söndag, januari 07, 2007

Eftermäle

Joseph Nevins påminner om den nyligen statsbegravda inhopparpresidenten Gerald Fords ansvar för Indonesiens inmarsch i och efterföljande ockupation av Östtimor.
On Dec. 6, 1975, Ford and Henry Kissinger, his secretary of state, were in Jakarta, Indonesia to meet the country's dictator, General Suharto. Ford was fully cognizant of Indonesia's plans to launch an imminent invasion of the former Portuguese Timor. According to declassified documents published by the Washington-based National Security Archive, Ford assured Suharto that with regard to East Timor, “[We] will not press you on the issue. We understand . . . the intentions you have.”

[...]

Kissinger then expressed understanding for Indonesia's “need to move quickly” and advised “that it would be better if it were done after we [he and Ford] returned [to the United States].” About 14 hours after their departure, Indonesian forces invaded neighboring East Timor.

[...]

One week after the meeting in Jakarta, Ford sent Suharto a package of golf balls as “a personal gift.” In the months that followed, his U.N. ambassador, Daniel Patrick Moynihan, prevented the United Nations from taking effective steps to compel Jakarta to end its illegal aggression.
Som bekant fick Saddam Hussein ett liknande OK av USA för att invadera Kuwait, men då var han inte längre instrumentell. Priset för detta är känt. Suharto – vars maktövertagande vilade på ett av historiens största massmord: den av USA aktivt understödda massakern på över en miljon kommunister – var under tre decennier USA:s älskling i Asien. 1998 blev det för kostsamt att hålla honom under armarna och han fick dra sig tillbaka efter folkliga massprotester. Ford fick 1990 frågan i en intervju om han gett klartecken för den indonesiska invasionen. “Frankly, I don't recall”, var hans svar. Det lär inte heller den amerikanska allmänheten att göra.


PS. Läs även Åsa Linderborgs artikel från 2005 om de indonesiska folkmorden.

7 kommentarer:

Jonas Ryberg sa...

Man kan även se John Pilgers utmärkta dokumentär om hela historien. Finns lite här och var på Internet eller som DVD.

http://www.imdb.com/title/tt0109580/

NAH sa...

Den 41 år gamla artikeln som åberopas av Linderborg finns upplagd: Time Magazine | Vengeance with a Smile

"Amid a boiling bloodbath that almost unnoticed took 400,000 lives, Indonesia, the sprawling giant of Southeast Asia, has done a complete about-face. It changed not only its government but its political direction, fundamentally, radically and unexpectedly. [...] Indonesia's dramatic new stance needs no additional push to make it more than what it is: the West's best news for years in Asia."

Jag undrar när regeringen klubbar igenom en upplysningskampanj... Före eller efter vi slutat sälja vapen till krigförande länder och västvänligt sinnade diktaturer? Före eller efter vi upphört med det intima militära samarbetet med världens enda supermakt?

Anonym sa...

Det här är något för Forum för levande historia att belysa. Eller kanske inte? det handlar ju trots allt om det som liberaler betraktar som icke-människor: vanliga ärliga arbetare, bönder och socialister - inga dryga falskflinande wild n fresh-kids med pälsjacka och timbro-pamflett i portföljen.

Anonym sa...

är dryga falskflinande wild n fresh-kids med pälsjacka och timbro-pamflett i portföljen människor?

David Sillén sa...

Detta skedde samtidigt som Röda khmerernas massakrer i Kambodja, vilka drog en massa press medan tragedin i Östtimor knappt behandlades alls. Skillnaden mellan dem var att morden i Östtimor skedde med västs samtycke. Att man uppmärksammar kommunismens offer är hedervärt, men att samtidigt hylla västs massakrer är bara för vidrigt.

Anonym sa...

Vad jag minns så kom svenska journalister, kulturpersonligheter och politiker tillbaka från Pol Pots Kambodja med idel lovord. Det var inte mycket uppmärksammande av offren för det kommunistiska våldet bland "rätttrogna" svenskar.

Annars är det bra att Ali uppmärksammar offren för denna glömda massaker. Även om det mest känns som om han vill lyfta fram andra genocides än de kommunistiska bara för att visa att det minsan inte bara är kommunister som gillar att slakta folk på löpande band. Och visst är det så. Det finns en rad andra totalitära eller auktoritära regimer som också gillar att döda meningsmotståndare, även om det är kommunisterna som dödat flest. Det bästa sättet att minska antalet ofrivilligt döda i genocides, svält eller krig är att minska antalet diktaturer.

Anonym sa...

Du känner uppenbarligen inte till operation kondor...
I övrigt så var det inte bara Jan Myrdal flummet som stödde Pot verbalt utan även män(+) som Carter och Reagan gjorde det ekonomiskt.