Det är inte otänkbart med fler konvulsioner i den krigsdopade amerikanska ekonomin. Då kommer det också att hända saker i Europa. Men vem som i slutändan betalar är inte på förhand givet. När svenska börshajar hade haft sitt roliga på 80-talet och lekt bort ofattbara summor på fastighetsaffärer i London och Bryssel, fick kostnaderna betalas under hela 90-talet av vanligt folk. Maktförhållandena var sådana. Istället för att köpa upp krisande storbanker, klämma åt spekulationsmöjligheter och satsa på full sysselsättning, fick vi nedskärningar och överhetspropagerat ”krismedvetande”. Vi är politiskt illa rustade för en kris även denna gång.Det är tråkigt att få rätt. Men det går att rusta upp.
PS. Ulla Anderssons (V) inledningsanförande i vårbudgetdebatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar