Jag är numera redaktör för nättidskriften
manifesttidsskrift.no. Häromdagen hade vi glädjen att publicera en artikel som står på tryck i senaste numret av svenska tidskriften Tiden. (Så den är på svenska).
Jon Weman skriver om inpaketering av politiska budskap. Och om hur moderaternas nyligen avgångne propagandaminister
Per Schlingmann gjorde sin läxa och lärde sig sälja in den "nya" moderata världsbilden.
Här finns mycket att observera och analysera för vänstern. Men Weman problematiserar också klokt möjligheten att plocka framgångsrecept rakt av.
[...] en annan pessimistisk implikation – att överförenklingar, förutbestämda manus och centralt dirigerade budskap faktiskt fungerar bäst. Och att det är ett mycket mindre problem för en priviligierad minoritet som vill upprätthålla ett ideologiskt herravälde, än för en folklig massrörelse.
Författaren och professorn i statsvetenskap Kristina Boréus, som i sin bok Högervåg (1994) gjorde en av de första studierna av hur den svenska högern började etablera sina «ramar» i den offentliga debatten, skriver att kapitalägarnas intresse är endimensionellt, maximal vinst. Vilken politik som främjar det kan i princip räknas fram, varefter propagandan för denna politik kan lämnas över till experter på opinionsbildning. Arbetarklassen har å andra sidan mycket mer svårbestämbara intressen.
Läs gärna aritkeln!
1 kommentar:
Propagandaminister. Ingen bra etikettering Ali!
Skicka en kommentar