Kanske ett års respit med lagen - inte med kampen mot en repressiv utveckling

Mikael Odenberg hälsar per telefon från Afghanistan – möjligen inspirerad av arbetet där – att han ”betraktar Bodström som en nullitet”. Nullitet – det är formuleringsglädje! Mattenörden i mig undrar om han med detta ville säga att man inte kan dividera med en nolla.

Det är förstås väldigt, väldigt bra om man kan lita på Bodströms besked igår att socialdemokraterna ansluter sig till vänsterpartiets och miljöpartiets krav på minoritetsbordläggning av det absurda avlyssningsförslaget som ska ge FRA rätt att kolla svenskars e-post och telefontrafik. Men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite svårt att ta just Boströms ord – ”vi kan inte utsätta svenska medborgare för detta” – på det allvar som vore lämpligt, med tanke på att han under många år som justitieminister visat sig besitta en särdeles stor nit och fantasi när det gäller att utsätta svenska medborgare för all möjlig ny repressiv lagstiftning. Jag ser att socialdemokraten Magnus Ljungkvist också undrar lite. Och hans skriver att ”Socialdemokratin har ett stort behov av att formulera en tydlig politik kring integritet och öppenhet. Detta måste vara klart innan vi tar över regeringsmakten 2010”. Om Bodströms besked igår kan vara en startpunkt för en sådan formulering är det ju oerhört bra – och jag hoppas verkligen att fler aktiva socialdemokrater kan se detta behov.

Och talar vi partipolitisk vänstersamverkan efter 2010, är det tydligt att synen på grundläggande frihetsfrågor som integritetsskydd, rättssäkerhet, mötes- och demonstrationsfrihet, osv. tillsammans med utrikespolitiken utgör de svåraste fälten. På de här områdena – de hänger också uppenbart samman – har socialdemokratin drivit planlöst iväg i armkrok med högern. Låt oss hoppas att Odenberg får klampa bort allt mer ensamt nu.