Att tro och göra

En av Fremskrittspartiets mest prominenta propagandister Christian Tybring-Gjedde ”tror inte” på fakta som inte underbygger hans retorik. Därmed kan han vinna oavsett. Om SSB hade visat att färre är positiva till invandrare, hade han gjort surrealistiska utspel om att politiker och media är en PK-elit som för folket bakom ljuset. När SSB visar att fler är positiva till invandrare, gör han surrealistiska utspel om att politiker, media och SSB är en PK-elit som för folket bakom ljuset genom sådana undersökningar. Utrymme får han likafullt, och kan fortsätta att befästa en bild av att invandrade är ett hot; signalera att de förgivettagna privilegierna behöver försvaras av sådana som han. Dagbladet bidrar här nästan parodiskt genom att erbjuda en nätomröstning – tror DU på SSB:s statistik? 

 Men det finns också en viktig poäng att inte missa. På ett plan har Tybring-Gjedde rätt. Det är fullt möjligt att förena ett mer rasistiskt samhällsklimat med de resultat som SSB visar. För SSB:s tal visar att allmänna fördomar och negativa attityder minskar – vilket är mycket glädjande och troligen (det är en effekt man ser i andra länder) helt enkelt hänger ihop med att fler träffar invandrare som en naturlig del av livet. Men rasismen är en maktordning, som påverkar människors tillvaro i livets olika sociala interaktioner. Det är positivt att färre spontant uttrycker sig negativt om invandrare. Men det betyder inte automatiskt att människor med invandrarbakgrund möter färre eller mindre negativa attityder – som hindrar, trycker ner och internaliseras – när de (vi) söker ett arbete, etablerar sig i ett bostadsområde, rör sig i det verbala eller fysiska offentliga rummet.

Och det viktiga att förstå där, det är att malande uttalanden från en högboren stortingsrepresentant Tybring-Gjedde (eller ledarskribenter, myndighetspersoner, akademiker) spelar en helt annan roll för rasismens uttryck och reproduktion, än köksbordsfördomar (och deras omvandling till svar i SSB-mätningar). Även den ”enkla” vardagsrasismens utövas för övrigt på konkreta arenor av maktojämlikhet – byggda, underhållna och upplysta i ett större samhälleligt sammanhang.

Tybring-Gjedde förstår detta, om inte annat intuitivt. Och mal vidare från sin gott upphöjda, väl befästa position. Skapar den rasism som han förutsätter.

 

PS. Om detta med fördomar vs. rasism skrev jag bland annat i Dagbladet 2007 (alltså innan jag hade flyttat till Norge)

PPS. Läs gärna också detta i Arena: ”Du är inte rasist, men…”