torsdag, april 04, 2013

Fyra svar till Moderaterna

Alliansregeringen har misslyckats totalt med att pressa ned arbetslösheten. Betydligt mer framgångsrika har man varit med nivån på den politiska debatten. Att pressa ned den alltså. Som det här till exempel:

Nu är jag inte sosse, men jag tänkte ändå ge fyra svar till Moderaterna:

  1. Genom att samtidigt påpeka att sysselsättningsgraden ska öka. Vilket Löfven gjorde. För övrigt är sysselsättningsgraden lägre idag än när Alliansregeringen tog över. Dagens situation är att människor drivs ut från arbetsmarknaden och in i fattigdom. Det gör det ganska lätt att garantera att det ska bli bättre om man lämnar den aktiva fattigdomslinjen som regeringen står för.

  2. Ett svar skulle kunna vara: på ungefär samma sätt som att 80-100 miljarder i skattesänkningar ledde till en arbetslöshetsnivå som är högre än den som Moderaterna tidigare kallade massarbetslöshet. Men, men. Nu är det väl dessvärre oklart om Stefan Löfven har lovat 30 miljarder i ökade skatter. Men om han hade gjort det, är detta en tabell som förklarar hur det skulle kunna leda till fler jobb.

  3. Halverade socialavgifter har varit en dyr reform med oklar effekt. Man skulle kunna använda de pengar man sparar på mindre dyra reformer med klarare effekt. Se punkt 2. Man kan även se till att införa en garanti för att unga inom 90 dagar får jobb, praktik eller utbildning.

  4. På samma sätt som i alla andra länder och i Sverige tidigare - genom att färre hamnar i fattigdom och därmed får lägre köpkraft, självkänsla och möjlighet till att utveckla sig i takt med ändringar på arbetsmarknaden. Se till exempel det historiska sambandet mellan arbetslöshet och ersättningsnivå i a-kassan nedan (härifrån):

Frågor på det?

3 kommentarer:

Rålis sa...

Esbatis förhållande till verkligheten liknar ett dåligt skämt. Inte många siffror blir rätt när fakta ska komma fram på hans lilla blogg. Här är fakta: http://www.facebook.com/photo.php?fbid=432120396879701&set=a.341532885938453.79792.274070532684689&type=1&theater

Ali Esbati sa...

Hej Rålis,

Kul att du lade upp fakta, från samma källa som jag länkade till, det vill säga SCB. Eftersom sysselsättningen, som du kunde se om du hade klickat på det jag länkade till, har gått lite upp och ner, får man förstås lite olika resultat, beroende på vilket utgångsdatum man väljer. Jag valde, som du säkert kan läsa, att ta alliansens övertagande som utgångspunkt.

Men du missade tyvärr den ganska enkla poängen: Sysselsättningen är ungefär på samma nivå som för sju år sedan, och arbetslösheten är högre, men det viktiga är att regeringens långtgående försämringar av de arbetslösas villkor och stora skattesänkningar absolut inte har fått de effekter som regeringen sålde in. Att man låtsas som motsatsen och helt vägrar förhålla sig till verkligheten när man angriper Löfven, är ganska pinsamt faktiskt.

Anonym sa...

"Att man låtsas som motsatsen och helt vägrar förhålla sig till verkligheten när man angriper Löfven, är ganska pinsamt faktiskt."

Fast det mest pinsamma är kanske hur Alliansen hjälper Löfven att framstå som ett alternativ till Alliansen, när (S) under honom står för en linje som är allt annat än ett alternativ. Jag känner igen detta från Frankrike där jag bor: UMP gjorde allt för att hjälpa Hollandes PS att framstå som ett alternativ, men nu förstår allt fler att det pågår en tillnärmning mellan FN, PS och UMP.

Samtidig var det ju nödvändigt att PS kom till makten för att tydliggöra att FN, PS och UMP numera utgör en klubb som det behövs ett alternativ till. Front de gauche fortsätter att växa och det känns som att vänsteralliansen kan nå fram.

Möjligen behövs det att (S) kommer till makten igen i Sverige för att en gång för alla slå hål på partiets hegemoni som alternativ till (M). Fast det är ju då bra om (V) kan göra som Front de gauche i Frankrike, alltså distansera sig från (S) för att inte hänga med i (S)' färd neråt. Annars måste man ju en rörelse nerifrån leda till ett nytt parti med trovärdighet som opposition till (M), vilket kan ta längre tid än om (V) framstår som en samlande punkt för en rörelse för mer demokrati och folkstyre, även om 5S-rörelsen i Italien på överraskande kort tid blivit Italiens största parti.