måndag, mars 05, 2007

Obama lär sig

Ah, det här måste bara läsas: Ali Abunimah skriver under rubriken How Barack Obama learned to love Israel. Det är en artikel som dels säger väldigt mycket om den närmast ogreppbara orättvisa som palestinierna är utsatta för, dels ger en glimt av just hur djupt korrupt det amerikanska politiska systemet är.
On Friday Obama gave a speech to the American Israel Public Affairs Committee (AIPAC) in Chicago. It had been much anticipated in American Jewish political circles which buzzed about his intensive efforts to woo wealthy pro-Israel campaign donors who up to now have generally leaned towards his main rival Senator Hillary Clinton.

Reviewing the speech, Ha'aretz Washington correspondent Shmuel Rosner concluded that Obama “sounded as strong as Clinton, as supportive as Bush, as friendly as Giuliani. At least rhetorically, Obama passed any test anyone might have wanted him to pass. So, he is pro-Israel. Period.”

[…]

The last time I spoke to Obama was in the winter of 2004 at a gathering in Chicago's Hyde Park neighborhood. He was in the midst of a primary campaign to secure the Democratic nomination for the United States Senate seat he now occupies. But at that time polls showed him trailing.

As he came in from the cold and took off his coat, I went up to greet him. He responded warmly, and volunteered, “Hey, I'm sorry I haven't said more about Palestine right now, but we are in a tough primary race. I'm hoping when things calm down I can be more up front.” He referred to my activism, including columns I was contributing to the The Chicago Tribune critical of Israeli and US policy, “Keep up the good work!”
Via Muzzle Watch, som drivs av progressiva judar för fred och rättvisa. De citerar också en artikel i the Nation, skriven av Henry Siegman, tidigare National director för American Jewish Congress:
The panic aroused by Carter’s book title was based on the belief of these mavens that American Jews share the hard-line right-wing views of organizations like the Conference of Presidents of Major American Jewish Organizations and AIPAC, organizations that would go out of business if Israelis elected a government committed to a political solution rather than a military one. Indeed, when former Prime Minister Yitzhak Rabin came into office in 1992 and concluded that Israel’s security would be far better served by a peace agreement that recognizes Palestinian rights than by beating the Palestinians into submission, both the Conference of Presidents and AIPAC went into institutional eclipse, from which they did not emerge until Benjamin Netanyahu came to power in 1996.

The uncritical pro-Israel advocacy of these organizations has never been an accurate barometer of the political thinking or behavior of American Jews. Surely there is something Republican and Democratic leaders can learn from the fact that after six years of the presidency of the man believed by Israelis and by the pro-Israel lobby in the United States to be “the best American president Israel ever had,” 87 percent of American Jews voted for the Democratic Party, whose chair is seen by the pro-Israel lobby as untrustworthy at best.
Men det är alltså AIPAC som sitter på de stora pengarna, och då är det dem, med sin ytterst extrema uppfattning om Israel, som Obama måste ”pledge allegiance” till för att ha en chans att bli vald, liksom varje kandidat som vill bli vald nödvändigtvis måste gå hem hos feta kapitalintressen och därmed omöjligen kan stå för en i grunden progressiv ekonomisk politik. Demokrati, alltså. Så bra att den måste spridas med bomber och stöveltramp till motsträviga nationer.


PS. En stor majoritet av de amerikanska judarna är även motståndare till krigspolitiken i Irak. [Tipstack till Laban]

12 kommentarer:

olydig sa...

Ur ett statsvetenskapligt perspektiv är det en rätt enkel ekvation. Med tanke på det amerikanska valsystemet så kan du bara inte vinna ett presidentval om du är kritisk mot Israel, av flera orsaker. Det är för viktiga stater (dvs. stater med många elektorsröster) som står på spel.

Våra glada "liberala" vänner kommer troligtvis angripa mig för att vara antisemit eller något annat trevligt, men faktum är att ett flertal statsvetenskapliga undersökningar har visat att judarna i USA har ett politiskt inflytande som överstiger gruppens storlek.

Det handlar inte om någon luddig sionistisk konspiration (vilket jag förmodligen kommer bli beskylld för), utan om att de som grupp har en stark organisation, är starkt koncentrerade till stater med många elektorsröster, har högre valdeltagande i relation till andra grupper, är stora bidragsgivare, samt att de, trots att de är relativt splittrade i inrikesfrågor, är starkt enade i frågan om Israel, där de enligt vissa närmast kan betraktas som single-issue voters.

Anonym sa...

Det handlar om pengar givetvis och varifrån kommer de?

-från de som bla. Wesley Clark kallar
"the New york money men" och alla vet vilka de och AIPAC är.

Se där, luddigare än så var det inte.
Enkel matematik. Tillfredställer du deras intressen så kan du bli president så länge det behagar...

alandalus sa...

The Jewish Week har tidigare skrivit om Obamas skumraskaffärer om Israel (Obama Set For Big Jewish Push) så någon konspirationsteori är det inte:

"With millions of campaign dollars at stake as well as votes in a handful of key primary states, the presidential campaign of Sen. Barack Obama (D-Ill.) is poised to dramatically increase its Jewish outreach.

That includes the recruitment of top Jewish donors and advisers, and an expected major speech on Israel and the Middle East that a Democratic insider said “will set the baseline and establish Sen. Obama as a reliable, strong supporter of Israel.”"


Dock ska man komma ihåg att Hillary Clinton får ännu mer stöd av Israellobbyn och att det i princip är ett krav numera att vara fanatisk Israelanhängare för att bli president i USA.

Jonas Ryberg sa...

Ali: Vad tror du om Obama generellt? Funderar ändå på om han inte är att föredra framför de andra kandidaterna. Iallafall kommer han ju att driva vänterliberala frågor. Jag uppfattar honom som de mest progressive kandidaten.

Mats sa...

Olydig,

Vilken del av meningen "En stor majoritet av de amerikanska judarna är även motståndare till krigspolitiken i Irak" är det som du inte förstod?

Mot bakgrund av att kriget fortsätter så är väl detta tecken på det begränsade inflytandet som dessa har? Wouldn't you say?

Anonym sa...

please. grow up.

olydig sa...

Mats, vad var det du själv inte förstod i det jag skrev? Det finns ingen grupp som har totalt inflytande. Det vore väldigt naivt att påstå det, wouldn't you say? Dessutom nämner jag överhuvudtaget inte Irak i mitt inlägg.

Det jag säger är att även om judar som grupp är splittrade i främst inrikesfrågor, så finns det en utrikes fråga som enar dem överlag, och det är just Israel. Vad var det du inte förstod?

Anonym sa...

Det finns nog ingen etnisk grupp som är så diversifierd som den judiska. Både i Sverige och i USA. Det finns minst en åsikt per individ (och oftast fler) i förhållande till Israel. Inte minst i Sverige, där du har personer som Göran Rosenberg, Dror Feiler, Ascher (kpml-r) m.fl som är alltifrån israelskeptiska till israelfientliga.

Jag har aldrig hört något liknande från palestinier och andra araber om palestinierna. Där är nästan alla eniga som en grå massa. Ingen vågar eller vill offentligt uttrycka en avvikande åsikt, eller med kraft fördöma palestinsk terrorism, korruption, oresonlighet och antisemitism.

Så ditt påstående är demonstrativt falskt.

Christian BK Aasvestad sa...

Olydig,

amerikanska judar verkar ju inte vara så splittrade i inrikesfrågor heller, som Ali citerar så röstade 87 procent av Amerikas judar på demokraterna i sista val.

Anonym sa...

..Och oavsett vilket dessa två procent av USAs befolkning röstar så vinner alltid den kandidat som stöder deras intressen...

bassem sa...

Precis som alla andra minoriteter så försöker judar skapa föreningar som företräder deras intressen. Inget konstigt med det.

Johnny sa...

Amerikansk demokrati är den bästa som kan köpas för pengar. Varför i helvete skaffar sig inte palestinierna ett "AIPAC", med ett oljepris på 150 dollar så skulle de kunna köpa lojaliteten av varenda amerikansk politiker i USA. Araberna måste bli smartare än sina Judiska motståndare om de skall kunna vinna sin frihet. Att gå och vänta på FN, EU, USA eller på att vänsterpartiet i Sverige skall befria dem är ju bara löjligt. Köp upp ett dussin TV kanaler och tidningar samt ett 100-tal senatorer och börja slåss eller dö.

Araberna borde skämmas över sin dumhet och inkompetens och börja organisera sitt uppköp av Amerikansk demokrati och media. De har bara sig själva att skylla.