onsdag, september 15, 2010

Vuxna publicistmän gör saker tillsammans

Högerpopulismens framgångar i Europa har götts av insnävning av den politiska demokratins räckvidd – att arbetarrörelsens partier retirerat från klasspolitik och viktiga beslut över resursfördelning har överförts till teknokrater och domare (EU) och genom smala kulissuppgörelser som kallas breda bortförts från de allmänna valen (pensionsöverenskommelser). Så tappar arbetarrörelsens partier mobiliseringspotential och lojalitetsband, och så blir identitets- och ”värdefrågor”, ofta med framhetsad moralpanik över muslimer som isbrytare, lätt dominerande i den politiska debatten.

Högerpopulistiska strömningar har påverkat europeisk politik dels genom att de etablerade partierna – som regel med början hos den traditionella högern – har tagit över rasistisk och främlingsfientlig retorik och politik, dels genom att högerpopulistiska partier utgjort stödpartier för konsvervativa/”liberala” regeringskoalitioner.

Det blir mot den bakgrunden ganska intressant att ta del av det haverirecept som ”två välkända publicister”, Rolf Alsing och Niklas Ekdal serverar på DN Debatt idag. Efter att ha presenterat en grovt felaktig bild av den politiska terrängen – socialdemokratins reella anpassning till marknadsideologin inte minst under skiftet 80-/90-tal jämställs med moderaternas retoriska pr-trick – går deras förslag i korthet på att man ska passa på att utnyttja eventuella valframgångar för Sverigedemokraterna som window of opportunity för att ytterligare vingklippa den politiska demokratin och cementera marknadsfundamentalismen, med voodooekonomiska förevändningar och blocköverskridande överenskommelser för att avveckla välfärdsbygget.

Vad skulle resultatet bli, av denna alla-tillsammans-högerpolitik? Well, naturligtvis en katastrof för i första hand arbetarrörelsens partier, vilket stärker högern, fallande valdeltagande både genom direkt apati och genom ökad social marginalisering, vilket stärker högern, växande utrymme för högerpopulistiska partier, vilket stärker högern.

Tack för det, välkända publicister.

6 kommentarer:

Simsalablunder sa...

Två publicister skriver en debattartikel riktad till mittenväljaren som inte vågar tycka någonting om någonting.

Och de två publicisterna avslutar debattartikeln med nyliberalens våta dröm, platt skatt över hela linjen, den platta skatten som är förelöpare till deras ännu våtare dröm -skatt satt som fast avgift, båda under det falska postulatet "det är mest rättvist".

MJV71 sa...

Deprimerande sammanfattning,indeed. Själv sliter man i utbildningsgrottekvarnen varje dag och förfäras över hur väl pr-tricken har gett avkastning i unga människors hjärnor - unga människor som absolut inte har något att vinna på nedmontering av politiska institutioner och maktöverflyttning till marknadsfundamentalismens faktiska nedmontering av samma institutioner.
Det fanns en tydlig glidning åt höger inom socialdemokratin från sent 1980-tal, där tog självförtroendet för de dittills rådande ordningarna slut. Ökad demokrati vändes till ökad marknadsanpassning. Utrymmena för demokratiska beslut minskade. Politics against markets har blivit The Market against Politics (and democracy) och detta har aldrig i modern tid varit en så tydligt som nu.

Mangan sa...

Jepp, framgångar för SD ger naturligtvis det perfekta svepskynket för att dölja allianspartriernas *egna* reaktionära och arbetarfientliga drag. Sverige är, som Peter Kadhammar skrwev efter att ha bevittnat alliansens trevna "debattkväll" hos Lundastudenterna - helt itan att oppositionen ens bjudits in två veckor före valet! - på väg in i en konservativ epok. Tillbaka till 1920-talet, eller till tiden före 1905.

Jan Wiklund sa...

Och den sortens fega, konfliktskyende socialdemokrater slår sig ditt vänsterparti tillsammans med, Ali!

Trots att enligt alla europeiska erfarenheter utplånas vänsterpartier som gör så!

Förklara det för mig, om du kan.

Anonym sa...

Visst vill varken M eller S förändra speciellt radikalt från den position vi nu befinner oss (inom den närmsta framtiden). I den meningen är de lika varandra. Men deras inriktningar är ju ändå rakt motsatta! Ett samarbete skulle därför möjligtvis kunna bestå i att inte göra något. Men skulle det vara bra för landet?

Att de skulle enas om en nyliberal politik förefaller osannolikt. Svekdebatten inom socialdemokratin skulle nog inte bli så mild som publicisterna tycks tro...

/Peter

Teckentydaren sa...

Alsing var politiskt sakkunnig hos finansminister Pär Nuder från 2004 till Regeringen Perssons avgång 2006.

Alsing drömmer om platt skatt, proportionell skatt har vi i stort sett redan, kommunalskatt och socialavgifter är generellt sett proportionella skatter. Tillsammans med moms utgör de nånstans mellan 90-95% av de totala skatteintäkterna.
Alsing och Ekdal vill mer än halvera skatten på arbete - kommunal och socialskatten fårman förmoda - som på den största delen av bruttolönekostnaden är ca 55%. Dvs man vill halvera det som i stort utgör 2/3 av de totala skatteintäkterna och det skulle vara självfinansierande?

Man frågar sig vad Alsing var sakkunnig om hos Nuder.

Är detta vad den nordliga randstaten har att bjuda på av intellektuell elit ser framtiden mörk ut, skadeverkningarna av decennier med högervridning har varit långt värre än man kunnat föreställa sig i sin vildaste fantasi.