efter behov, utan att behöva jobba. (För "förmågan" hos er tänkare inom det enda partiet är ju att tänka väldigt bra, när ni känner för det.)
Om ni hade ens lite förmåga till självreflektion så skulle ni se att kommunismen är exakt som vilken annan religion som helst.
väx upp, säger borgarna. marxismen är en pubertal fantasi. väx upp och försvara kapitalismen, orättvisorna och världssvälten.
i valet mellan att bli en bitter människohatare som "JB Josefsson" eller att behålla barnasinnet väljer jag det senare.
Bitter? Snarare nöjd med att pöbeln får det de förtjänar:
Att arbeta ordentligt istället för att lyfta bidrag.
Men för all del lugn, idag korkar jag upp igen...
Skattefri dyrskumpa som inte en enda jävel av er kommunister har råd att hälla i er...
Skååål!
Nordkorea var tidigare en socialistisk stat enligt deras ambassaden på Lidingö.
Idag kör de marknadsekonomi.
"dom fantiserar om tilldelning efter behov, utan att behöva jobba."
Vadå "fantiserar"?
Vi _arbetar_ och kämpar för att komma dit.
Till skillnad från borgarna som behöver inte fantisera om det, dom är ju där idag, genom att dom lever på vårt arbete.
Om vi satte dem i arbete(dom kanske behöver lite omskolning först), så skulle vi kanske komma till den behovsorienterade, arbetsbefriade framtiden snabbare.
anonym:
Du väljer att likt ett barn inte behöva bry dig om konsekvensen av de egna tankarna eller handlandet. Visst hade det varit bäst om vi alla tillsammans bara kunde önska fram en bättre värld. Men nu råkar det dock vara JB Josefssons kapitalism som har lyft upp miljarder människor ur den absoluta fattigdomen. En fattigdom som de med socialism och andra irrationella läror har hållits kvar i under något extra hundra år eller så.
Erik
Är det JB Josefsson kapitalism? Fascinerande hur mycket den människan har på sitt samvete.
Kapad igen av plakatkommunisten på slavregistret. Du måste vara en ynklig och rädd stackars liten krake som ständigt måste stjäla andras identitet, d v s under de stunder du inte gör anspråk på andras tillgångar.
Den solidariska kommunistiska "pöpeln" under pyjamaskungen i N-Korea får däremot slita jävligt hårt för att förverkliga den marxistiska drömmen. Men Gud bevars finns undantag.
Enligt N-Koreansk "fri press" skall denna lille "titan" till föredömme gått en 72-håls bana på 47 slag. Stackars Tiger Woods om han får möta pyjamastarzan i US open.
Och förresten,...du plakatkommunisten och tillika min namne,... idag blir det en "Allesverloren" Shiraz till maten, ingen skumpa tyvärr med mindre jag häller på lite Samarin.
Dricker detta vin då och då för att fira nationalsocialismens och dito socialismens fall i Europa och övriga världen.
Kan bara spekulera, men kanske en gammal nasse oupptäckt smet till Syd-Afrika efter förlusten 1945 och öppnade vingård. Hur som helst är det jävla gott vin. Jag tror inte ens en plakatkommunist behöver bidrag för att njuta detta ypperliga o prisvärda vin.
Ha det bra min vän.
Högerfascisterna behöver sina spöken och sina "terrorister" var det inte sockerfjanten "Wolfgang Hansson" på Schibstedtmedia som kom på det där om "pyjamas"?
Att karln och hans folk i ett konstant krigstillstånd hållit ut mot den globaliserade amerikanska maffiaoligarkin kan man kalla mycket men knappast ointelligent, uppenbarligen krävs det ett visst mått av planering för att lyckas avskräcka McDonalds & Co från att ockupera landet.
Motsvarigheten till intelligens hittar vi hos högerpackets illiterate och förståndshandikappade frontfigur i Vita huset...
"Men nu råkar det dock vara JB Josefssons kapitalism som har lyft upp miljarder människor ur den absoluta fattigdomen."
Jag tror du blandar ihop kapitalism med industrialism här. Men visst kapitalism är progressivt jämfört med feodalismen, det håller alla kommunister med om.
Den primitiva ackumulationen och industrialiseringen av Sovjet genomfördes ju av ett kommunistiskt parti. Det betyder inte att detta var "kommunism". Det var snabb industrialisering i ett efterutvecklat u-land. Detta gjordes med sociaistiska förtecken, men man nådde aldrig dit.
Införandet av kapitalism därefter var ju knappast någon hit. Samhället har snarare utvecklats bakåt i tiden.
Anonym 4:05
Helvete, måste vara en KPMRL extra revolutionär på tråden. Gör som förre partiordförande (betald av N-Korea) res till det förlovade landet under ständiga imperialistiska hot där människor svälter ihjäl i miljontals av denna ohämnade kapitalistiska aggression.
Demokratierna i bortre Asien har inga kärnvapen förutom Kina. Japan med sin teknologi hade för länge sedan förintat pyjamaskungen till aska om de så hade ambitionen o så ville.
Fattar du inget?
Eller är du bara dum?
Efter ett par flaskor till skall jag spänna på min skattesubventionerade och högst sammarbetsvilliga husa.
Ett litet privilegium mankan unna sig med en så jävla uttråkad och ovillig fru man har....
Det finns inget kommunistiskt med Nordkorea trots att diktatorn själv säger så.
För att göra det lättare att förstå så är inte de Nya moderaterna arbetarvänliga trots att Reinfeldt säger det. Inte är dom direkt nya heller.
Man ska inte tro på allt man hör här i livet..
Wave Stick, Get Stung
Pyongyang 1, Bush 0
By JOHN FEFFER
Five years ago, when George W. Bush took office, North Korea didn't claim membership in the nuclear club. Its plutonium reprocessing facilities were frozen. It was even willing to negotiate away its missile program.
Instead of pursuing the diplomatic route, the Bush administration tried to ignore Pyongyang. Then came the schoolyard taunts such as lumping North Korea together with Iraq and Iran in an "axis of evil." When indifference and insult failed to move the isolated East Asian country, the administration accused North Korea of enriching uranium, which led to the unraveling of the 1994 Agreed Framework and the reigniting of a major crisis. To top it off, Washington began to squeeze Pyongyang economically with sanctions.
Pyongyang has refused to cry "uncle." Instead, it has replied in kind. With its missile launches in July and its recently announced nuclear test, Pyongyang has demonstrated that it can be as stubborn and as enamored of military playthings as the Bush administration.
With such a miserable track record in inducing behavior change, why has the United States continued to speak loudly and wield a big stick against a hornet's nest like North Korea? It might be, like North Korea's recent test, a fundamental miscalculation. The Bush administration, after all, has shown a pathological inability to learn from its mistakes. Or there might be a deeper, more malign intent at work.
Wave Stick, Hornet Stings
At first, the Bush administration followed the logic of its predecessors. It looked at North Korea through the prism of Eastern Europe. With a little nudge, the regime was supposed to topple just like the communist governments in Warsaw, Bucharest, and East Berlin. But North Korea showed remarkable resilience, surviving the collapse of its Soviet trading partner, several years of extreme famine in the mid-1990s, and then the containment-plus tactics of the Bush administration.
In the absence of a dramatic coup or military putsch in Pyongyang, the Bush administration had to demonstrate that it was not just twiddling its thumbs while North Korea unfroze its plutonium reprocessing facilities and moved full-speed ahead toward a nuclear arsenal. The faintest whiff of weapons of mass destruction had justified U.S. military intervention in Iraq. And all the United States could do with North Korea was call it names?
Thus were born the Six Party Talks, a multilateral effort involving the two Koreas, China, Russia, Japan, and the United States. A remarkable group of diplomats gathered to talk, but alas, not to negotiate. Guided by the uncompromising Vice President Dick Cheney, the Bush administration has viewed any meaningful negotiations with North Korea-and the prospect of any serious agreement-as simply prolonging the lifespan of Kim Jong Il's regime. The State Department was on a short leash. The Bush administration refused to negotiate bilaterally, North Korea's negotiating process of choice. In the Bush-Cheney lexicon, compromise equals appeasement and "Munich" stops all conversations.
Here's what the problem with the strategy of pointless talking was: North Korea was not satisfied with cat-and-mouse maneuvers. Its economy reeling and its population malnourished, the North Korean government wanted a deal. And the only thing worth trading that it possessed-or that the world thought it possessed-was a nuclear program.
The recent nuclear test is the logical consequence of the North's policy over the last four years. It developed a nuclear program to deter U.S. attacks, but it also needed a bargaining chip to trade for status, cash, and other goodies. It froze its nuclear program under the 1994 Agreed Framework, but probably kept some reprocessed plutonium in reserve just in case and began a covert uranium-enrichment program as a similar insurance policy. When the Agreed Framework collapsed in 2002, North Korea changed tactics, declaring that it did in fact have nukes, which served to strengthen its deterrent capabilities and increase its ask at the negotiating table.
But the Bush administration wasn't dealing. So North Korea ended its self-imposed missile moratorium last July. And when that didn't get the United States into one-on-one negotiations, it raised the ante once again with a nuclear test.
Such tactics should surprise no one. Pyongyang has begun giving the world advance notice of its actions. Psychologists call these signals a "cry for help." North Korea wants to negotiate, wants to avoid options that are clearly suicidal. But global 911, staffed by the inattentive Bush administration, is just not responding.
External Signal, Internal Audience
The nuclear test is a signal to the international community that North Korea refuses to be disrespected, have its sovereignty abridged, or suffer a full-frontal military assault. But the test also serves various internal purposes.
The staff of the country's nuclear complex-scientists, military officials, and government representatives-have an important stake in seeing their project through to completion. As George Perkovich perceptively argued in his book India's Nuclear Bomb, the team developing nuclear weapons is not simply a group of technicians that can be turned on or off depending on government whim. The nuclear complex develops political power within the overall government system. Tasked to create a bomb, it must demonstrate its success or it will lose that power. A nuclear test translates into bonuses and promotions, and consolidated political power within the system.
Another internal rationale is provided by the date of the test: October 9. North Korean leader Kim Jong Il formally took the helm of the Korean Worker's Party on that date in 1997. There have been only two leaders in North Korean history. Kim Il Sung founded the country and, despite often horrendous policies, enjoyed the adulation of the population. With the famine that took place on his watch and the near collapse of the country, Kim Jong Il has squandered his father's legacy.
The nuclear test is, in other words, a rather large example of overcompensation. Economic news out of North Korea hasn't been very positive. Heavy rains and flooding over the summer damaged the country's capacity to feed itself. Financial sanctions applied by the United States have helped stall any economic reforms. Even China, outraged over the July missile launches, has begun to put a gentle squeeze on its neighbor. There's not a lot of bread in North Korea and, though the Pyongyang Circus is quite good, such performances will not distract the population. Kim Jong Il might have as much charisma as a chunk of anthracite but only a handful of world leaders have pushed their countries past the well-guarded gates of the nuclear club.
But did North Korea really test the bomb? The verdict isn't yet in. The recent test might have been just a lot of TNT or it could have been a very small weapon tested unsuccessfully. However, from North Korea's point of view, the perception of deterrence is more important than the reality. It wants to prevent an attack. If the United States and others are scared off by empty underground caverns-like Kumchang-ri in 1999-or by a whole lot of dynamite, so much the cheaper.
To Strike or Not to Strike
Will an attack on North Korea be the administration's October surprise? The rally-around-the-flag effect of bombing North Korea would be overwhelmed by the sheer scope of the immediate consequences, not to mention the longer-term blowback. The Bush administration has insisted on keeping all options on the table, even though the Pentagon has made it clear that a military strike against North Korea would lead to retaliatory attacks that would kill tens of thousands of U.S. and South Korean soldiers and civilians. The Pentagon has also confessed that it would have great difficulty eliminating the dispersed nuclear facilities in North Korea.
For military, economic, and electoral reasons, it doesn't make sense for the Bush administration to launch an attack against any country at this moment. Alas, the administration seems to be singing only one tune these days, that old Talking Heads favorite: Stop Making Sense. The administration ignored the top-level Pentagon advice on Iraq. It could do so again with North Korea.
If the military option is not really on the table, the Bush administration is running out of choices. It is unveiling a new set of financial sanctions and wants inspections on all cargo going in and out of North Korea. But Pyongyang, while not exactly reveling in its isolation of late, is accustomed to being the odd man out. Kim Jong Il's regime endured several famine years; perhaps it calculates that two more cold-shoulder years from the Bush administration are survivable.
For some in the Bush administration, the nuclear test is cause for celebration. The coterie around Dick Cheney rejoices at the growing divide between North Korea and China, the more aggressive military and foreign policy of Japan, and the compromised efforts of South Korea to engage the North. The nuclear test is the most effective argument the Cheney crowd can use to defeat calls for diplomacy. An amplified North Korean threat works wonders on Capitol Hill and with our allies to push missile defense, more military spending, and the like.
But the recent test has not destroyed the diplomatic option. Pyongyang has reiterated its willingness to negotiate. It doesn't have much choice. A nuclear weapon can't feed its people or rebuild its factories.
The international community, through the UN, should by all means register its outrage at North Korea's act and translate that outrage into some concrete actions. But many years of sanctions haven't brought North Korea to its knees or back to the negotiating table. It's time for the Bush administration to make up for a half-decade of failed policies by talking seriously with Pyongyang, both bilaterally and multilaterally. Just inside the door, North Korea can still be persuaded to back out of the nuclear club.
John Feffer is the co-director of Foreign Policy In Focus for the International Relations Center, North Korea, South Korea: U.S. Policy at a Time of Crisis (Seven Stories Press).and the editor of The Future of U.S.-Korean Relations (Routledge, 2006).
Förlåt, Kina är ingen demokrati.
Nu fattar jag vem plakatkommunisten är, dock inte till namn.
Sök hjälp på Lillhagen innan det är för sent eller konvertera till islamfundametalist och spräng dig själv i luften.
I din ilska kan du nog lyckas ta med dig ett antal oskyldiga civila in i döden.
Stackars sate.
...men Nord-korea kan bli det om man släpper in de globaliserade marknadskrafterna och accepterar IMF´s reformprogram.
Då kan man som Kina behålla regimen för tänk vilken stabilitet och vilka låga eller obefintliga löner det skulle generera
Hallå? Vem är jag?
Hallå?
Det är väl bäst att JB söker hjälp någon annan stans detta är knappast ett forum för dina personlighetsstörningar...
Tar mig emot att uttrycka mig på detta sätt, men du plakatkommunisten är en totalidiot. Som tur är utgör ni bara 5% av befolkningen, illa nog iofs
..och jag håller inte på att härma mig själv om någon nu skulle tro det.
Detta är det första inlägget jag skriver idag!
Uppenbarligen är någon redan plakat eller så får jag ta och runka upp mig lite...
USA och Israel är världens mest demokratiska länder så, nu var det sagt.
Marixster och kommunister,
Ni ställer frågan hur man kan vara kapitalist när miljontals människor världen över svälter ihjäl. Detta kan tyckas märkligt om man undivker ett viktigt faktum, nämligen att svältkatastrofer aldrig någonsin ägt rum i ett kapitalistiskt land. Det område där massvält är koncentrerat till idag är Sub-Saharian Afrika. I detta område existerar inga fria marknader. Statlig styrning och regleringar råder. Det jag försöker komma till är att kapitalismen är medicinen för svälten i världen, inte något som ska associeras med svält. Detta exempel är av väldigt konkret karaktär. Kanske borde ni göra lite efterforskningar på vilket sätt planekonomi påverkar svältfaktorn. Om ni vore lite intellektuellt öppensinnade är jag övertygad om att ingen av er skulle vilja kallas för marxist eller kommunist efter resultatet av er undersökning.
Vänligen,
Djibril
Hallå?
Hjälp mig.....
Jag har aldig haft några problem med att käka på restauranger i Calcutta eller någonstans i Afrika med snoriga fula svartingar som krälar omkring utanför.
Min amerikanska Guru har sagt att de bara har taskigt karma och att det är kontraproduktivt att hjälpa dem.
Sådan är naturen man får låta den ha sin gång...
Är det bara ljusskygga marknadsfascister som diskuterar här?
Verkar vara one man show här inne på forumet just nu. Lite Zlatan över killen...
"Är det bara ljusskygga marknadsfascister som diskuterar här?"
Om du inte fattat det ännu så är det en "känd esbati.blogspot-kommentator" som skriver under JB Josefssons namn. Och typ diskuterar med sig själv, i något hopp om att få skratt och beröm av Ali kanske?
Djibril,
"svältkatastrofer aldrig någonsin ägt rum i ett kapitalistiskt land."
Detta beror på att kapitalismen är smart nog förlägga sina svältkatastrofer och krig till sina underlydande områden på jordklotet.
Detta kan du läsa mer om hur det går till om du läser marxistiska texter om imperialism, t ex Lenins "Imperialismen som kapitalismens högsta stadium", Luxemburg och Hilferding har också skrivit klassiker på området. Kort sagt förlägger kapitalismen sina mörkare sidor i andra länder.
"Det område där massvält är koncentrerat till idag är Sub-Saharian Afrika. I detta område existerar inga fria marknader. Statlig styrning och regleringar råder. "
Detta beror på att kolonialismen och senare kapitalismen skövlade och rånade dessa länder, samt har dem nu fast i avancerade skuldfällor som administreras via t ex IMF och Världsbanken. Detta uppmärksammades bl a i samband med Seattle-vågen och det finns mängder av litteratur att läsa om detta inte bara från marxister. Läs t ex Emanuel Wallerstein.
I korthet går det ut på att de fattiga länderna tvingas bli billiga råvaruleveratörer/billig varuproduktion åt de dominerande västländerna.
Problemet är dessutom att kapitalismen inte har något intresse av att utjämna dessa ojämlika ekonomiska förhållanden. Så kapitalismen suger till viss del ut Afrika fullständigt, till viss del är det helt likgiltigt för massvälten som råder där och på andra håll.
"Det jag försöker komma till är att kapitalismen är medicinen för svälten i världen,"
Hahahahahah
"inte något som ska associeras med svält."
Jaha? Och hur ska du kunna ta bort den kopplingen?
"Detta exempel är av väldigt konkret karaktär. Kanske borde ni göra lite efterforskningar på vilket sätt planekonomi påverkar svältfaktorn."
Lite svårt eftersom fullskalig planekonomi aldrig testats i ett i-land, utan enbart som ett sätt att industialisera u-länder. Som sådant var det mer effektivt än kapitalismen(det fanns mer svält i Tsar-Ryssland än i Sovjet, på Kuba innan revolutionen än idag). Kapitalismen skiter ju i dessa u-länder, det vill bara utnyttja dem till att exploatera deras arbetskraft eller helt enkelt skita i dem om det verkar för krångligt.
"Om ni vore lite intellektuellt öppensinnade är jag övertygad om att ingen av er skulle vilja kallas för marxist eller kommunist efter resultatet av er undersökning."
Jag skulle säga tvärtom. Om du med öppna ögon undersökte kapitalismens och imperialismens effekter på global skala, skulle du kanske börja kalla dig marxist.
Vänligen,
Djugasvili
Djugasvili,
Att du refererar till skrifter av Lenin säger väl allt? Ni är ju inte riktigt rediga...
"Men nu råkar det dock vara JB Josefssons kapitalism som har lyft upp miljarder människor ur den absoluta fattigdomen."
Hahahaha. Hälsa till sweatshopfabrikerna i tigerland!
"Sub-saharian afrika"
Förklara vad det är för land och varför de är så dumma och passiva att de inte äter då, mat som är så gott.
Dessutom har de exakt samma förutsättningar som vi men eftersom intelligensen att exploatera egna naturtillgångar saknas så är det givetvis bättre att de fria globaliserade marknadskrafterna kan hjälpa dem.
Är det inte hemskt varmt med den där foliehatten, Josefsson?
Djibril: Du gör dig enkelt för dig när du sållar bort alla länder i Afrika söder om Sahara (och nej, det är inte bara där folk svälter, det finns åtskilliga hundratals miljoner undernärda i Indien, Kina, Indonesien, Brasilien och t.o.m. USA o.s.v. - samtliga länder med i varierande grad kapitalistiska ekonomier) som icke-kapitalistiska. Dessa extremt fattiga länder ingår i den globala kapitalistiska ekonomin.
Deras roll som producenter och konsumenter är inte stor, knappt mätbar, men däremot förser de tillsammans med andra fattiga länder i Mellanöstern, Sydasien, Sydamerika m.m. världen med naturresurser. Om det så är kaffet du dricker på morgonen, bensinen som går åt när du kör till jobbet eller chokladkakan du sätter i dig under eftermiddagsfikat kommer alltsammans från dessa länder som enligt dig egentligen inte är kapitalistiska.
Fast de tillhör den kapitalistiska världen, och det är miljoner barnarbetare i Västafrika som jobbar på kakaoplantagen, och det är utmärglade fiskare i det oljerika Nigerdeltat som insjuknar och dör i 30-årsåldern av de gifter som får vattendragen att bli trögflytande och fisken att flyta upp till ytan.
Du vill inte se hela bilden. Du vill inte se sambandet. Du väljer att välja bort ("existerar inga fria marknader").
Tar man också upp historien och lär sig om hur länder som Storbritannien och Nederländerna blev framgångsrika, medan Indien och Indonesien inte hittills blivit det, så får man också ett nödvändigt djup till denna bild.
Med "inte hittills blivit framgångsrika" syftar jag naturligtvis på att de inte utvecklat starka välfärdsstater där en nästan absolut majoritet har tillgång till sjukvård, bostad o.s.v.
Han KPLMR dåren som stulit mitt id är en totalidiot. Fattar först nu vilka dårar som finns där ute o det krävs bara en för att spränga Rosenbad i luften. Det trista är att den siste psykopaten ännu inte är född. Fler Stalin o Hitler väntar tyvärr strax bakom hörnet i samma grogrund som givit oss hundra förlorade år.
Vad är skillnad mellan nazism o kommunism, i princip ingen. En stark stat som i bägge fallen underkuvar, förtrycker och mördar sina medborgare. Pol Pot eller Adolf Hitler är samma sak. Vrid en gubbe tillräckligt till vänster o han kommer fram till höger, svårare än så är det inte.
Sedan du plakatkommunisten, du har inte bara kapat mitt ID via slavregistret utan även knäckt min blogger kod. Undrar hur det gått till men har mina starka misstankar.
Tur ni bara har stöd av 5% av befolkningen, annars hade livet varit ett helvete och vi alla tillbaka i Stasis gyllene paradis.
JB Josefsson
Utvecklingen i Väst- repspektive Östtyskland och Syd- och Nordkorea avspeglar styrkan med marknadsekonomi och svagheten med planekonomi.
För trettio år sedan var många länder i Sydöstra Asien lika fattiga som många länder i Sub-Saharian Africa. Så är dock inte fallet nu vilket beror på en friare ekonomi i de asiatiska länderna. Detta lyft i välstånd som de fått uppleva beror inte på att de sög ut de afrikanska länderna. Ekonomi är inte ett zero-sum game, den ena vinner inte på den andras bekostnad utan två parter kan båda vinna. Det är därför en viktig fråga för dagens fattiga länder är frihandel.
Du nämner Sovjet och Kuba som exempel. Sovjet industrialiserades under kommunisttiden på bekostnad av miljontals människoliv. Och trots att livsvillkoren i dessa båda länder var dålig innan kommunismen så blev de knappast bättre med kommuniststyre. Miljontals människor svalt ihjäl i en av de mest imperialistiska nationer som någonsin funnits, USSR. I dagens Kuba är hundratusentals människor undernärda.
Ingenstans har planekonomi lett till något positivt. Ändå är ni bestämt övertygade att detta leder till en bättre värld? Ni är inga empirister direkt.
Sant dock att kolonialmakterna rensade Afrika på mycket av dess rikedomar. Men precisera dig, på vilket sätt är imperialism desamma som kapitalism?
Vänligen,
Djibril
Jag rekommenderar "JB Josefsson" att inte hoppa över sina piller och uppsöka sin psykolog omgående.
Även om just jag råkar vara intresserad av sådana sjukligheter som du fritt exponerar här behöver det inte innebära att alla besökare på Alis blogg tycker likadant, det finns andra forum för dig JB men ta och samla ihop alla dina olika personligheter och karaktärer och kontakta din psykolog, detta kan vara allvarligt...
"allvarligt" är väl ändå en underdrift?
"JB" och/eller fler peronlighetkluvna liberalmuppar har hållt på här i månader..
Skämtar du Mia eller är du så trög att du inte förstår att man kan fejka andras nick?
Uppfattar din IK till omkring 85.
/Ej JB
Vänstern är slut, allt en parodi o trist upprepning, precis som att språka med en galen medlem av Jehova.
JB Josefsson
"Skämtar du Mia eller är du så trög att du inte förstår att man kan fejka andras nick?"
Men behöver man inte ett lösenord för att kunna logga in som bloggare? Då blir ju självklara frågan varifrån har dessa marodörer fått killens lösenord?
Och framför allt vad säger folkpartiets nya partisekreterare om det hela?
Konstigt att om alla blit rikare på den nyliberala ekonomin, hur kom det då sig då att man i Bangaladesh hade en storstrejk där dom bl.a brände ned 3 av 16 tekstilfabriker.
Kan någon förklara det för mig, blev dom inte rikare eller?
Det här med lösenordet förklarar ju det hela, vi har haft flera som fört en disskussion med sig själva här under olika nick.
"JB Josefsson" hör väl till de mest vansinniga skulle jag vilja påstå eftersom denna konflikt som normalt pågår i hans huvud nu i ett desperat tillstånd av överfylld tomgång överförts till kommentarsfältet.
Sök hjälp JK, det är naturligtvis du själv under ett identitetsbyte av alla dina olika personligheter som "stulit" lösenordet...
Vaffan, tar Ali bort inlägg utan vettiga skäl?
Gruv.arb,
Det var inte liberaler som brände ner fabrikerna, väl? Kanske var brännarna uppeldade av vänsterretorik?
Eller kanske utbrända av effekterna av nyliberala ideer, vem vet men fakta är att lönen i Bangaladesh steg för de strejkande (dock först efter bränderna). Kanske något för Svenska arbetare?
Skämt åsido, när det forsar på dom rika stänker det på dom fattiga, men dom fattiga är många och stänket kanske inte räcker för att mätta en hungrig familj.
Skicka en kommentar