* Troskistisk historieskrivning i lagom doser: Ronny Åkerberg skriver intressant om ”Amaltheamannen” Anton Nilsson.
* På lördag gifter sig Jan Myrdal. Läs Aron Etzlers lysande intervju med honom: Det finns bara en Jan Myrdal. (Och i tillägg en liten ruta, där den som är ovan kan börja: Du borde faktiskt läsa Jan Myrdal)
* Ta dig en stund och läs något inlägg – eller allra helst vartenda ett – på den här bloggen. Hanin Shakrah skriver som få andra från Palestina. Vackert, smärtsamt och belysande. Läs, läs, läs!
måndag, juli 14, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ragnar Danielsson skriver utförligare och intressant om Amaltheasprängingenhär:
och här:
Fran intervjun med Myrdal:
"– Sverige har varit underbart för att göra saker. Man kunde göra saker som inte gick i andra länder. Men de möjligheterna har stängts nu.
Varför då?
– Sverige var gammalmodigt, efterblivet. Verkschefen hade makt, det fanns självständiga chefer. Det betydde att det räckte med att ha en enda kontakt. Gun hade till exempel en studiekamrat som senare blev chef – hon kunde kontakta honom och vi kunde får göra en utställning. Nu är det konsensus som gäller. Beslut fattas i samråd, det innebär att utrymmet inskränks nedåt."
Trodde att vanstermanniskor bore uppskatta konsensus och samrad - inte starka chefer som sjalva kan bestamma?
Kan beratta att det finns overlagset flest svenskar bland de internationella aktivisterna i palestina i sommar. Ett faktum som borde gora alla solidaritetsvanner stolta.
Skicka en kommentar