onsdag, juni 11, 2014

Piketty pekar fram mot mer än globala skatter

I senaste numret av magasinet Arena skriver jag om Thomas Pikettys med rätta uppmärksammade bok Capital in the 21st Century. Min poäng är att boken ger uppslag till en djupare diskussion om ekonomins framtida funktionssätt än vad som mest har varit uppe hittills, nämligen kapitalbeskattning.
Här finns grunden till ett bättre politiskt samtal. Om hur vi ska rycka loss områden från kapitalets domän, ingärda dem med hjälp av demokratiska beslut, och utveckla innehållet genom självorganisering av olika slag.
Läs gärna!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Finns minst tre problem med Piketty;

1)Som Krusell och Smith visat så leder Pikettys modell till att sparandet ökar i lågkonjunktur (eller när tillväxten är låg generellt) och vice versa. Detta motsägs av alla empiriska observationer där sparandet alltid minskar i lågkonjunktur och ökar i högkonjunktur. Dessutom så skulle det bli så att sparkvoten går mot ett om tillväxten långsiktigt är lägre än avkastningen på kapital som ju Piketty hävdar för att driva sin huvudhypotes. Tror vi verkligen på en sparkvot som går mot ett? Och om vi gör det, vad ska i så fall betala för maten på köksbordet när alla pengar går till sparande?

2)Piketty verkar enligt Financial Times ha manipulerat data på olika sätt, bland annat för att utjämna variationer i data. Detta måste forskare ofta göra, men i Pikettys fall finns det två problem om FTs granskning är rätt. Ett, de manipulationer han gör bekräftar genomgående hans hypoteser. Detta verkar märkligt om manipulationerna bara berodde på att han ville minimera variationen i data eller minimera andra dataproblem. Två, han beskriver inte dessa manipulationer av data utförligt i sin bok, trots att detta är fundamenta för alla seriösa forskare i alla ämnen.


3)Det är inte helt klart vilken ”ränta” Piketty jämför med tillväxten och detta får dramatiska konsekvenser för policy som jag ser det.

Om det är David Ricardos definition av ränta som riskfria inkomster pga att man håller viktiga tillgångar (i Rickardos fall bra jordbruksland) utan risk och räntan på dessa vida överstiger tillväxten generellt i samhället så finns det möjligtvis en orättvisa att korrigera.

Men under de sista 20-30 åren, sedan man gick över från utbredd planhushållning till mera marknad tack vare Thatcher och Reagans politik, så har ju räntorna på tillgångar med liten risk som statsobligationer legat långt under den generella tillväxten, medan avkastning på forskning och utveckling (datorer, software, läkemedel, osv) legat högt över den generella tillväxten.

Men detta tycker jag är bra, för om man via policy beskattar bort alla möjligheter att bli rikare på att ta risk jämfört med statsobligationer, varför skulle någon då forska och utveckla nya produkter?

De två första av mina kommentarer visar ju mest att Piketty inte skapat någon rimlig teoretisk modell och dessutom inte har data (i alla fall inte utan manipulationer) för att verifiera sina teoretiska prediktioner.

Men den tredje kommentaren är potentiellt cancerogen för hela samhället. Om alla ekonomiska vinster av att ta risk och utveckla produkter eller tjänster i samhället beskattas bort i jämlikhetens namn enlighet med Pikettys förslag om avkastnings- och förmögenhetsskatter, varför då ta risken?

Om man vet att avkastningen på vad man gör alltid kommer att understiga den generella tillväxten så att ”klyftorna” aldrig ökar, varför då inte direkt nöja sig med avkastningen på riskfria tillgångar och strunta i hårt arbete, forskning och risktagande?

Simsalablunder sa...

Krusells och Smiths kritik har sågats jäms med fotknölarna av Brad Delong. De har använt sig av siffror som är helt obegåvat överdrivna. Krusell och Smith har inte kunnat replikera på det, annat än att de surnat ihop och gnällt på att Delong pekat på vilka klåpare de är.

Och Financial Times skriverier, som startade det hela, har också metodiskt sågats jäms med fotknölarna av så många att det inte är rimligt att lista dem här. Hur lätt som helst att följa det om man är seriöst intresserad.

Financial Times har efter det fått stämpeln djupt oseriös efter det, om man bortser från neoliberaler då.

Även Piketty har punkt för punkt gått igenom FT:s invändningar, vilket även det fått artikelförfattaren på FT att framstå som enbart en figur ute att driva politik, dvs en neoliberal hejduk, satt att skapa moteld mot det Piketty visar, och som andra genom andra metoder också kommit fram till.

Så dina två första kommentarer visar att du inte är alls insatt i hur detta har utvecklat sig, eller så är du bara en genomsnittsneoliberal, som struntar i det mycket obekväma Piketty lyfter, och låtsas hellre att kritiken mot Piketty håller. Och det för att den neoliberala trosbygget inte får ruckas på, för då faller det som ett korthus.

Anonym sa...

På punkt ett så är Delongs kommentarer ju inte baserade på att Krusell och Smith har fel i sin modellkritik mot Piketty, utan mera politiskt motiverade motargument. Ger inga poäng i min värld.

På punkt två så är som sagt min huvudkritik inte de manipulationer som Piketty gjort (liknande behandling av data måste vi forskare nästan alltid göra) utan att han inte beskriver i detalj i sin bok vad han gör vilket är fundamenta för forskare, samt att alla manipulationer verkar bevisa snarare än motsäga hans hypoteser (vilket som sagt kan hända rent slumpmässigt, men verkar mindre troligt).

Men som sagt, min tredje kommentar är den jag vill ha kommenterad från vänsterhåll: Om avkastningen på riskfria tillgångar är lika som avkastningen på forskning och utveckling tack vare Pikettys skatter, varför forska och utveckla olika produkter?

Återigen, om man vet att avkastningen på vad man gör alltid kommer att understiga den generella tillväxten så att ”klyftorna” aldrig ökar, varför då inte direkt nöja sig med avkastningen på riskfria tillgångar och strunta i hårt arbete, forskning och risktagande? Svar emottages tacksamt!

Simsalablunder sa...

Delong visar att Krusell och Smith gör antaganden som är helt uppåt väggarna. Löjligt att du ens försöker försvara klåparfasonerna.

"Ger inga poäng i min värld."

I din neoliberala värld ges det aldrig poäng där de hör hemma, det vet vi sedan länge. Piketty visar det ju också.

"min huvudkritik inte de manipulationer"

Din huvudkritik baseras ju på FT:s kritik är undermålig den med. Att du ens försöker, när det finns så mycket att läsa om det.

Piketty har släppt allt material, till skillnad från storfuskarna Reinhart och Rogoff, som vägrade under lång tid trots många förfrågningar, och som vår undermåliga finansminister Anders Borg gärna hänvisade till.

Piketty har utförligt gått igenom FT:s dravel, det finns att tanka ner. Så att låtsas att Piketty skulle mörka något, ingår även det i neoliberalernas taktik att svärta ner och begrava det för dem obehagliga Piketty lyfter.

"varför forska och utveckla olika produkter?"

Därför att människor har andra drivkrafter än rent ekonomiska, som dessutom är större och viktigare än de ekonomiska, när man nått en bekväm levnadsstandard.

Detta är förstås en nyhet för gemene neoliberal, men för andra människor är det känt sedan urminnes tider.