söndag, januari 15, 2012
Parasitism
Bidrar gärna till att göra den här "viral". Jason Read är professor i filosofi vid University of Southern Maine.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Ali Esbati
- "Att leva är att ta ställning. Jag hatar likgiltiga människor" /Antonio Gramsci
5 kommentarer:
Skitbra formulerat. Det måste sparas.
Den var bra.
Hej Ali,
1. Tycker du att det finns ett egenvärde i att ha ett mångkulturellt samhälle?
2. Hur bör man betrakta folk som förespråkar minskad invandring? Är krav på minskad invandring alltid ett uttryck för intolerans och okunnighet, även när argumenten är förhållandevis rationella? (T.ex. med hänvisning till ev. (kvantifierade) negativa effekter på samhällsekonomin).
3. Går i tvåan på Handels. Är från en liten stad, känner förhållandevis låg samhörighetskänsla med klasskamraterna. Hur upplevde du din tid på Handels? I vilken utsträckning var det stigmatiserande att vara uttalad vänster? (Behöver väl knappast fråga om det var stigmatiserande...). Vet att du undviker det privata, men en liten rad om ovanstående vore kul.
Delar inte alltid dina politiska ställningstaganden men har stort
respekt för ditt intellekt.
Vänliga Hälsningar
John
1. Det tycker jag är en lite märklig fråga egentligen. Samhället är mångkulturellt och kommer att vara det. Jag tycker att människor har ett egenvärde oavsett vilken kulturell bakgrund de har.
2. Nej, det är förstås möjligt att tycka olika saker om invandring. Själv är jag till exempel anhängare av en fortsatt kontrollerad invandring. Men jag tror att Sverige borde ta emot betydligt fler flyktingar än idag. Dagens flyktingpolitik är så sträng att utfallet för enskilda blir uppenbart orimligt, om man anser att Sverige ska följa viktiga internationella förpliktelser, vilket jag tycker att Sverige ska. Sedan är det inte nödvändigt ett uttryck för okunnighet och intolerans, men ändå en problematisk utgångspunkt, att diskutera invandring utifrån “kvatifierade negative effekter på samhällsekonomin”. Man måste också kunna ha perspektivet att människor rör på sig. Samt att samhällsekonomiska kvantifieringar kan slå väldigt, väldigt olika beroende på vilka dynamiker man antar respektive abstraherar bort ifrån.
3. Det var inte så farligt. “Stigmatiserande” var det möjligen, men inte så väldigt. Snarare lite häftigt, men också irriterande att ses som ”pittoreskt”. Det finns en väldigt stark socialisering på Handels, både genom utbildningens innehålle och genom det dagliga livet som student. Men själv var jag politiskt aktiv samtidigt och det betydde mer för mig. Jag tror att jag kan säga att jag blev mer vänster av att gå på Handels. Och det var helt okej att gå där, inte jobbigt på ett personligt plan. Det var inte så att jag var isolerad eller i ständigt bråk med föreläsare och elever. Hang in there ;)
Den här gamla bloggposten kanske också kan vara ett svar: http://www.esbati.blogspot.com/2005/10/handelsnostalgi.html
Det faktum att många inte förstår att den skojarkapitalism som existerar, där element som hade raderats från marknaden vore det inte för subventioner och regleringar för att hålla undan konkurrensen, bygger på parasiterande (några få skor sig genom bra deals, medan välståndet inte ökar i den omfattning som vore möjlig, om marknaden fick självregleras med avseende på allokering av resurser och effektivisering) på samma sätt som det är parasiterande när människor förväntar sig kunna få nåt till ingenting.
Grundfelet är att det finns ett system att manipulera, vilket får dyra (subventionerade), potentiellt ineffektiva och dåliga produkter att stanna kvar när de annars hade fasats ut. Självklart ska vi inte vara glada åt att dessa fifflare kommer undan med skiten. Väck med allt vad regleringar heter! Minimilönen löser i mångt och mycket "unemployed"-problemet, det finns oändligt mycket arbete, så vad arbetslöshet beror på, är inget annat än artificiella prissättningar för att minska ett glapp; att välståndet i stort skulle öka och därmed innebära att man får lika mycket för den mindre summan som man tjänar, det verkar vara ointressant.
Som sagt, det är två problem; lösningen är varken (M) eller (V) eller nåt däremellan, utan något betydligt mera radikalt. Kapitalism på riktigt. Om inte anarkokapitalism så åtminstone minarkism där laissez-faire råder.
Skicka en kommentar